En spännande effekt av forumet är att jag märker att flera av er här i forumet är sjukt duktiga, ni har kommit långt i era sparanden och det kommer garanterat gå bra för er utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Jag tänker framförallt på trådar såsom:
- Översparar jag med en sparkvot på 40 %? / Kan man spara för mycket?
- God ekonomi, hög sparkvot, under 30 år, snart en miljon i LYSA och ett mål att nå FI | Vad är nästa steg?
- Hjälp mig ta nästa steg och optimera min avkastning 2021
- Hur skulle du fördela 1 000 000 kr? Bakgrund: 54 år gammal och utflyttade barn
- m.fl.
Jag känner igen mig i många av trådarna och som jag generellt brukar skriva. Nästa steg för många av er i forumet, kanske för dig som läser det här, är förmodligen inte att höja avkastning X %, att spara ihop ytterligare Y kronor och så vidare. Det kommer du göra utav bara farten, du har kompetensen, vanan och uppsättningen tankemönster som gör det möjligt.
Pengar ger alltid upphov till funderingar, de blir bara lite annorlunda när man har pengar (för då har man uppnått målet man hade när man inte hade dem)
Utmaningen är som flera av er har upptäckt eller kanske kommer upptäcka är att det till slut inte ger någon tillfredsställelse. Så här skriver @Gusten i en tråd:
eller för att citera @Nightowl:
Det man ofta gör en i sådan situation (eller kanske inte du, men jag gjorde i alla fall) är att man försöker göra mer av det man känner till. Jag bankade hårdare med hammaren. Jag skulle tjäna mer pengar, fokusera på att optimera portföljen, intjäningen etc. Istället för att kanske ställa sig frågan - tänk om jag borde komplettera verktygslådan med en skruvmejsel?
För mig handlade det “… om jag ha bara X kronor då blir allt bra, då kan jag känna mig trygg…”
Det här är klurigt och jag är verkligen inte någon expert. Jag har bara lyckats springa in i den väggen tidigare än vad du sannolikt har. Något jag pratar om i det här avsnittet:
Tricket är att många gånger ta hjälp av andra som är duktiga på skruvmejsel. Jag minns tydligt ett år när jag pratade med min coach Moa (som varit med i dessa avsnitt) vid den här tiden på året och beklagade mig över att jag var oinspirerad kring mina mål. Jag hade satt mål för sparkvot, eget kapital, avkastning, omsättning, rörelseresultat etc. Hennes kommentar var:
Ja, det är ju inget konstigt. Du sätter ju dina mål helt fel. Du borde kanske snarare fundera på: Hur vill du att livet ska kännas under året?
För mig blev det syntax error. Vaddå sätta mål hur det ska kännas? Men det var en spännande utforskning att göra. Det är den goda och dåliga nyheten.
Ingen här på forumet kommer kunna hjälpa dig med vad som är rätt sparkvot, vad du ska göra med dina pengar, hur de ska placeras eller liknande. Många gånger kan råden dessutom vara kontra-produktiva. För de råd vi ofta ger till andra är de råd vi borde ge till oss själva.
Det vill säga någon som säger att du borde gå ner i arbetstid säger förmodligen mer om den personens önskan än om din. Någon som säger att du borde unna dig mer, borde sannolikt tänka på hur hen kunde unna sig mer. Det vill säga att du kommer behöva fundera på vad svaret är för dig.
Frågor att fundera på
Bra frågor att fundera på istället för avkastning, sparkvot och portföljteori är snarare:
- Vad är det som spelar roll egentligen?
- Vad är viktigt på riktigt?
A) om allt var möjligt och du inte kunde misslyckas och du hade alla resurser i världen:
- Vad skulle du göra mer av?
- Vad skulle du göra mindre av?
- Vad skulle du vilja ha?
- Vad skulle du vilja ge bort?
- Vad skulle du vilja uppleva?
B) Hur ser en perfekt vecka ut i dittliv?
- Vad skulle du göra på måndag … söndag?
- Vem skulle du vilja träffa / umgås med?
- Vilka aktiviteter skulle du prioritera?
- Vilka skulle du inte göra?
Det finns många fler frågor att fundera på, men de är bättre att ta i ett coachsamtal än som frågor i ett forum så här. Det kommer sannolikt mest ge upphov till sömnlösa nätter.
Jag kan tipsa om både bra coacher, böcker och utbildningar som har hjälpt mig. Men jag tenderar inte vilja göra det i storforum utan det är något som man är redo för när man är redo. Jag själv fick samma inbjudan som du fick av mina “flum-vänner” och det tog flera år innan jag tog upp den.
Ja, det var mitt lilla söndagsrant.
PS. Här är en kitschig video på ämnet, men ändå tänkvärd: