Jag har varit en aktiv läsare här på forumet ett bra tag och vill nu lyfta en fundering kring bostadsköp. I min umgängeskrets bor de flesta i hyresrätt, så jag har inte så många att diskutera den här typen av frågor med. Därför hoppas jag att ni vill dela med er av era tankar och erfarenheter.
Min situation
Jag är 36 år, har ett stabilt jobb och är singel, vilket jag trivs bra med. Samtidigt vet man ju aldrig vad framtiden bär med sig. Jag vill dock inte vänta med viktiga beslut i hopp om att en partner dyker upp, utan försöker fatta beslut utifrån min egen situation.
Jag har alltid bott i hyresrätt och har nyligen flyttat till en väldigt fin lägenhet med hög standard i ett attraktivt område i Göteborg. Hyran är strax under 11 000 kr i månaden, vilket är i det övre spannet jämfört med allmännyttan. Min bruttolön är 47 500 kr per månad och jag sparar ungefär 20–30 % av nettolönen varje månad.
Egentligen trivs jag väldigt bra där jag bor. Det som skaver är känslan av att det kanske vore ett bättre ekonomiskt beslut att köpa en bostadsrätt. Samtidigt känns det märkligt att lämna ett boende jag verkligen trivs i enbart för att optimera ekonomin. Det är nog där jag har fastnat.
I dag har jag ungefär 1 miljon kronor investerat (fortfarande hos storbank, vilket är en annan fråga att ta tag i efter vad jag lärt mig här på forumet) samt en separat buffert. Om jag skulle köpa en bostadsrätt skulle den sannolikt kosta omkring 3 miljoner kronor, eftersom jag gärna vill bo kvar i samma område.
Min tanke är dock inte att använda hela kapitalet till kontantinsatsen. Jag lutar snarare åt att lägga omkring 400–450 tkr och låta resten fortsätta vara investerat, samtidigt som jag behåller en separat buffert. Jag inser att det innebär ett större bolån, men det känns också tryggt att ha ett finansiellt sparande kvar.
Jag är medveten om att pengar som ska användas inom en relativt snar framtid egentligen inte bör vara investerade på börsen. Samtidigt har det känts bättre att låta kapitalet fortsätta växa medan jag funderar, än att låta det ligga overksamt om jag ändå inte kommer till beslut.
Det jag framför allt brottas med är två saker. Dels känns det lite läskigt att ensam ta på mig ett bolån på omkring 2,6 miljoner kronor. Dels känns det samtidigt som att jag kanske missar en möjlighet att bygga en starkare privatekonomi genom att bo kvar i hyresrätt. Jag fastnar helt enkelt i ett moment 22.
Jag förväntar mig inte att göra någon stor bostadskarriär eller tjäna stora pengar på en bostadsrätt. Min tanke handlar snarare om ett långsiktigt boende, ett visst skydd mot framtida hyreshöjningar och förhoppningsvis något lägre boendekostnader över tid.
Min egentliga fråga är nog om det är värt att lämna ett boende där jag trivs väldigt bra för att ta på mig ett större ekonomiskt åtagande, främst för att jag tror att det kan bli mer fördelaktigt på lång sikt. Eller är det faktiskt helt okej att bo kvar i hyresrätt även om ekonomin skulle tillåta ett bostadsköp?
Hur hade ni resonerat i min situation? Är det något viktigt perspektiv jag missar? Finns det någon här som medvetet har valt att bo kvar i hyresrätt trots att ekonomin räckte till ett bostadsköp, eller som tog steget och kände att det var helt rätt beslut?
Stort tack på förhand för tankar och råd!