Jag och min partner (gifta) är i 30-årsåldern, köpte vårt första hus för ett par år sedan och väntar vårt första barn. Vi har två bilar och en belåningsgrad kring 77% på huset. Inga andra lån förutom CSN för min del. Inkomster just nu drygt 90 000 brutto. Vi har alltid sparat i sparkonton och fonder, både långsiktigt och kortsiktigt (typ semesterspar).
Gemensamt buffertsparande ca 100 000 kr, utöver det ca 350 000 kr tillsammans på olika sparkonton och fonder (och pensionsspar utöver det).
Jag är medveten om att vi har en väldigt bra ekonomisk situation med tanke på att vi är rätt unga. Vi har relativt välbetalda jobb och har haft möjlighet att köpa hus utan att belåna oss till tänderna, och ändå ha pengar över.
Men, vi har båda någon slags ekonomisk ångest. Inte att vi snålar jättemycket, vi har alltid unnat oss själva att lägga tid och pengar på våra egna intressen och resor då och då. Men det finns alltid någon slags underliggande ångest över att saker kostar. Nu funderar vi på att fixa lite i huset. Inga stora, nödvändiga renoveringar men typ byta golv, måla, kakla om köket. Även bygga en toalett i källaren. Skulle kanske kosta kring 120 000 kr totalt. Vi har pengarna och det skulle öka våran trivsel i huset. Just nu trivs vi men det känns liksom inte som vårat. Den här renoveringen skulle sätta lite guldkant på vardagen då vi tycker om att vara hemma, ha folk på besök osv.
Men det tar emot, mer för min partner dessutom än för mig då jag gått in med mer kapital i förhållandet. Kan man få lite pepp och kloka tankar? När ska man våga använda sina pengar? Vi kommer ju dessutom en tid framöver ha betydligt mindre inkomst pga. Föräldraledighet.
Jag spenderade själv runt 20 % av min dåvarande nettoförmögenhet på bad- och köksrenovering när jag var i 20-årsåldern. Ångrade absolut inte det.
Lite golv, målning och tapetsering skulle jag spara kortsiktigt till om jag stod för arbetet själv, det är ju i sammanhanget rätt lite i förhållande till ett ordentligt månadssparande som ni även verkar ha.
Vad är alternativen. Håller man på pengar från unga år så bygger de på sig desto mer. Men pengar är till för att användas, så någon plan bör man väl ha om man låter bli att använda dem här och nu.
Grejen är att vi inte har något uttalat mål. Visst det finns fler, dyrare saker vi vill göra med huset inom något år. Kanske köpa en mindre båt. Vi vill resa litegrann men det har vi redan ett öronmärkt sparande till. Ingen tanke om att sluta jobba eller liknande. Så just nu känns det som att vi sparar för sparandets skull och bara är rädda för att spendera sparpengar för allt är ”för dyrt” eller ”onödigt” även om det skulle ge oss mer glädje i vardagen. Sen är min partner mer benägen att lägga pengar på sina egna intressen medans jag gärna lägger pengar på vårt gemensamma.
När det gäller att investera pengar i sitt hus så brukar jag tänka att det är en investering som höjer värdet på huset. Om det är rätt grej så kan det t.o.m bli en lönsam investering och ni får ett bättre hus att bo i. Ännu bättre är att göra mycket själv. Då har man mycket bättre betalt än på jobbet.
Gör det bara. Tvekar ni nu så lär det absolut inte ske när barnet väl kommit och en av er har föräldrapenning. Så antingen är det nu eller så är det efter att ni är färdiga med barn och båda jobbar heltid igen. Vilket kan dröja många år ifall ni ska ha fler än ett barn.
En extratoalett kommer ni ha väldigt gott av i framtiden.
Ja ni har ju pengarna, men det är ju typ 25% av ert sparande. Det tycker jag personligen är alldeles för mycket att lägga på något som inte är nödvändigt. Kom ihåg att om man äger ett hus så kommer det att komma nödvändiga utgifter också. Fast nu säger du ju inte hur gammalt huset är.
Hur mycket sparar ni per år? Med en inkomst på över 1 miljon bör ni ju spara mer än hundra tusen om året, så om ni väntar några år blir den renoveringen en ensiffrig procent av tillgångarna och då skulle det kännas mycket bättre för min del. Fast jag har lärt mig att jag är mer konservativ än de flesta.
