Hej! Jag och min äkta hälft funderar på att flytta in i svärfars gårdshus i ett år och spara mellan 500-800 000 kronor. Vi skulle hyra ut vår bostadsrätt (har kollat marknaden och har ett hum om vettig hyra vi kan ta). Vi är högt belånade i boendet idag, och med sparpengarna kan vi sedan betala av topplån och andra privatlån (en lådcykel, en mindre kortkredit) SAMT ha en rejäl buffert på några hundra tusen. Dessa pengar kan växa i fonder eller är kanske något vi kan använda om vi behöver större bostad eller renovera den vi har idag eller… ja sånt man har pengar till. Eventuellt betala av lite på bottenlånet, men det kommer inte ge oss väsentligt lägre månadskostnader så det är vi tveksamma till.
I planen ligger också att åka på en resa med familjen (vi har en ganska stor familj och åker aldrig utomlands i vanliga fall oavsett pandemi ;)) för en del av sparpengarna.
Det vi undrar är om någon annan gjort något liknande. Vi känner oss ihopklämda idag i småbarnsliv och amorteringskrav och det känns inte så kul att leva som höginkomsttagare, jobba mycket, men samtidigt ständigt vända på slantarna i femton år till. Den här insatsen skulle både vara ett litet äventyr och ge bättre livskvalitet på lång sikt. Kanske även på kort: barnen verkar väldigt förtjusta i idén.
Månadskostnaderna skulle sänkas med ca 4500 kr i månaden efter downsize-året samt att vi då kan resa OCH ha en rejäl summa på banken.
Det finns en anledning till att vi inte bara kör: min mamma tycker idén låter “besvärlig” för oss och vill gärna låna oss pengar till vårt topplån utan ränta. Det löser ju just det problemet men jag tycker det är jobbigt känslomässigt att låna av henne och vill gärna ha en halv miljon till om man säger så…
Egentligen söker jag bara uppmuntran, men kanske också erfarenheter från liknande förändringar.
Vill ni verkligen downsiza ett år? Det låter inte som det.
Spontant låter det som ni vill downsiza för framtiden. Över längre sikt. Jag skulle börja med att fokusera på att forma det livet ni vill ha. Inte det nån annan vill ha.
Varför inte bara köra och forma det liv ni verkligen vill ha? Kanske sälja bostadsrätten? Kanske inte? Vem vet, bara ni kan bestämma vilken framtid ni vill ha!
Vi trivs bra där vi bor och pga skola, annan familj etc vill vi bo kvar där på lång sikt som det ser ut nu. Så i dagsläget handlar det om en tillfällig förändring. Stugboendet kommer innebära lite “husvagnsliv”, alltså väldigt minimalistiskt och trångt, vilket vi inte tror alla barn är med på högre upp i åldern, inte vi heller!
Skriver lite mer… Jag förstår din poäng, men den inställningen fungerar inte för oss just nu. Vårt liv är beroende av andra föräldrar, deras nya familjer, våra yrken och var man får jobb om vi vill fortsätta jobba med det vi älskar. That’s life!
Oj! Vi har boende för 5 mille i Sthlm, månadsavgiften för lån/ränta/amortering är 15k, d.v.s 180k per år. Ni måste bo flott om ni kan spara så mycket via boendet, bra jobbat!
Oj! När köpte du, vad har du för månadsavgift, vad hade du för kontantinsats, vad har du för räntor, vad har du för topplån, vilka amorteringsregler har du?
Vi kommer gå från att ha haft lägre inkomster under föräldraledighet till högre, så därför har vi möjlighet att spara mer. Det är ju en poäng du har, även om du uttrycker den lite syrligt, att vi kan spara en del då även utan att hyra ut lägenheten. Men en större belöning och förändring av kontext gör ju att hela familjen är mer motiverad att också spara lite mer. Våra utgifter är inte speciella.
Vi har precis flyttat in. Månadsavgiften ligger på ~5k. Insatsen låg på 1.1 mille som vi sparat ihop (jag och sambo får totalt 45k netto per månad, och sparar runt 20k av dem). Räntan ligger på 1.29% hos en storbank, har inget fondsparande eller annat hos den banken, så det blir runt 4k per månad. 2% amorteringskrav, så det blir runt 6k per månad.
Man vet aldrig hur livet förändras om 1 år. Det är synd att pausa bort 1 år om syftet endast är ekonomiskt. Hur klarar sig alla andra som är i samma sits som er (ganska många har topplån i Stockholm)? Låna från din mor om det inte påverkar hennes liv. Det kanske skulle kännas bättre för dig ifall du la 1% ränta (t.ex. på fonder) på de pengar som ni lånar från henne, det är ju mer än vad bankerna erbjuder Livet är kort och pengar är trots allt inget vi tar med oss.
