Känslan av att vara färdig, och jag vet inte om jag gillar den

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
1

Jag har kommit till en punkt där jag inte längre upplever pengar som en stark drivkraft. Och visst är det skönt, men också en viss tomhet. Vad gör jag nu?

Det är inte så att jag badar i pengar som Joakim von anka. Men jag har så jag klarar mig och det fylls på med nytt kapital varje år.

Jag har ett hus jag är nöjd med och med låg belåning.

Jag har inte några dyra hobbies/vanor, förutom elektronik och bilar. Jag har provat dyra bilar och det ger en kort kick av glädje, men jag är extremt noggrann och lider av när bilen slits. Efter ca ett år är kicken som bilen gav borta och det som kvarstår är oron över dörruppslag mm.

Jag har en känsla av likgiltighet inför att spara eller tjäna mer pengar. Ändå finns en oro över av att bli av med det kapitalet jag byggt upp. Det finns en oro över att kapitalet inte ska räcka, men inte tillräckligt stark för att det ska ge en motivation till att jobba för att öka det. Det finns en oro att fel beslut får stor konsekvenser.

På sätt och vis var det skönare när man ”bara” hade 50 000kr sparade, suget efter att få sitt kapital att växa fanns. Det var inte så stor oro över att bli av med sina 50 000kr, och det var relativt lätt att fylla på med mer kapital och se sitt kapital dubblas.

Är det någon annan som känner igen sig och vill komma med lite tankar?

5 gillningar
2

Känner absolut igen mig. I allt som du skriver.

Jag kan också sakna den tiden då varje hundralapp man sparade extra gav en kick till sparandet. Jag kan rekommendera följande trådar i forumet:

För mig handlar ovan att kontinuerligt ställa mig frågorna:

  • Hur vill jag att det ska kännas?
  • Vad är det som är viktigt för mig på riktigt?
  • Någon som jag ser upp till, hur hade hen tänkt?

För i grunden har du nått en stabil ekonomiska nivå. Du har kompetensen och precis som du skriver så finns det en (irrationell) oro kring fel beslut, men å andra sidan så finns det en rationell kompetens kring att bygga upp kapitalet och gå till jobbet och skapa kapital om det skulle behövas. Spelet för dig har helt enkelt slutat pågår i den arenan.

Tricket är således att hitta en ny arena. Jag vet inte vad den är för dig. För mig handlar det på kort sikt att t.ex. ha tid med barnen och min mamma som precis gått i pension och lägga pengar på det. Skapa förutsättning för Caroline i det hon tycker är viktigt och att jag själv får ägna tid åt sådant som jag tycker är roligt. Det vill säga att skifta från uppbyggnadsfasen av ekonomi till konsumtionsfasen.

PS. Och GRATTIS! Det är värt att fira. Hoppas att du har gjort det. :clinking_glasses::wink:

10 gillningar
3

Den som sparar/förvaltar för pengarnas skull har en svårare resa än den som gör det för själva hantverkets och utmaningens skull.

Jag själv tillhör lyckligtvis den senare kategorin och ser avkastningen mer som en biprodukt och ett mått på hur jag lyckas. Därför kan jag inte riktigt ta till mig uppdelningen i en uppbyggnadsfas och en konsumtionsfas utan allt är en hantverksfas. För jag vet förstås att allt hänger på hantverket och lyckas jag tillräckligt bra där löser sig resten också.

4

bild
bild5186×2591 1.06 MB

Baby Step 7 – Build Wealth And Give -Dave Ramsey

Högsta steget är väl när man börjar ombalansera/omfördela resurser, då kommer drivkraften tillbaka igen, för ju mer pengar man får in, desto mer pengar/energi har man råd att ge tillbaka för att hjälpa andra.

Det behöver egentligen inte handla om att donera bort hela sin förmögenhet utan man kan ge tillbaka på många olika sätt, tex genom att donera sin tid.
Som Jan skrev om att spendera mer tid mer sina barn osv.

Det handlar mer om att släppa lite på girigheten (uppbyggnadsfasen) och att börja göra något osjälviskt för någon annan.

2 gillningar
5

Tack för tänkvärda svar och jag ska läsa igenom länkarna.

Jag hade för några år sedan sparat ett par miljoner själv, när ett oväntat arv plötsligt nästan 10 dubblade mitt kapital. Tror hastigheten av ökningen och ”enkelheten” gjorde det hela lite ogreppbart och abstrakt för mig. Helt plötsligt gjorde mina månadsinsättningar inte längre någon märkbar skillnad.

Naturligtvis kan jag fortsätta att spara, men hur mycket pengar behöver man spara och till vilken nytta.

Jag har fortsatt att jobba, dock gått ner något i tid. Jag känner en stark känsla av att arbeta är viktigt, och har svårt för att bara lata mig. Jag jobbar med något jag tycker är ok, men inte mer än så. Arbetet har haft mycket frihet och gett möjlighet att bli delägare (som kommer ge mig årliga utdelningar livet ut även om jag säger upp mig). Men själva arbetsområdet känner jag mig egentligen ganska färdig/trött på.

Jag tycker inte om känslan av när lönen inte räcker till och jag ”äter” av kapitalet. Varför vet jag inte, men antar att det hänger kvar sedan tiden jag sparade hårt och pengar var en bristvara. Det ger en stark känsla av att jag behöver fortsätta arbeta. Jag mår dåligt när jag använder kapitalet för konsumtion (mat, räkningar mm) som inte är en investering. Med investering tänker jag både på investering i tex hus, men även resor eller liknande som ger en upplevelse.

Jag skulle gärna arbeta ideellt med något jag tycker är kul och som gör skillnad/kan hjälpa andra. Men obehaget finns kvar av att jag förbrukar mina besparingar om jag inte längre får tillräcklig lön.

Jag är dessutom inte helt säker på att mitt kapital och utdelningar från företaget skulle räcka till livet ut om jag inte har någon annan inkomst. Jag inbillar mig att om jag haft 50 miljoner på kontot så hade jag känt mig lugnare. Men hade så varit fallet hade jag troligen haft dyrare levnadskostnader och ändå inte känt mig trygg.

Samtidigt inser jag att det enda jag verkligen saknar i mitt liv är tid, inte mer pengar. Tid för barnen, tid att ta hand och vårda familj, hus/hem, mig själv och omvärlden.

Min fru har inte alls samma ekonomiska förutsättningar som mig. Jag betalar en större del av våra kostnader idag, men hon kommer ändå aldrig att komma ikapp. Hon vill inte vara beroende av mig utan tjäna sina egna pengar, vilket naturligtvis är bra. Men det ger också en kraftig obalans mellan oss, och planer för att ev. minska arbetstiden kan därför inte göras tillsammans.

De flesta av mina bekanta är normal svenskar. Dom har sparat en del, några årslöner. Dom har skapliga jobb men lever inga lyxliv. Ingen av dom planerar att sluta arbeta i förtid. Det gör att jag känner mig lite som en outsider, speciellt om dom pratar ekonomi och planer för framtiden. Och jag har ingen att bolla mina idéer och tankar med.

Jag låter troligtvis som en otacksam och gnällig jäkel, med dessa ”lyx problem”. Och det är inte så att jag inte är tacksam för de förutsättningar jag fått, men övergången från sparande till att vara färdig upplever jag som svår. Jag saknar en plan/strategi för vad jag gör nu. Och jag inser att den är svårare att ta fram än strategin för att spara. Den blir dessutom mer individuell än sparandet, och troligen blir det svårare att finna ”färdiga” lösningar.

Jag tänker att det kan vara bra att redan tidigt i sitt sparande börjar fundera på vad som händer när man nått sitt mål (oavsett vad det är). Jag kom fram ganska oförberedd, mest pga den kraftiga boost som arvet gav.

Att stå där utan plan, är ganska omvälvande och man känner sig ganska ensam/udda.

Och som svar på Jans fråga om jag firat, så nej. Anledningen är att jag själv inte är övertygad att jag nått målet, eller ens vad målet är/var längre.

7 gillningar
6

Du är absolut inte otacksam och gnällig, jag ser det inte så, även om jag inte är i närheten av din nivå. Dock känner jag mig redan rik med en bråkdel av ditt kapital tack vare att vi i våran familj har möjligheten att inte ens behöva ta ut föräldradagar, låter löjligt när man skriver det, men inte känna måstet av att varje krona ska användas. Detta fast vi lever på “halva inkomsten”.

Jag tror en idé kan vara att läsa transkriberingen eller lyssna på detta avsnittet med Jennifer Risher på Rational Reminder poden - Se nedan sammanfattning.

From YouTube channels to get-rich playbooks, whole industries are devoted to the subject of building wealth. But few books present a clear and honest view of what it’s like to have a lot of money. Today we welcome author Jennifer Risher onto the show to share her insights on living with wealth. Early in the episode, we explore how Jennifer and her husband ‘hit the lottery twice’ by being given stock options for both Microsoft and Amazon before they went public. Jennifer then shares details about the key premise of her book: people with wealth never talk about their money. Informed by her experience of having sudden wealth, we discuss why gaining wealth doesn’t significantly change people despite it leading to feelings of isolation. After talking about how wealthy people rarely feel that they have enough, we unpack the many benefits that come from talking about your wealth. As Jennifer explains, using examples from her life, communicating your feelings about money is a solution to many relationship issues that arise from having wealth. Linked to this, we dive into how you can raise balanced children whose outlooks aren’t spoiled by affluence. Later, we touch on the role of giving, Jennifer’s top advice for newly wealthy people, and how Jennifer views work now that it’s optional for her. We wrap up our conversation by hearing about how the wealthy make a positive impact on society. In this episode, we dispel many myths about being rich. Tune in for more on why we need to be talking about wealth.

