I Skåne får man ”boendepoäng” hos vissa hyresvärdar vilket ger förtur till andra lägenheter inom samma hyresvärd. Har själv bytt upp mig två gånger nu inom det systemet. Kräver lite tur och tålamod att få fatt i en bättre lägenhet, men att köpa är inte alltid enda sättet att byta upp sig..
För mig handlar det om att hyran konstant går upp, medan bostadslånet bara blir billigare ju mer åren går. Jag vill bo så billigt som möjligt som pensionär.
5 gillningar
Glad att se att den här diskussionen är så nyanserad. Inte för att ge Jan en onödig snärt på handen men jag råkade se en av hans YouTube Shorts häromdagen som var ett riktigt lågvattenmärke, där han argumenterade för att bostadsrätt givet en längre tidshorisont per definition var bättre “cause hävstång”. Jag förstår att formatet är som det är, bla bla, men det är faktiskt ett rent krasst dåligt råd. Om du trivs tycker jag att du ska bo kvar och leva med din FOMO. Bostäder bor man i, inte spekulerar. Låt säga att du köper och vantrivs av någon av tusen möjliga anledningar, hur kommer du då må även om marknaden går upp några procent och du sitter fast?
2 gillningar
Känner väldigt mycket igen mig, jag var i en liknande situation för ett antal år sedan. Slutade med att jag köpte en bostadsrätt, och bor fortfarande i bostadsrätt. Troligtvis har det varit en förlustaffär hittills rent ekonomiskt, möjligtvis att jag har haft en lite lägre boendekostnad.
Med det sagt, jag skulle försöka koppla bort det ekonomiska. Bostadsägande gav mig en del känslomässiga fördelar jag inte hade tänkt på. Framförallt att slippa fundera på om jag ska äga min bostad eller inte, det var skönt att stänga den frågan helt. Sen kändes hyresrätt för mig alltid som ett tillfälligt boende, det var ett kortare steg på vägen, så att äga min bostad gjorde att jag tillät mig bli mer rotad och stolt över mitt lokalområde.
Sen kanske den lite deppiga men högst kännbara effekten var att synen generellt på hyresrätt som boendeform är att den är till för de som inte har råd att köpa. Speciellt när man kommer upp i 30-årsåldern och senare så är förväntningen att man ska äga sin bostad, annars så har man inte sitt liv i ordning. Tråkigt att det är så, och kanske inbillning, men det påverkade mig.
Nyfiken här, är det bara det ekonomiska som skaver, eller även andra förväntningar?
Om det verkligen bara handlar om det ekonomiska så skulle jag säga att det är hävstången som man framförallt missar om man inte äger sitt boende och inte har ett bolån.
I din ekonomiska situation så hade jag nog bott kvar i hyresrätten men kört rätt aggressiv värdepappersbelåning, kanske 20%. Det är dock långt ifrån hävstången på 6,7 ggr man kan få via bolån på 85%, eller 10x med 90%.
5 gillningar
Det har inte varit fallet för mig de 3-4 ggr jag gjort detta, kanske är en Stockholmsgrejj.
Här kommer ytterligare en vinkel.
Om man bor i hyresrätt och i framtiden tror att man vill köpa ett boende, är ju ett generellt råd att spara till- och placera kommande kontantinsats på exempelvis ett sparkonto.
När jag väl köpte mitt boende för 15 år sedan tog min ekonomi fart på allvar. Inte främst för att värdet på lägenheten steg utan på grund av att jag kunde börja köpa aktiefonder istället för att spara på bankkonto.
Det är mycket osäkerhet kopplat till den ekonomiska situationen inför ett bostadsköp. Med det i ryggen var det, åtminstone för min egen del, lättare att känna frihet att ta större risker och investera långsiktigt.
Poddtips:
RikaTillsammans avsnitt 107 – “Hyresrätten är faktiskt ett lyxboende” (2019) med Pontus Kopparberg, tidigare VD för Bjurfors.
1 gillning
Givet det du skriver är svaret nej. BR är en långt ifrån optimal boendeform som kommer med sina egna nackdelar. Om du vill välja bostad senare i livet, gör flytten då.
2 gillningar
Jag skulle köra hyresrätt om det inte handlar om att det är någon väsentlig skillnad på boendena som du tycker är väldigt viktigt.
Har hellre miljoner i tusentals bolag via aktieindexfonder än i en lägenhet som man inte ens äger.