Vad händer om ni får en dålig hyresgäst som inte betalar, konverterar lägenheten till knarkkvart? Låter som en glädjekalkyl du gjort.
Kanske bättre att fundera på andra utgifter, mer långvarigt. Kan ni byta bil? Sälja av saker som inte används och byta bort dyra hobbies som ärligt talat inte fyller livet speciellt mycket.
Jag tror mer på långsiktighet än att bita ihop i ett år.
Jamen det är ju det jag menar. Fundera ut vad ni faktiskt vill ha ut av livet? Det är de svåra frågorna som påverkar val som dessa. Varför inte både billigare boende och fortfarande ha ett boende nära skola, jobben och allt de andra? Är det omöjligt eller finns det andra vägar till det målet än just den bostadsrätten? Eller kanske en annan finansiering som är billigare? Kan ni spara in på annat för att få ner kostnaden?
Mer konkret angående väldigt minimalistiskt “husvagnsliv”. Att det skulle förändra er ekonomiska situation mycket till det bättre på kort sikt är nog utan tvekan. Men på längre sikt, leder till den en förändring ni vill ha? Tror det är där ni behöver fundera.
Med tanke på de kostnader ni nämner (500k-800k) att spara så verkar det vara ett extremt dyrt boende. Men jag har ingen aning om varför, det kanske är rimligt.
Jag har en lägenhet (bostadsrätt) jag köpte för 2 MSEK (samma värde idag) utanför stan. Har haft väldigt stort startkapital så är lågt belånad men jag räknar med 85% belåning istället. Då får jag en månadskostnad på ungefär 8000 SEK. Eller en årskostnad under 100 tusen. Räknat med 2% amortering, 3500 i månadsavgift (inkl. vatten fiber värme), 1600 el om året och samma låga ränta jag har nu på 1,09%. Även om jag skalar upp boendet en del så spontant känns 5-8 hundratusen möjliga att spara som lite orimligt?
Håller också med om att det som det ni skulle spara på boendet känns … mycket!
Vi har liknande siffror som Johan postar ovan för vårt boende. Det vi gjorde nyligen var att värdera om bostaden och få ner belåningen (från 85% till runt 68%). Det ledde till erbjudande om lägre ränta (1,10% bundet i två år) samt möjligheten att lägga bilen på bolånet istället och få bort hela jobbiga billånet.
Vår bankkille rådde oss halvt också att ansöka om amorteringsfritt och investera eller spara pengarna som buffert i privatekonomin.
Hej! Kalkylerna finns i ett spann och beror på hur lång tid vi skulle göra detta och vissa osäkra faktorer som vad någon vill betala för vår lägenhet tex. De exakta summorna är kanske inte så intressanta, ni vet ju själva hur olika en familjs ekonomi kan se ut beroende på tex: kontantinsats, antal barn i vilka åldrar osv.
Väldigt intressanta synvinklar, och vi har diskuterat och tittat på idén från andra håll efter att ha läst era invändningar. En ny tanke är att köra “crunchtime” några gånger per år och då spara maximalt under en till två månader, för att sedan leva mer avslappnat, och sedan ta en crunchtime igen senare. Det skulle kunna vara ett sätt för oss att uppleva att vi kommer snabbt framåt, utan att späka oss mer än vi klarar av mentalt.
Vet inte om det gör mitt inlägg mer intressant för någon om jag föklarar lite mer varför vi vill göra detta:
Möjlighet att spara pengar då boendekostnaderna skulle vara betalda samtidigt som vi går upp i 2 heltidslöner efter mycket lång period av att leva på 1,3 löner.
Sänka månadskostnaden genom att fort få ihop och betala av de dyrare lånen vi har.
Få ihop en rejäl buffert och även lite guldkant på kort tid
Göra något roligt med familjen: kämpa mot ett gemensamt mål samtidigt som vi provar på att bo på landet.
Leva i generationsboende, något som hela familjen älskar och redan gör stor del av året. Ett sätt att maximera umgänget under barnens unga år. Även den äldre generationen gillar verkligen denna del av idén.
Få en lite annorlunda vardag med skog, strand och stor trädgård.
Pröva vad möjligheten till mer distansarbete kan ge
Nackdelar
Som Jan Bolmesson skriver: mycket energi till att få detta funka, kanske onödigt krångligt?
När man väl hyrt ut lägenheten är det ju svårt att ångra sig. Uthyrningen är lite meckig och viktigt att det blir bra. (Här känner vi dock både famljer som hyrt ut och som hyrt så vi tror inte att det skulle bli en knarkarkvart direkt… men ändå en stor apparat)
Vissa bekvämligheter
Oavsett kommer vi bo i stugan längre perioder i sommar. Då kan vi fundera vidare!
