God ekonomi, hög sparkvot, under 30 år, snart en miljon i LYSA och ett mål att nå FI | Vad är nästa steg?

Jag är i en ganska angenäm ekonomisk situation men vill få ordning på min långsiktiga strategi. 28 år gammal och singel. Har en masterexamen och jobbar inom en bransch där det är mycket lätt att få jobb.
Har i dagsläget en bostadsrätt, värderad till 2 MSEK. Belånad till 25%. Jag har inte någon orealiserad vinst i bostaden.
Sparar mellan 10 och 15 kSEK per månad från lönen, sparkvot ca 50%.

Har en buffert på 100k på konto med insättningsgaranti. 60k på ett 90/10 Lysakonto som jag månadsparat senaste månaderna. Har även 2 äldre fonder (dålig avkastning, hög avgift) från på fonddepåer till ett värde av ca 450 kSEK med en oskattad vinst på ca 90 kSEK.

Mitt mål är att nå FIRE utan RE. Jag jobbar med det som är mitt största intresse och älskar att lära mig nytt varje dag. Därför har jag ingen som helst panik att nå FI. Men ju tidigare desto bättre. Räknar med nånstans mellan 50 och 60 kanske.

Familjen äger sommarhus (obelånat) som jag kommer ärva och mina föräldrar behöver inte pengarna som en ev. försäljning skulle ge. Ett hus jag tänker mig behålla och mina föräldrar likaså.

Bör jag belåna min bostadsrätt mer? Ska omförhandla räntan i maj, tänker mig att en belåningsgrad på ca 50% är rimligare än 25%. För att då investera de ytterligare 500k. Är på något perverst sätt road av att förhandla räntan. Har i dagsläget knappt 1,1% före ränteavdrag.

Jag tänker även sälja av de andra dåliga fonderna och ta skatten, för att sen investera de pengarna också. Men var ska jag sätta alla pengar?

Om man tar Lysa kontot som exempel och en belåningsgrad på 50% kommer jag i maj ha ca 1MSEK på Lysakontot (förutsatt ingen börskrasch eller extremt hög avkastning till dess).
Bör jag lägga mer tid på att leta upp andra fonder och kanske sätta en del i guld? Annan belåningsgrad? Jag har sett rikatillsammans avsnittet kring bostadsbelåning och investering. Jag vill ha fler perspektiv och åsikter.
Direktinvestera i aktier (företagslotter som Jan benämnde det i ett avsnitt) är jag inte intresserad av i dagsläget. Kan helt enkelt för lite och har för lite intresse.

Först och främst grattis till en fantastisk ekonomisk situation. Jag hoppas verkligen att du har firat och klappat dig själv på axeln. :slight_smile:

Jag skulle snarare omformulera frågorna som du ställer till:

  • Vad är det som är viktigt i livet för dig?
  • Vilka är värderingar, känslor och egenskaper är viktiga för dig?
  • Vad vill du äga, ha, uppleva, ge bort i livet?
  • Hur vill du att livet ska kännas?

Det kan upplevas som skitflummiga frågor - så tycker jag i alla fall första gången jag fick dem - men de är supeviktiga. Jag tänker nämligen så här; OAVSETT vad du väljer att göra så kommer det gå bra för dig. Visst du kan ha ett spel de kommande åren för att öka värdet på pengarna, men du kommer vara mångmiljonär resten av livet i alla fall.

Pengarnas betydelse kommer således minska i värde och då kommer fokus hamna på andra saker. Genom att börja fundera på dessa redan nu så ger du dig själv ett försprång. För mig t.ex. är generositet, kreativitet och skapande viktigt. En bra fråga att ställa sig då är:

  • Hur syns det i mitt kontoutdrag att kreativitet eller generositet är viktigt?

På det sättet börjar du koppla samman de två världarna. Något som jag upplever att många FI-människor missar. Om du vill så kan jag rekommendera dig kontakt med en av mina coacher som jag har haft många sådana här samtal med, mejla mig eller skicka ett meddelande till mig isf. :+1:

Kanske inte det svaret du önskade, men efter en viss punkt blir pengar bara en resurs eller ett verktyg att nå andra mål. I det här fallet upplever jag att du börjar närma dig det, således dags att börja fundera på nästa nivå.

Håll oss gärna uppdaterade på din resa! :+1:

2 gillningar

Kommer ge dig lite perspektiv, sen är det upp till dig om du håller med eller inte och vad du väljer att göra med dem.

