Ekonomisk hopplöshet (sparande, boende, framtiden)

[appelpaj]

Jag är både ung (27 år) och relativt ny med sparande och investeringar generellt. Som så många andra kommer jag från en familj med noll investeringskunskaper och där vikten av sparande överlag inte diskuterats. För några år sedan visste jag inte ens vad börsen var för något men har sedan dess läst en hel del här på forumet och öppnat ett ISK konto på Avanza.

Jag är också relativt ny på arbetsmarknaden efter många års universitetsstudier och har nyligen gått upp till en lön på 45k brutto. Vilket jag vet är en väldigt bra lön långt över medel, speciellt för min ålder och med mindre än 2 års erfarenhet. Så jag är medveten om att jag redan sitter i en väldigt bra sits och att jag bara har tiden på min sida och allt det där. För närvarande har jag en buffert på 30k samt avsätter 5k/mån till sparande i fonder och räknar med att ha totalt sparat 100k i början på nästa år (utan eventuell avkastning medräknat).

Men trots allt detta så känner jag en slags hopplöshet över min framtid. Jag bor just nu i en hyresrätt (11k i hyra) vilket jag med dagens ränteläge och bostadsköer ändå är glad över. Men jag undrar om jag någonsin kommer kunna ta mig in på bostadsmarknaden? Som det ser ut nu kommer det ta flera år att spara ihop till en rimlig kontantinsats och tanken att det sparandet jag gör nu kommer nollas den dagen det är dags hjälper inte hopplösheten. Jag försöker att leva ett balanserat liv och inte dra in på allt för att jag ska känna att jag kan leva men ändå drar jag mig för att äta middag på restaurang eller köpa en ny regnjacka eller en rejäl kökskniv när det finns ett tydligt behov. På något sätt får de tankarna och känslorna mig att känna mig fattig. Det känns som att jag ligger några år back och som att jag inte nått upp till den nivån jag förväntat mig vid det här laget.

Jag känner mig låst i min situation på något sätt. Jag har utbildat mig, landat ett välbetalt jobb inom rätt branch för samtiden och framtiden, byggt en buffert, börjat investera men känner ingen frihet. Jag kan inte flytta dit jag vill, bo på ett sätt jag önskar, bilda familj under de förutsättningar jag ser framför mig. Det känns som att jag gjort det jag kan för att bygga en bra livsgrund men att det inte räcker till? Det känns som att jag sitter och väntar på bättre tider och det tär på mig emotionellt.

Finns det någon som känner igen sig? Någon som har några kloka ord/pepp att dela med sig av?

TL;DR

Ung, ny inom sparande och på arbetsmarknaden med hög lön som känner hopplöshet för framtiden då jag känner att jag gjort det jag kunnat för att bygga upp en bra livsgrund men ändå känner att det inte räcker till och att jag ligger back i livet. Drar mig för att spendera pengar på sådant som egentligen hade behövts och ser ingång på bostadsmarknaden och frihet som väldigt långt fram i tiden. Känslan av att sitta och vänta på bättre tider tär på mig emotionellt. Letar efter andra som känner eller har känt igen sig alternativt har några kloka ord, perspektiv eller pepp att dela med sig av.

[Melwa (K. Petersson)]

Känner igen mig bitvis, men också inte. Vi har på många sätt olika förutsättningar och liv.

Men, jag kommer ihåg lite hur det var när jag var i din ålder. Många gamla vänner hade flyttat från stan, dagarna fylldes med jobb och det var mycket fokus på att hitta nästa, bättre boende.

Numera, som lite äldre, har jag nya vänner och har lite landat i ett boende där jag trivs. Är det mitt 27 åriga Melwas drömboende, nej. Men med tiden har jag upptäckt nya värderingar, perspektiv, nya vänner och har lärt mig att mycket i livet inte blir garanterat bra med ett gigantiskt sparande eller än stor lönecheck varje månad.

Det gäller att hitta guldkornen utöver det. Som då kan förbättra både hur du tänker kring pengar, boende och ekonomi.

Så vad gör dig glad i vardagen?
Vilka fritidsintressen har du?
Vilka hänger du helst med?

Omge dig med människor du tycker om och gärna som är lite olik dig. Lägg tid och energi på aktiviteter du tycker om. Livet blir oftast roligare med olika perspektiv.

Jag har lägst inkomst i mitt kompisgäng, som är en salig blandning av kreativa, ledare, lärare, bagare, hantverkare och datagenier. Vi bor alla olika, lägenheter, radhus och villor.Det ger oerhört mycket att få inblick i varandras vardag och att alla, oavsett inkomstnivå och boende, har liknade känslor, problem och lösningar.

