Ny här på forumet. Bor i villa på landet utanför storstad med fru och tre barn. I grunden är vi båda sparsamma och har inte så mycket extravaganta vanor.
Vi jobbar båda deltid 80% sedan mer än tio år och det är självvalt. Jag använder min lediga onsdag till hemarbete som jag trivs med - grönsaksodling primärt men även annat som att snickra saker, vedhållning etc. Skönt jobb för en kontorsråtta och sparar samtidigt en del pengar till familjen.
Villan är snart avbetald - vi har mindre än 400k kvar och i och med det uppstår väl ett antiklimax för mig tror jag. Långsiktigt mål som är avklarat inom några år och när jag lyfter blicken har jag istället börjat tänka mer på pensionen med viss oro i kroppen.
Vi har alltid varit skeptiska till börsen då krascher alltid uppstår förr eller senare. Vi är liksom uppfostrade med att pengar sparas på banken. Dessutom har vi väl inte haft jättemycket pengar över under småbarnsåren när vi samtidigt köpte villa och så småningom byggde ut den (1 1/2 plan villa med oinredd vind som inreddes). Men jag kan känna nu såhär efteråt att jag “missat” hela börsuppgången med 10-talets avsaknad av krascher och de få som skett sedan dess studsat upp direkt. Vi kanske tänkte “helt fel” som amorterat i alla år - även om det känts helt rätt för oss.
I och med att vi jobbar deltid så har jag såklart mindre inbetalda medel till pensionen än annars. Och vad jag har förstått nu så kanske den säkra pensionen inte är så säker trots allt, även med tjänstepension. Om man har ett avbetalt hus som pensionär har jag väl tänkt att då är utgifterna lägre. Men om man behöver en större summa pengar till att renovera om eller drabbas av dyra sjukdomar kanske det trots allt inte är lätt att låna på huset på grund av att inkomsten är lägre.
Jag har därför börjat aktivt spara pengar i fonder och aktier sedan några år och har nu ca 250k, sparar nu ca 6k per månad. Frågan är hur mycket som behövs för att med säkerhet kunna bo kvar i det hus vi kommit att trivas så bra i, kunna resa och renovera allteftersom behoven uppstår.
Vad vill jag då med detta inlägg? Kanske se om det finns andra som lever/tänker som vi och antingen kan lugna mig med att det ordnar sig - vi har trots allt en mycket god ekonomi när man mäter utgifter kontra inkomster. Eller komma med konkreta bra tips om vad man kan göra för att förbättra situationen.
Jobba mer är förstås en enkel lösning - min chef skulle vara den första att jubla . Men då jag tidigare i livet gjort en “gå in i väggen light” är det inte så självklart för mig. 80% ger mig en bra balans mellan arbete och fritid.
Eftersom du inte inkluderar någon info om er ålder och inkomster är det utmanande att ge några råd eller omdömen. Men ni ger intrycket av att vara ett skötsamt par på rätt väg
Ja, ni har tagit beslut som gjort att ni gått miste om mycket pengar genom att välja amortering istället för sparande på börsen. Tror detta är väldigt vanligt och säkert en fälla jag själv hade hamnat i om jag inte läst på och fått förståelse hur börsen fungerar.
Det är dock inte för sent att göra lite damage control då ni fortfarande är relativt unga och kan öka lånet igen på huset för att sedan stoppa pengarna på börsen där de långsiktigt kommer göra betydligt bättre nytta än att ligga i huset.
Ni kan även jobba mer värdepapperslån på det investerade kapitalet för att få ytterligare boost i sparandet.
Sant. Samtidigt är det svårt att förstå för min del huruvida deras nuvarande inkomster egentligen redan räcker eller inte. Det är mer en känsla som förmedlas?
65k efter skatt och så gott som avbetalt hus låter spontant som en situation som redan bör kunna vara i balans, där ökad belåning kanske inte är svaret trots allt.
