Den här tråden skrev jag för ungefär en månad sedan.
I förra veckan fick jag en chock. Loggade in på banken för att kolla läget med vårt räkningskonto - då stod det 2 223 000 kronor på mitt lönekonto.
Mitt arv hade kommit in. Pappas bank skulle höra av sig när de påbörjade ärendet. Det gjorde de inte, utan flyttade över hela summan och skickade brev samtidigt. Först såg jag pengarna, sedan fick jag brevet. En bisarr upplevelse, även om jag visste att det var på gång. Så mycket pengar har jag aldrig haft på mitt konto, någonsin.
Dagen efter ringde jag till min bank. Kollade läget - är det något jag behöver göra? Det kan ju se lite udda ut att någon plötsligt får in över 2 mille med märkning “ÖVERFÖRING”. Jo, de tog gärna emot bouppteckningen. Skickade den på internetbanken samtidigt som jag pratade i telefon.
När den okejats så bad jag dem dra pengar för vårt rörliga lån med ~5% i ränta. 270 000 kronor kvar.
Knapp-knapp - så var lånet löst. Nu stod det “bara” drygt 1,9 miljoner kvar.
Kvinnan på banken frågade om hon skulle be några kollegor kontakta mig, vilket de gjort. Jag pratade amortering med en, hon berättade att vi numera har drygt 30% belåningsgrad på huset. Räntan är på typ 1,5% låst ett par år till, så det får vara kvar så.
Sedan ringde en “kapitalrådgivare” upp. Något jag aldrig blivit erbjuden förut. Han var väldigt trevlig och erbjöd ett möte, vilket jag tackade ja till.
Nu fattar jag att han är säljare. Hans jobb är att vara trevlig och få mig att behålla pengarna i banken. Vilket jag kommer göra till stor del. Vi har Länsförsäkringar, och de har 4,1% sparränta. Det blir bra att parkera pengarna där, inför att vi ska flytta om två år. Målet är att gå in med ganska stor del av arvet till nästa hus. Få ned belåningsgraden och ge oss större utrymme att sätta pengar till t.ex. fondsparande istället för att betala ränta till banken.
Sen ville han prata fondval. Jag vill sätta av kanske 200k till fondsparande. Han kommer rekommendera Länsförsäkringars fonder, det är hans jobb. Avanza Global gör samma jobb som LF:s Global Index. Men LF har 0,22% avgift, Avanza Global har 0,09%. Får se hur han bemöter det.
Vi brukar bli bra bemötta, men nu känner jag en skillnad. Vill inte kalla det fjäsk eller inställsamhet, men jag tycker ändå att det känns som en annan… angelägenhet att vara till tjänst. Det är väl fullt naturligt antar jag, man vill ju behålla pengarna i ens bank.
I allmänhet så känns det som en helt knäpp situation. Jag öppnar Blocket och surfar runt. En Porsche. Det har ju alltid varit en dröm. En miljon. Japp, jag kan maila och köpa den direkt. Den där klockan jag sneglat på? Ja visst, bara köp. Klicka och pröjsa. No problems.
Men jag får också en tankeställare. Plötsligt är grejerna inte så intressanta längre. Det är bara en bil, som dessutom kostar en massa pengar att köra, serva, försäkra, reparera osv. Och den dyra klockan? Till en viss nivå kan det vara trevligt, men många konsumtionsvaror framstår mest som att blåsa bort pengar på dyra märken. I onödan.
Engelssons > Gucci. Punkt.
Det som blir viktigt nu, är friheten. Om jag vantrivs på jobbet kan jag säga upp mig utan att oroa ihjäl mig för ekonomin. I värsta fall. Om jag blir sjuk eller i värsta fall något ännu otäckare händer - då behöver ingen oroa sig för pengar.
Vi kanske reser med barnen. Åker på bio. Drar till Gröna Lund eller Liseberg och låter barnen få allt de vill under en dag. En hotellnatt eller två. Välja fritt på menyn på restaurangen. Och i framtiden ha ett boende som inte kostar oss så mycket.
I normala fall är jag en väldigt öppen person. Delar med mig av det allra mesta. Men här har jag en anonym användare, och har inte berättat för någon om arvet. Är rädd att göra det till och med för släkten eftersom jag tänker mig att kommentarerna börjar komma - “du tar väl notan den här gången, hehe!” eller liknande. Små pikar. Och snack bakom ryggen. Kanske tycker kollegorna inte att jag behöver höja min lön nästa år? Blir det tjafs hos fruns familj när det så småningom blir en uppdelning av hennes föräldrars arv? “Ni har väl så ni klarar er ändå”…? Och grannarna ska vi bara inte ens överväga att berätta för. Där håller jag käften och kommer fortsätta gnälla över bränslepriserna och att allt blivit så dyrt. Aldrig att jag berättar att jag råkar sitta på två mille. Nope.
Mycket pengar. En massa pengar. Men många nya känslor och rädslor som jag aldrig stött på förut. En märklig upplevelse.