Har jag också emotionellt fel storlek på portföljen? | Dvs. för låg risk? 🤔

Jag funderar på om jag också har fel emotionella storlek på min portfölj. Då huvudsakligen det som motsvarar min “passiva hink”.

Men då den omvända storleken. Alltså helt enkelt för låg risk. Då jag snarare borde belåna mig klart högre och investera pengarna. Kanske även faktiskt fundera på om jag kan spendera lite mer (på väl valda tjänster/saker) för att spara mer av min egen tid. Börjar vackla lite i känslorna mot målet att bli ekonomiskt oberoende, vill jag det? Jag vill ju bara ha makt att ändra min situation. Men behöver jag kunna leva helt på kapitalinkomst? Om jag vill be en arbetsgivare ta sig där solen inte skiner. Samtidigt kanske jag inte hittar nytt jobb. Jag kan ju alltid starta bolag?
Jag har ett (dock dåligt betalt samt bara några timmar om året) extraknäck som jag säkert skulle kunna driva egen firma inom (och/eller) jobba lite med. Det är extremt nischat och få som har den kompetensen som krävs för att göra de sakerna.

Känner inte ens antydan till obehagliga känslor sen nyår vad gäller nergång. Snarare tvärtom känns det som att min totala nettoförmögenhet inte gått ner så mycket som den borde givet marknadens nergång. Även kompenserat för valutapåverkan (SEK svagare).

Borde jag fundera på att ta klart högre finansiell risk (för det är något jag egentligen klarar lätt ekonomiskt), för att matcha min känslomässiga portfölj som just nu känns för försiktig?

12 gillningar

Du kan börja med att vara 100% investerad i aktier långsiktigt . Det går alltid ta högre risk med Plus mikrobolag Sverige index :wink:

Det är bara pilla i marginalen jämfört med storleken på de förändringar jag tänker på.

Utan snarare dra upp belåningen märkbart på fastigheter/bostadsrätter jag har. I praktiken har jag en nettoförmögenhet på ca 3,4 MSEK. Men har bara typ 1,3 MSEK i fonder.

Eller/och dra ner sparkvot en del och sluta nyspara så mycket. Alltså värdera upp mitt humankapital om man ser värde per timme obetalt arbete som inte ger mig så mycket mervärde energimässigt. T.ex. kanske fundera på ta in hantverkare för att göra om lite här hemma, något som jag gör själv (men det tar då väldigt tid). Eller köpa dyrare (men enklare) mat genom att titta på matkassetjänster. Det skulle bespara mig en del tid. Tid jag skulle kunna lägga på mig själv.

Drar jag ner nysparandet bör jag dock (rent finansiellt) öka risken. Alltså belåna mer. För att kunna nå mina finansiella mål över tid. Ökade räntor är något jag kan bära relativt enkelt.

4 gillningar

Har följt trådarna kring Storskogen, men valt att stå utanför att investera. Men jag är genuint nyfiken: kan man ens veta sin emotionella risktolerans på förhand? Gränsen är bara tydlig när man har passerat den, inte innan. Ponera att ens placering gått bra så hade man aldrig ens reflekterat över detta och gått vidare (tills man förr eller senare gått på en mina och identifierat sin gräns i alla fall).

9 gillningar

Sitter i en liknande sits där jag funderar mycket på balansen mellan eget kapital i boendet och fonder.

Har dock landat i att vara lite fastighetstung, eftersom jag om några år vill flytta till större. Vet då inte var marknaden står och hur mycket pengar som behövs.

Hade jag varit ”klar” med boende hade jag dock ökat belåningen rejält. Kanske något att fundera på?

Det är väl iofs inte ett självändamål att bli uppjagad över sina investeringar?

Men beroende på vilket kontrollbehov man har kan en del tycka att det är nästan bra när en (lagom svår) kris kommer och man vet var man har den snarare än att vara i ett limbo och gå och vänta på att nåt ska hända. Det kan vara en alternativ förklaring.

Det låter för övrigt som om du behöver ha ett tydligare mål för att känna att du har något på spel. Men det är inte alltid man har en tydlig vision. Ibland har man transportsträckor i livet där allt är lite beige. Jag tror att det är bra. Man behöver inte alltid agera sig ur perioder av viss likgiltighet.

3 gillningar

Men om du inte behöver bli ekonomiskt fri och leva på avkastning, behöver du då ta högre risk för ökad absolutavkastning?

Tänker lite, varför ta mer risk än nödvändigt.

