Jag har tänkt mycket på sistone rörande att ta risk och Paolo Sodinis tankar om att låna av sitt framtida jag.
Nu har jag och min fru chansen att få en framtida drömlägenhet med priset att vi får spara mindre i nuläget och eventuellt ta av det vi sparat (samt höja den ekonomiska risken i vårt liv).
I dagsläget bor vi i en nybyggd hyres 2a på 51kvm som vi vuxit ur med en hyra på 11k i månaden. Den lägenhet vi nu har chans på kostar 19k och är en 4a på 97kvm med sjöutsikt (panorama) i ett område vi vill bo i. Vi behöver också betala tre extra hyror då inflyttningen i den nya sker denna månad och vi har tre månaders uppsägningstid på nuvarande bostad (denna snäva deadline är en del i att vi får denna chansen).
Vi behöver egentligen en 3a i nuläget med en beräknad månadskostnad på 15-17k (med den standard vi vill ha). I en ultimat värld skulle vi ta en 3a nu och vänta tills vi behöver en 4a om ca 3-5 år när vi får tillskott i familjen. Men om vi väntar kommer det med all sannolikhet inte bli denna typ av drömbostad utan en mer ordinär 4a med samma hyra (19k).
Priset vi får betala är således 2-4k extra i månaden i 3-5 år (72-240k) samt att vi i detta fall även behöver hosta upp totalt ca 57k extra under tre månader (en månad med dubbla hyror är väl standard, så det kommer man ej undan tänker jag).
Förutsättningar:
Jag har i dagsläget 38k netto och min fru som pluggar och jobbar extra har 15k netto d.v.s. 53k tillsammans.
Våra månadskostnader är idag ca 15k i fasta + 10k i mat och övrigt.
Detta ger 28k över varje månad.
Övrig info:
Vi är gifta utan barn i nuläget, runt 30 år och bor i Stockholm.
Vi spenderar väldigt mycket tid hemma och att kunna ta vattennära promenader är något som betyder mycket.
Ska tilläggas att vi under våra första dejter promenerade just i detta område där den aktuella bostaden ligger.
Jag kommer inom kort byta jobb, gå upp ca 4k netto i lön och jobbar statligt med trygg anställning.
Går det att dra en slutsats av både mig och min fru är det att det kommer gå bra i karriären baserat på historik samt personlighet.
Jag har 400k i i globala fonder som kan belånas.
Valet är av naturliga skäl svårare för min fru med lägre inkomst och behov/önskan av att få stå för hälften (den ekonomiska risken är större).
Har ni något relationstips här är det välkommet. Ramit Sethi pratar ju om att förstå den ekonomiskt svaga partnern och inte utgå från sin egen ekonomiska situation när man möter ekonomiska utmaningar.
Med sjunkande priser på ägt boende tänker jag att det vore värt att överväga att köpa något, hellre än att hyra. Det finns olika synsätt på den frågan här forumet men utifråna att du verkar ha stabil ekonomi och vara relativt ung är det bra att tänka långsiktigt. Jag tänker också på att du befinner dig i en fas där barn borde vara en fråga att tänka på. Det verkar “osmart” att optimera boendet utifrån nuläget när det kan komma att förändras på några års sikt.
Jag bor själv i hus i Stockholm med låga kostnader och har överlag lite svårt att förstå alla som betalar 15-20 tkr för ganska normala boenden. Jag förstår att det är så verkligheten ser ut för väldigt många men jag kan också se att jag själv har lyckats slippa allt sådant. Det beror mer på planering än på något mirakel, om jag säger så.
Hade absolut inte hyrt för den summan utan sparat för att köpa en bostad. Dessutom så har ni ju inga barn just nu, det blir ju tråkigt att behöva leta nytt om ett par år.
Tack för kloka tankar, man blir så fast i sina egna!
Vår tanke med denna lägenhet är att vi kan bo där med ett barn. Att den är för stor i nuläget men blir perfekt om vi blir tre.
Sen vill vi inte ha mer än ett barn men som ni skriver så kan saker förändras o så även bestämda uppfattningar. Samtidigt är man ju inte låst av en hyreslägenhet på samma sätt utan kan då flytta igen.
Dela kostnaderna efter inkomst. Så gjorde jag och min fru när hon pluggade ”om” eftersom första yrkesvalet var helt fel. Hon investerar i sin framtida inkomst och kan bidra mer då senare. Rimligt tycker jag att du kan bära lite mer nu under något år
Alltså det låter som att ni vill och kan ta den där 4an som ni egentligen vill ha. Emotionellt är ni nog redan lite där som det låter .Dyrt som fasen men har ni råd, och tycker det är värt det, så gör det. Som du säger, om ni är hemma mycket, så får ni åtminstone ut ett värde av det. Livskvalitet har också sitt pris
På sikt tycker jag dock att ni borde spara för att köpa ett boende. Just nu är det kanske inte bästa läget mht priser som faller och ingen som vet vart räntan tar vägen. Någonstans blir det rätt läge men ingen vet riktigt när.
