Tankar och oro över pengar!

Hej!

Nu kanske det här är alldeles för off topic egentligen men det handlar ändå om vardags-och privatekonomi så jag ger det ett försök. Skulle behöva få höra era tankar kring det jag ska skriva :slight_smile:

Jag har en orimlig stress över ekonomi. Jag går i tankar att jag aldrig kommer kunna köpa hus, kommer inte kunna skaffa barn etc. Jag ältar och tänker mycket ”tänk om” gällande sparande.

Jag är 28 år, inkomst brutto 30500, bor i hyresrätt och har för tillfället 90 000kr sparat allt som allt. Min sambo har kring 300000kr men pluggar för tillfället och kan inte spara. Jag själv sparar 5000kr och fick mitt första heltidsjobb för 8 månader sen.

Jag har pluggat 4 år, rest mycket, och verkligen levt i ”nuet” och aldrig oroat mig. Men nu börjar det komma ikapp. Det känns som ALLA har så mycket mer pengar och känslan är att det känns kört för min del. Eller kommer känslan alltid vara såhär oavsett? Finns det någon som känner igen sig?

Har aldrig fått någon ekonomisk vägledning i uppväxten och ingen har mina föräldrar har ägt en bostad. Dem har heller inte slösat utan det har varit ont om pengar under uppväxten. Därför kan jag må dåligt över att jag inte började spara som ung, istället för att resa, plugga etc. :slight_smile:

Grattis till dig säger jag! Pluggat, rest och levt - det ska du vara glad för att du har gjort. Sen kan man alltid ha sparat ännu mer, börjat ännu tidigare osv men du är bara 28 år och har många år framför dig :smiley: Att du redan har hittat hit till det här forumet och tänker på din ekonomi är bara det superbra. (jag tog tag i det hela när jag närmade mig 45…).

Nu ska du tänka långsiktigt, se till att spara regelbundet och investera brett på börsen. 5000 kr i månadssparande är redan en bra start. Se om du kan öka något. Kanske kan du så småningom kunna köpa dig en liten bostadsrätt (att äga sitt boende är en grundtrygghet tycker jag). Men glöm inte att leva också, se över dina utgifter (ev skulder) och satsa på det som är viktigt för dig. Jag skulle inte oroa mig om jag var du! :slightly_smiling_face:

14 gillningar

Du är ung och har definitivt en bättre sits än många andra, både på och utanför detta forum.

Förmögenheter byggs inte på en dag utan de allra flesta rikingar är 60+.

Fortsätt spara och försök få upp lönen nu i tidig ålder. Se till att har tjänstepension!

8 gillningar

För det första du är ung och har en helt ok lön och en del sparat på banken. Klart det inte är kört.
För det andra, den här idén om man ska ha barn måste man ha så mycket pengar osv är rätt tramsig. Riktigt små barn kostar nästan ingenting även om folk köper på sig tonvis med saker man egentligen inte behöver. Sen blir de väl lite dyrare i drift med tiden men handlar man en del begagnat och skippar konsumtionshetsen vad gäller prylar och märkeskläder är det nog rätt lugnt. Sen har ju inte alla barn råd med t.ex. ridning men visar det sig vara högsta drömmen finns det säkert sätt att få den att gå i uppfyllelse också och är det inte högsta drömmen kanske man kan växa upp utan ridning.

9 gillningar

Förstår helt känslan och har haft samma tankar att många andra drar iväg ekonomiskt och har bostad, investeringar mm. Jag själv hade 4,5 år mellan studenten och högre studier, där jag bara reste, festade och upplevde länder och kulturer. Så kul! Men stressen senare var tuff.
Började investera och tänka framåt under studietiden och det var lugnt, man hinner dit :blush: investera långsiktigt och med rätt förväntningar. 28 år är ingen hög ålder vare sig på arbetsmarknaden eller i sparportföljen.