Jag har relativt låg risk i min passiva hink (75% aktier). Tycker att 100% aktier är för hög risk för mig och mina ekonomiska mål. Jobbar gärna till jag är minst 65 år.

3 gillningar

För det första, tack för att du delar med dig/visar sårbarhet.

Livet handlar om att ta risk, men rätt risker och det är individuellt. De flesta av oss vill träffa en partner men vi delar ju inte på samma partner utan tar risken för en särskild person.

I ditt fall låter det som att du kanske ska testa dina vingar lite och doppa tårna. Behöver ju inte vara allt eller inget. Ta in en hantverkare för ett enskilt jobb o utvärdera därefter. Höj belåningen med 5-10% på boendet o se hur se känns.

Sen beror set ju givetvis på andra faktorer i livet såsom familjesituation, anställning etc

Som Jan sa i senaste avsnittet, har man t.ex. en trygg statlig anställning som man trivs med bör man ta mer risk inom andra områden.

Min killgissning är att de flesta på denna sida skulle ha råd med mer risk (få ett bättre liv genom det) eller iaf behöva testa var deras gräns går. Att man kanske tar 5% risk här och 5% där och sen utvärderar istället för att upptäcka risktoleransen genom 50% fall i en enskild aktie eller liknande.

4 gillningar

Så tänker jag med. Hur ska man veta sin “puke point”? Det är ju liksom känslor och följer inte några direkta logiska samband alltid. Så där jobbigt oförutsägbara tycker jag, för mig som ingenjör. Går inte att räkna på tyvärr :slight_smile:

I min erfarenhet så krävs det mer en en grej, oftast flera händelser, och inte nödvändigtvis relaterade, som gör att man passerar den emotionella gränsen och bara plötsligt tänker “sälj skiten, jag orkar inte längre, bort med det”. Ofta händer det vid sämsta möjliga tidpunkt dvs. när allt är som mörkast, alltså strax före gryningen :slight_smile:

Tänker att @janbolmeson kanske passerade emotionella gränsen med Storskogen inte bara för att den rasat mycket och på ett rätt stort investerat kapital, och inte ens pga. av att han fått en del skit för detsamma, utan kanske också för att vi alla till mans/kvinns är lite emotionellt slitna efter pandemi åren, och att Storskogen debaclet (notera, hittills!!) händer samtidigt med Rysslands krig i Ukraina (som jag tolkade tog extra hårt på Jan pga. hans familjehistorik), utmattande NATO debatt och generellt osäkert läge. Det blev en grej för mycket helt enkelt. Ska tilläggas att jag tycker Jan hanterar det vädigt balanserat för att ha passerat emotionella gränsen genom att “bara” ta hem kapitalet och låta vinsten köra.

Min egen liknande erfarenhet är från 2000-2002. IT krasch med katastrofal följd för min portfölj. Min mor dog hastigt, och bara några år efter min far. Under långresa för att repa nya krafter under tjänstledighet så händer 9/11, där vi befann oss i en region som påverkades direkt och vi fick lätt kaotiskt styra om resplanen. I den situationen när börsen då också rasade så passerade jag gränsen. Sålde allt som var kvar vid sämsta möjlig tidpunkt. Inte rationellt, men det var helt nödvändigt emotionellt :anguished::joy:

Kontentan för mig är

  1. Svårt att ha rationellt syn på sin emotionella gräns. Shit happens, om för många i rad, så kan man plötsligt passerade den och göra fel sak (som jag gjorde) helt irrationellt.

  2. Att man ska försöka frikoppla saker så att inte multipla “shit happens” grejer (som händer då och då i livet) riskerar att staplas på varande så att en emotionell gräns passeras. Det kan vara så många saker som händer i livet, egentligen orelaterade, men som bara blir för mycket att hantera.

@Nightowl nej jag tycker inte det. Du kanske känner så nu, men ingen vet vad som händer i ens liv, och vad för externt event det är som riskerar att trigga din emotionella gräns där du plötsligt agerar irrationellt och skjuter dig själv i foten.

Jag tycker däremot att du absolut ska satsa mer på dig själv och ditt välmående. Hyr in hantverkare. Hyr in andra tjänster som frigör tid och ger välmående. Kanske det gör att du kan ännu bättre omsätta ditt humankapital till investeringar? Jag tänker att om man trivs och mår ännu bättre så kan man ha mer ork, och nya ideer, att tjäna mer pengar … och sedan investera dem för att snabbare öka på din passiva hink.