Om ni kan både spara för framtida boende och hantera den högre hyreskostnaden så är det ju idealt i att ni kan få det ni vill ha nu utan att egentligen offra framtiden, om än att bostadsköp kan komma lite senare än om ni bor kvar i 2an. Å andra sidan kommer ju din fru att tjäna mer pengar när hon är klar med pluggandet.
Dock hade jag aldrig belånat portföljen. Jag hade hellre sålt av och tagit ut pengarna än att belåna. Därefter köpa på nytt när ni är förbi de tuffa 3 månaderna.
Lite lösryckta tankar som jag hoppas hjälper er. Lycka till
Jag tänker att hyresboende kanske är okej i vissa faser i livet. När man sparat ihop 3 mille och därmed har en avkastning på ca 240’ per år är det kanske helt okej att ta en hyresbostad för typ 10’ per månad och betala den i sin helhet av avkastningen från sina investeringar? Skönt med mindre ansvar, och den dagen man dör är det ingen bostad som ska säljas… bara ett hyreskontrakt som ska sägas upp och en bostad som ska tömmas.
Visst kan man göra så, men jag tycker de är svårt att höra alla ljud av grannar samt dela utrymme me typ grannar i ett hyreshus… Bor man i hus så slipper man mycke av sånt… Jag som är intresserad av bilar å motorcyklar är de svårt att ha de intresset i ett hyreshus…
Jag ser mer att bo i lägenhet när man flyttar hemifrån å ska typ även gå på krogen å lokal att fördelen är nära till allt som har me uteliv å göra å man har bostaden mer för förvaring av sina saker å var man sover…
Ska ni skaffa barn är det dumt att ha höga fasta kostnader. Tex är det ju bra om du också kan vara föräldraledig och att ni kan spara dagar till lov och studiedagar och sånt under barnets uppväxt. Man vill helst inte behöva maxa föräldrapenningen av ekonomiska skäl första året om man kan välja. Sedan kan det vara så att ni inte vill jobba heltid heller under de första åren. Så en lägre hyra ger er bättre flexibilitet och fler möjligheter för alternativa upplägg.
Våra tankar efter input och diskussion samt lite sökande/undersökande:
Är inte aktuellt för oss att köpa just nu om vi inte ska flytta från Stockholm.
Varken lägenhet eller hus skulle leda till en rimligare månadskostnad och vi saknar kapital för insatsen.
En likvärdig bostadsrätt skulle kosta 40k i månaden i kostnader (ca 12 miljoner i pris, skippar vi utsikten blir det kanske 10 miljoner och en något lägre månadskostnad) och om vi köper en villa i närförort så blir det kanske 25-30k i månadskostnad samt en miljon i insats (ca 7 miljoner i pris). Då måste vi lägga mer tid på pendling och får gå ner i standard inredningsmässigt plus utsikt men får en tomt (smaksak). Flyttar vi längre bort än så behöver vi både körkort och bil vilket vi ej har idag (blir en ökad kostnad).
De val jag ser är att antingen att flytta från Stockholm (+ köp samt nytt jobb) eller att ta en mindre lägenhet då det helt enkelt är för dyrt med denna. En variant kan vara att ta en 3a och sen spara till insatsen i 3-5 år för att köpa en villa i närförort. Men då kommer vi få en högre månadskostnad än denna 4a för villan (25k vs 19k).
Väldigt bra input angående att gå ner i tid och prioritera föräldraledigheten.
Så det kanske gör att vi tackar nej till lägenheten i.a.f. för att kunna stå stabilare ekonomiskt framgent.
Sålla bort de råd ovan som handlar om den skrivandes egna preferenser (typ, ”jag gillar inte grannar, bo i hus istället). De hör inte hit och har inget med Stockholms bostadsvärld att göra…
Men… på lång sikt brukar ägande av sin bostad löna sig.
Med det sagt. Ni kan flytta om det blir för dyrt. Ibland måste en prova. Ni kommer då få veta om ni tycker den högre hyran är värt det. Allt i livet handlar inte om att optimera sin ekonomi. Ibland får en chansa och se vart det tar en! (Så länge ni inte gör det med lånade pengar och hög risk)
Går också att flytta utifrån tågspåren och pendla den vägen till Stockholm men jag skulle inte rekommendera att man får över 60 min resa till jobbet.
Skulle rekommendera att ni gör en grov plan kring vad vill ni göra gällande arbeta, barn, nöjen samt bo under närmaste åren och utifrån det planera hur ni vill leva ert liv.
