Min fråga gäller flytt till mindre boende för att frigöra kapital och gå ned i arbetstid. Naturligtvis förstår jag att detta är en fråga som måste grunda sig i hur JAG vill leva och inte kan lejas bort till ett forum. Med det sagt ser jag fram emot era nyktra tankar och reflektioner!
Jag är 30 år, lever själv och har en trygg heltidstjänst med lön på knappt 50 000 (och kan förvänta mig 80 000 om 5 år). Mitt nuvarande boende är en bostadsrätt om 80 kvm värderad till 4,6 miljoner med avgift på 4 000. Min belåningsgrad är 50%. Jag har trivts bra i lägenheten men har inte heller kunnat komma bort från tanken på att den är onödigt stor och binder mycket kapital. Detta har mynnat ut i att jag köpt en mindre lägenheten på 40 kvadrat för 1,6 miljoner med avgift på 2400. Lägenheterna ligger i samma område och föreningarna har jämförbart god ekonomi. Jag har finansierat den nya lägenheten med 1 000 000 i kontantinsats och 600 000 i nyupptagna lån. Jag har således drygt 3 miljoner i totalt kapital varav allt nu är bundet i dessa två lägenheter för tillfället. Banken tillåter att jag har två bostäder men givetvis kommer jag att sälja den ena då andrahandsuthyrning inte är ett långsiktigt alternativ i enlighet med föreningarnas stadgar.
Anledningen till att jag önskar er syn på saken är att jag precis som mitt alias här på forumet antyder har jag kommit till insikten att jag har ett dysfunktionellt förhållande till pengar och sparande. Något som jag nu vill ändra på. Jag har sparat hela livet, haft flera extrajobb under studietiden och nu ett eget bolag för konsultuppdrag på sidan om min “mer-än-heltidstjänst”. Jag har landat i att jag vill och kan skära ned på allt sidognetande och nöja mig med att arbeta 100% för att inom ett par år jobba 60-80% tack vare ett billigare boende?
Min tanke är att om jag säljer mitt nuvarande boende och flyttar till det mindre boendet skulle jag med en belåningsgrad på 85% (1 360 000 kr i lån) kunna ha närmare 3 000 000 i globala indexfonder idag och därmed redan nu göra en s.k. flamingo eller barista FIRE?
Bodde i BRF innan på 72 kvm men tyckte det var för stort (och alla i hela världen och deras mormor ville bo där.)
Efter en tid fick jag tag i en hyresrätt på 26 kvm där hyran nu uppgår till 2800 i månaden så snarlikt ditt exempel.
Det är roligt för det du snackar om nu idag, din nuvarande situation är min drömsituation!
Min dröm:
Har jag en portfölj med 2 500 000+ kr kan jag med lätthet ta ut 4% per år dvs 100 000 kr och fylla min semesterkassa rejält. Kombinerat med jobb på sommaren som ssk i Norge kan jag dra till ett varmt land varje vinter och fullkomligt skolka från den skånska vintern. Jag är idag 45% i mål.
Jag ska erkänna jag vet inte exakt vad Flamingo fire och Barista fire är fast det är välfantastiskt att det är möjligt för dig!
Och du, rent kärleksfullt råd. Jobba lite mindre. Få människor når sin sista dag i livet och tänker; “Fan också jag skulle jobbat mera.”
Och man måste leva INNAN pensionen. en läkare jobbandes på akuten berättade om folk som kom in med livsomvälvande stroke en vecka innan pensioneringen och deras make/maka bara sa:
För övrigt är din lön helt normal i rikatillsammans-forumet. En sån lön är helt surreaslistisk för mig som jobbar deltid som undersköterska och läser till SSK och investerar CSN.
Tack för dina fina svar! Kan du berätta lite mer om hur du resonerade när du flyttade från 72 till 26 kvadrat? Vad var omgivningens reaktioner? Hur upplevde du det själv? Trivs du med det idag?
Well, ska jag vara noga var det morsans lägenhet jag bodde i. När hon dog var jag tvungen och flytta och flyttade ihop med min dåvarande flickvän. Sen var hon tvungen att flytta tillbaka till sitt hemland så jag fick flytta 2 ggr mot min vilja inom typ 1 år.
Lyckligtvis hade jag stått i bostadskö i 10 år så lyckan och lättnaden var stor när jag ringde om hyreslägenheten och fick veta att jag var först i kön. Min vartskajagbo?!-panik varade i en vecka.
Jag är superglad att ha en jättebillig lägenhet hyfsat centralt. Det är en väldig lättnad att slippa lägga så mycket pengar på 4 väggar och ett tak. Så jävla roligt är det inte att bo så jag vill låna okristliga summor till det.
Omgivningens reaktioner kunde jag inte bry mig mindre om.
Jag vill bo själv så det var därför jag flyttade till en skolådestor bostad. Och lik förbannat har jag haft 2 sambos under tiden jag bott här. (5 år) Jag är för bra helt enkelt. Suffering from success.