Sen är det helt ok att känna sig lite vilsen när man är under 30, även under 50. Livet är ingen färdigskriven bok, man får hitta på lite eftersom, efter de förutsättningar man skapar för sig själv.

[Anonym]

Jag tror att frågan här behöver konkretiseras lite. Vad är det egentligen för mål vi pratar om? Är det att köpa en villa i typ Bromma eller en större lägenhet i Vasastan? Det finns många sätt att leva och ofta är de egna perspektiven en aning begränsade. Samtidigt finns det så klart faktorer som påverkar vad som är möjligt och/eller lämpligt att välja.

[strumplester]

Jag bodde tillsammans med min sambo i 3 år hos mina föräldrar för att få ihop till en kontantinsats. Så tro mig när jag säger att jag vet hur det känns att sätta livet på paus och ”vänta på bättre tider”.

Trixet är att skaka av sig känslan av att man väntar på bättre tider och istället se målet framför sig! Det hjälper såklart om du har en målbild. Exempel om 5 år ska jag ha köpt en bostad! När vi bodde hos mina föräldrar sade jag att ”vi bygger hus”. Det kändes mycket roligare än ”vi sparar för att kunna köpa hus”.

Alternativ två är att se över möjligheten att ändra livssituationen nu direkt, men det betyder ju kanske att drömmen om en egen bostad om flyttas fram?

Kan tillägga att nu bor vi i vårt egna, nybyggda hus men det känns fortfarande som vi väntar på bättre tider ibland. Nu längtar vi till garage och att börja fixa trädgården. Så kan nog säga att hela livet kan bli en enda lång väntan om man inte passar sig! Så det bästa är att skaka av sig det och göra din vardag som du har idag, till en vardag du gillar!

Det finns ett citat som lyder: “Alla dessa dagar som kom och gick – inte visste jag att det var livet.”

[Linnea82 (Linnea Hägglund)]

Med risk för att svära i kyrkan så är det ju så att få allt man skulle vilja ha inte är ett realistiskt mål för alla. Jag kommer inte att kunna köpa precis den bostad jag vill ha eller resa hur mycket jag vill. Det är okej. Jag behöver inte allt jag vill ha och det kan vara bra att fundera lite mer ingående på vad man faktiskt behöver och vill ha, och sen prioritera. Livet går liksom inte ut på att äga en villa på den perfekta platsen, det går utmärkt att leva tillfredsställd ändå Du kanske lurades med lite i hur snabbt det gick för många under nåt årtionde nu? Om du tänker mer långsiktigt torde hoppet återvända. Du behöver inte bo perfekt för att bilda familj tex.

[Theone (Bla)]

Va glad att du inte är i bostadsmarknaden med de här räntorna…

[jonhi (Jonas)]

@appelpaj

jag undrar om jag någonsin kommer kunna ta mig in på bostadsmarknaden? Som det ser ut nu kommer det ta flera år att spara ihop till en rimlig kontantinsats och tanken att det sparandet jag gör nu kommer nollas den dagen det är dags hjälper inte hopplösheten.

SÅ du säger att det alltså:

1. Går
2. Tar bara några år
3. Spara några år till så blir du inte nollad

Och väljer du att köpa hus i ett mindre samhälle kan du i princip göra det redan idag.

Du är dessutom väldigt ung.

Ser ärligt talat inte vad som är hopplöst?

[Anonym]

Det finns någon sorts bild av att bostadspriserna ska ligga på en viss nivå. Avviker de från den nivån så är det något tillfälligt. Inom 1-2 år kommer priserna att återställas till ”den rätta nivån”. Det är av Gud givet att det ser ut så här för ”så har det sett ut förut”.

Finns det någon förnuftig människa som tror på det där? Det kan säkert finnas variationer mellan olika orter och lägen men att ”den eviga prisuppgångens tid” är över verkar tydligt.

Prisfall på bostäder är ingenting som händer över en natt utan det är en utdragen process. Det är när alla de objekt som initialt dragits bort från marknaden kommer tillbaka som prisfallet blir tydligt. Sedan kan det fortsätta att falla men då är arbetslösheten hos medelklassen en central fråga.

[Ecorren (EC0RREN på X & BlueSky)]

Vi är alla ekonomiskt fattiga jämfört med den som har mer pengar, och det finns många som har avsevärt mycket mer än vad du eller jag har eller kanske någonsin kommer att ha.

