Istället för att sätta mål kring avkastning, belopp eller sparkvot | Hur vill du att livet ska kännas?

janbolmeson · 3 Januari 2021 19:50

En spännande effekt av forumet är att jag märker att flera av er här i forumet är sjukt duktiga, ni har kommit långt i era sparanden och det kommer garanterat gå bra för er utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Jag tänker framförallt på trådar såsom:

Jag känner igen mig i många av trådarna och som jag generellt brukar skriva. Nästa steg för många av er i forumet, kanske för dig som läser det här, är förmodligen inte att höja avkastning X %, att spara ihop ytterligare Y kronor och så vidare. Det kommer du göra utav bara farten, du har kompetensen, vanan och uppsättningen tankemönster som gör det möjligt.

Pengar ger alltid upphov till funderingar, de blir bara lite annorlunda när man har pengar (för då har man uppnått målet man hade när man inte hade dem)

Utmaningen är som flera av er har upptäckt eller kanske kommer upptäcka är att det till slut inte ger någon tillfredsställelse. Så här skriver @Gusten i en tråd:

eller för att citera @Nightowl:

Det man ofta gör en i sådan situation (eller kanske inte du, men jag gjorde i alla fall) är att man försöker göra mer av det man känner till. Jag bankade hårdare med hammaren. Jag skulle tjäna mer pengar, fokusera på att optimera portföljen, intjäningen etc. Istället för att kanske ställa sig frågan - tänk om jag borde komplettera verktygslådan med en skruvmejsel?

För mig handlade det “… om jag ha bara X kronor då blir allt bra, då kan jag känna mig trygg…”

Det här är klurigt och jag är verkligen inte någon expert. Jag har bara lyckats springa in i den väggen tidigare än vad du sannolikt har. Något jag pratar om i det här avsnittet:

Tricket är att många gånger ta hjälp av andra som är duktiga på skruvmejsel. Jag minns tydligt ett år när jag pratade med min coach Moa (som varit med i dessa avsnitt) vid den här tiden på året och beklagade mig över att jag var oinspirerad kring mina mål. Jag hade satt mål för sparkvot, eget kapital, avkastning, omsättning, rörelseresultat etc. Hennes kommentar var:

Ja, det är ju inget konstigt. Du sätter ju dina mål helt fel. Du borde kanske snarare fundera på: Hur vill du att livet ska kännas under året?

För mig blev det syntax error. Vaddå sätta mål hur det ska kännas? Men det var en spännande utforskning att göra. Det är den goda och dåliga nyheten.

Ingen här på forumet kommer kunna hjälpa dig med vad som är rätt sparkvot, vad du ska göra med dina pengar, hur de ska placeras eller liknande. Många gånger kan råden dessutom vara kontra-produktiva. För de råd vi ofta ger till andra är de råd vi borde ge till oss själva.

Det vill säga någon som säger att du borde gå ner i arbetstid säger förmodligen mer om den personens önskan än om din. Någon som säger att du borde unna dig mer, borde sannolikt tänka på hur hen kunde unna sig mer. Det vill säga att du kommer behöva fundera på vad svaret är för dig.

Frågor att fundera på

Bra frågor att fundera på istället för avkastning, sparkvot och portföljteori är snarare:

Vad är det som spelar roll egentligen?
Vad är viktigt på riktigt?

A) om allt var möjligt och du inte kunde misslyckas och du hade alla resurser i världen:

Vad skulle du göra mer av?
Vad skulle du göra mindre av?
Vad skulle du vilja ha?
Vad skulle du vilja ge bort?
Vad skulle du vilja uppleva?

B) Hur ser en perfekt vecka ut i dittliv?

Vad skulle du göra på måndag … söndag?
Vem skulle du vilja träffa / umgås med?
Vilka aktiviteter skulle du prioritera?
Vilka skulle du inte göra?

Det finns många fler frågor att fundera på, men de är bättre att ta i ett coachsamtal än som frågor i ett forum så här. Det kommer sannolikt mest ge upphov till sömnlösa nätter.

Jag kan tipsa om både bra coacher, böcker och utbildningar som har hjälpt mig. Men jag tenderar inte vilja göra det i storforum utan det är något som man är redo för när man är redo. Jag själv fick samma inbjudan som du fick av mina “flum-vänner” och det tog flera år innan jag tog upp den.

Ja, det var mitt lilla söndagsrant.

PS. Här är en kitschig video på ämnet, men ändå tänkvärd:

Fredrik54 · 3 Januari 2021 21:11

Tänkvärt Jan
Jag känner igen mig att man går in till 100% och bara fokuserar vad som ska hända om tex 10 15år och man glömmer att leva här och nu.
mycket att fundera och reflektera över, vore spännande och ha en sittning med en coach.

Bra skrivet Trevlig kväll.

Gusten · 3 Januari 2021 21:50

Tack Jan.
Många tänkvärda ord som du delar med dig. Tar verkligen till mig detta.

Mandoolah · 7 Januari 2021 19:24

Ouff, här fick man sig en rejäl tankeställare Otroligt bra inlägg som verkligen fick mig att tänka på framtiden och hur man vill att ens egna liv ska utvecklas.

