Flytta hemifrån eller fortsätta spara

tjabba
jag håller på att slita håret av mig, vet inte riktigt vad jag ska göra faktiskt.

jag är snart 22, har 3 års studier kvar på högskolan. jag har just nu 390k + bil för 120k sparat. jag sparar allt jag kan just nu, jag har csn på 90k om året (pluggar bara 75%) och 100k efter skatt från jobb.

jag bor nu i en friggebod hos mina föräldrar, det funkar, men syrran och hennes kille gör mig lite smått tokig ibland, + syrran vill flytta in i friggeboden.

jag har hittat en tvåa på 60kvm som jag tycker är nästan perfekt för 600k med 3000 i avgift i renoveringsbehov. detta kommer kosta mig typ 200 000kr, kontantinsats + renovering. när jag väl flyttat kommer mitt sparande i princip upphöra tills jag pluggat klart. lägenheten ligger 2 mil buss från högskolan, men cykelavstånd från mitt jobb där jag hoppas kunna få anställning när jag pluggat klart. köper jag lägenhet så säljer jag bilen jag har nu.

det gör dock rätt ont i själen att lägga massa pengar på boende och slopa framtida sparandet helt, speciellt när jag är ganska nära den magiska gränsen 500k i sparande på avanza. jag har inte sett skymten av ränta på ränta effekten ännu, ligger -12k i avkastning från när jag började spara och gjorde dumma beslut, men har viktat om helt och hållet till fonder nu. jag har försökt intala mig själv att vänta ett år till innan jag köper något. jag brukar gå in på en “ränta på ränta” kalkylator för att uppmuntra mig själv. men om ett år kanske jag å andra sidan inte hittar den där perfekta lägenheten, vem vet.

samtidigt har jag en omtenta jag måste klara, annars är det 2 kurser denna termin jag inte kommer kunna läsa, som jag då ersätter med 2 kurser från året efter. chansen att jag kuggar känns stor. vågar jag köpa boende även om jag skulle kugga? som ingenjör brukar man ju alltid ha några resttentor när man är “klar”, så det är väl inget jättekonstigt i sig och det löser sig nog ändå.

ett annat alternativ är studentlägenhet, 5200kr i hyra, 20kvm. känns som ett tämligen dåligt alternativ faktiskt

hur tycker ni jag ska göra? bo hemma eller köpa bostadsrätt?

min far är gammal målare och kan hjälpa med renovering, och jag har lånelöfte redan

Hur länge känns det bra i magen att fortsätta leva på dina föräldrar ?
Är det kanske din (yngre ?) systers tur att få den lilla extra friheten i friggeboden ?

6 gillningar

far tycker inte det gör något att jag bor här, han tycker snarare det är bra, men mor tycker jag ska fundera på att flytta, inte ur ekonomiskt perspektiv då de har det väldigt bra ställt, utan snarare att jag ska bli mer självständig. det är klart syrran ska få flytta ut, å andra sidan var det jag som byggde friggeboden helt själv, om 1 år är hon lika gammal som jag var när jag flyttade ut i den, så om hon flyttar ut i den om ett år tycker jag inte det är orättvist eller så

1 gillning

Pengar är inte allt och det låter ju som du har en bra grund och driv, flytta.

1 gillning

Det är kanske dags att klippa navelsträngen då och bli vuxen.

4 gillningar

Skrev inte du denna fråga på flashback också?
Eller så är.det någon med snarlik situation jag tycker svaren på flashback var ganska bra.

Jag hade väntat med flytt tills jag har en stadig inkomst du har gott om tid att leva ensam så ingen ide att stressa iväg.

2 gillningar

Instämmer helt i detta. Om ekonomin är huvudfrågan så är det bästa att bo kvar. Sedan kan det ju finnas helt andra aspekter som är viktiga också.

1 gillning

Det är så jävla värdefullt och viktigt att bli självständig. För mig är det faktiskt osunt att bo hemma hos mamsen och pappsen tills man är 25 om man inte måste. Om jag hade varit du hade jag tagit studentlägenheten och levt lite. :slight_smile:

5 gillningar

Jag är lite kluven om detta jag älskar fördelarna jag har ekonomiskt idag för att jag valde att bo hemma ett par år extra jämfört med många av mina vänner.

På andra sidan har jag en del vänner som var tvungna att flytta direkt efter gymnasiet trots att de ej fått stabila arbeten etc många fick ta dyra andrhandskontrakt eller dyra nyproducerade hyresrätter flera av dessa personer har idag 10 år senare ej kommit nånstans ekonimskt och har det väldigt tufft att komma in på bostadsmarknaden då hyran käkar upp en stor del av lönen visst de har väll växt som personer men till vilket pris?

Var runt 25 när jag flyttade men det var på tiden för mig åtminstånde kände jag då att flytta hade nog ej klarar längre än så även om jag trivdes hemma så vill man ju ha sitt eget också.

Jag kände dock ej att jag blev mer “vuxen” av att flytta, och att lära sig alla sysslor som krävs för att bo själv tar en dag att lära sig om man ej blivit helt curlad hemma.