Jag är ungefär i samma ålder som dig och har på det stora hela ungefär en likvärdig ekonomisk situation. Jag och min sambo har resonerat precis som du - vi vill och har valt att bo relativt litet och billigt samt binda begränsat med kapital i boendet. Detta i syfte att kunna placera vårt kapital i en mindre låst form (på börsen) och på så vis öppna upp för större valfrihet och rörelsefrihet (både fysiskt och mentalt) i livet.
Jag har insett att allt materiellt till sist blir vardag, att s.k. hedonisk anpassning är långt mycket mer än ett teoretiskt påhitt. Människan verkar ha detta djupt rotat i sig. Jag har bott med kackelakor och främmande människor i oventlierade rum på andra sidan jordklotet med alla mina ägodelar samlade i en säck på ryggen. Jag har även levt storstadslivet och burit lyxklockor och kashmirrock. Sanningen är att jag var lyckligare och mer mentalt fri i kackerlackornas sällskap.
Jag är lite osäker exakt vad din fråga består i, men det du beskriver ligger helt i linje med vad jag själv hade gjort i din situation. Inte helt oväntat anser jag således att du tänker och resonerar klokt.
Vad roligt att höra! Jag vet inte heller vad som är min fråga. Detta inlägg handlade mest om att få dryfta mina tankar och planer för någon annan än min omgivning som inte alls kan förstå lockelsen i ett mindre boende. Det kanske låter konstigt men jag känner mig på sätt och vis “fången” i min egen bostadsrätt, trots att jag har en förhållandevis låg belåningsgrad och klarar av boendekostnaderna med god marginal. Finns det risk att jag känner samma sak men för portföljen om jag skiftar om i min ekonomi? Bara en reflektion/farhåga. Du beskriver trots allt en ökad frihetskänsla med ett mer rörligt kapital i form av värdepapper?
Jag känner mig skeptisk till att de extra 40 kvadratmetrarna tillför något större värde till mitt liv?
Jag har tidigare sparat +300 tkr per år. Något jag nu börjat ifrågasätta. Som ansats till svar: tillräckligt för att vara finansiellt oberoende om 20 år samtidigt som jag arbetar 80% under vägen?
Spontant skulle jag säga så lite som möjligt men inser ju att det är mitt gamla jag som talar.
Ett förslag till är att kolla ”Die with zero” och kalkylatorerna som finns runt det. Inte nödvändigtvis för att just dö med noll på kontot utan mer för att få bättre koll på hur ett lagom stort spenderande ser ut över tid.
Jag skulle tro att du sparar mer än vad du behöver för att nå dina mål.
Vad roligt att du skriver det! Jag har faktiskt läst Bill Perkins bok och lyssnat på flera podcasts på ämnet. Jag har dock aldrig riktigt satt mig ner och räknat på det. Har du förslag på någon bra kalkylator för ändamålet? Jag misstänker att det kan ligga något i vad du skriver. Att 40 eller 80 kvadrat egentligen inte spelar någon roll rent ekonomiskt trots att det senare alternativet binder en hel del mer kapital?
Vissa människor mår bättre av mer yta, men sån är inte jag. När jag behöver mer yta går jag ut. För mig innebär överflödiga kvadratmeter och rum att de aldrig används (annat än avtjälpningsplats möjligtvis).
Om inte din större bostad liksom tillför nåt i ditt liv så hade jag absolut kört på att bo i den mindre! Det finns en stor frihet både i att slippa sköta, och betala, för mer än man vill ha. Det kan ge dig större utrymme att tex jobba mindre, resa mer och/eller lära dig ett hantverk eller nåt annat kul!
Men risken finns att du inte kommer att vara singel i hela livet. Många föredrar ett lite större boende när man är två. Du kanske kan överväga att hyra en lägenhet istället? Med lite kötid eller bra kontakter kanske du kan hitta en liten trea skapligt centralt för typ 17000 i månaden. Kanske billigare såklart om det inte är Stockholm. Då låser du minimalt med kapital.
Verkligen! Jag har dock varit orolig för att det bara är sparnarkomanen i mig som vill bo så litet (och billigt!) som möjligt? Men kanske finns det ett värde bortom pengar för vissa människor att bo mindre?
Det är så jag tänker. Men sedan har jag också tänkt att det rent ekonomiskt är ganska fördelaktigt att äga ett dyrt boende med hög belåning om vi antar fastighetsprisutveckling åtminstone i takt med reallöneutveckling och bibehållet ränteavdrag. Kan vi med säkerhet säga att det är mer fördelaktigt att ha sitt kapital investerat på börsen?
Det är en god poäng. Dock tänker jag att den dagen det är aktuellt med samboliv får vi överväga att skaffa något tillsammans. Jag har också funderat på hyresrätt men det är svårt att få tag på utan kontakter som du skriver. Hur bör man räkna på alternativkostnaden när det kommer till kapital bundet i bostaden?
"