Jag gillar att ni refererar till livet man vill ha: det borde alltid vara den viktiga frågan! Det är också något vi funderar på ofta. Men jag tror ibland att det är svårt att föreställa sig hur bundna andra kan vara och varför. Det betyder inte att förändringar är omöjliga! Just nu iom en annan syn på distansarbete finns fler möjligheter än någonsin. Sedan kan det i livet finnas två vägval som båda har fördelar och gör en glad och nöjd, båda gräsmattorna kan vara gröna och sköna så att säga.
@Johann Ni har ju rätt hög insats, och det är just den som vi vill öka på detta sätt, fast i efterhand, skulle man kunna säga.
Hej! Jag uppskattar dina kalkyler eftersom det är spännande att se vad just precis du betalar för just ditt boende, tyvärr blir inte en enda siffra relevant för oss.
“Varför inte både billigare boende och fortfarande ha ett boende nära skola, jobben och allt de andra?”
Ja du, kanske för att då får vi bara mindre yta och nackdelar, men inte SÅ mycket mindre boendekostnad och heller inga fördelar med att bo med vår familj på en vacker plats. I vår idé kan vi efter ett år sänka våra boendekostnader till samma nivå som om vi bott mindre.
Jag tror kanske det är för komplext för dig att tänka ut alla ekonomiska poster vi har och inte har i teorin, och jag tänker inte redogöra för dem här. Men det som är intressant är ju det du börjar skriva om också: varför man vill detta.
Boendet kostar naturligtvis inte så mycket, men vi skulle också hyra ut vår lägenhet vilket i sig skulle innebära en besparing då amorteringen är täckt och vi kommer även gå plus vilket också skulle sparas. Vi skulle också under detta år i så fall satsa allt på att spara och leva spartanskt och umgås och njuta av ett annorlunda liv, med vetskapen om att det inte är för alltid.
Kanske orealistiskt! Detta funderar vi på fram och tillbaka: hur mysigt vs jobbigt det skulle vara. När jag testar idén på bekanta märker jag att det finns två läger: de som blir syrliga kring hur mycket vi skulle kunna spara (provocerande?) och de som säger KÖR! Själva är vi mittemellan.
Att spara en större summa skulle kunna få oss att betala av topplånet samt eventuellt en del på bottenlånet, och DÅ skulle vi kunna värdera om bostaden -om några år- och komma ner under 70. Just insatsen för bottenlånet skulle inte förändra månadskostnaderna dramatiskt så att ha pengar i fonder för eventuella renoveringar eller flytt känns viktigare. Så alla dina tips är relevanta, det är precis det vi är ute efter skulle man kunna säga.
Egentligen tycker jag diskussionen om vad vi kan spara blir lite svår eftersom jag inte vill redogöra för vår exakta kalkyl här. Ni måste ju förstå själva att våra förutsättningar inte är samma: inte samma kontantinsats, inte samma köpekostnad, inte samma topplån, inte samma värdering, inte samma avgift, inte samma familj som ska bo, inte samma…
Vi kan skippa tankarna på exakta summor och mer tänka så här:
En stor men kul, kanske lite besvärlig, förändring under begränsad tid: flytta ut med familjen och hyra ut läggan. Kan det vara kul om det även gör familjens vardag efter äventyret bättre rent ekonomiskt?
Finns det någon som gjort något liknande? Finns det andra “hack” som gör att man kan spara mycket på kort tid utan permanenta förändringar?
Det jag menar är att det kanske finns andra vägar att spara en del. Som kanske är bättre alternativ eller som kanske ska kombineras med ett års downsizing. Det är kanske inte är så svart eller vitt, speciellt inte om man ser långsiktigt?
Vad era bekanta vill spelar ingen roll. Vad ni vill är allt!
Jag tänker lite på vägskälshistorien från Alice i underlandet som Charlie Söderberg drog när han var gäst i ett RT avsnitt. Vad är slutmålet, i vilken riktning vill ni att livet ska gå? Men det får ni såklart fundera på själva, ingen här kan hjälpa er mer det.
Jag fattar inte hur ni, allt annat lika, kan spara 800k för att byta bostad i ett år. Antag att ni kan bo helt gratis som du skriver; det skulle ju innebära att er nuvarande boendekostnad är ca 66k i månaden eftersom att det är det ni kan spara på att byta bostad i 12 månader. Det är ju en ganska saftig månadskostnad för boendet.
Ni måste ha rejält ännu mycket saftigare lön för att bankens KALP-beräkningar för detta boende ska visa grönt.
Tillägg: om det är på grund av något annat än bostadens kostnader, t.ex. att ni också samtidigt planerar att jobba mer, som gör att ni kan spara så pass mycket mer så är det väl en liten oschyst jämförelse. Då hade ni ju kunnat jobba mer ändå och bo kvar kanske?
