Hej. Kommer närmsta månaderna kunna amortera eller investera cirka 200.000 kronor. Jag tycker det är bekvämt att ha allt på samma ställe (barnens spar och vårt pensionsspar) och därför har jag öppnat ISK på Swedbank då även bolån ligger där.
Lite nyttig bakgrund:
• 30 år, Gift och 2 barn under 5 år.
• Lån på 3.000.000 med husvärde ca 5.000.000 (är under 70% belåning)
• Hushållets nettoinkomster ca 80.000 kr/månad
• Hushållets utgifter ca 30.000kr/månad
• Sparande idag på ISK: barnen - 130.000 tillsammans, pension ca 30.000. Sen 100.000 kr på ett nytt sparande jag berättar om nedan, där jag ev vill fortsätta? Eller amortera?
• ibland har vi mer utgifter då jag älskar att resa. Men det kommer även ibland in mer inkomster så jämnas ut.
• framtiden vill jag ska vara trygg, om en i hushållet byter jobb med lägre inkomst vill vi fortsätta kunna bo kvar i vårt hus. En dröm är också att när vi är kring 50, kunna jobba för att vi vill och inte för att vi måste!
Investerade 100.000 denna veckan på ett ISK-konto. Fond blev Swedbank Robur Access Global. Tankar om det? Blev rekommenderad Bas 100 men kändes så hög avgift.
Kommer som jag inledde kunna avvara ca 200.000 kommande två månaderna och funderar då på hur jag ska tänka? Personligen funderade jag först på amortera 100.000 och investera 100.000 till? Eller ska man försöka få lägre lån och amortera allt? Om det ska investeras någon del, är fonden Swedbank Robur Access Global något att förvalta alla sina investeringar i?
I framtiden kan vi avvara iallafall 20.000 per månad och troligtvis mer.
Detta är ett bra alternativ om ni inte kan bestämma er. Ni verkar ha god ekonomi och goda marginaler så är ju matematiskt ingen panik med lånet. Är ju mer en fråga om den psykologiska biten med skulder. Den förväntade avkastningen är högre på isk och access global än vad räntan på lånet bör vara.
Skulle gasat på med nya ISKt. Behöver komma upp i någon form av kritisk massa där ni kan använda avkastning till saker utan ta av grundinvesteringen.
Är nog läge att sprida inköpen om ni är ovana vi sådana summor på börsen 15-20tkr/månad framöver.
Min regel är att aldrig betala mer räntor än att båda kan använda ränteavdraget maximalt.
Dvs totalt 200.000:-. Amortera ner till den nivån. All belåning över 50% på marknadsvärdet tycker jag är förenat med risk och tvång (amorteringstvång).
Om du skattar för isk/kapitalinkomster så tror jag det dras av först, och maxgränsen är på det som blir över? Så det finns ur den synvinkeln ingen maxgräns.
Med netto 80 in och 30 ut per månad har ni ett amorterings- och investeringsutrymme på 600K/år vilket är en fantastisk summa som borde bli en fin/rejäl portfölj som efter bara några års uppbyggnad skulle kunna generera väsentliga summor i avkastning.
Är 50K i sparande något som uppstått nyligen? Du nämner inga finansiella tillgångar utöver barnasparandet?
Vi har haft en av oss hemma med barn. Nu jobbar båda. vi har amorterat ner på huslånet, gjort fjärrvärme och renoverat kök så har inte börjat investera något innan föränn nu.
Skulle nog inte investera hela överskottet på lönen då vi reser och har nöjen också. Men förutsatt att ett satt månadsspar blir av, skulle man kunna köra in allt i samma fond eller är de dumt? Som i mitt fall, Swedbank Robur Access Global.
Jag skulle argumentera såhär. Du har två barn, fråga dig själv om den ena av er plötsligt går bort, har den andra råd att bo kvar i huset? Om inte, kanske värt att fortsätta amorteringen tills att det går?
Man tänker alltid att det är någon “annan” det värsta händer för. Well bad news Du är någon annan för mig, och bad news för mig, jag är någon annan för dig
Tänkte precis samma @Ateist_investor
Jag ringde just vårt försäkringsbolag för att justera våra livförsäkringar. De tecknade vi för 12 år sen när vi köpte hus samt innan barnen föddes… Då låg vi dessutom på samma årsinkomst jag o min man. Idag tjänar min man det dubbla jämfört med mig… (pga skolat om sig till läkare)… Våra livförsäkringar behöver således justeras. Höjas för båda och hans behöver höjas ännu mer än min…
Utan detta forum hade jag förmodligen aldrig tänkt på detta!
Bra nettoinkomst. Jag skulle vilja ha ned belåningen till under 50% om jag var ni.
Bra för nerverna och man slipper helt amortering dvs månatlig fast burnrate sjunker.
Ni har då 500.000 kvar att amortera. Säg att ni kan göra det på 3-4 år.
Om ni har ett gammalt hus som löpande kan behöva dyrare underhåll kan det vara bra att spara en hel del som du föreslog.
När ni är 50 har ni statistiskt ca 40 år kvar att leva med 50% sannolikhet. Det är få förunnat att få ihop så mycket pengar till 50 och lyckas så bra med förvaltningen att man kan vara helt ledig från 50. Ni får ni nog hoppas på att staten försörjer er bra nog från säg 70. Räkna med att det kommer behövas förr eller senare
Just nu är staten generös. En majoritet av alla pensionärer får behovsprövade bidrag från skattkistan. Det sägs att dom som har haft låglöneyrken får rejäl löneförhöjning (och sänkta utgifter när dom går i pension och att jobba några år till eller ha sparade pengar ger dom absolut inget alls då dom får behovsbeprövade bidrag som pensionärer. Det skulle ni få med säkerhet om ni bara arbetar till 50 och får slut på era pengar
Det är nytt att det fungerar så pga stora ökningar av bidragen med inflationen. Lockar inte till arbete. Inte rimligen hållbart att ha det så. Kanske blir den “garantinivån” nivån rejält lägre i framtiden. ( OCH flyttar man utomlands då försvinner mycket av bidragen).
Att dra ner på arbete är annars väldigt trevligt , speciellt om man har uppgifter där man kan vara på trevliga resor långt bort säg månadsvis om man så vill. Men att ex ha 4 dagar långa “helger” varje vecka räcker väldigt långt det också.
