Som fyrabarnspappa säger jag kör…extra toalett är mer värd än varje buffert:)
Jag vet inte om det är buffertsparandet du menar med att vårt sparande är lågt? Vi har bestämt att ha 100 000 i buffert och resten i andra konton/fonder.
Vi har både en budget och pratar om ekonomi ofta (båda tycker det är roligt). Väldigt lika löner så vi har hittills bara delat 50/50 och sen haft pengar kvar på egna konton. Detta kommer givetvis ändras iom. barn men det har vi också en budget och en plan för.
Jag tror att vi helt enkelt skulle behöva mer uttalat målsparande för att våga använda våra pengar.
Men det stämmer ju inte! I TS första inlägg berättar TS att de har 100K i buffertsparande (vilket känns rimligt när de nyligen köpt hus) OCH DESSUTOM 350K i fonder och andra sparkonton SAMT ÄVEN utöver det pensionssparande (okänt belopp). De är dessutom i 30-årsåldern och (även om det inte är helt tydligt) så tolkar jag att de har en total inkomst tillsammans på 90K brutto per månad.
Mot bakgrund av det anser jag att det är ett ganska bra sparande! Vi får ju ändå utgå ifrån att det unga paret inte är “hardcore FIRE-entusiaster”… Trots allt är inte alla på RT det…
Om de däremot har en inkomst på 90K vardera brutto per månad kan jag hålla med om att de borde ha kunnat ha ett lite större sparande.
Jag håller med om att det är viktigt att göra en budget! Med ett barn på väg framförallt för att ha bra koll på nödvändiga “grundutgifter” och ha ordentligt utrymme för alla nya “barnutgifter” (som dessutom kanske är svåra att uppskatta för 1:a barnet?) och dessutom ha ett utrymme kvar för sparande.
Tips till TS : Spara till barnet/barnen, starta ett separat ISK - konto, börja spara ca 300-500:-/månad(utifrån budget och vad ni tycker är rimligt). Försök att öka till det dubbla när nästa barn kommer och öka lika mycket igen för barn nr 3 osv. Se till att ha en bred global indexfond med Låg avgift (och bra historisk utveckling). Öka gärna beloppet med någon 100-lapp /mån kanske vart 3:e år om ni kan.
Se till att kontot står i ERA namn, inte barnets. Underlättar skatten och ni bestämmer själva när ni ska berätta ATT pengarna finns och NÄR det är bra läge att ge barnen pengarna (t ex lite på 18-årsdagen, lite på 20-årsdagen och kanske resten på 25-årsdagen). Kan vara praktiskt att ha ett ISK - konto /barn, (det påverkar INTE den totala avgiften eller avkastningen) och det blir lättare att vara rättvis och hålla isär pengarna. Kan också vara ett bra sätt att lära barnen att investera och tänka framåt om ni berättar om kontot och syftet med det på ett bra sätt.
Mvh DonTomaso.
Ja det är uppskattad totalkostnad för det vi funderar på att göra. Vi har bakgrund som hantverkare och inom bygg så vi är fullt trygga med kostnader och mycket medvetna om att det vi tänkt göra själva kommer ta tid. Vi är liksom dom som blir ombedda att hjälpa till med renovering av vänner och familj så skulle vilja påstå att vi kanske vet mer om renovering och husägande än genomsnittliga förstagångshusköpare. Också därför vi valde att köpa ett hus utan skriande renoveringsbehov då vi sett vänner bränna ut sig totalt med helrenoveringar och småbarn.
Mina funderingar handlar om att spendera sina pengar, inte om hur mycket tid/pengar renovering kräver.
1 gillning
Det är ganska lågt med tanke på era inkomster. Frugan tjänar hälften av vad ni har tillsammans och har dubbelt så mycket och är i 30ish. Hon har tjänat ihop sina pengar själv, så inget enormt förskott på arv eller annat dylikt.
I och med att ni är hantverkare så har ni ett fint kontaktnät och kan komma undan billigt om något akut uppstår. En hel del kan ni göra själva.
Men som något nämnde. En budget och framförallt hur ni ska fördela föräldraledigheten. Det finns inget som är så knäckande för ekonomin när ena föräldern är ledig och det ska köpas baby-grejer där hälften ändå inte används. Där ska ni vara restriktiva. Låt famil och vänner köpa de prylarna.
Då blir jag nyfiken på varför din fru behöver ett buffertsparande på 200 000? Har ni ett gammalt hus? Många djur som kan bli sjuka? Har du motsvarande summa i buffert? Låter för mig som otroligt mycket pengar att ha liggande på ett sparkonto (vilket en buffert är för mig).
Budget finns som sagt både nu och inför FL. Vi har typ alla bebisgrejer klara utan att ha spenderat många kronor (familj och vänner har bidragit).
Frågan handlade om att spendera sparpengar som inte är öronmärkta som renoveringspengar utan ”bara är sparpengar utan tydligt syfte”.
Pratade inte om buffert, utan totala sparandet. Hon har typ ingen buffert. Vi bor i BRF radhus.
men varför ger ni inte sparpengarna ett tydligt syfte? En klassiker är diverse sparkonton med namn som semester, hem, barn mm. Mentalbokföring, men funkar bra ändå.
Pengarna kan också ha olika horisonter. Säg era fonder, +15 år. Buffert. Men ni kanske behöver ha något emellan.
Tänk på att vi i Sverige spenderar stor tid i vårt boende.
Att investera i hemmet ökar välbefinnandet precis varje dag.
Vi köpte lägenheten precis innan räntorna sköt iväg, och på det en totalrenovering för 500 000 kr.
Skulle vi sälja idag, skulle vi troligen ligga back 500 000 - 1 000 000 kr.
Men vad spelar det för roll, vi ska ju bo här och tanken var inte att göra en bra affär utan köpa något där vi tror vi kommer må bra en lång tid framöver, istället för den risiga hyresrätten vi bodde i innan.
1 gillning
Som jag ser det är det två grundläggande frågor ni behöver tänka igenom. Sparande handlar i grunden om två saker, att ge ökad säkerhet och att öppna upp möjligheter i framtiden.
Den första frågan handlar om säkerhet, er generella risktolerans: Hur pass viktigt är det att leva upp pengarna nu gentemot att ha en riktig buffert (100k-bufferten räknar jag som en “oj bilen pajade - buffert, jag menar en årslön eller två) om någonting skulle gå riktigt fel: allvarlig sjukdom hos föräldrar eller barn, olycka, eller att ni blir av med jobben precis när ekonomin sviktar och räntan skjuter i höjden. Sverige har ju relativt bra skyddsnät mot sånt, men det beror ju på hur lång tid det pågår och vilka ekonomiska uppoffringar man är villiga att göra om det skulle skita sig riktigt. Många i den här tråden säger “jag gjorde av med pengarna och jag är nöjd med det” och så kan det ju vara, men det är ju lite som att säga “jag sparade pengar på att inte köpa försäkring och det gick bra för mig” – oftast går det ju bra men det är ju trist om man råkar vara den det inte går bra för.
Den andra frågan handlar om framtida möjligheter. Du säger tex “ingen tanke att sluta jobba”, men det är 30-åriga Ela som säger det och mycket kan förändras på 20 år. Chansen finns ju att 50-åriga Ela är riktigt tacksam att 30-åriga Ela började lägga undan istället för att göra av med pengarna. Det finns andra saker som ett riktigt sparande öppnar möjligheter till, kanske prova att flytta utomlands med osäkra jobbutsikter eller att starta eget. Ett ordentligt sparande ger frihet att göra förändringar i livet istället för att sitta fast i att jobba 9-5 till pensionen.
Och visst, som många säger så finns det ju definitivt en diskonteringsprincip som säger att pengar idag är roligare än pengar om 20 år, men frågan är ju om lite pengar idag är roligare än mycket pengar om 20 år…
Om 13 dagar är det 4 månader sedan jag opererade mig- jag har fortfarande inte fått en krona av FK trots att jag har månadslön (jag är bara studieledig 10 månader om året). De säger pengarna dröjer för att de måste utreda min lön. Men vad är det som finns att utreda om jag har månadslön? 
Nu är jag verkligen inte i knipa- tack och lov tjänar min man bra. Men jag inser ju nu hur lång tid det kan ta för att få pengar ur våra trygghetssystem, och att jag är tacksam att vi är två med inkomst i vårt hushåll (och att vi har låga levnadskostnader).
2 gillningar
Jag skulle av erfarenhet säga att gör renoveringar innan ni får barn, då är de klart(iaf den delen) och ni kan fokusera på att vara föräldrar.
Nu har redan de viktigaste verktyget skulle jag säga och de är att ni är medvetna människor som har koll på ekonomin. Jag har svårt att se att ni kommer köra den i botten trots att ni använder delar av era pengar.
Att vara föräldraledig och köpa massa iom barn kostar pengar och det är ofta “spar utrymmet" som ryker när man får mindre pengar så få inte panik om ni går minus vissa månader(beroende på hur många dagar man tar ut), de tycker jag är okey bara man är medveten om det och har råd med det.