Min erfarenhet är att är när man känner (kanske) en viss frustration av att man lite står och stampar och vill ha “more bang for the buck” i investeringarna så är det egentligen någon annan del av ens liv man vill förändra. Byta arbetsgivare, byta tjänst, göra karriär, starta eget, börja odla ekologiska grönsaker i Kalahari öknen, etc.:slight_smile:

I mitt fall har jag insett långt i efterhand att mina groteska investering i högrisk IT start-ups i slutet av 90 talet som slutade i tårar år 2000 var egentligen bara ett utlopp av frustration när vi egentligen ville något helt annat med våra liv.

Lycka till :blush::+1:

19 gillningar

Vad är målet med ditt sparande?

1 gillning

Det måste väl rimligen bero på tre saker:

  1. Kapital: Har du råd att förlora pengarna utan att det påverkar din levnadssituation?
  2. Självförtroende: Tror du att du kan tjäna tillbaka motsvarande summa inom rimlig tid (kanske 1-2 år) på annat sätt än du förlorade pengarna?
  3. Ålder: Att förlora en stor mängd pengar, tex 50% av ens kapital när man är 30 år är inte hela världen, men att förlora 50% av sitt kapital vid 50 år är svårt att komma tillbaka från.

Ponera att du tar ett lån på 500k - 1.5 mkr och förlorar allt. Hur lång tid skulle det ta dig att betala tillbaka det? Det är tid du aldrig får tillbaka. Kanske är den kostnaden för hög? Eller kanske inte.

1 gillning

Jag tycker du satte huvudet på spikarna där! I just detta fall så är det absolut flera faktorer som samverkar.

Sen är frågan om det var ett bra eller dåligt beslut, trots att processen/researchen var ypperlig men utfallet gör att man inte kan sova. Det är inte lätt detta, men ohyggligt intressant.

Oj vilken mängd av respons. Vill svara lite mer seriöst och genomtänkt så därför det har tagit lite tid.

För lite bakgrund då en del frågor relaterat till det, fyller snart 30. Tjänar en okej civilingenjörslön. Har en verklig nettoförmögenhet på ca 3,3 MSEK, i värdepapper, en bostadsrätt och en fastighet. Fastigheten är i praktiken inget jag kan göra något åt (kan inte sälja och bor inte där). Så i praktiken är min nettoförmögenhet ca 2,3 MSEK. Har värdepapper med 90% aktier på ca 1,3 MSEK. Övervärde i bostadsrätt på 1 MSEK och 1 MSEK lån.

Det jag har sett som den absolut viktigaste frågan att utgå från är det @Yztla och till viss del @simino är inne på:

Huvudsakligen har det handlat om att nå en absolut frihet. Att någon annan inte ska ha den ultimata makten över var jag går och vad jag gör på dagarna. Samt att bli rik (vad det nu ens innebär).
Friheten för min del har varit att nå en punkt då jag har möjlighet att sluta jobba. Att inte vara beroende av tjänsteinkomst. Jag hade kollegor på ett gammalt jobb som var just det, helt låsta till den arbetsgivaren då de inte hade ekonomin att ta risken att byta jobb och/eller gå ner i lön (familj o.s.v.). Trots att de inte mådde bra av att jobba på den arbetsplatsen.

En del av problemet är att jag delvis känslomässigt nu klarat det. Jag behöver bara fortsätta i 10+ år så kommer jag hamna där. Har räknat på att jag behöver ca 5-7 MSEK i dagens penningvärde för att nå det någon gång förhoppningsvis innan 50 (drygt 20 år).

Sen kanske jag har helt andra familjeförhållanden om några år (partner och ev. barn) och vill köpa hus. Det kapitalet måste komma nånstans ifrån.

Jag har visserligen väntat på en nergång, i meningen att jag vet att den kommer nån gång men inte när. Men samtidigt känns det lika mycket limbo nu som för 6 månader sen.

Ja kanske det, men det är svårt att sätta något annat ekonomiskt mål. Jag känner ingen större längtan mot mer ekonomiskt. Snarare få mer tid och energi.

Just nu är livet rätt beige, för första gången i mitt liv. Alltid haft mer eller mindre galna grejer/mål/strävan igång för tillfället annars. Mitt liv har alltid gått i 200 knyck. Aldrig känt mig nöjd med vad jag uppnått, utan jämförelsejäveln i mig har alltid stoppat undan mina mer udda grejer som något jag ska göra utöver ett normalt liv. Vad nu ens ett “normalt liv” är?

