Okej, jag provar och ser vad jag kan få för svar. Inser att det är ett ganska komplext scenario kanske, men ja livet är ju det.
Bakgrund
Jag och min fru träffades relativt sent i livet när vi var runt 40. Vi hade båda haft andra förhållanden men som inte riktigt funkat pga. olika mål och värderingar. När vi träffades klickade det verkligen och vi satsade på att bli en familj. Efter en lång (och ganska kostsam) resa lyckades vi till slut med IVF och för fem år sedan kom vårt barn till världen. Ingen av oss hade nog egentligen trott vare sig på att hitta rätt partner eller att det skulle bli ett barn. Vi hade båda rest, jobbat internationellt och ja, levt livet. Inte levt över våra tillgångar, men inte heller direkt tänkt seriöst på framtiden. Så där stod vi, båda 45 år gamla med ett nyfött barn. Dags att växa upp helt enkelt. Så jag började googla och läsa på om privatekonomi rent allmänt. För att få någon slags struktur började jag ordna ekonomin enligt 4-hinkar strategin som jag hittade hos Rika tillsammans.
Nu är vi 50 och lever ett ganska enkelt, men trivsamt liv i en förort till Stockholm. Jag fick nyligen reda på att jag lider av en relativt allvarlig kronisk sjukdom som, även om den inte är livshotande i Sverige, på sikt kommer begränsa mig i mitt yrkesliv. Jag tror alltså inte att jag kommer jobba till ordinarie pensionsålder. Realistiskt sett har jag väl en 5-10 yrkesverksamma år kvar.
Målsättningar
Vårt barn
Vi vill ge vårt barn bra förutsättningar i livet. Vi är väl ca 15 år äldre än snittåldern på föräldrar i Sverige. Det betyder ett antal saker, men kort kan man väl säga att vi statistiskt sett har mindre tid till förfogande med vårt barn. Så vi vill spendera så mycket kvalitetstid med barnet som vi bara kan. Det betyder att vi inte direkt vill levla upp och maxa karriären = inga direkt förutsättningar att öka våra inkomster. Vi ser gärna att vårt barn känner friheten att studera och ge sig själv möjligheter till en bra framtid, så kan vi stötta med bra förutsättningar ekonomiskt där gör vi gärna det. Vi vill också se till att det finns någon slags ekonomisk trygghet för vårt barn när vi går bort. Lever vi tills vi är 85 så är barnet iofs 40 år och ska ju absolut klara sig själv (och redan ha ett vettigt sparande etc), men ändå.
Boende
Vi vill leva tryggt och bekvämt, men behöver inte vara i lyx. Vi vet att vi skulle trivas bra i ett hus med en liten trädgård att påta i eftersom vi är mycket trädgårdsintresserade och gärna odlar en del av vår egen mat. Hellre ett litet hus, med en liten trädgård än en stor lägenhet. Drömmen är boende på Ekerö och vi har väl en budget någonstans på 5-8 miljoner beroende på objekt, vi sitter dock lugnt i båten och har ingen stress med detta. Vi har föräldrar i Stockholm och vill inte flytta för långt bort nu när dessa börjar bli till åren (80+).
Livet rent allmänt
Att ibland unna oss en resa skulle sätta guldkant på tillvaron, men är inte högsta prio då vi redan bockat av detta tidigare i livet. Vi äter gärna gott, ibland på restaurang, men inte så ofta då vi hellre lagar hemma på egen hand, matbudgeten är således prio och antagligen lite över snittet. Vi hänger ganska mycket hemma med barn och vänner. Vi har tur som har många vänner med lantställen där vi ofta spenderar tid. Vi har inga dyra hobbies men gillar friluftsliv som ju ändå kostar litegrann. Jag räknar med att på sikt, typ 10 år fram i tiden behöva lägga en del tid inom sjukvården pga. min diagnos, så vi ser inte framför oss ett kringflackande liv som pensionärer utan vi kommer nog vara ganska stationära där vi bor. Inget vanlife i Spanien alltså 
Vi ser väl fram emot ett relativt enkelt liv utan stora utgifter och förhoppningsvis en möjlighet att gå ner i tid alternativt sluta jobba helt senast vid 60, men gärna 58 ish.
Ekonomiskt nuläge 2024
Boende:
BR-lägenhet i förort till Stockholm. Värd 4 miljoner kronor. Skuldfri
Jobb:
Båda är heltidsanställda i trygga ganska ospännande branscher.
Sparande:
750 tusen kronor, 500 på räntekonto och 250 i globala indexfonder
Övriga tillgångar:
Bil värd 200 tkr, skuldfri.
Lån:
Inga lån. Vi har jobbat hårt på att vara skuldfria, kanske är dumt men har varit en trygghetsgrej för oss.
Månadsbudget:
Inkomster efter skatt: 94000 kr (löner är just nu enda inkomsten)
Kostnader: 42000 kr
Möjligt sparande: 52000 kr
Inser att våra kostnader är ganska höga. Då lever vi ganska bekvämt med god mat, streamingtjänster, utrymme för lite hobbies etc, men ändå enkelt utan dyra resor och liknande. Vi har även ett sparande till barnet inkluderat i detta. Vi skulle om vi ”skärpte till oss” kunna komma ner till kostnader på runt 32000 kr / månad. Om vi gick helt galet, sålde bilen etc kanske vi skulle kunna komma ner till 25000 kr / månad.
Frågeställningar jag inte riktigt får rätsida på:
• Vad är familjens utsikter till FIRE innan en viss ålder? Hur ska vi räkna?
o Hur mycket pengar behöver vi ha? Hur ska vi räkna på det?
• Hur ska vi tänka med boende (boendeform, finansiering etc)
o Just nu är vi skuldfria, är det dumt (att inte låta pengarna jobba)?
o Vi bor i stabil BRF, är det dumt att flytta till hus och dra på sig ett lån på kanske 2 miljoner kr?
o Vi har ganska bra med poäng i Stockholms hyreskö, kanske hyra ett tag och låta pengarna vi har bundna i boendet jobba istället?
• Pension
o Hur ska vi tänka kring exempelvis löneväxling jämfört med annat sparande? (båda har lön som medger lönväxling)
o Hur kan jag simulera vad jag får för pension om jag slutar jobba 10 år innan jag tar ut pensionen?
• Hur ska vi resonera kring trygghet för vårt barn?
o Sparande
o Arv
o Övrigt
• Har ska vi förhålla oss till eventuella framtida arv vi kan få
o Ska vi bara tänka bort arv eller kan vi räkna med det på något konservativt vis?
Jag skulle gärna vilja ha er input på ovanstående frågor kopplat till det jag beskrivit kring vårt nuläge och mål.