Jag har sparat och investerat i olika formen och olika skala i hela mitt vuxna liv. Ytterst sällan har jag tagit ut några pengar. Nu har jag kommit på att jag inte har någon plan för när jag ska börja använda kapitalet, det känns bara naturligt att spara. Jag lever inte snålt nu. Har inga FIRE-planer. Möjligtvis gå ner i arbetstid närmare pensionen, jag är 50 snart. Dock tycker jag att det skulle kännas svårt att börja ta ut en summa varje månad. Fast det är väl det som är vitsen? För hur mycket pengar kommer man bränna som pensionär? Kanske dom första tio åren, men sedan? Man får ju pension också, så det är ju inte som i USA, att man ska leva helt på sina besparingar.
Är det som Jan sa, att dom flesta på forumet kommer dö med alldeles för mycket pengar kvar?
Vad har ni för planer?
När jag började spara förstod jag inte hur mycket pengar det skulle kunna bli och jag hade ingen långsiktig plan för det. Jag hade då ingen tanke på att jag skulle bli miljonär. Tanken då var nog att spara för att kunna göra lite dyrare saker när jag ville och det är väl en av de viktigaste anledningarna till att spara.
Jag var glad när jag hade 100000, ännu gladare när jag hade 200000 och kände mig väldigt rik när jag hade 300000! Fram till för bara några år sedan kunde jag nog inte se något högre mål än att ha en miljon tills jag blev pensionär för att om hälsan tillåter kunna fortsätta leva som vanligt trots lägre inkomst. Sedan gick det alltför fort till första miljonen för att det målet skulle gälla!
Just nu är min ambition att sluta jobba om några år, är 50 nu, eftersom min fru är några år äldre än mig. Jag vill sluta jobba när hon går i pension. Några år kommer jag då att vara helt utan inkomst + att den pension jag sedan får kommer att bli låg.
Är 42 och vill kunna känna att jag inte behöver ha en tillsvidareanställning. Planen är att från 50 bara ta konsultuppdrag, och att inte vara beroende av den inkomsten. Kanske jobba 3-6 månader per år. Från 55 tänker jag mig att ta ut tjänstepension till brytpunkten. Vill då ha tillräckligt för att kunna göra det resten av livet.
Man får ju pension också, så det är ju inte som i USA, att man ska leva helt på sina besparingar.
Det här är väl en vanlig missuppfattning. De allra flesta i USA får social Security, vilket motsvarar vår allmänna pension.
Man har dessutom flera olika system motsvarande vår tjänstepension, beroende på tjänstesektor. En större andel betalas in av arbetstagaren (typ vår löneväxling) men många får en matchning av beloppet upp till en viss nivå från arbetsgivaren.
Min resa (pågående) får jag för mig fler kanske delar?!
När jag fick jobb visste jag att pengar skall läggas undan varje månad, för att skapa buffert etc…
Efter några år insåg jag att man kan investera pengarna. Läste de klassiska svenska böckerna om hur man skall bli miljonär/investera. Men på nått sett trodde jag inte det gällde mig utan budskapet jag tog med mig var mer att varje månad mindre ut än in, buffertspar vid behov och investera resten som kan undvaras långsiktigt. För ett par år sedan trillade jag in på RT och läste/lyssnade nog på 99% av allt. För att korta ned min historia så har jag nog inte tanken att göra av med mina investerade pengar utan att istället byggs en pengamaskin. Dvs en maskin som i framtiden ger mig en avkastning i snitt varje år att använda. Men givetvis skulle livet kräva att jag plockar ut delar av masknen så får det bli så. Men då mer i syftet boende, hälsa och familj, Inte typ lyxresor, en skrytbil eller yacht! 
Det fina med en pengamaskin är också att den kan gå i arv. Dvs mina barn kan få nytta av gamle farsans idéer och planer. På så vis skulle det inte göra mig nåt om de ärvde alltihopa. För mig skapar pengar liksom ingen riktig lycka utan framför allt en trygghet. Så jag kommer inte ha någon direkt ångest om jag dör med pengar på banken. Men det ska ju även tilläggas att jag unnar mig saker i nutid, dvs jag är inte en FIRE tänkare som drar ner på allt. T ex jobbar både jag och min fru deltid för att få mer tid med familjen, den bästa investeringen jag nånsin kommer att göra. Life is short, eat dessert first!