Det är lite det jag har gjort, minimerat risken. Frågan är bara om jag tagit detta för långt, just p.g.a. risken är så låg hänger resultatet på ett riktigt stort månadssparande (15k). Då kommer vi in på det som @jfb pratar om:

Jag har inte kassaflödet att hantera dessa kostnader och behålla ett månadssparande på 15k. Jag har helt enkelt känslomässigt värderat ner kostnaden på min egen tid till den nivån jag har nu, samtidigt har jag optimerat bang for buck på kassaflödet. Så de grejer som skulle ge mig mer tid och energi kostar nu helt enkelt pengar (kassaflöde och ev. lite mer lån). De som inte kostar är redan genomförda. Jag hade velat lägga mer tid på några fritidsintressen, för att få den tiden behöver jag t.ex. ta in hantverkare för att fixa ett dyrare rum här hemma (ca 100k totalt) och/eller saker som matkassetjänster.

Så då måste jag börja dra upp risken i totalekonomin för att kunna nå mina ekonomiska mål (ekonomisk frihet enligt ovan).

Jag tror du överskattar min nuvarande risk. Skulle ju kunna lösa lånet denna veckan och ändå ha en bit över 300k kvar i värdepapper. Jag hade 25% belåning för 1,5 år sen…

Så risken i min ekonomi är väldigt låg (optimerad) för att precis nå målet frihet och det är inte kompatibelt med att ta in mer tjänster. Så egentligen handlar detta om värderingsfrågor. Vilka jag nu börja vackla i, jag har råd att ta mer risk och jag skulle kunna växla in 100k till mycket mer energi och sänka min sparkvot lite. Optimum flyttas helt enkelt jag ökar priset på min energi och fritid. Samtidigt som jag inte alls känner något annat än apati för nuvarande beteende hos min portfölj, hade förväntat mig mycket mer känslomässig koppling till kapitalet. Det har jag inte, däremot upplever jag en avsaknad av tid och energi. I någon mening lite för lite frihet p.g.a. andra faktorer än privatekonomin.

Jag har grejer på ca 150k-200k som skulle kunna göra min vardag mycket enklare, ge mig mer tid och energi. Samt ökade kostnader på kanske 2k i månaden som även det skulle göra mitt liv lugnare och ge mig mer energi. Men det innebär att optimum för riskminimering med bibehållet mål i min ekonomi flyttas till att ta mer risk.

Jämför man med vad som betraktas som “normal” risk för någon i min ålder och yrkessituation så är risken löjligt låg (lågt belånad och stort kapital). Men det säger inte så mycket, de ekonomiska chansningar många tar relativt omedvetet är som vi båda vet väldigt stora.

Det blir därför svårt att prioritera nuvarande Nattugglans situation högre i förhållande till framtida Nattugglans situation (ökat spenderande).

Jag tror inte man behöver uppleva sin puke point för att veta när man ens är i närheten. Egentligen tror jag inte man behöver uppleva något negativt för att ha ett hum om var den är. Utan ger man sig in i spelet med god kunskap om så såväl statistiken och vad den statistiken innebär i förväntade utfall. Då finns tryggheten i att det inte finns oväntade utfall på samma sätt.

Säg 500k, det tar knappt 3 år. Det är en liten andel av den tid som är min avsedda tidshorisont innan målet “ska” vara uppnått (alltså i de längre delarna av förväntad utfallsdistribution). Som tidigare nämnt är jag inte 30 ännu.

7 gillningar

Tack för utförligt och genomtänkt svar! När jag läste det ovan så blev det väldigt tydligt och jag ändrar mig. Mer nedan.

Min tolkning är att du har typ en klassisk 30 års ”meningen med livet” kris där det du gjort hittills har tjänat dig väl men också, om inte nått vägs ände, så behöver du anpassa kursen.

Jag känner igenom en hel del av det du uttrycker från min 30 årsålder, med den skillnaden att mitt net worth då äntligen var uppe på ±0. Jag kunde ändå gått i FIRE vid 50 men har valt att jobba länge än nödvändigt av intresse. Kontentan är att du kanske underskattar avkastningen på ditt humankapital. Med netto 2-3 Mkr vid 30 som civilare har jag svårt att se hur du inte ska kunna sluta vid 50 även om du gör allt det du beskriver ovan.

Jag relaterar starkt till detsamma som du uttrycker om att vilja äga sin tid och ha ett ”dra åt h-te” kapital för att aldrig riskera hamna i en slaveriliknande sits där en arbetsgivare styr över ens liv genom att man är för beroende av lönen, speciellt om man lider av arbetssituationen.