Jag har helt bytt inställning själv, så nöjd med min flyta runt-vara lite crazy-rotlös tid i livet och passar på att göra det då och då även nu :sunglasses: men med större stabilitet i grunden så man slipper flytta hem till föräldrarna om reskassan blir tom :stuck_out_tongue_closed_eyes:

Oavsett, tänk långsiktigt, investera regelbundet som övriga skrev, lyssna på Rika-tillsammanspodden, prioritera köp diskmaskin (tråkigt att diska för hand) och fortsätt unna dig med måtta det du gillar, det är mina råd. Oroa dig inte för problem som kommer, då tar de dig två gånger :metal:t3:
Lycka till!

PS. När jag berättar mina historier från resor och crazy times så får jag alltid kommentarer från de som inte gjorde liknande resor att de ångrar sig, så gräset är alltid grönare på andra sidan, vi är bara människor :sweat_smile:

8 gillningar

Håller med samtliga andra svar. Du är ung och har helt okej lön, tillräckligt för att kunna spara mer än tillräckligt i framtiden. Jag kommer själv ta examen när jag är 31, och även om jag skulle behöva börja från 0kr så skulle det finnas mer än tillräckligt med tid för allt du nämnde och mer. Även ett årtionde eller två med tidig pension, är inte alls utanför ramarna ifall det är något som ni vill uppnå. Sammanfattningsvis så finns det inget som helst att oroa dig för. Men läs gärna på mer här på bloggen för att undvika de vanligaste fallgroparna. Och lycka till! :slightly_smiling_face:

1 gillning

Du behöver nog inte vara så stressad, det låter ju ungefär som min situation när jag var 28. Nu är jag 34 och har kommit upp i lön, sparande och på gång att skaffa hus. Många av dessa sakerna tar ett antal år att skaffa, så det är bara jobba på :blush:

6 gillningar

Med 90000 redan sparat och ett månadssparande på 5000kr så kommer du nå miljonen inom 10 år förutsatt att du sparar i fonder och inte på bankkonto.
Du är fortfarande ung och har gott om tid på dig. Om ni bor bra där ni bor så finns det inget behov att köpa en egen bostad. Tänk att de senaste 30 åren av prisuppgångar är ett undantag historiskt sett. Fortsätt spara och köp en bostad när det finns ett behov av det och tänk på att köpa något där ni kan bo i minst 10 år.

3 gillningar

Välkommen hit och medhåll på alla andra positiva kommentarer du fått. Det går bättre för dig än för många 28-åringar därute! :slight_smile:

Men, vet du att det har pengarna? Att folk lånat till sig yta och status är inte detsamma som att de har något. Olika karriärsval, olika bostadsorter, olika ålder, partner etc. Allt spelar in och därför ska man inte jämföra.
Själv köpte jag och exet hus när jag var 29. Hon hade inget och jag hade inte ens nog sparat för att täcka kontantinsatsen (som då var 10%). Idag är jag FI och skissar på RE och har då ändå inte någon anmärkningsvärd lön. Så, sluta stressa, lev det liv ni vill och kan och prata om hur ni gemensamt stakar ut vägen framåt.

4 gillningar

Det är tyvärr inte något du kan veta eftersom ingen vet hur börsen kommer att gå i framtiden…

Tack för alla svar! Det lugnar mig verkligen :slight_smile:

Jag har för närvarande en sparplan som ser ut som sådan:

Buffert: 30 000kr (ca tre månader fasta utgifter)

Kontantinsats/vet inte när/ ”några år framåt” hinken: 2000kr bankkonto (sparar varje månad)
2000kr global indexfond (sparar varje månad)

Långsiktigt: 1000kr Avanza auto hög risk (sparar varje månad)

Nu vet jag att man aldrig kan ge ”rätt” svar men finns det tankar kring upplägget? Är rätt ny i det här och är såååå glad att jag hittade hit!! :smiling_face_with_three_hearts:

4 gillningar

34 här och ca 130 000kr sparat och hyresrätt.
Jag ser ingen ko på isen. :pray:t2:

1 gillning

Låter vettigt enligt mig :blush:

Då har du ju mer än genomsnittet på Avanza, så du bör ge dig en klapp på axeln :blush:

5 gillningar

Något att tänka på är också vad du ska med stort sparat kapital till? Du nämner hus, jag har också varit otroligt sugen på hus. Men när jag verkligen lyssnar på min magkänsla och vad jag innerst inne vill är det ett friare liv med resor. Och det går att göra redan nu under flera månader med mindre budget. Värt att fundera ordentligt på vad du vill uppnå med kapitalet!