Vi har bara plockat ut större summa ur sparandet en gång och det var när vi köpte hus.
Målet med sparandet sedan ganska lång tid tillbaka är att gå i pension tidigare och med bibehållen utgiftsnivå.
Jag ser två alternativ:
- Antingen använder jag pengarna om jag slutar jobba/går ner i arbetstid inom några år om man blir avskedad eller blir totalt less på arbetet. Detta är huvudanledningen till varför jag sparar, att ha den valmöjligheten/säkerheten att inte behöva jobba om jag inte kan eller vill och paradoxalt (eller kanske helt logiskt?) trivs jag bättre på jobbet ju mer pengarmarginal jag har p.g.a. minskad upplevd arbetspress. Första tiden i arbetslivet jobbade jag mycket och hårt p.g.a. ekonomisk oro.
- Eller så fortsätter jag spara och när jag når en tillräcklig säkerhetsmarginal för att uppnå den säkerheten (ungefär 3 miljoner utöver hus, enligt kalkyl ca 5 år kvar) börjar leva mer “extravagant”. Mitt bekymmer är att jag inte riktigt vet vad det skulle innebära då jag inte tycker om att resa, har hus, inte vill ha dyrare bil, inte vill ha sommarstuga o.s.v… Denna gräns på ca 3 miljoner är ingen fast gräns utan jag tänker att man kan spendera mer och mer ju närmare gränsen man kommer. Alternativt fortsätta spara och verkligen ha mycket pengar när man blir “gammal” och verkligen leva loppan (återigen, hur?) men då har man den politiska risken att en framtida sosse inför förmögenhetsskatt.
Just nu har jag inte klart mål med mitt sparande, så har ingen direkt plan för när jag ska ta ut pengarna. Jag är 33 år och det känns som jag precis påbörjat min resa, dock känns det viktigt att börja spara i god tid även om målen inte helt finns på papper än.
Min plan är att om 3-4 år sluta jobba och använda pengarna till en period av 9-10 år utan planerade inkomster fram till pensionen kommer.
Snarare likt försörjningsstöd, alltså socialbidrag.
Min plan är att använda pengarna till att kunna ta ut några extra tusenlappar varje månad och i slutändan inte vara beroende av en anställning.
Förmodligen kommer jag dock att jobba ändå även om jag skulle ha tillräckligt med pengar för att inte behöva jobba.
Som 41 åring har jag ännu inte nått stadiet där ekonomin fullt ut stabiliserar sig. Att jag har två barn på 3 respektive 5, med lägre inkomst pga föräldraledighet bakom mig spelar såklart så stor roll. Sen har jag gjort världens sämsta husaffär som gör att jag måste riva det befintliga huset och bygga ett nytt vilket kommer sluta på cirka 10M. Så alla “vanliga” besparingar kommer gå till detta nu och de kommande 5 åren.
Det enda jag ser som riktigt långtidsspar är pensionen. Med nästan 10M sparat för mig och min fru så är det här man verkligen kan se att pengamaskinen snurrar och RTs ränta på ränta kalkylator går varm för att uppskatta hur stort kapital vi kan ha i framtiden och hur mycket vi kan ta ut varje år efter pension för att ändå lämna efter oss en sund summa pengar.
Min absoluta ambition är att iaf ha gått i pension när min yngsta dotter går ut gymnasiet, då är jag 57.
Då ska jag fullt ut leva på besparingar + pension. Sen om det går att jobba 30% av tiden för att sätta rejäl guldkant på tillvaron + att det kan vara kul sålänge jag kan välja uppdrag må så vara.
Överordnat har jag sagt att sålänge jag kan bränna 1.5M per år fram till döden (95) så skall jag sluta förvärvsarbeta genom en 100 procentig tillsvidareanställning.