Jag som snålis hade använd bufferten (eller lite till om det behövs) till renoveringar och låtit resten bli investerade. Ni kankse behöver inte göra allt på en gång så ta ett sak i taget och fyll på bufferten igen till nästa projekt.
Hej på er.. Gratulerar till första huset.
Det fixande ni funderar över verkar inte övermaga. Golv, tapetsera och måla gjorde vi också när vi var väldigt fattiga i vårt maxbelånade första hus. OM det rör sig om rimliga pengar och ökar husets attraktivitet dessutom behöver man inte vara nojig tycker jag.
MEN man bör lugna sig lagom… Jag har haft två familjer i bekantskapskretsen som köpte 60 och 70-talshus där det fanns massor som man Behövde/villhövde fixa tyckte man ganska snabbt . I ena fallen tog man i så (onödigt) rejält att när en blev arbetslös i dåliga tider 5 år senare behövde man sälja och fick inte ut det man hade i lån ens. Att bli sittande med ett blancolån är blääh och med nya reglerna för ränteavdrag ännu värre.
I andra fallet hade man bra råd med alla kostnader över tid men spydig fråga om inte riva och bygga nytt hade blivit same same pengar och bättre var svaret “kanske det” .
Äldre hus men nytt kök, nytt badrum, nytt värmesystem. Buffert finns som sagt och utrymme att låna upp några hundra tusen på huset om det skulle krisa totalt.
En extra toalett (jag antar att ni bara har en i huset nu?) är både något som underlättar för er och höjer värdet på huset. Det är bra för att få ner belåningsgraden under 70% när ni ska omvärdera ert hus. Jag vet att nya amorteringsregler är på gång, men om de gamla skulle vara kvar så ger det er ett utrymme att spara mer. Kort sagt ett toalettbygge kan spara er pengar i långa loppet.
Om ni gör ommålningen själva är det ett enkelt sätt att få huset att kännas som ert till en billig penning.
Det andra kan man ta allt eftersom.
Jag skulle ta pengar från bufferten, och sen fylla på den istället för att ta av era investeringar. Antagligen behöver ni inte använda bufferten, och skulle ni behöva det så kan ni sälja av fonder då.
Fast det är ju exakt det. Senaste två åren har vi sparat betydligt mer än 120 000 kr i fonder och sparkonton. Men bara för att dom pengarna inte är öronmärkta till renovering så ska vi då inte använda dom till renovering? Vi sparar men pengarna förblir ”bara” sparpengar.
Ja toaletten är egentligen det enda som vi ser som nödvändigt och som vi kommer att göra. Det är väl mer golv och färg och kakel t.ex. som vi gärna VILL göra men som egentligen inte behövs.
Jag tror att er största utmaning är att ni inte har landat i vad ni vill göra med livet och därför vet ni inte om pengarna bör spenderas eller inte. Ni måste komma ihåg att ränta-på-ränta-effekten är ert starkaste kort. Speciellt när ni är så unga. För varje krona ni kan hålla på ISKn, så kan ni räkna med att det blir det dubbla.
Mitt konkreta råd till er är OM ni går vidare med en extra toalett så ska ni ta det som ett lån på huset. Risken är annars att ni har för stor andel av er förmögenhet i huset. När första barnet kommer så kommer er ekonomi att påverkas. FL är inget att hurra för och ni kommer se en dipp på er gemensamma årsinkomst.
Ni har ju jobb som betalar bra. Nu vet jag inte om huset är värt 5 miljoner eller 20 miljoner, men ni bör ha en större likvid förmögenhet då ni är husägare. Ibland kommer det obehagliga överraskningar som kostar och då kan den där 500k förbrukas rätt snabbt.
Grattis till en bra situation i så unga år! Om nu totalkostnaden för ny toalett och, nytt golv, kakel i köket och ny färg på väggarna är ca 120K tycker jag det är läge att sätta igång så fort som möjligt, helst försöka bli färdiga innan barnet föds. Bra att kunna fokusera på den stora omställning det är att bli föräldrar första gången OCH ur ett praktiskt perspektiv skönt att inte behöva lägga massa tid på hemmafix(utgår från att tanken var att göra mycket jobb själva utom kanske ny toalett) när det finns ett nyfött barn som behöver uppmärksamhet!