2 gillningar

den där magiska gränsen 500 k är bara något i ens huvud, när du väl nått dit så kommer nästa 1 miljon och när du når den så inser du igen att det var ju inget speciellt det heller och så fortsätter det. Man tror det ska kännas något speciellt men det gör det inte. i alla fall inte mer än lite lätt lycka som snabbt försvinner.

6 gillningar

Jo, allt är ju relativt. Men nog kan jag rätt ofta i vardagen känna lycka över att ha en bra ekonomisk situation.

Jag tror inte att du ångrar dig om du köper lägenheten och fixar till den och flyttar. Du har tid att spara ihop mer/nya pengar.

Det är ju absolut inte det jag pratar om. Han har ju en bra ekonomisk situation och kommer garanterat nå både 500 k och 1 msek, frågan blir bara när detta sker inte OM det sker. Det jag pratar om är att ska han inte köpa boende för att han snart är på 500 k så kommer han ju inte kunna köpa sen för då är 1 msek nästa mål etc. Man tror ofta man ska känna något speciellt när man når ett mål men så är det ju tyvärr inte. Man blir lite glad sen går det över och man sätter snabbt ett nytt mål.

2 gillningar

Oavsett hur du gör… Det låter som att du tänker använda pengarna till bostad (och sannolikt renovering av denna) inom ett par år eller så. Lämna börsen. Om det kommer en krasch så riskerar du att sitta med -120k istället för -12k när det är dags att casha in fonderna om du tvingas sälja på fel tillfälle. Sparkonto är rekommenderat vid kortare tidshorisont än 3 år, och därefter blandfond (eller sparkonto blandat med aktiefond) med aktieandel motsvarande 10% * antalet år du har i tidshorisont.

Ränta på ränta-effekten kan man räkna med endast över långa tidsperioder.

Avseende ditt dilemma så hade jag satsat på att flytta tror jag. Lycka till oavsett hur det blir! :slight_smile:

Jag svarar som de andra - väx upp och flytta. Visst är det bra att spara, men ung är man bara en gång.

Strikt ekonomiskt bo kvar o hoppas att det kommer en nedgång i marknaden i slutet av 2023 el början 2024 pga då slår de höga räntorna igenom för flertalet. Kan tom vara smart att vänta tills försommaren 2024 för då har de flesta brf:er haft årsstämma o då beslutat om ev avgiftshöjning just pga ökade räntekostnader för Brf:en, eller andra ökade driftskostnader såsom uppvärmning, rep-o underhåll mm. Så kolla jäkligt noga Brf:ens budget o 10-årsplan vg planen för avgiftshöjning, när lånen ska omsättas o vilka räntor som BRF:en har på befintliga lån samt 10-årsplanen vg ev stam-byte, balkongupprustningar, fönsterbyten, ytskiktsrenoveringar, takomläggningar mm

Beslut om avgift behöver inte tas på ett årsmöte. Styrelsen har rätt att besluta om detta när som helst.

Ok, tack för infon men det normala förfarandet är nog ändå besluta avgiftshöjning på årsmöte el extra-inkallat möte för alla Brf:ens medlemmar. Annars tappar nog medlemmarna det mesta av förtroende för Styrelsen.

Jag tror att frågan behöver bedömas mer från ett “livsperspektiv” än från ett ekonomiskt perspektiv. Att bo kvar hemma tills du är klar med utbildningen skulle i min värld vara helt ok.

När jag själv pluggade läste jag i Uppsala och flyttade dit när jag var 19 år. Att välja att inte bo kvar på hemorten var för mig, där och då, ett viktigt steg. Hade jag istället teoretiskt köpt en lägenhet hemmavid och fortsatt leva ett vanligt liv med samma kompisar som tidigare hade poängen med att flytta hemifrån inte varit så stor. Hade jag istället haft det bra hos föräldrarna hade det varit helt rimligt att bo kvar där i några år. Dock var det inte så bra så det kändes inte som något alternativ.

Att fokusera för mycket på pengar och olika sparmål tror jag är fel fokus men det är långsiktigt mycket värt att inte ha så stora bolån och, inte minst, att ha en vettig egeninsats att stoppa in för ett framtida familjeboende. Under ett antal år har det nu varit så att värdet på bostäder bara ökat och ökat. Det har av många uppfattats som någon sorts naturlag att det ska vara så. Att sitta utanför marknaden och spara har uppfattats som en dålig idé. Med den marknad vi har och kommer att ha nu uppfattar jag att den här situationen har förändrats. Du kan alltså vinna långsiktigt på att vänta något med att köpa bostad, om den situation du har innebär att du kan spara ordentligt under tiden.

Tycker att du ska nöja dig med en mindre lägenhet på t.ex 30 kvm. och sedan döpa om bil -kontot till leva livet -kontot.

Du är bara 22 årig student en gång i livet, slösa inte bort den tiden på att vara medelåldersduktig :upside_down_face: