Hej,
Jag är mellan 30 och 40 med en fru och son i familjen.
Jag och frun nådde 5mkr i början av året som vi sparat ihop från 0 på egen hand, men pga två dödsfall i familjen så har vi nyss nått ca 10,5 mkr.
Vi har nyss köpt ett hus för 6mkr som vi planerade att göra oavsett arv, och utöver det har vi inga direkta dyra vanor. Totala månadsutgifter för hela familjen när vi flyttat till huset sedan skulle jag estimera till 33000kr (kommer ha 50% belåningsgrad på bolånet).
Våra inkomster idag är ca 78000 brutto tillsammans, så funderar lite på hur vi ska lägga upp det.
Sonen har utöver det jag nämnt också ärvt 1mkr han kommer få på sin 18-årsdag så det känns inte som att vi behöver spara så mycket mer nödvändigtvis och kanske bara ska satsa på att inflationsskydda förmögenheten och gå ner i arbetstid så vi “bara” tjänar tillräckligt för att täcka månadskostnaderna.
Det har gått 4 månader nu sedan jag fick reda på hur stort arvet är och med tiden har jag mer och mer lutat åt att det är dags att växla ner och kanske inte fastna i tankar om att jag troligen kan tjäna 1 miljon per år på pengarna om man tar risk. Jag välkomnar dock helt sådana kommentarer för det är ett synsätt som jag förstår helt.
Har vi vunnit det ekonomiska spelet och ska sluta spela? Svår fråga.
Det här känns lite “fel” för mig, han kommer att vara exponerad för marknadens rörelser under en väldigt lång tid, låt det som är investerat (så länge det är i globala indexfonder med låga avgifter) vara investerat under lång tid, då blir det nog riktigt bra tillslut. Höga berg och djupa dalar är naturligt, över lång tid ska det gå upp!
Jag var otydlig där ser jag. Sonens del som är på hans konto är helt investerat i global och sverigefonder och kontot blir tillgänligt för honom på 18-årsdagen, men arvet som är till mig är inte investerat alls i dagsläget.
Bra idé att även fundera på hur man inte går i fellan att barnet festar och reser bort alla pengarna innan h*n är 20 år. Viktigt att lära barnet “financial literacy”.
en hög pengar som ger val. .
-att gå ner i tid är skönt. . om man kan o slipper göra mer på jobbet på kortare tid.
-Vill ni så finns ju alternativet i jobba på, låta pengarna jobba o så sluta helt- -
Eller kan man ju sätta pengarna på en indexfond. . INTE spara mer utan “leva upp lönen”
-Personligen skulle jag nog börja o gå ner till 80% men ändå spara lite, lägga pengarna i en bra indexfond eller två. . …vänta nått år o se hur det känns
Låt besluten ta tid, skulle jag säga. Visst, om någon av er vantrivs på jobbet så är det dags att sluta… samma sak om ni försakar sånt ni vill göra för att spara, sluta upp med det. Men annars kan ni ju köra på och leva ert liv som vanligt ett tag och känna in vad ni vill på sikt.
När ni har flyttat till huset kanske ni märker att ni vill göra saker där som kostar en del. Sånt som kanske inte är strikt nödvändigt men vore trevligt att få till. Det är en sak att räkna på förhand på vad det kommer kosta, och en annan sak när man bor i huset och har sin vardag där.
Summorna du nämner är tillräckligt svåra att vänja sig vid när de kommer gradvis, så inte konstigt om det känns än mer ovant när de kommer snabbt. Så låt det ta tid att landa i, som sagt.
Helt rätt. Hade jag fått välja hade han inte fått något arv alls utan då hade jag gett det dagen hade är mogen, men lite svårt att bolla hur arv ska fördelas med någon som gått bort redan. Ska läsa innehållet där, tack!
Jag slutade jobba helt, fast med tanken att köra lite konsultande. Vilket jag gjort. Men strax efter avslutat jobb sjönk vårat aktiekapital väldigt mycket över en längre tid (strax över 90% utraderat när det var som värst mot ATH).
Detta har jag såklart funderat på en hel del, en dyr läxa som ingen som vill lyssna behöver göra…
Detta är vad jag kommit fram till, när man har nog mycket så handlar det inte längre om att maximera, utan försvara det man har. Går det bra tjänar man lite mindre men man har ändå nog, går det dåligt har man ändå tillräckligt men förlorar inte katastrofalt mycket.
Vi jobbar idag båda mellan 50 o 75% o mår toppen, räknar med att vi slutar jobba helt när sista barnet är utflyttad.
Vill man resa och hemskola barn (funderade skarpt på detta) så ser det ut som att bli Finsk medborgare o köra hemundervisning är det enklaste sättet o göra det möjligt.
Nä, bara självupplevt efter 4 års ledigt i 40 års åldern. Jag är en väldigt aktiv person men ändå så kändes det som man var pensionär efter ett tag. Ingen bra känsla.
Min son kommer ju sannolikt ärva 25 miljoner minst. Bara huset är säkert värt 15mkr när vi dör. Men givetvis skulle jag kunna pressa och han ärver 45 mkr också men vad skulle motivationen till det vara?