Ni har idag en hygglig buffert och den ska vara kvar för “oförutsedda utgifter”. Men ni har en bra start på sparande i fonder och kontanter(resor o dyl). Ta reskontot, kan vara värt att avstå resor ett år, och från fondsparande. Ni bör kunna “återställa” fondsparandet på ett till två år även med hänsyn taget till lägre inkomst under föräldraledigheten om ni prioriterar lite annorlunda. Kanske under ett år pausar pensionssparande, ni är så unga så ett års uppehåll gör ingen större skillnad, den magiska ränta på ränta effekten till trots.
Ni har en belåningsgrad på 77% idag och eftersom vi inte vet värdet på huset är det svårt att gissa hur mycket högre belåningsgraden blir om ni lånar ytterligare 120K. Om banken är ok med det och ni tycker det känns bättre så varför inte. Det behöver inte vara fel att öka på lånet, men det behöver inte vara fel att pausa pensionsspar, fondsparande och semester i ett år eller två heller samt plocka lite från fondsparandet och fylla på igen så fort ni kan.
Men kom ihåg! Ingen panik! Ni är i en bra situation och har många år kvar till pension!
Våga satsa på lite ökad livskvalitet i vardagen genom att få en till toa och uppfräschning av huset!
Några övriga tips:
Kolla upp om det finns kollektivavtal på jobbet och kanske en försäkring liknande FPT (FöräldraPenningTillägg). Finns den och ni har varit anställda tillräckligt länge, ger den ett bra tillskott särskilt för de med inkomst över taket i Föräldrapenningen.
Du skrev att du lägger mer av “dina”pengar på gemensamma saker än din fru som lägger mer på sina intressen. Du kanske tycker det är helt ok, rätt och riktigt? Jag tycker inte det är helt ok. Det kanske är något ni behöver prata om? Hur och vad ni lägger era pengar på. Vet inte om ni har helt gemensam ekonomi eller bara delar på “gemensamma” utgifter. Oavsett bör ni vara överens om hur ekonomin ska se ut i ljuset av att ni nu får barn! Ni bestämmer vad som passar för er, men ni behöver vara överens och ha en samsyn. Ni kan mycket väl bestämma att en viss summa får var och en att fritt disponera varje månad, sätt gärna in på varsitt sparkonto med kort som är personligt. Om ni inte “tar tag i och är på riktigt överens “ kan det riskera att skapa problem i framtiden när andra saker i tillvaron är jobbiga.
Lycka till med allt! Lev livet här och nu OCH planera lagom för framtiden. Gör en plan för de närmaste åren och för framtiden längre fram. Utvärdera, uppdatera och vid behov revidera planerna.
Hur stor nytta har ni av 360 000 när ni är 50, jämfört med det positiva nu. Som ni skriver så har ni troligen byggt upp ekonomin ändå, och har marginaler idag så bara kör. Här är det ju ändå en form av investering
Jag skulle rekommendera att göra en budget, då tror jag ångesten kommer släppa.
Som någon påpekade så låter erat sparande på 100 000 ganska lågt med tanke på eran inkomst. Med en budget så ser ni snabbt var pengarna försvinner och om ni kan öka sparandet. Sedan kan ni välja vilken “bytta” ni vill lägga pengarna i. Det kan vara mer buffert, spara ihop till renoveringar, betala av på lån etc..
Det låter som att ni spenderar era pengar på väldigt olika saker så jag skulle rekommendera att inte ha gemensam ekonomi. Där gör man så klart som man vill, men i erat fall tror jag det hade varit bra att kanske bara satsa på gemensamt sparkonto för gemensamma utgifter/sparande. Ni kan ju diskutera om ni ska lägga lika mycket var eller procent av lönen.
Med en budget så får ni mer kontroll på läget och har lättare att se om eran ekonomiska situation klarar renovering just nu eller om ni ska vänta ett år eller två. Lycka till!
Det där var ju en bra punkt. Jag utgår från att om allt det där bara ska kosta 120k så tänker ni göra det själva? (Annars låter det orealistiskt billigt tycker jag, bara att låta en hantverkare göra ett nytt litet badrum uppskattas kosta mer än 120k.) Problemet med att göra saker själva, speciellt om man precis skaffat hus, är att allting tar mycket mer tid än man tror. Om nu barnet är på väg så kommer ni snart att ha noll tid till renoveringar, så jag frågar mig då om ni faktiskt hinner fixa det där.