Ogillar bostadsrättsföreningar som koncept, föredrar i så fall bra hyresvärd som sparkar ut problemhyresgäster och håller schysst nivå på boendet utan att det innebär något engagemang eller arbete för mig.
Villa är en annan sak för då handlar det ofta om att man vill bo på speciellt ställe och dessutom kan man äga fastigheten själv.
Men det finns ett stort värde i flexibiliteten man har med hyresrätt.
3 gillningar
I mitt fall och min omständigheter är det utan tvekan så ja.
1 gillning
Ja, det är mer än pengar som behöver vägas in. Med BR blir du bl a delägare i en ekonomisk förening tillsammans med dina grannar. Styrelse behöver utses, beslut om underhåll och avgifter fattas. Många verkar blunda och tänka att det där fixar någon annan, men fullt så enkelt är det inte. Gillar du att vara aktiv delägare, fine! Men vill du slippa det ansvaret och dessutom redan har kommit över en fin HR i bra läge med en professionell och seriös hyresvärd, så är det ett bättre alternativ tycker jag.
5 gillningar
Jag tänker att man inte ska vara kategorisk åt något håll. Bostäder kan vara goda investeringar och de kan vara dåliga investeringar. Att låtsas som att man inte bryr sig om huruvida det är en bra affär eller inte är att sticka huvudet i sanden.
I TS fall skulle jag nog dock bo kvar i hyresrätten mest pga att boendet fungerar och att hon trivs. Däremot kan man, om man vill, bida sin tid och preppa för framtida köp. Dels genom att hålla noga koll på marknaden så att man kan hitta ev riktigt bra köp och slå till och dels genom att lägga undan mer pengar.
Om Göteborg nu inte återhämtat sig riktigt så är väl dock nu ett ganska bra tillfälle.
Enligt ovan info då, jag har ingen egen koll på gbg-marknaden.
Så kan det vara! Då har man ännu mindre anledning att köpa.
Jag menar mer att jag mest ser bostadsrätt som att få bo där man vill, än på tex vinst.
1 gillning
Jag hade, precis som många tidigare skrivit här i tråden, stannat i hyresrätten om du trivs.
Har aldrig förstått det här med att köpa en bostad “bara för att”, för att det kanske eventuellt om 10 år ger avkastning OM man säljer (bygger på att man säljer).
Känns oklokt att skuldsätta sig med flera miljoner för att man kan tjäna pengar om typ 10 år vid en eventuell försäljning. Bostaden köper man om behovet uppstår och då hyresrätt inte är ett alternativ. Att göra det för att tjäna pengar är fel drivkraft tycker jag.
1 gillning
Känner igen situationen. Sedan en tid gör jag inget investerande alls utan sparar enbart, just på grund av kommande bostadsköp. (Mina tidigare fonder rör jag inte, men inga nyköp.)
Jämfört med utvecklingen på börsen har jag ”förlorat” en hel del. Dock är jag helt säker på att jag vill ha en bostadsrätt och därmed är beslutet rätt för min del.
Men den dag då köpet är genomfört, inklusive att veta hur mycket som behövs för eventuell renovering, kommer min ekonomi få en nystart.
Hade jag däremot bott i en hyreslägenhet där jag trivdes skulle summan på sparkontot varit betydligt lägre - och den på ISK betydligt högre
Man behöver ju inte spara på sparkonto bara för att man sparar till en kontantinsats.
1 gillning
Smått OT men du är inne på något vettigt här. Om man vet att man vill köpa nån gång framåt men inte när och för hur mycket (man kan tänka sig att bo kvar, hitta nya hyreskontrakt om möjligt etc.), så ser jag inte problemet med att investera en betydande del av det som är tänkt till kontantinsatsen. Större flexibilitet och spann (säg 1-5 år) gör att man kan ta på sig mer risk, få högre avkstning och köpa när det passar.
5 gillningar
I mitt fall är ”då det passar” den dagen då det finns specifikt en sådan lägenhet som jag vill ha till salu.
Jag sparar ihop till 5% av förmodad köpesumma för att ha tillgänglig på studs, utan att behöva sälja fonder med förlust. Nu är jag snart i mål där. Sedan kommer de pengarna sitta på sparkonto, enligt rekommendation här på RT. Nytt sparande kommer däremot investeras.
Som jag skrev: jag är medveten om alternativavkastningen. Prioriterar dock att sova gott om nätterna 
1 gillning
Man får såklart betala för att slippa oroa sig.
Men kontantinsatsen behövs ju inte dagen du hittar ett objekt.