Hej!
Har skrivit några inlägg tidigare om resan från miljonarvet. Efter att jag och frun haft en tre timmar lång sittning om ekonomin för det kommande året tänkte jag ge en uppdatering.
Första inlägget: Kommer ärva ett par miljoner. Så här tänkte jag använda pengarna - vad tänker du?
Andra: Arvet på 2 miljoner trillade in på mitt konto. Så här känns det och detta gör jag
Tredje och senaste från 2024: Uppföljning: Snart ett år sedan miljonarvet. Så spenderades pengarna och så ser framtiden ut
Sammanfattningsvis: Bägge föräldrarna har gått bort, jag ärvde pengar och ett hus. Pengarna har gett oss en grundtrygghet som vi verkligen uppskattar.
Ja, idag satte vi oss för att gå igenom allt. Hur ser lånen ut, hur har vi det på våra konton, vilket sparande har vi månatligen, hur ser det ut med barnens sparande, osv. Ett samtal som varade i tre timmar och gav oss en del klarhet inför hur vi ska sköta ekonomin 2026.
Vi köpte huset vi bor i hösten 2024 och flyttade in på riktigt sommaren 2025. Eftersom det fanns ett arv så var det möjligt att köpa nytt och behålla det befintliga huset samtidigt. Köpa först, sälja sen. Ett otroligt bekvämt sätt att göra fastighetsaffärer. Visst, dubbla kostnader och en massa pengar för att pendla mellan under flyttandet, men väl värt det för att hamna i något av en drömbostad.
Nu har vardagen infunnit sig och det här med pengar har blivit något som bara finns i bakgrunden. Vi valde vid köpet att lägga in en lagom kontantinsats så att vi inte måste amortera om vi inte vill, och behålla det mesta av pengarna i sparande istället. Som det ser ut så har vi fördelat det på fasträntekonto, räntefonder och aktiefonder. Aktiefonder är väl 50%, fastränta och räntefonder tillsammans 50%. Ungefärligen. Sen har vi alltid haft olika buffertkonton för bil och hus där det står lite pengar. Inget med någon märkbar ränta, men ändå. Skönt att ha.
Under 2025 har vi inte haft stenkoll på ekonomin om jag ska var ärlig. Levt på lite som vanligt. När vi flyttade in så var det skönt att ha en klump med pengar på ett konto efter husförsäljningen av vårt hus. Det har bekostat olika renoveringar och fakturor till hantverkare, plus lite allmänna inköp. Inga extravaganser. Men det var skönt att känna sig “rik” under ett par månader. Köpa det man ville. I praktiken är vi ju rätt snåla och ekonomiska av oss allmänt, så det blev aldrig nån lyxkonsumtion.
Men. Frun sade upp sig inför flytten och har börjat plugga och pengarna på hög innebar att hon inte behövde tänka på något under de 4-5 månader mellan flytten och att pluggandet började. Hon har varit väldigt stressad och låg på energi, så jag tyckte helt enkelt att hon kunde skita i att tänka på jobb i övergångsperioden. Ta en promenad, drick kaffe, måla lite på nån byggnad, kom till ro och landa på nya stället. Nu med studierna behövs inga CSN-lån. Vi har råd ändå.
Idag har vi satt konkreta mål för ekonomin. Hur mycket vi vill spara i investeringar, vi ökade upp amorteringen till en nivå där vi kan se att något händer, och så har vi ökat på sparandet till våra barn. När vi räknade på ALLT vi har på olika konton, i buffertar, ISK och fasträntekonton, blev slutsiffran strax över 3 miljoner. Då har vi köpt detta huset, köpt en bil, betalat ett gäng hantverkarfakturor för olika renoveringar osv. Om vi vill så kan vi betala av hela bolånet och ha runt 520 000 kvar. Inga billån eller något annat finns. Det är en skön känsla av frihet.
Just den känslan är nog det allra bästa. Vi har barn med särskilda behov som kommer behöva vår närvaro och hjälp under många år, även efter att de flyttar hemifrån. Då känns det fantastiskt att veta att vi kan gå in med kontantinsats på en dräglig lägenhet och möblera den när dagen väl kommer. Eller att vi kan byta bil när vi behöver det, hyra in elektriker utan att oroa oss för om vi har råd, eller byta värmepanna utan att blinka om den kraschar.
Fortfarande inget intresse av statusprylar. Funderar på att unna mig en sänksåg till våren, som om det skulle göra mig mindre usel på att snickra. Njuter av att kunna vara lite hjälpsam. När någon vän hade det kasst så swishade jag en slant. “Jag har så jag klarar mig, det är lugnt. Du hade gjort detsamma för mig”.
Ingen har frågat om summor, och det är jag glad för. Vet inte hur jag skulle berätta om det här utan att känna mig jättedum. En märklig känsla, men jag njuter av lugnet det ger att inte behöva oroa sig.
Om någon har ett superbra tips eller tanke om hur vi kan förbättra pengaskötseln så är det alltid välkommet! ![]()