Det är något av en skenbar paradox att få huvudet runt, att högt risktagande över tid leder till lägre “reell” risk och tvärtom.
Spara med låg risk över tid: pengarna växer långsamt, även efter flera decennier är en större renovering eller ett års arbetslöshet sånt som äter upp en rätt stor del av kapitalet.
Spara med hög risk över tid: pengarna accelererar, efter några decennier är det knappt märkbart att ta några hundra tusen från kapitalet och det fyller snart upp sig igen.
Liknande med börskrascher, även om man räknar med att en krasch på 50 % kan komma när som helst, så har högrisksparandet “lägst risk” om det är värt mer än dubbelt så mycket som samma sparande till låg risk hade varit.
Nu har ni runt tjugo år till pensionsåldern och verkar vara trygghetssökande själar. Med stabila jobb och goda marginaler kan ni bära mycket risk under dessa år. Gör det, så slipper ni sedan vara oroliga som pensionärer eftersom ni kommer ha mer pengar än ni rimligtvis kan göra av med.
Som jag förstår det amortera ni fortfarande på bostadslånet samt sparar i fonder med ca 6000 kr i månaden. Ni sparar alltså mer är 10% av det ni drar in.
Om ni tänkt jobba till riktåldern, så kommer pensionen vara hyfsad, och då borde det vara mer än tillräckligt att spara så som ni gör nu.
Jag hade dock valt att inte amortera det sista av lånet, och investerat mer.
Ni kan alltid lägga in denna summan på ett separat investeringskostnaden och kalla det husfond. När ni närmar er pension kan ni överväga om det känns bättre att betala av lånet eller behålla.
Om ni är ute efter lite mer guldkant men inte har något direkt intresse av att följa börsen så kanske en bred fond med lite hävstång varit intressant. Sitt med i båten och låt tiden och ränta på ränta jobba på.
Jag har ingen råd men vi sitter i liknande sits. Jag fyller snart 45, vi jobbar också 80% och har betald av gården vi bor på. Det var först nu i somras att jag började kolla upp investering. Jag började läsa på eftersom vi är nu skuldfria. Vi har börjat spara i sparkonto för att vi behöver renovera bad,kök osv och Länsförsäkringar global index till framtiden.
Ni verkar lärt er det viktigaste att ha koll på er ekonomi. Det är mycker värt.
Jag tänker att om du har en bred aktieportfölj på ca 250kkr så kan den täcka dina räntekostnader för huslån på 400kkr i princip i evighet, dvs till Ragnarök. Det är otroligt mycket lättare att få ihop en aktieportfölja på 250k än att amortera 400k. Om man får ihop ytterligare 250k på aktiemarknaden så kan det täcka kostnader för underhållet av huset, osv. Så jag tänker att om jag utnyttjar tillgången vi nu har till aktiemarknad så gör jag det mycker lättare för mig. Sen så kan ju alltid katastrofer inträffa, att ryssen kommer eller något, men då är antagligen inte bara aktieportföljen utan ävan andra tillgångar som hus värda noll så det spelar ingen roll. Jag vet inte om det här gjorde dig mindre orolig.
Tack för alla lugnande svar! Det är väl mer en känsla av oro kring framtida ekonomi som pensionär snarare än här och nu när vi har det väldigt bra. Av vad jag hör låter det som att min relativt lilla portfölj ändå är skaplig. Kan tillägga att detta är mitt sparande, min fru sparar också men jag har inte tvärkoll på hur mycket, kanske några tusenlappar i månaden.
Finns det någon här i forumet av er som som redan är pensionerade och kanske har konkreta erfarenheter just kring möjligheten att kunna låna på huset? Om det visar sig vara stora begränsningar så kanske vi ska överväga att ta ut ett nytt bolån säg om tio år eller så, i god tid innan pensionen. Dvs innan bankerna spjärnar emot.
Bankerna räknar nog inte pension som arbetsinkomst. Mitt tips till er är att värdera huset och låna upp max 50% av värdet och begär amorteringsfritt.
