Har ca 630 000 i kontant i högräntesparkonto på nischbank + runt 150 000 i ISK och diverse.
Har nått tillräckligt långt i mitt sparmål, men jag äger ingen lägenhet. Just nu är min hyressituation att jag delar en med min storebror, med låg hyra ute på en förort. Jag har alltid varit lite nervös inför att köpa något, främst pga känslan av att vara låst iom att det är svindyrt med räntan nuförtiden.
Vad tror ni? Är det värt att köpa en lägenhet i dessa tider, eller bättre att hyra? Jag har sett liknande trådar runt om på forumet, så jag är medveten om att det är en komplex fråga.
Jag letar efter något i Stockholm, men är villig att sträcka mig till Uppsala. Jag har ingen sambo / flickvän, eller andra saker utöver mig själv att spendera pengar på (bortsett från dejtande och dyl). Ibland åker jag på dyra resor med mina kreditbonuspoäng, ex Asien och spenderar ganska frikostigt då, för att jag tycker det är definitivt mer värt med nya upplevelser över materiella ting.
Nyfiken på att höra råd/tips. Jag har en form av decision analysis-paralysis när det kommer till att fatta stora beslut som detta.
Jag ser inget riktigt problem här. Det jag skulle göra i ditt ställe är följande:
Fundera på var du vill bo. Det där med att “utsträcka till” det ena eller andra är ingen bra idé. Poängen med att köpa är att få bo där du vill bo på riktigt.
Fundera på vad som är viktigt för dig, såsom typ av planlösning, antal rum, egenskaper som balkong, garderober, stort kök eller vad det nu kan vara.
Gör en riktigt ordentlig analys av marknaden. Gå på många visningar av lägenheter av samma typ i rätt område.
Var förberedd på att lägga bud men avvakta som grundläge.
Gör tabeller där du betygsätter olika lägenheter utifrån olika parametrar. Spara alla objektbeskrivningar och övrig information som du kommer över, sorterade per objekt.
Följ upp slutpriserna på allt som säljs på din lista.
Prata med olika mäklare och skriv upp dig i deras kundregister.
Gör grundliga analyser av föreningarnas ekonomi. Det är viktigt att fånga upp kommande avgiftshöjningar och helst köpa när avgiften redan höjts mycket, inte före att det har skett.
Ta reda på varför försäljningar sker. Är det t.ex. dödsbo så är det lättare att få bra pris.
Jag skulle inte fundera allt för mycket på lönsamhet. Däremot är det bra att utöver punkt 2 försöka fånga upp vad “de flesta spekulanter” letar efter. Det är de lägenheter som är “populära” mer generellt som går upp i värde mest och som är bäst mer generellt. Det är alltså dumt att bjuda mycket på sämre lägenheter, bara för att just du inte värdesätter vissa egenskaper så högt. Du kan bjuda på dem men då med “rabatt” för att de där rätta egenskaperna saknas.
Att hålla på och fokusera massor på tabeller i tidningen som visar att lägenhetspriserna gått ner X eller Y procent är meningslöst. Man gör inte en bra affär genom att läsa sådana tabeller. Det som krävs är riktig kunskap, att vara hårdhudad och framför allt aktiv. Du ska så att säga kunna översätta de där procenterna och kunna tänka att lägenheten X ligger ute för 2,7 mkr men jag ska köpa den för 2,4 mkr - inte ett öre mer. Får jag den inte för det så tar jag en annan. Jag utgår då från att 2,4 mkr ändå är rimligt i någon mening. Det är ok att lägga skambud i förhållande till utropspriset men skambudet måste ändå ha någon förankring i verkligheten.
Att det tar tid att göra en affär på det här sättet är en realitet. Dock vågar jag lova att du kan spara ett par hundra tusen om du gör detta ordentligt, jämfört med att titta på tabeller med procent och tro att en viss tidpunkt är “rätt” utan att först skaffa rätt kunskap om den lokala marknaden.
Jag är den jobbiga (eller kanske pantade?) som undrar: Vill du verkligen köpa en lägenhet och i så fall; varför?
Du säger du gillar att dra iväg och spendera pengar på resor. Vill du lägga dina pengar på ett boende eller är det så att du ska hyra och sedan kunna spendera dina pengar på resor? Vad ger sig mest här i livet av dessa exempelvis?
Är anledningen till köptankar att du VERKLIGEN vill äga ditt boende eller är det något som du upplever att man ”borde” vilja?
Jag skulle vilja vända på den här: fundera på vad du inte kan vara utan för att ha den livsstil du vill ha. Det är väldigt lätt att man får för sig att man vill ha allt. Något jag tex kan konstatera som bor och har bott i omgångar i br är att väldigt få använder sina balkonger, de flesta upplever att det är för mycket insyn, alternativt att de är för små. Betala bara för något som du på ett genomtänkt sätt tror att du kommer använda. Skilj på must have och nice to have. Bättre att prioritera tex det som du har nytta av varje dag, som kortare resväg till jobbet, nära till affär och gym, nära vännerna eller vad det nu kan vara. Sen är min åsikt att vissa faktorer kan helt övertrumfa andra, där tycker jag att man lite kan kosta på sig magkänsla. Min första br hade en fantastisk utsikt, det var inte nödvändigt, men det var något som verkligen bidrog till boendekvaliteten.