2 gillningar
7

Känner igen oss precis i det du skriver :slight_smile:

Jag har ingen oro för att hitta meningsfulla saker att göra när vi drar ut ”intjänings sladden” men min fru har. Det är definitivt något vi pratat och pratar om, men det är inte helt lätt.

För att balansera så att vi kan sluta med en bra känsla båda två samtidigt - trots att vi haft rätt olika intjäning och en inte försumbar åldersskillnad- så har vi delat på pengarna lika. Vi har alltså lika mycket vardera på våra respektive konto. Det är bara tjänstepensionen som inte gått att dela på. En del kanske reagerar på detta men jag ser det som våra pengar och därmed ska delas lika oavsett intjäning. Vi är ju gifta så det spelar ingen roll om hon får pengarna nu eller när jag dött. Kanske det är en tanke så att din fru känner att hon kan sluta när hon vill (inte känna att hon måste jobba kvar mot sin vilja) så att ni får mer tid tillsammans? Med ett arv är det kanske inte lika lätt att dela på men kanske något att fundera på så ni får hyfsat lika förutsättning på det emotionella/trygghets planet?

Generellt sett tycker jag det är viktigt att ni diskuterar framtiden, era respektive förhoppningar och mål samt era gemensamma. Vi har haft lång tid på oss eftersom vi sparat ihop pengarna. Vi har pratat om detta i över tio år, och det är en krokig resa. Man är överens, sen oense eftersom en ändrat på målet, och sedan överens igen när man anpassat det till oss båda. Ni kan förhoppningsvis göra det snabbare. Det kanske tog lång tid för oss eftersom vi just hade gott om tid. Å andra sidan så är ett stort arv en ny situation där ni både behöver landa i det och under de nya förutsättningarna hitta en gemensam väg framåt.

Samma ångestliknande tillstånd kunde jag känna när man skulle se kapitalet minska varje månad. Utan barn finns inte mycket anledning att lämna kvar kapital så tanken är att leva upp kapitalet och dess avkastning. Det är ju INTE så konstigt eftersom man i hela sitt vuxna liv haft som mål att spara/investera och se ett kapital öka. Det är en stor omställning som man får jobba på, och inse att det kan gå trögt, precis som när det var trögt att få igång sparandet. Man får öva sig att tänka tanken och se rationellt på det samt att ge sig chansen att praktiskt vänja sig i vardagen så det landar emotionellt. För ett par år sedan gick vi ner i arbetstid vilket gjorde att vi gick runt men inte mer. Det gav framförallt mig en tillvänjning. Vår taktik är att först vänja sig vid att inte spara och därefter att lära sig njuta av kapitlet inklusive att det minskar.

Sen har ju livet lite twists and turns så i nuläget arbetar min fru heltid igen eftersom det kom ett spännande jobb och hon kände att hon vill göra en grej till i runt tre år (som vi enats om). Jag håller kvar vid deltidsarbete ett tag till men börjar luta åt att dra sladden och istället på heltid ta hand om hemmet och hobbies. Vi får se. Allt är en resa som ser rätt olika ut för alla tror jag :slight_smile:

Lycka till!

8 gillningar
8

Steget från uppbyggnadfas till uttagsfas känns mentalt svår för mig också.
Egentligen borde man inte se det annorlunda än t.ex. pensionsutbetalningar.
Det kanske går att lura sig själv genom att ha månatliga överföringar till det gamla lönekontot den 25’e?

1 gillning
9

Precis så tänker vi också! :grinning:

10

Från Lysa går det att sätta upp månatlig utbetalning.
Jag tror att det är svårare när man har köpt olika fonder och aktier inom ISK hos Avanza eller Nordnet.

11

En av funktionerna jag älskar med Lysa även om jag inte använder den själv. :slight_smile:

12

Är i samma läge och tycker det känns helskadat att lyfta nåt från sparhögen och överge månadsspar. Det där med månatlig överföring känns som ett riktgt bra sätt att mentalt vänja sig. Man kan ju börja lågt och känna sig för…

13

Låter som det är dags för ett annat kapitel i ditt liv där pengar inte är centralt. Var nöjd med vad du har åstadkommit och låt det vara så. Kanske låter lite makabert men kan rekommendera boken “Vem gråter vid din grav”.

14

Är inte där än där jag skulle säga att pengar inte är en drivkraft. För mig är det största delen av mitt driv. Men jag ägnar mig en del åt filantropi och det är både jobbigt och härligt.

Kan vara tungt att skiljas med en stor summa pengar. Men samtisigt får jag en rush av att göra det och det värmer verkligen när man ser hur mycket gott det gör. Kan varmt rekommendera filantropi, det är dock viktigt att hitta rätt erksamhet att stötta, personligen stöttar jag nästan enbart projekt där jag vet att set inte finns en styrelse som tar en massa pengar själva.