Hur påverkar pengar ens liv?

Hej!
Fick för ca 2 år sen ett stort arv som jag placerade ut i min befintliga portfölj som jag har byggt upp sen jag började mitt arbetsliv ( 2012). Har nu ett månadssparande till min fondportfölj samt utdelningarna återinvesteras i aktier/fonder. Precis fyllt 30 och bor i en bostadsrätt, 30% belånad.
Har egentligen inget att lägga pengar på och detta skapar någon sorts stress inom mig, unnar mig egentligen bara ordentlig mat men detta klarar jag gott och väl på min inkomst från arbetet. Både jag och tjejen jobbar heltid med ”normala inkomster” ca, 40.000 netto ihop.
Portföljen består av i runda slängar 8 miljoner och består av 69.99% aktier, 24.73% fonder samt 3.0% börshandlade fonder.

Hur handskas ni med känslan av att inte behöva oroa sig över ekonomin?
Självklart är detta inte några fantasi summor som man inte kan göra sig av med över en natt men i vårt liv är detta nästan mer ”jobbigt” att handskas med än hur vi sparade pengar innan.
Någon som förstår känslan eller har jag bara en skev syn på pengar?
Mvh

4 gillningar

Tror @janbolmeson brukar tipsa folk som känner så att prata med en coach av något slag som har erfarenhet av just sådana problem. Kommer inte ihåg vad han/hon heter på rak arm…

2 gillningar

Välkommen och grattis till fin ekonomi!

En ombalansering är väl på sin plats om du oroar dig och har så mycket aktivt på börsen.

1 gillning

Vad är jobbigt? Dra ner börsexponeringen om ni har en rädsla att förlora allt.

1 gillning

Tror du tänker på @MoaD

4 gillningar

Grattis! Dra ner på arbetstid kanske? Samt ta kontakt med en coach

1 gillning

Kan absolut tänka mig att det kommer en viss stress med din situation. Vad hade du/ni för sparmål innan arvet kom? Varför hade ni just de målen? Vad skulle ni göra när ni nådde dem?
Tror många av oss fastnar i ett ekorrhjul där allt går ut på att få tag på pengar, och att man tänker alldeles för lite på varför man gör det och vad man ska göra med alla pengar när man väl har dem.

Du får försöka landa i att det är 100% okej om du har alla dessa pengar och inte ändrar ett jota i ditt liv. Om du trivs på ditt jobb, trivs där du bor och hur du spenderar din lön så är det fine! Krysta inte fram något bara för att, och det finns verkligen inga beslut som måste tas nu nu nu.

Men du är också ung och har många faser av livet kvar, det är en fantastisk lyx att du kommer kunna utforska alla de faserna på det sätt du vill. Men självklart är det läskigt också, människor har en tendens att bygga hinder för sig själva, “jag vill träna men har inte tid” eller “jag skulle vilja jobba med X men har inte råd med utbildningen”. Ofta är det kopplat till en rädsla för att misslyckas/göra sig sårbar. Klart det är läskigt att inte kunna “skylla” på ekonomin, om du vill göra något nu finns det inget (finansiellt) som stoppar dig, då står man helt plötsligt till svars för sina val på ett helt annat sätt.

Skulle nog också säga att du bör prata med en coach, och grotta lite i vart stressen kommer ifrån. Känner du att du inte är “värd” pengarna för att det var ett arv? Är det yttre press; att du borde göra en massa lyxsaker för att du har pengar? Är det dåligt samvete; att du känner att du borde ge bort en del till välgörenhet eller nåt? Ofta kommer såna känslor från saker med ordet “borde” i, och det kan vara värt att lägga lite energi på att reda ut vart det kommer ifrån, och sen lägga krut på att hitta känslor som styrs mer av “vill”. Fråga, fråga, fråga, och om du vågar vara helt ärlig med dig själv kommer du komma till pudelns kärna så småningom.

Men framförallt; grattis! Det är en härlig sits att vara i, även om jag fattar att det är lite jobbigt såhär i början.

11 gillningar

Vi har lyckats väl med vårt sparande och haft en hel del tur, har även gjort lite bostadsaffärer och bor nu i hyresrätt. Vi har mer pengar sparat än vad vi kunde drömma om för några år sen. Men tycker inte det påverkar oss i negativ riktning. Målet är att sparkapitalet ska fortsätta växa men samtidigt så köper vi de möbler och renoverar stugan som vi vill. Långsiktigt är detta vår pensionsförsäkring, med möjlighet att gå i pension tidigare. Vår ekonomi behöver vi aldrig längre fundera på, större utgifter är inga problem. MEN, vi fortsätter att spara 25% av nettolönen varje månad, så våra vanliga utgifter har behållt samma nivå. Sen så har jag en viss oro att välja rätt investeringar, men det får man ändå anse vara ett lyxproblem.

Medans jag skriver så kanske jag klurat ut problemet… kanske behöver du ett mål med dina pengar? Tidigare pension? Gå ner i tid? (vi har barn som bor hemma, vi tar tjänstledigt hela deras sommarlov).

Ett tag var jag sugen på Rolexklocka och en bensintörstig bil för över miljonen, men det har gått över och min Garmin-klocka och Hyundai från 2009 duger. Vi unnar oss ibland, men egentligen samma liv som före Det Stora Sparkontot.

2 gillningar

Om jag försöker läsa lite mellan raderna låter det som att du börjat spara och sen, relativt oväntat, fått arvet och helt plötsligt mer eller mindre uppnått sparmålet i förtid och det känns lite tomt.

Om det är nåt i stil med ovan
definitivt försöka ta professionell hjälp av nån som kan hjälpa dig att hantera de ändrade förutsättningarna och hjälpa dig göra det bästa framåt. Jag tänker mer livscoach än ekonomisk rådgivare/placerare.

Sen så är vi alla olika men själv hade jag sovit godare om natten med 70% av kapitalet i en global indexfond (ca 1600 bolag) än aktier i ett mindre antal bolag.

Ett stort lycka till på vägen! :slight_smile:

4 gillningar

Viket toppen svar @Kaleh. Vi skanske skall bli kollegor ?! :slight_smile:

1 gillning

Hej Johan92,

Det är vanligt att känna någon slags obehag, stress, tomhet när man får ett större arv. Det kan grunda sig i många olika saker. Som att :
1.Man borde leva/ förvalta arvet i linje med den som gett arvet skulle önskar/ tyckt var bra.
2. Känsla av tomhet/meningslöshet då den ekonomiska strävan är över
3. En upplevelse av alienation då andra pratar bolåneränta, lån, ekonomiska brydderier. Ett utanförskap/ främlingsskap när man planerar resor och upplevelser med vänner och familj med andra ekonomiska möjligheter.
4. Förlust av en viktig ursäkt. (Jag har inte tid! jag har inte råd!)
5. Skuld och skam. Tankar som " jag borde inte tycka att detta är ett problem/ utmaning! jag har det ju så bra."

Johan, du är långt ifrån ensam med dina brydderier. Precis som @Kaleh skriver så är en öppen och ärlig dialog med dig själv om vad du verkligen önskar utav livet ett bra vägval till mer lugn, ro och tillfredställelse.

6 gillningar

Hej Kaleh!
Stort tack för dina tankar! Känns som du träffade helt rätt.
Att ombalansera min portfölj som nämnts är inget som jag känner något behov av. Är mer känslan att man får ut mer från utdelningar än vad jag får utav min inkomst.
Har sett på nära håll hur girigheten verkligen kan sabba relationer när det kommer till pengar, där vill jag verkligen inte hamna. Men på något konstigt sett blir jag lite automatiskt återhållsam, kanske för att jag verkligen inte finner någon glädje av att ”bränna” pengar på kortsiktiga köp.
Lite svårt att öppna upp mig mot folk men ska absolut ta en funderare kring att besöka någon coach.
Återigen, tack.

1 gillning

Kanske inte alls ditt problem men jag har upplevt att det har varit en process när jag har levlat upp ekonomin. Man behöver vänja sig vid att man har möjligheter och man behöver vänja sig vid summor.

Det kan kännas särskilt obekvämt när man springer om sina vänner och sitt sammanhang. Jag är absolut inte en sådan som trivs med att flasha dyra prylar, snarare tvärtom. Samtidigt är det trevligt att bo bra, tex. Det har ibland varit lite av ett socialt dilemma för min del. Det finns ett sorts ganska bekvämt underläge i att inte ha så mycket resurser.

2 gillningar

Jag sålde mitt bolag för några år sedan. Kan uppleva en viss tomhet. Förut var varje dag en strävan mot ett mål. Helt plötsligt fanns inget längre att kämpa för. Dessutom kan det kännas lite betungande att ansvara för kapitalet.

1 gillning

Tror det är bra när man får stora arv eller gåvor att komma bort från tankegångar såsom ”vad ska jag göra med pengarna?!” Det känns bara väldigt stressigt. Och konsumtionsinriktat.

Tror också att de allra flesta av oss har en skev syn på pengar. Vi tillskriver dem värden de sällan har, och är nog generellt dåliga på att tillskriva pengar det värdet vi själva egentligen känner att de har.

Kanske är en bra lösning att fundera över vad pengarna betyder och inte betyder nu?
Och måste de verkligen betyda något när de ligger på ett konto?

Upplever också att pengars värde för en själv förändras över tid. För mig har ”mycket” pengar först fått ett värde efter det att jag blev förälder och behovet av ekonomisk trygghet ökat.

1 gillning

Sitter i en inte helt olik situation (runt 7,5M i kapital som är investerat eller på sparkonto, ingen lyxig livsstil, lån < 50% på boende osv). Tycker den jobbigaste biten är att man känner ett stort ansvar för att ta väl hand om kapitalet. Vissa säger att man kan ju “bara” lämna det på sparkonto och inte riskera det, men om man tar hänsyn till inflation så känns det rätt oansvarigt att göra det med.

Sen var det intressant att se vad andra skriver om den sociala aspekten. Tycker det känns lite konstigt när t.ex. släktingar frågar om man “cashade” nya bilen eller på annat sätt försöker få lite inblick i ens privatekonomi/tillgångar (antagligen av ren nyfikenhet). Och det är på nåt vis rätt skönt när man umgås med andra som har lite tillgångar då man mer fritt kan diskutera t.ex. funderingar på fastighetsaffärer eller investeringar.

Men visst är det skönt att inte behöva oroa sig över om man klarar privatekonomin–vet många som har det jobbigt just nu med höga elpriser och annat. Sen slösar vi inte med pengar men det är kul att kunna köpa nåt man verkligen vill ha utan att det blir en ekonomisk börda. Fick precis hem en grill jag lade 8’ på och verkligen ser fram mot att använda då jag älskar matlagning :slight_smile:

1 gillning