Ett annat tips: med priserna som är kan det ibland vara bättre att kompromissa med sådant som går att fixa till, dvs byggkostnaden kan vara betydligt lägre än att köpa exakt det man vill ha. Tex om man vill ha en tvåa, kan det vara smartare ekonomiskt att kika på större ettor som går att bygga om till tvåor.
I normala fall skulle jag hålla med om detta men som marknaden ser ut nu skulle jag även titta på mindre avgörande faktorer. För närvarande är prisbilden spretig. Många vill sälja och få vill köpa. Prisskillnaderna mellan olika objekt återspeglar sannolikt “säljarens grad av desperation” mer än “objektets kvalitet”. Vissa sitter fast med hög prisbild för att de annars skulle behöva sälja med förlust. Andra är mer flexibla och inriktade på att “bli av med” objektet till ett rimligt pris. Om du har tid och inte är inne på marknaden så är det bästa att titta extra noga på den senare kategorin.
När priserna är i topp blir det viktigt om du ska ha balkong eller inte. Den kommer helt säkert att ge utslag i slutpriset så du kan rakt av “räkna hem” en besparing på 200-300 tkr på att skippa balkong. När priserna är mer spretiga är läget mer så att du, så att säga, kan få balkongen på köpet. Även om du inte tänkt använda den massor så tillför den ett värde till lägenheten. När det gäller potential till långsiktig värdeutveckling ska sådant inte underskattas.
En annan bra poäng är att titta på sådant som sannolikt inte påverkar priserna så mycket. När jag bodde i lägenhet hade jag bastu i föreningen som en parameter. Den använde jag ganska mycket sedan. Det blev en bra social grej att bjuda hem kompisar på bastukväll.
En kategori av lägenheter som jag själv är väldigt svag för är “premiumobjekt” i förortslägen, alltså där det lokala läget är något extra men adressen högst vanlig. Det kan handla om hus med särskild arkitektur, lägen med fantastisk utsikt eller liknande. Sådana lägenheter brukar vara relativt prisvärda. Adressen värderas av många mycket högre än de där lokala faktorerna. Sedan är det förstås ändå viktigt med bra pendlingsmöjlighet och lokalservice.
Du lyfter helt klart en viktig poäng i att det är en del dynamiska faktorer som påverkar ens strategi, men samtidigt så finns det konkreta principer som du kan använda dig av för att ha någon form av förankring i beslutsfattandet. Det låter väldigt rimligt, i min bok.
Det jag försöker säga är att ja, visst det går omöjligt att göra ett “perfekt” beslut, vad det nu innebär, men en kan förhålla sig till sina behov och krav, helt enkelt.
Som exempel skulle jag kunnat änka mig bo inne innanför tullarna, främst pga att jag är i ett skede av livet där jag känner att det skulle passa min livsstil bättre. Jag rör på mig ganska mycket, så jag har inte jättehöga krav på att det ska vara balkong exempelvis, men hiss är bra. Kan tänka mig en etta, eller mindre tvåa som singel. Så länge det finns utrymme och sängen inte sitter precis mellan två väggar, så är det ok för mig.
Mitt stora problem tror jag att jag har någon tanke i att, min situation kanske förändras ganska mycket inom något år eller två. Då kanske det är oklart / ovisst / ovärt att köpa en bostad åt sig själv om man inte tänker sig bo där i 5 år eller något, om man ska vara taktisk. Men jag kan inte säga att jag vet bättre.
Gör det som känns bäst, bostadsrätt är bra ifall du vill välja var du ska bo någonstans, får du tag i en fin hyresrätt så ska du nog välja den! Speciellt om den har låga kostnader.
Jag tror inte att det är någon vettig idé att köpa bostad alls med en kortare tidshorisont. Du nämner fem år som en lång tidshorisont men jag skulle snarast se det som en extrem hygiennivå. Runt tio år borde vara en mer rimlig tidshorisont. Jag skulle i ditt ställe snarast försöka hitta något kollektivboende eller liknande.
Priserna måste ju ner ca 50% innan det är vettigt att köpa. Men du vill bo i Stockholm, det finns inga vettiga hyreslägenheter i bra områden att hyra (gäller på de flesta större orter). Så vill du ha en egen lägenhet i Stockholm får du nog köpa.
Har inget bra svar på din fråga, men förstår funderingarna. Själv är jag kvinna, 40 år och läkare. Har ägt flertalet bostadsrätter och hus senaste 15 åren. Emellanåt även bott i kollektiv, hyrt rum i lgh mm. Flyttade till ny stad för 2 år sedan hamnade initialt i hyresrätt men var helt säker på att jag skulle köpa nytt hus. Har ännu inte blivit så. Kan i efterhand se att min lycka inte vart kopplad till boende. Jag flyttade hit med 3 flyttkartonger, trivs bra med känslan att leva enkelt. Även jag trivs med att resa. Önskar jobba som volontär utomlands ngn period. Kanske jobba i Norrbotten på vintern. Uppskattar frihet och upplevelser mer än boende har jag lärt mig…
Fast jag går emot mitt eget råd för de gånger jag bott i hyreslägenhet har det varit klotter i trapphuset och skrikande och partajande grannar och därmed inget lyxboende så själv bor jag helst i bostadsrätt om jag ska bo i lägenhet.