Trixet är att inte jämföra sig med andra.

När det kommer till din insats, om du sparar 10 K i månaden i 3 år och 9 månader har du insatsen till en bostad för 3 miljoner. För det får du en skaplig men liten lägenhet i en storstad, och en avsevärt större i de mindre befolkade delarna av landet.

Är ni två med samma ekonomiska situation, kan ni köpa en större för dryga 6 miljoner.

Och sparandet nollas inte, du har ju bara fört över det till boendet. Det är ju ditt kapital du plöjt in i bostaden.

[Faihu]

Viktigt inlägg, jag tror det är många unga idag som känner igen sig i det du skriver. Det har blivit en ny klassfråga, men det handlar inte om arbetarklass och medelklass utan de som har ärvt pengar eller fått hjälp att köpa och de som hyr (många dyrt i andrahand). Notera att TS inte på något sätt “kräver” att få bo i en stor villa eller ens en mellanstor lägenhet mitt i stan. En kontantinsats landar på runt 300k, med ett “ansvarsfullt” sparande om 5000 i månaden tar det fem år.

Råd till TS - byt jobb ofta och maxa ditt humankapital, spara på konto med bra ränta och inte bara på börsen till kontantinsats. Om du är tillsammans med någon så spar man mycket på att flytta ihop och kan bo betydligt större.
Om du kan jobba remote så finns det många fler möjligheter att bo bra.

Samtidigt vill jag ändå påpeka att man mycket väl kan få ihop några hundra tusen under studietiden mellan 18-25 genom csn-lån, bidrag, stipendier samt sommarjobb.

[spader]

Livet är större än att skuldsätta sig och bli medlem i en förening som samäger ett hus. Se bostad som ett ställe att sova, äta och tvätta dig. Livets höjdpunkter sker(eller bör ske) utanför låsta dörrar och väggar i nån sömnig förort. Du är ung, passa på och upplev livet. Spara/investera en del men tänk på vad du tror din 80åriga version som ligger på sin dödsbädd skulle råda dig att göra. Ägande av bostadsrätt kontra hyra är nog inte den största frågan. Du har förhoppningsvis mer än halva livet kvar, låt den handla om mer än fire och bostad. Det byggs nya lägenheter överallt i hela världen hela tiden så oroa dig inte.

[Schnaasfan (Fredrik Augustsson)]

Jag satt i din sits för 11-12 år sedan. Dock hade jag inte lika bra inkomst. Det jag gjorde för att komma in på bostadsmarknaden var att jag, precis som du sparade i fonder och aktier. När jag väl hade sparat ihop till en insats hade jag blivit så fäst vid min portfölj att jag inte ville sälja allt. Då valde jag att släppa tanken på att bo centralt. Jag hittade en billig lägenhet i en “trist” kranskommun. Kommunen hade halvbra pendlingsmöjligheter, men skulle inom ett par år få en ny pendeltågslinje. Därför antog jag att priserna skulle stiga efter att pendeltågslinjen byggts klart. Jag bodde i lägenheten i sex år och när jag sålde hade den gått upp med cirka 130%. Då hade jag hunnit gifta mig och skaffa barn så vi flyttade till en mer attraktiv kranskommun. Eftersom jag aldrig tömde sparandet så hade även det stuckit iväg. Idag sitter jag i ett boende jag trivs med och min belåningsgrad är låg(tack vare vinsten från tidigare boende).

Så mitt råd är väl att inte leta efter din drömbostad när du först köper. Försök hitta boende i ett område som är relativt billigt men har utvecklingspotential. Läs kommunernas översiktsplaner och försök hitta en plats som kan förväntas bli mer attraktiv under tiden du bor där. Då slipper du tömma kistorna och kan förhoppningsvis byta upp dig till ditt drömboende lite senare. Ett trevligt boende är mycket viktigare den dagen du skaffar familj. Nu behöver du bara nånstans att sova, dricka öl och spela TV-spel.

[Slingshot]

Har du någon partner? En av de allra viktigaste investeringarna man kan göra är i en bra partner som man är långsiktig med. Sparandet kan accelerera extremt fort om man är samstämmiga och jobbar mot samma mål, samtidigt som man vårdar relationen. Det går att njuta och spara mycket pengar samtidigt.

[Indexmannen (Jonas)]

Jag förstår vad du menar.