Så med det du beskriver så ändrar jag mig och ser det mer som en Nike ”Just do it”:

  1. Låna upp de 150-200 kkr du behöver för att förenkla din vardag. Det är peanuts i relation till ditt kapital och humankapital. Jag trodde det handlade om miljoner.

  2. Lägg 2 kkr mer på ditt välmående i månaden. Att investera 13 kkr/mån är ju otroligt bra hur man än ser på det.

  3. Tycker även du bör tänka på det som varit uppe i avsnitten att det är faktiskt ok att ta 50% av framtida löneökningar att leva för, spara resten. Man jobbar ju för att leva, inte tvärt om

Sin tid och sin energi är det enda en människa egentligen har, och det måste såklart vårdas!

Det låter som att du är redo för nästa steg i livet dvs att träffa någon att dela det med. Inte alltid lätt, men om du investerar i din egen energi, så lär du må bra och vara positiv. Då är det betydligt lättare att träffa någon att dela livet med, och som förhoppningsvis har samma grundläggande drivkrafter som en själv. Där drog jag en verklig vinstlott strax efter 30 :slight_smile:

Lycka till :grinning::+1:

12 gillningar

Det har varit mycket bra som sagts i denna tråden, hoppas jag kan bidra med någonting.

Detta är något som jag klurat på mycket och länge. Anser personligen (och du behöver inte dela min uppfattning) att det ser ut ungefär såhär om man ska dumma ned det.

Frihet och rikedom är sammankopplade, du kan enbart ytligt uppnå det ena om du inte också har det andra.

ex, vad är Elon musks 200 000 000 000 dollar värda när han ändå (påstår) sig jobba 16h per dag 7 dagar i veckan. Jag skulle kalla det för ett fattigt liv.

En pensionär som har tiden och friheten att göra vad hen vill, men inget kapital att genomföra drömmarna med, ex: gå ut och äta på stan, träna, resa, köra flascig bil.

För att uppnå rikedom behöver du tiden att spendera på det som gör dig lycklig men du måste även ha kapitalet för att kunna genomföra det. Givetvis finns fler komponenter, såsom familj, psyke, intressen med mera. Men om vi bara ser på 2 bas stenar skulle jag påstå att man behöver tid och kapital för att uppnå rikedom och frihet.

Kapital har du ju uppenbarligen, det varför inte belåna upp de båda fastigheterna du äger till amorteringsgränsen och investera dessa på börsen. går du via avanza kan du belåna portföljen till 5% utan ränta för att få extra hävstång, då behöver börsen gå ned 51% innan du behöver börja betala ränta så risken är låg. Känner du dig extra modig kan du ju satsa på 10% belåning.

Sedan skulle jag råda dig att satsa mer pengar på ditt psykiska välmående.
Jag nämnde det för ett tag sedan i någon annan tråd, men jag har varit ledig med full lön 2 ggr i mitt liv engång 6 månader och engång 8 månader. Det var 2 fantastiska tidpunkter i mitt liv. Jag har alltid snålat så mycket jag kan för att det finns saker som jag behöver spara till eller liknande. (vill ju bli fri) Men att bara gneta på och jobba och göra allting själv hemma tog ut sin rätt. Jag märkte det inte förrän jag faktiskt blev tvingad ut ur det och kunde lyfta min blick för första gången. Jag insåg att jag inte riktigt trivdes med mitt liv och bestämde mig för att göra en förändring, det kostade en del av mitt kapital och det har minskat mitt sparande. MEN jag är långt mycket lyckligare nu. Jag fortsätter spara och investera, målet är FIRE, men jag kan tänka mig att skjuta på det några år för att må bra på vägen. På något sätt tror jag ändå resan är en stor del av målet.

Jag skulle råda dig att skriva ned saker som stressar dig / gör din vardag beague och sedan skriva ned lösningar på det hela, kan svaret vara resor? matkassar? en månatlig pubrunda med polarna? fräsig bil? spela roll, du har kapitalet. Spara 10k eller 8k eller 5k istället. Din lön kommer gå upp och ditt sparkapital kommer kunna stiga igen. Men fokusera på resan inte målet. Testa att köpa in alla tjänster du velat köpa in men snålat för mycket för att göra, ät ute lite oftare och testa det i 6 månader. Se hur det känns.