  1. Om din bostad är värd 2000k, du enbart är belånad till 25% och räknar med ~8% avkastning över tid om de legat investerade så kostar ditt boende dig 120k per år eller 10.000 i månaden (utöver det du tror dig betala nu) i förlorad avkastning.

  2. Kapa din dåliga fonder omedelbart. Ställ dig frågan; skulle du köpa samma fonder idag om du hade pengarna som likvider på kontot? Om svaret är nej ska du inte behålla. (Sen får man såklart ha lite is i magen innan man utvärderar enskilda investeringar, men du förstår konceptet)

  3. Glöm arvet från dina föräldrar, räkna inte med detta. Får du ett arv är det bara en bonus. En av dina föräldrar kan gå bort och din kvarvarande kan träffa en sol-och-vårare eller komma på att den ska “leva livet” på gamla dar och bränna allt på några få år. Du är din egen person och räknar enbart med dina egna prestationer.

4 gillningar

Lugn i stormen, jag har ännu inte 1 MSEK på Lysakontot. Det beror på lämplig belåningsgrad på bostadsrätten. Jag är ganska villrådig vad som skulle vara lämplig belåningsgrad, förhandla ränta är ett nöje så spelar gärna ut bankerna mot varandra.

Det var bara ett hypotetiskt exempel var jag skulle kunna vara i maj om jag belånar bostaden till 50% när jag förhandlar om lånet nästa gång (maj) OCH börsen inte kraschar tills dess. Men jag siktar långsiktigt så börsnedgång kommer ju nån gång så om det rasar i vår och jag sen köper in mig billigt i maj vore ju helt orimligt tursamt. I så fall blir ju Lysakontot värde (i nuvarande börsvärde) bostadslånet.

Apropå att jag har en väldigt bra situation tidigt i livet beror även på att jag är född med guldsked i mun ur flera aspekter. Lätt för matematik, extremt intresserad i den teknik som belönas på arbetsmarknaden i dagsläget och dessutom god ekonomi historiskt i familjen (flera led bakåt). Men självklart har jag inte kastat bort det jag har fått heller.

Dessa frågor har jag nog mera duckat för mig själv, delvis för att de är extremt svåra och jag vet inte riktigt ännu. Behöver tänka mer på dessa… Att dessutom koppla ihop med min ekonomiska situation är ännu svårare.

Generellt föredrar jag att äga saker, men uppskattar inte att konsumera pengar hur som helst. Framförallt inte till högt pris. Gillar inte att köpa prylar som jag inte kommer använda väldigt mycket. All konsumtion i form av dyra kläder, dyr sprit, flashig bil o.s.v. ger mig bara negativ energi ifall jag inte upplever de som prisvärda.

Vill självklart känna att kläderna sitter bra, men att skjortan kostar 3k istället för 400 SEK ger mig bara negativa känslor. Ibland upplever jag dock att jag värderar min egen tid för dåligt. Tycker det är jobbigt att anlita hantverkare t.ex. för något jag kan göra själv. Trots att det inte blir gjort för jag inte har tid.

Får helt enkelt fundera på de mjuka frågorna. Frågan som lite kvarstår, hur bör jag göra nu medans jag funderar. Just nu måste skitfonderna bort snarast möjligt och läggas i vettigare investeringar. Finns det nån möjlighet att fundera på rimlig belåningsgrad innan resten av svaren är på plats? Hur bör man tänka?

Coachkontakt är nog väldigt bra egentligen, hitintills har jag varit dumsnål när det kommer till all form av rådgivning.

När det gäller det rent finansiella så håller jag helt och hållet med @Guldfeber. Så ung som du är så borde du vara mer belånad. Du har dessutom ett humankapital som klarar av det. Tänk också så här - mängder av människor i din ålder har ju inte en lägenhet som är belånad under 50 procent och deras liv tenderar fungera i alla fall.

Sedan är det alltid kontroversiellt att rekommendera belåning, men i alternativet att belåna en indexfond eller belåna en BRF så vet jag var jag helst lägger mina pengar.

För att citera Tony Robbins: “Don’t wish it was easier, wish you were better”. :grin:

Sedan är det också så, man är redo för dessa frågor när man är redo. Det tog mig en bra bit efter 30 år innan jag blev redo. Så du kan fortfarande gå runt i ett par år och ducka frågorna innan de slår dig i huvudet. :slight_smile:

Bakom det här ligger ofta en värdering eller grundläggande egenskap. Jag vet eftersom jag känner något liknande. För mig är “affären” minst lika viktig när jag köper något. Det ska vara en bra affär, annars tar det energi. Sedan spelar det inte så stor roll hur affären ser ut eller hur stor eller liten den är.

Fånigt exempel var på ICA när jag upptäckte att det var billigare köpa inlagd rödlök i delikatessen än i hyllan. Det skiljde inte många kronor på totalen, men det var en bättre affär.

Det här är något som jag verkligen skulle utforska. Det kan ligga många spännande guldkorn där. För det här kommer att kosta dig sjukt mycket pengar i alternativkostnad och energi över tid. Dessutom förhindrar du det ekonomiska flödet där du skapar jobb åt andra. Du är ju tillräckligt smart för att matematiskt förstå att om du kan tjäna 500 kr per timme så är det ju lönsamt att köpa in allt som kostar mindre än det per timme.

För mig handlade det om en rädsla och ett perspektiv av brist. Att om jag gjorde det själv så sparade jag pengar. Besparingen var konkret, medan alternativkostnaden var ju svårare att se.

Jag ser min coach som en investering. Om jag inte tjänar pengar på insikterna jag får, då är det ju ingen bra coach. :grin: Lite samma resonemang som tidigare.

Exakt denna insikt som fått mig att inse att det är fullständigt vansinne att vara kvar med denna belåningsgrad. Men frågan är hur mycket risk man vill dra på sig. Jag tänker om man ser hela sin ekonomi som ett enda “konto” där man har några pengar investerade, att belåna bostaden är ju då en hävstång. Men med tanke på min situation och ålder så borde jag ta på mig den hävstången. Frågan är hur lång den ska vara (belåningsgrad)? Jag kan ju belåna bostaden mer än 50%, kanske tom upp till 85%. 85% innebär ju dock rätt hög risk ifall jag vill byta upp bostaden
inom tidsspannet 5-10 år. Låser in större del av “kontantinsatsen” i börsen som kan dippa innan den kommer upp igen. Lånet och kontantinsatsen på bostaden är ju i bostadsmarknadens värde idag. Så om bostadsmarknaden går ner så går ju även den nya bostaden ner pris (givet att man tittar på generell nergång). Går den upp, det motsatta.

Därför de fonderna ska säljas i dagarna (håller på). Skulle inte sätta mina pengar där idag.

Menar inte att jag räknar med huset på det sättet. Mer att det är en viss hedge mot risken att vilja köpa sommarhus innan jag dör. Jag har till viss del räknat med att fastighetsmarknaden (att den ökat så mycket) gör det oerhört svårt för de i min generation att köpa en andra fastighet (sommarhus) om man vill ha det. Allteftersom man blir äldre, bildar famlj o.s.v. kan (läs kommer) säkerligen mina mål skifta något. Det är ju i sig ett risktagande att gissa exakt var man är i livet om 10 år.

Kommer kanske låta lite hårt, men du kommer inte uppnå FI utan att ta risker. Tycker att man kan konstatera att din nuvarande situation inte är hållbar om du vill uppnå det målet, skulle t.o.m sträcka mig till att påstå att en hyresrätt är ett mer passande boende om du inte är villig att öka på din belåning ordentligt.

Själv försöker jag hela tiden hålla sannolikheten på min sida. Jag väljer att vara fullinvesterad och ex. investera klumpsummor omedelbart då jag vet att det sannolikt är rätt beslut, om utfallet sedan blir negativt ser jag det som otur och finner tröst i att det förnuftsmässigt var korrekt. Det finns dessutom inget icke-val gällande detta, precis som med dina fonder är mitt val att inte sälja mina innehav att dagligen likställa med ett köpbeslut av samma tillgångar. Du behöver sluta vela, välja en väg och hålla dig till den come hell or high water.

Ja! Exakt! Så hur ska jag beräkna min “optimala” belåningsgrad? Är 85% rätt? Varför i så fall?
Vi är helt rörande överens om att 25% är alldeles för lite. Jag hittade på mer eller mindre ur det blå på 50% som ett potentiellt exempel att räkna på. Bara för att det är den amorteringsfria nivån. Den kan vara alldeles för låg den med, men jag vet inte hur jag ska resonera kring nivån?
Menar du 85% belåning på alla fastigheter/bostadsrätter för att vara fullinvesterad? Tekniskt sätt kan jag belåna mig till 85% och sen köpa bull-certifikat för alla pengarna. Då får jag ju så mycket risk det bara går och så mycket hävstång jag kan uppbringa. Men det uppfattar jag som komplett vansinne med för mycket risk.