De pengarna kan ni sen leva för när ni går i pension och behöver skjuta till lite extra. Om 30 år när ni är 75 och ska flytta så är det lånet bara en liten skitsumma i förhållande till vad huset är värt då.
Och tänk på att ni är i en bättre finansiell situation än 98% av befolkningen. Så ingen stress över att ni inte maximerat sparandet. Man blir lätt fartblind här på forumet.
Jag skulle också sluta amortera på lånet, dels pga ränteavdragen men också för att börsen historiskt har gett mer skattning
Jag har nu bokat in möte om några veckor med finansiell rådgivare.
Under tiden, en fråga till forumet: Antag att två personer tjänar 40000 kr i månaden, den ena jobbar heltid och den andra deltid men får alltså samma lön. Givet att alla andra förutsättningar är likadana, är det då någon som helst skillnad i vad de två personerna får i framtida pension?
Det varnas ju vitt och brett om att jobba deltid för att pensionen blir lägre. Men det har väl ytterst att göra med hur mycket pengar man får i lön och därmed kan tjäna in till pensionen? Om inte får ni gärna förklara varför.
Man ska inte gråta över spilld mjölk brukar man säga. Det är dock ett faktum att börsen gått upp stabilt med korta till medellånga bakslag över hela 200 år. Till och med kan man säga att kraftiga dippar på -50% typiskt inte påverkar långsiktig trendkurva nämnvärt . Kurvan tuggar sig upp till långsiktiga trenden är det typiska. Dvs om man har långt perspektiv behöver man inte kallsvettas över dipparna. Bästa att sitta still i båten om man lytt råden och köpt breda globala billiga indexfonder. Efter ISK skatt och inflation kan man räkna med härad 5% realt årligen.
MEN uppgången senaste 30 åren har stuckit ut som klart bättre än normal. Mitt PPM har ex stigit 9 % realt årligen många år i snitt. Om 5% vore normalt hade även 2% årligen varit lika troligt som 9% . Ingen kunde nog gissa att det skulle gått så bra.
Man kan säga att ni har riskminimerat. Inget fel i det. Minimerar risk för stort elände.
Med 80 % tjänster och sparande på 6000 Sek per månad verkar ni ha ert på det torra.
Jag skulle dock ABSOLUT sluta amortera nu och köpa lite fonder istället för pengarna.
Ingen stor summa nu kvar och netto räntan ni betalar lär vara ca 2% . Förvånande om ni inte kan få det dubbla på ett fondsparande.
Dessutom när ni är pensionärer senare blir det svårt/omöjligt att låna till bra ränta.
Bättre att låta huslånet ligga kvar nu av flera skäl. Vi slutade amortera när bolånet var ca 1Msek i dagens pengar . ( många år sedan) . Vi kommer aldrig mer amortera.
Vårt nuvarande pensionssystem har en del udda effekter man bör kolla på.
Ni ligger om ni nu tjänar ca 45k brutto per person på nedre gränsen där extra sparande faktiskt gör nytta. Tjänar man däremot medianlön 35k får man en hel del behovsprövade tillägg till sin pension. Det gör att säg en sparad miljon ( förmögenhet eller pension) knappt gör nytta pga att tilläggen minskas rejält.
Det är ganska ologiskt. Men tyvärr fungerar det så…
Den som tjänat <45.000 per månad under arbetslivet får alla ungefär same same levnadsstandard som pensionärer. Gäller majoriteten.
Dvs för den som har en normal medianlön säg 36.000 per månad hjälper det inte att få säg 20% högre lön och heller inte att spara ihop rimlig summa på ex ISK . Tillgångar över 100.000 sänker de behovsprövade bidrag/tillägg som jämnar ut helt för alla som tjänat under under 45.000 i lön.
. Men då jag tidigare i livet gjort en “gå in i väggen light” är det inte så självklart för mig. 80% ger mig en bra balans mellan arbete och fritid.