Lifestyle creep måste inte nödvändigtvis vara dåligt. Jag kontemplerade länge på om jag skulle fortsätta leva som student efter plugget för att spara 80% av lönen. Testade ett litet tag men vet du vad, studentlivet suger och jag vill leva mitt liv till fullo. Jag ser det som att jag har en medveten lifestyle creep. Det kanske du också borde se över?

Om du nu testar detta och om 6 månader inser att detta var inte kul, kan du bara gå tillbaka till att spara lika mycket och att snåla igen. men då har du iallafall testat att vandra en annan väg, det kan ge insikter du aldrig trodde att du skulle få. Under de tiderna jag var ledig växte jag oerhört mycket som människa, tiden som fanns för reflektion kändes oändlig, ibland känns det som jag mentalt åldrades 10 år.

Hoppas du orkade igenom hela väggen av text.

5 gillningar

Vill bara säga att jag följer tråden ur ungefär samma sits som Nightowl och ditt svar är väldigt träffande. Skall försöka fundera på vad jag skall implementera från min sida, är SINK-sambo men trots det håller jag en sparkvot på 50%+ - mycket tack vare både lägenhet & BRF utan lån. Har både tänkt på att införa någonslags kontrollerad lifestyle creep samt hitta någon hävstång både för utväxling & få fördelar av ränteavdraget…

Det är inte lätt :slight_smile:

2 gillningar

Fast jobba 16/dag 7 dagar i veckan kanske han gör för att han just älskar det han gör, han lär ju knappast göra det för att han har brist på pengar.
Vad du menade var nog:

För mig skulle det vara ett fattigt liv.

Poängen är att man måste finna sakerna som ger mening i sitt eget liv, en del av dessa saker kostar pengar andra genererar pengar, ytterligare några kostar inget men kräver kapital på grund av utebliven inkomst.

Här håller jag med, vi har försakat sparande under många år för att kunna hålla en viss livsstil, (ingenting speciellt egentligen, men exempelvis resande och att bo i villa har varit viktigt, samt att vi skaffade barn relativt tidigt), i många år gjorde det att vi levde hand till mun och det är först nu som inkomsterna kommit ikapp så vi kan ha ett ordentligt sparande.
Jag ångrar inte detta, de extra pengarna på banken som jag kunnat spara hade inte gjort mig lyckligare då (snarare tvärtom), eller nu eller ens i framtiden.

1 gillning

Ja, helt korrekt, en liten missformulering från min sida.

När det kommer till sådana här djupt filosofiska frågor beror givetvis resultatet från person till person.

Tack @Nightowl för autentisk delning. Uppskattar det mycket. :heart:

Några saker som stack ut för mig:

Som @JFB skriver så känner jag verkligen igen det här. Det var runt 2008-2010 min resa inom personlig utveckling började. Jag gick en massa kurser, träffade @Moad, @tankespjarn, Balansekonomi-gänget och flera. Många mål hade nåtts och det kändes “vad är meningen?”.

När och om du blir sugen, så kan jag rekommendera några riktigt bra personer eller kurser att gå. Du är verkligen inte ensam i dessa funderingar. Grejen är dock att du kommer alltid få “råd” utifrån någon annans situation och det fungerar sällan. Man behöver någon duktig coach som kan hjälpa en att hitta sitt svar. Problemet är att det finns väldigt många dåliga coacher, eller snarare, coacher som man som högpresterare snabbt dribblar bort.

Yes. Been there, done that och fått t-shirten. :man_facepalming:

En av mina viktigaste insikter är att energi är den viktigaste resursen och att min uppgift i livet är att managera min energi på ett klokt sätt. Om jag gör det så kommer jag ha förmågan och kapaciteten att öka alla andra områden i livet - få mer ut av tid, tjäna mer pengar, bättre relationer etc.

Kan man investera ansvarigt i sin energi så är det min första go-to-grej. För att ta ett exempel - just nu har vi både städning hemma och en half-aupair som kostar ett par tusenlappar totalt per månad. Jobbigt ur sparperspektiv men det ger supermycket energi som jag kan återinvestera i andra projekt.

Här håller jag helt och hållet med. Låna dessa pengar och bara gör det. Det är till och med lite dumt att göra det. Men vad vet jag, alla kanske inte vill ha ett fantastiskt liv med mycket energi? :wink::heart:

1 gillning

Kan man ge beröm till en hel tråd?
Sällan läst så generöst öppna och ärliga resonemang och med stor respekt för varandra.
:hugs:

5 gillningar