Jag har nyligen separerat med sambo, 1 år efter att vi köpte bostadsrätt. För att jämna ut förlusten mot vad vi la i insats så ska jag betala honom 75000.
Jag har flyttat hem till mina föräldrar efter 10 år av att ha bott själv (flyttade ut när jag var 18) och trodde det skulle vara väldigt jobbigt men det har gått förvånansvärt bra.
Jag har möjlighet att lägga undan upp till 20000 i månaden medan jag bor här.
Samtidigt har jag från en tidigare privat hyresvärd fått erbjudande om att flytta in i en kommande lägenhet (en 2a) hyra ligger på ca 8000-9000 men ligger i området där jag bodde innan som jag ääälskar att bo i. Inflyttningen är om ca 5 månader så jag hinner betala utjämningen innan jag flyttar in.
Väl i lägenheten tror jag att jag kan lägga undan upp till 5000 i månaden, på 5 år blir det 300 000 och då kanske jag har träffat någon ny som jag vill köpa ihop med (och skaffa familj med…).
Eller ska jag bo kvar hos föräldrarna, bli av med erbjudandet, men få upp en stadig ekonomi med upp till 240 000/år i besparingar. (Men kanske inte kan dejta någon under tiden då )
Vad hade ni gjort? Jag är 28, kvinna, stabilt heltidsjobb, vill skaffa familj med någon så småningom, bo i hus i ett finare område vid 50. Jag vet inte vilket som är smartast…
En klok person sa: ”Livet är det som passerar medans vi är upptagna med att göra planer för framtiden”.
Båda valen känns finansiellt rimliga. Utan en väldigt tydlig drivkraft för vad de extra besparingarna när du bor hemma ska leda till tycker jag därför du ska prioritera livet nu.
Blir din livskvalitet lidande, så tycker jag inte det är värt det. Pengar är inte allt. Man ska må bra först och främst. Det kan ta dig 2 år att bygga upp ett kapital, men du kan bränna pengarna på 2 timmar om du vill.
Hade jag varit du, så hade jag flyttat hemifrån till den lägenheten. Sparat 5000 kr i månaden, är ju jättebra för din ålder. Jag hade ALDRIG flyttat hem igen. Då måste något riktigt jävligt ha hänt
Sen ett tips. Kasta dig inte in i ny samborelation direkt. Ta tiden att bygga upp dig och ditt hem först. Så du inte hamnar i samma sits igen, som med ditt ex.
Generell åsikt, om vi enas om att vi lever i ett jämnlikt samhälle så anser jag att både män och kvinnor mår mycket bra av att ha en stabil plattform att leva/bo på, utan att vara beroende av någon, varken föräldrar, partner eller annat.
Läser jag mellan raderna i ditt inlägg, kombinerat med mina egna erfarenheter, så flyttar par ofta ihop för att det är praktiskt, inte för att relationen ligger i en fas där det är rätt beslut.
Så, flytta till något eget, sen kan du hitta rätt i kärlekslivet på dina egna villkor.
Mina barn är cirka fem år äldre än vad du är. Skulle en relation ta slut är de givetvis välkomna att bo hemma hos oss, några månader men sedan får det räcka.
Skall man utvecklas på egen hand, bör man nog klippa navelsträngen. Dessutom om du hittar en ny intressant relation: Hur roligt är det då att tala om att man bor hemma hos mamma och pappa vid 30 års ålder?
Mina föräldrar är sådana att de gillar att bo nära familjen både äldre och yngre generationer så det är inte samma situation för oss även om jag fullt förstår ditt resonemang.
Jag har redan klippt navelsträngen för länge sedan (har bott utomlands i två olika länder i 3 år och i lägenheter av olika slag i stan i resterande 7 år och har löst alla mina situationer utan föräldrars inblandning).
Jag räknar inte med att jag ska hitta någon dejt medan jag bor här just av den anledningen men om jag gör det så kommer den personen ha förståelse för vad det är jag jobbar för.
Jag skulle inte förlita mig på att skaffa någe me någon date direkt… Försök skapa ett eget boende så löser de sig i framtiden med typ familj å så… Jag köpte eget hus till min 27 års dag…
Det handlar inte om vad man bör eller inte bör. Att bo hos föräldrarna låter väldigt rationellt i din situation. Alla vet att det är en tillfällig lösning, och en förståndig sådan. Det verkar ju fungera bra och du tar ansvar för din ekonomi.
Om du träffar någon kan en relation rimligen inte hänga på var och hur du bor. Han har kanske ett bra boende som ni kan dela och då är det en fördela att du inte sitter fast någonstans.
Det som är finansiellt smart är inte nödvändigtvis det som gör dig lycklig. Jag ångrar mycket att jag la mer tid på att förhålla mig till mina föräldrar än att utforska vad jag behöver beträffande bostad och relationer. Mitt råd är att du inte ska åka snålskjuts på dina föräldrar, om du är som jag, 36 år och precis köpt en egen bostadsrätt så infinner sig troligtvis bara tomheten av att inte ha någon mening i bostaden. Lär dig att göra planer på egen hand, med egen bostad, lär dig sedan att göra planer tillsammans med den du blir tillsammans med. Du måste tro mig att sätta gemensamma planer är det absolut svåraste. Så börja redan idag med att verkställa dina egna, du kommer att värdera dina val och vilken betydelse det har för dig i praktiken när du är erfaren. Erfarenheter lär dig att kompromissa, att kompromissa utan erfarenheter leder snarare till ultimatum och förväntningar ingen kan uppfylla. Varför ska tex din dejt vänta på att du nått dina finansiella mål för att ni ska ha en harmonisk relation?
Med ditt fuck-off kapital, där din egna bostad också ingår, så kan du flytta tillbaka när du behöver lämna din dejt eller relation.
Mitt förslag är alltså att du ska flytta hemifrån en gång för alla och du kommer växa mer än vad du tror.
Jag ber om ursäkt för att jag var lite väl kategorisk! Detta var mina helt personliga åsikter, vilket jag givetvis borde ha påpekat. “Var och en blir salig på sin tro”.
Jag ångrar att jag hade så bråttom hemifrån på vissa sätt. Att bo hemma ett år som vuxen är inget att skämmas över, speciellt inte för oss som flyttade när vi var 16-19.
Trivs du så kör på, bry dig inte om vad andra tycker. Betala en symbolisk summa eller bjud dina föräldrar på en fin middag nån gång då o då.
Och jodå, det finns nog gott om fisk i havet, även om ni inte kan ses hos dig
Att vid 28 års ålder leva på paus hemma hos föräldrarna för att spara pengar, när målet är man och familj låter inte som något jag hade prioriterat före att hitta en man och bilda familj.
Jag hade bott hemma säg 2 år till 30 o fått ihop 500k för o få igång antingen en bra portfölj som kan ge en bra ränta på ränta effekt eller en bra insats för ett köpesbostad.
Visst livet sker nu men o lägga en bra ekonimsk grund gör att livet blir mindre stressigt även i framtiden ekonimskt.
)
men om jag gör det så kommer den personen ha förståelse för vad det är jag jobbar för.
blir att fundera någon dag till 