Finns inga fel eller rätt beslut utan mer vilket val kommer ge er mest glädje i vardagen.
Ni skulle lika gärna ta skillnaden på 8000 kr/månaden och sätta den i en upplevelsebudget om ni har det intresset .
Vill tipsa om Knivsta där jag själv har mina rötter. 30 minuter med tåg till Stockholm C, och troligen ganska mycket billigare priser än inne i stan. Tätorten har dock bebyggts rätt aggressivt på sistone så jag vet inte om jag själv skulle trivas där numer. Läget är ju dock mer eller mindre perfekt för pendling (till Stockholm) och det var också därför mina föräldrar flyttade dit från första början.
Nu bor jag själv inte i en storstadsregion längre så det går inte riktigt att jämföra våra situationer på något vis, men jag tycker både 19k och 25k innebär väldigt mycket pengar varje månad bara för boendet. Inte minst i fallet med hyresrätten där man ju mer eller mindre “kastar bort” pengarna i något som inte ger ett bestående (ekonomiskt) värde för en själv, såvida inte huset rent hypotetiskt omvandlas till BRF i ett senare läge. Men det är ju inget man på något sätt kan garantera.
Vet inte om 25k ovan innehåller amortering också? Den borde du egentligen räkna bort så att det blir mer rättvisande. Hyran bör jämföras med räntekostnad (gärna inkl någon/några % extra så att man räknar med sämre tider) + driftskostnad för en villa, men detta har du säkert koll på.
Hursomhaver, jag tror ändå jag skulle våga mig på en försiktig rekommendation, utifrån hur jag tänker själv:
Satsa på en 3:a i nuläget eftersom det är det ni faktiskt behöver just nu.
Använd mellanskillnaden (2-4k extra i månaden) för att ta körkort, bägge två. Detta är jag till 99% säker på att ni inte kommer ångra, att ha körkort öppnar ju upp så många möjligheter både vad gäller boende, jobb och även semester (fint att kunna hyra bil när man åker utomlands och åka på lite friare sightseeing, smidigt att kunna åka på bilsemester med familjen, etc).
När ni växt ur 3:an, fundera ett varv till på om ni vill bo kvar i Stockholm eller kanske hitta “lugnet på landet” (eller i en närförort som du själv är inne på). Inte minst om/när man får barn så kanske man värdesätter lite andra saker än när man är ett DINK-par. Lugnet, tryggheten, att ha promenad/cykelavstånd till förskola och skola… sådant blir plötsligt viktigt.
Sedan är det ju inte helt fel med sjöutsikt osv. heller men allt har sitt pris. TANSTAAFL.
Låter som att ni vill ha den fyran och verkar ha en OK ekonomisk situation som med största sannolikhet kommer bli bättre framöver. Man lever bara en gång, tycker ni ska ta chansen och prova att leva i och njuta i er drömlägenhet! Ni kan alltid byta förstahandskontraktet till något annat om ni får ändrade prioriteringar.
Tre tips:
1 Kolla med eventuella framtida hyresvärden hur länge ni måste bo där innan ni kan byta vidare, kan vara 1-2 år.
2 Kolla med eventuella framtida hyresvärden om vilka förväntade hyresökningar som kommer nästa år, det kan bli större ökningar än vanligt…
3 Flytta dit under första månadens överlapp och hyr ut den gamla i andra hand till någon ni litar på i släkt eller nära sociala krets, ni vill inte hyra ut till någon random som förstör saker men ni kan spara en redig slant på bara de sista två månaderna.
Det håller jag med om. Man bör se boendet som en konsumtion. Har man råd, kör på!
Bra tänkt. Min stående rekommendation är att ha ett 10 års perspektiv när man väljer ett boende. Man ska kunna tänka sig bo där i 10 år med de förändringar som man räknar kommer att ske.
Avslutningsvis - min spontana känsla är att jag i er situation nog hade gått på drömboendet även om det är lite dyrare. Min gissning av er ekonomiska situation idag, er ambition så kommer ni över livet ha mer pengar än ni gör av med. Varför då inte unna sig ett boende där man trivs på riktigt? Då har man i alla fall provat det.
Skönt med mindre ansvar, och den dagen man dör är det ingen bostad som ska säljas… bara ett hyreskontrakt som ska sägas upp och en bostad som ska tömmas. 
Men tänker mer när man är kanske 65 eller 70+.
.
30 minuter med tåg till Stockholm C, och troligen ganska mycket billigare priser än inne i stan. Tätorten har dock bebyggts rätt aggressivt på sistone så jag vet inte om jag själv skulle trivas där numer. Läget är ju dock mer eller mindre perfekt för pendling (till Stockholm) och det var också därför mina föräldrar flyttade dit från första början.