Keep doing what you’re doing, Jan!

triceratops · 7 Januari 2021 19:35

Tack för det här inlägget.

För mig är det en konstant jakt på att känna mig trygg och fri. I början av året var det “när jag har en akutfond blir jag mindre orolig”. Jag har en nödfond. Då var det “när min tröskel för registrering av a-kassa har passerat känner jag mig mindre orolig”. Tröskeln passerade. Då var det “när jag är över provetid på mitt nya jobb känner jag mig mindre orolig”. Jag är över provetid nu, men jag känner mig lika orolig.

Nu är det “när jag inte behöver arbeta heltid men bara kan VÄLJA på, det är då jag verkligen känner mig mindre orolig och fri”. Men vad blir nästa ?!

Ibland kan jag ändra tankesätt till en bredare uppfattning och uppskatta att jag har en nödfond, a-kassa, en bra besparingsgrad etc. Jag kan känna mig trygg i några minuter, men dag till dag jag är lika orolig för prestanda, jobb, min sparnivå osv som jag gjorde i början. Det är inte en akut ångest, men är något som alltid verkar vara i mina tankar mer eller mindre.

janbolmeson · 8 Januari 2021 01:00

Hej @triceratops,

Tack för att du delar med dig. Jag känner ju igen mig som jag skriver om i det här avsnittet. Den dåliga nyheten är att rösten / känslan / impulsen etc kommer alltid att finnas där. Den goda nyheten är att man kan lära sig att inte lyssna på den.

För mig handlar det mycket om att se mina olika “känslor” som “program” (är programmerare så metaforen fungerar bra för mig, andra pratar om röster, skivor eller liknande). Jag har vissa program t.ex. “det kommer gå åt helvete”-programmet som vill skapa “trygghet” genom buffert, nödfond, det vill preppa och en massa andra saker.

Det är ett sjukt användbart program under vissa omständigheter. Däremot kommer det med vissa nackdelar som t.ex. oro, energitapp eller det som man brukar kallas “aliveness”. Det tar bort från livsglädjen i livet.

Jag har jobbat mycket (coachsamtal, terapi) med att acceptera den delen av mig. Idag kan jag se att det är en del av mig, uppskatta den delen och faktiskt vila i att håller det på att gå åt helvete - då är det bara att köra igång det programmet i 110.

Men jag behöver ju inte ha det igång när jag ska hänga med barnen eller med Caroline. Då kanske jag vill ha andra program som handlar om närvaro, att jag är fantastiskt lyckligt lottad och så vidare. Det vill säga att man nästan ser det som ON/OFF-knappar i sitt liv.

Min coach brukade skoja med mig genom att alltid fråga:

Vem är det som håller i kopplet?

Det vill säga, vem är ute och går med vem? Är programmet ute och går med mig, eller är jag ute och går med programmet. En sjukt intressant fråga att ställa sig från tid till annan.

janbolmeson · 17 Januari 2021 20:34

Vill passa på och korslänka:

darkshippo · 19 Januari 2021 09:47

Har jobbat sjukt mycket mellan 30-40 år. Blivit nästan 4000 övertidstimmar. Sen fick jag barn och då får jag växla ned. Grundbulten har satts och trots att jag kom igång med sparandet / investera. Har inte blivit så där jättemycket avkastning, men det tuffar liksom på. Jag kommer inte kunna lika mycket som jag kunde förut.

Jag gillar att köpa det som är nödvändigt och minimera ned grejer som inte behövs. Klart man inte är alltid överens med sambon om vad som är nödvändigt. Ibland behöver man även glädje och smörjning i förhållandet. Det är viktigt att hela familjen är med på samma spår när det gäller ekonomin. Annars blir det otroliga slitningar som till slut slaktar förhållandet.

Johana · 19 Januari 2021 10:39

För mig sammanfattas alla svar i ett enda; Jag kan göra vad jag vill med min tid! Det är den största vinsten jag kan få med mitt sparande.
Vill jag jobba så gör jag det, vill jag resa så gör jag det.
Jag märker mer och mer hur kort livet är och att använda merparten av din vakna tid under 40 år av de bästa åren du har - till att göra nått du kanske inte helt själv valt, eller hade valt själv - känns för mycket.
Att behöva arbeta till 67 eller ännu längre och sen ha (om du har tur) 10 bra år kvar, är få förunnat och alldeles för lite.

Man kan såklart ha ett fantastiskt liv i alla fall, men för mig är lyckan att få göra vad jag vill när jag vaknar på morgonen

slasktratt · 13 Juni 2021 19:50

Oj vad jag känner igen mig i det jag läser… jag är en ganska fyrkantig person som har lättare för att jobba med konkreta mätbara mål och har bara nosat lite på de “flummiga”-frågorna som allt egentligen handlar om i grunden.
Är samtidigt rädd för att jag bara skulle slösat bort min tid med ett samtal med en coach, för jag vet inte vilket mål jag jagar.
Mycket bra frågor att fundera kring, och det ska jag absolut försöka ge mig på att göra!
Tack!