Jag är mycket väl medveten om att inget val också är ett val. Nu vill jag ta reda på så mycket jag kan på rimligt kort tid för att byta ut det just nu rätt dåliga valet (för låg belåning och att ha kastat ut gamla skitfonder tidigare).

Absolut, men det är dock inte förnuftsmässigt korrekt eftersom du då riskerar att bli helt wiped out :wink: Förstår att du raljerar lite, men mitt svar skulle vara 100% för att få någon ekonomi i det. Alltså att belånar bostaden maximalt samtidigt som du har portföljbelåning för samma summa som du har uppbundet i bostaden, alltså kontantinsatsen, och sedan ökar på portföljbelåningen i samma takt som du amorterar.

Skulle dock vara intressant hur andra på forumet ser på saken då just fastigheter inte är mitt favoritområde. Som jag ser det måste miniminivån på belåningen vara där totalkostnaden för ditt boende (inkl. underhåll etc) samt finansieringskostnaden för lånet och alternativkostnaden för ditt bundna kapital understiger kostnaden för motsvarande hyresrätt, så räkna på saker och känn efter om en nivå över detta är något du kan leva med.

Tanken var snarara att börja snäva in ett rimligt spann på belåningsgrad. 25% för lågt, bra bit över 100% för högt (maxbelåna bostad och bull certifikat).

Men 100% belåning alltså. Jag köper att det är rimligt om man vet att bostadsmarknaden kommer stå still eller öka över hela perioden (10-20 år framöver) och jag inte får taskig tajming med bostadsbyte. Bostadsmarknaden behöver väl heller inte korrelera med börsen? T.ex. börsnedgång och sidledes bostadsmarknad kan väl generera svårigheter att byta bostad i så fall?

Borde faktiskt räkna på hyresrätt, en bra tanke. Men bortser du inte från att bostadsmarknaden också har ett visst mått av avkastning, en del korrelerat med börsen och en del okorrelerat? Alternativkostnaden att räkna 0% avkastning på beloppet i bostaden känns inte helt rimligt. Eller menar du att alternativkostnaden på det bundna kapitalet bör vara skillnaden i förväntad avkastning på bostaden och förväntad avkastning på börsen?

Härlig situation @Nightowl , grattis. :slightly_smiling_face:

Jag flikar in med lite funderingar som du kan ta ställning till, då vi är nästan samma ålder. Jag tycker det kan vara bra att tänka ett antal år framåt även utanför aktiemarknaden.

Hur ser du på om du hittar någon trevlig partner och vill skaffa barn? Kommer din partner vilja bo i en lägenhet? Du sitter på ett fint kapital i din bostadsrätt som kan bekosta kontantinsatsen till ett hus med möjlighet att inte ha så hög belåningsgrad. Du kommer ju även med 50% belåning ha god marginal men jag vet inte vart du bor men sannolikt en större stad med den värderingen, där kostar inte hus gratis.

Även om så här inte är fallet nu, så för mig förändrades detta på några år, jag gick från att inte vilja ha barn till att vilja ha, att bo i en tvåa till att köpa ett hus.

Det kan kännas osannolikt men ibland förändras livet ibland snabbare än man tror. Även snabbare än man vill ibland. Haha :slightly_smiling_face:

Jag har en väldigt negativ syn på svensk bostadsmarknad, så jag hade inte räknat med någon avkastning nej, kalkylen behöver i min mening bära sig oberoende av värdestegringar. En avvägning kan vara att belåna dig 100% som utgångsläge och sedan tillåta dig själv att amortera ned bostaden för mellanskillnaden du sparar jämfört med en hyresrätt.

Ett annat, kanske bättre alternativ, är att du säljer bostaden och hyr tills du bildar familj.

Jag är lite orolig att detta innebär en ganska stor risk för mig i min situation. D.v.s. att jag inte har kontroll på hur börsen eller bostadsmarknaden går från dagens datum till den dagen jag bildar familj. Tidshorisonten här kan potentiellt vara signifikant kortare än 10 år och därmed blottar jag mig för risken att en börskrasch sker som inte ger lika stort avtryck i bostadsmarknaden (fram till det datum jag bildar familj). Är det något du tycker jag bör ta hänsyn till?
Alltså den risk @ramagon nämner.

Dock förändras nog min grundsituation en hel del p.g.a. det där sommarhuset efter att ha spenderat julen med mina föräldrar. Jag behöver nog ta in professionell ekonomisk hjälp i form av en oberoende (på riktigt oberoende) rådgivare för att inte göra dumheter. Jag har eventuellt ännu mycket mer kapital/fastigheter att förvalta om några månader. Prio ett nu är att vara tillräckligt taktisk innan nyår med skitfonderna.

Min stående rekommendation när det gäller bostad är att köpa en bostad som fungerar 10 år framåt INKL. de förändringar som kommer ske de kommande 10 åren. Det vill säga räknar du med barn, köp så att det finns utrymme för barnrum etc.

Angående professionell hjälp, återkom så kan jag göra en rekommendation till två bra rådgivare som jag litar på.

1 gillning

Tack för en nästan sömnlös julaftonsnatt. :wink: Detta har eskalerat tankemässigt, finns verkligen inga enkla svar. Har länge varit väl medveten om att jag är extremt priviligierad ekonomiskt. Men har haft svårt att se vad det innebär rent känslomässigt och värderingsmässigt för mig på längre sikt. Jag börjar smått inse att jag inte har den minsta aning vad jag vart jag är på väg.

Väldigt många andra människors ekonomi skrämmer mig. :smiley: Men frågan är om det är jag som en feg liten lort eller andra som tar på tok för mycket risk. Dessutom så utesluter inte det ena det andra.

Upplever detta väldigt ofta. Jag blir ofta upprörd när jag hör talas om produkter eller tjänster som nyttjar den vissa kunders okunskap för att sälja riktigt låg kvalité/prestanda till högt pris. Jag gillar verkligen inte att se andra (eller mig själv) bli “lurade”.

Egenskap jag utan tvekan har ärvt från mina föräldrar och äldre generationer. Alla ogillar att slösa. Mina föräldrar sparar alla bra plastburkar, källsorterar noggrant o.s.v. Trots att de är tveksamt om de ens kan leva upp alla pengar de har.
Inget onödigt slöseri med varken resurser eller kapital.

Det tror jag inte är möjligt för mig i dagsläget. På 5-7 års sikt är det nog i princip uteslutet med barn för min del. Men vad händer sen? Jag har inte en aning. Hittar jag en partner som vill ha barn så kommer kanske allt vändas upp-o-ner? Jag hade inte blivit förvånad om det tar mig över 10 år att hitta en partner jag kan tänka mig att skaffa barn med. Men det skulle lika gärna kunna gå på 3 år att hitta den partnern.
Hyresrätt kanske är det som gäller då? Tyvärr bor jag i en av Sveriges större städer med en icke fungerande hyresmarknad. Men finns det vilja finns det ett sätt :wink:

Jag har otroligt mycket att fundera över. Men det är väl resan som är målet snarare än något annat. Galet spännande att se i vilken riktning detta utvecklar sig! Får se hur det går med sommarhuset nu också, eventuellt tar jag över alltihopa.

Grattis till att vara på spelplanen och känna dig levande. :slight_smile:

Ett annat perspektiv; det är väl ändå rätt skönt att inte ha listat ut allt i livet vid 28 års ålder?

1 gillning

En sak att ha i åtanke gällande oberoende rådgivare är att även om de inte säljer på dig enskilda fonder för egen vinning så är de fullt medvetna om att du känslomässigt värderar en förlust högre än motsvarande vinst, så de kan medvetet dra ner på risken och ge dig mellanmjölksalternativ för att slippa ilskna samtal från missnöjda klienter när det svänger på börsen.

Gällande familjebildning bör du inte medvetet skjuta upp detta. Hitta en lämplig partner i rätt åldersspann är lite som hela havet stormar, efter en viss ålder är alla bra stolar upptagna. Sen vill man gärna hinna vara tillsammans i några år också innan barnen kommer. Så haffa en donna så fort tillfälle uppstår.

#MatchMakingTillsammans :joy:

5 gillningar

Val av partner kan påverka ekonomin oerhört, så helt klart on-topic :upside_down_face:

4 gillningar

Självklart @Guldfeber . Det var ingen invändning. :slightly_smiling_face:

Min egen rekommendation brukar många gånger vara att investera i sin relation. Som bloggrannen Cornucopia skrev idag - i relationen riskerar man 50 % av sitt kapital med 40 % sannolikhet. Ett vad som vi sällan hade tagit i andra situationer.

2 gillningar