Jag själv fick privilegiet att snabbstarta med mina investeringar samt pengastöd och annat stöd från mina föräldrar jag har en lägre lön än dig men kunde genom att bo hemma samt arbeta från tidig ålder via kontakter plus föräldrar som gick in med en viss procent i bostaden så har jag idag (lite under 30 år gammal) en boendekostnad på 2k per månad så det finns en viss orättvisa för de som måste starta helt från scratch och göra allt själv men jag antar att det kanske ändå bygger upp något värdefullt i längden?

Jag har inga barn själv men får mitt syskon barn så kommer jag försöka göra allt för att den får det privilegiet jag fick o på så vis "föra vidare"förutsättningarna jag fick i livet för helt ärligt så är jag så tacksam över det jag fått.

Men till din fördel så har du en bra lön så du kan ändra din kommande generationerners framtid om du nu vill det.

Bör säga att jag sparat nästan allt själv men det jag menar är att jag haft sjukt mycket stöd från mina föräldrar som hjälpt mig enormt mycket sen något man ej ska underskatta är när man känner att man alltid kan falla tillbaks på sina föräldrar så har det iallafall för mig gjort att jag vågat investera så pass hårt som jag gjort senaste 10 åren då det “värsta” som kan hända är att jag får flytta hem någon som ej har något att falls tillbaks på kanske ej vögar göra ta sig an lika stors risker etc då konsekvensen kanske blir o hamna på gatan.

Jaja detta blev ett långt men kanske onödigt svar på ditt inlägg

[And1 (Nils Andersson)]

Ja du, då är det nog i sådant fall många som ska känna likadant.
Vem ska du jämföra dig med egentligen? Varför jämföra sig överhuvudtaget?
Man kan alltid tycka att man har det sämre än någon annan, det gäller bara att jämföra sig med “rätt” person.
Det kan hända mycket i livet som helt omkullkastar div. projekt och planer, kanske läge för lite nya perspektiv tycker jag.

[WaveStorm]

Det kommer gå bra för dig!
Du verkar ju ha väldigt bra koll trots din unga ålder Du har jobb, boende och intresse för sparande.
Försök att inte oroa dig för mycket för att köpa bostad, du verkar ju ha boende som funkar. Nä, nu när du har allt det där ordnat så tycker jag att du ska ägna lite tid åt sånt som du tycker är skoj. Köp ny kökskniv om du känner att du behöver det. Och du får se framöver, om detta jobb och nuvarande situation inte ger dig tillräcklig glädje så kan du alltid säga upp dig, flytta nån annanstans, byta branch etc. Livet är fullt av möjligheter

[Jakob_Nystrom (Jakob Nyström)]

Nu vet jag inte riktigt om du är öppen för det alls, men jag gissar att du levde på CSN när du studerade och då gissar jag att du överlevde på bra mycket mindre pengar efter hyran än vad du gör nu? Skulle du inte kunna prova att höja ditt sparande med säg 100kr/månad tills dess att du känner att gränsen är nodd och “nu påverkar det mig i mitt dagliga liv”? Eller att nästa gång du får en löneökning/bonus så sparar du den extra inkomsten?

Jag tänker att det kanske visar sig att du inte märker någon nämnvärd skillnad på ditt vardagliga liv mellan ett sparande på 5000 och 5500. Då har du kapat 10% av tiden det tar att spara till boende allt annat lika. Blir lite samma sak om du väljer att leva på samma lön som du har nu efter nästa lönehöjning.

Förutsatt att du känner att du vill äga ditt boende istället för att hyra…

[direktorn (Direktörn)]

Räntorna påverkar ju också de flesta fastigheter, som inte onormalt kan vara belånade, inflationen påverkar hyresrätter också.

Räntorna påverkar kanske de personer mest som lever över sina tillgångar, vilket naturligtvis är dumt

[direktorn (Direktörn)]

Tror inte riktigt jag förstår, du är deprimerad för du bor i en hyresrätt som du egentligen är glad över att bo i? Hur händer det ihop med bilda familj och att du inte kan flytta?

Är målet med livet att skaffa en bostadsrätt? Jag skulle gladeligen sälja min bostadsrätt, allt gnäll i styrelsen och idiotiska “städdagar” mot en hyresrätt där jag kan ringa någon om spisen går sönder, räkna med en gratis renovering var 20e år (eller 10)

Mitt råd, i alla lägen där det gäller att spara är att inte leva på nudlar och ljummet vatten bara för den sakens skull. De pengarna jag spenderat på att resa och se världen skulle nog ha omvandlats till en miljon på börsen, men jag ångar ingenting av det.

[kelly007]

Har du funderat över samtalsterapi? Dvs för att veckla ut dig själv lite grann, inte för att jag tolkar dig må dåligt på något sätt.