Ser att det är runt 86% av de över 65 år. Men hur mycket pengar ger det i median? En tusenlapp eller 10 000 kr, eller mer?
Hitta en rolig fritidssysselsättning, då är det lätt att börja göra av med pengar, och kanske gör det att du kan njuta av livet lite mer!
Spara också till kommande generationer, och ge eventuella barn ett stort arv, och hjälp dem tidigt med bostadsköp etc.
Jag har en miniminivå för vad jag vill ha i sparande. När jag nått den nivån så kommer jag att börja nalla därifrån för att unna mig sådant som får mig att må bra. Men givetvis med någon form av tak på det också. Både vad gäller antal kronor och antal gånger.
Nja, likt pensionen betalar du in i social security systemet via lönen. Så det motsvarar vårt svenska system rätt väl.
Det är inte så lätt som många tycks tro. Jag vet jag har gjort en bra bit på resan.
- “Jag ska sluta jobba vid x år”. Det är verkligen inte lätt om man trivs med sitt jobb.
- " Jag ska gå ner i arbetstid och jobba 30 %". Se punkt 1 + för de flesta funkar inte arbetet på det sättet. Det blir ett annan jobb.
- “Jag ska leva livet när jag blir pensionär”. Ha …glöm det… har du levt sparsamt hela livet kommer du fortfarande att köpa på rea och välja röd prislappar på ICA.
Vad är då lärdomen jag gjort? Har du klarat dig hyvsat genom livet och lyckats spara lite pengar så gläds åt det och skänk dessa till behövande. Jag vet … det är inte så lätt … de flesta av oss blir som Joakim v Anka. Det finns massor med människor som behöver få lite ekonomiskt stöd. Börja i liten skala och känn tillfredsställelsen det ger att hjälpa dina medmänniskor.
Jag skissar på FIRE, men den är såklart inte given. Blir det av ungefär när jag skissar på det (runt 50-strecket) så är min plan att leva i stort sett som nu, men där sparandet nollställs och livskostnaderna tas ifrån sparandet.
Jag ser inga extravaganta utlägg i min framtid, men vill heller inte suga på brödkanterna för att kunna ta större renoveringar kopplat till boende etc.
Vi är 46 & 50 år. Har haft lite tur med sparandet (och bostadsaffärer) så bara efter 5 års sparande kan vi sluta jobba. Pengarna räcker fram till pensionen (utan att ha räknat med framtida avkastning), så egentligen lite på håret. Målet från början var att vi skulle få en bra pension. Nu har vi lagt till så vi tar tjänstledigt på somrarna med barnen och även på alla deras lov, så det blir 8-10 veckor extra ledigt per år. Att gå ner i tid är inget vi funderar på. Vi lever samma liv som tidigare, fortsätter att spara 25% av nettolönen varje månad. Har lagt lite pengar på stugan men har inga större investeringar planerade. Ersätta den 10 år gamla bilen kommer vi vänta med, det var för dyrt med ny bil.
Så kontentan är egentligen att vi lägger pengarna på hög. Inga lyx-grejer. Resor har det inte heller blivit. Då vi har en åldersskillnad så blir det nog att den ene går tidigare, och då är det bra att ha sparat.
Men det viktigaste med vårt sparande är nog att jag känner ett enormt lugn gällande våra jobb och inkomster. Allt kan skita sig men vi kommer klara oss bra ändå. Inga problem att köpa ny tvättmaskin eller ny bil om vi måste. Lugn och trygghet helt enkelt.
Jag tror aldrig vi kommer bränna alla pengarna innan vi dör. Så funderar mycket hur man ska göra för att lämna över detta till sina barn. Jag vill att de ska ha det bra. Jag vill att de ska veta pengars värde. Jag vill att de ska skapa något själv. Vill inte att de ska vara några som alltid lever på pappas pengar och inte tar hand om sitt eget liv… Svåra funderingar.
Jag trivs bra med mitt jobb men jag gillar ännu mer att vara ledig! Det kommer inte att vara ett problem om jag slutar när jag nu planerar att sluta.