1 gillning

Så sant! Bra tankeställare :blush: Det märkliga är att när jag var pluggade, levde studentlivet, reste mycket, jobbade för att kunna åka på alla dessa resor kände jag mycket mer stabil och inte alls orolig för pengar eller framtiden och då hade jag inte alls lika mycket sparat som nu.

Nu med sambo, hund och fast heltidsjobb har kraven helt plötsligt blivit annorlunda och oron över framtiden har blivit betydligt mer central. När jag egentligen har det gott ställt och förmånen att ha ett fast jobb och en fin sambo, underbar hund och en fin lägenhet som jag stormtrivs i.

3 gillningar

Hej!
Jag håller med alla, du är fortfarande ung och det här kommer gå bra. Jag började spara när jag var 45 år.

En fundering: jag själv pluggade på ”äldre dar” och alla omkring mig bodde i hyresrätt och hade inga barn. Även vänner utanför skolan hade det läget. När jag senare blev klar och började jobba så hade ”alla” på min arbetsplats bil, hund, villa och barn (och sparande!). Initialt så var det här jobbigt, men tricket för mig var att fundera vad jag ville ha ut av livet och inte jämföra mig med andra. Bor tex fortfarande i hyresrätt eftersom det funkar fint för mig :blush:

@HK_Anna : Kan din nuvarande arbetsplats och människorna där (och deras livssituation) ha påverkat den nu upplevda stressen?

5 gillningar

Din oro är till stor del obefogad och ett tecken på en god ansvarskänsla som säger mer om dina förutsättningar än ditt kontosaldo.

RT är ingen bra referenspunkt för vad som är normalt sparande, kanske inte ens för vad som är ett sunt sparande.

Rent krasst finns det 7-barnsfamiljer utan vare sig jobb eller hus så klart att du KAN skaffa barn med ett skapligt välbetalt jobb och en hyresrätt. Inte som att man MÅSTE bo i hus eller bostadsrätt. Hellre en hyresrätt med närhet till bra skola än bostadsrätt vid en kaosskola.

Tänk också på att man kan köpa mycket begagnat till barn, så behöver inte alls vara så dyrt med barnvagn, barnstol, kläder, leksaker etc. Sedan kan du sälja mycket igen så blir den absoluta kostnaden ännu lägre.

Sverige är ett vackert land att semestra i, man behöver inte åka till Thailand eller Kanarieöarna.

Man behöver inte bo stort heller. Har man bara ett barn sover det säkert i samma sovrum som ni första året i alla fall, så finns tid att titta på större även efter att första barnet är fött.

Bil skaffade vi först efter tredje barnet, innan cyklade vi eller hyrde bil när det behövdes.

9 gillningar

Hej! Det kan mycket väl vara så, att det är en bidragande faktor till stress speciellt över att äga sin bostad. Det är några kollegor som är hysteriska (enligt min mening då) att man MÅSTE äga sitt boende. En kollega rådde oss att säga upp vår hyresrätt på 75kvm (som vi betalar 4600kr för vilket är billigt enligt mig) mot att köpa en liten etta för att komma in på bostadsmarknaden. Grejen är att hen vet inte min livssituation och förstår inte att jag har inte råd med en etta ens i dagsläget. Men detta göra mig otroligt stressad då det jag hör och ser överallt att det är viktigt att äga och dumdristigt att inte äga. Det kanske alltid har varit så men för mig känns det som att det blivit värre med hysterin kring att man måste äga sin bostad.

1 gillning

Precis så är det! Jag har lite svårt att se det så bara så tack för att jag fick en påminnelse :blush:

4600kr/75kvm låter verkligen prisvärt och ger suveräna möjligheter att bygga upp ett sparande.

Låter som en bra sits, varför ändra på den om ni är nöjd med boendet i övrigt?

5 gillningar