#283 - Om du inte vet vart du är på väg så vet du inte hur mycket pengar du behöver | Om ekonomiska mål

Årets första avsnitt handlar om ekonomiska mål. Tanken var att det skulle handla om “Så här investerar du 2023”, men längs vägen insåg jag att det förmodligen var ett felsteg. Lite som att skriva ut ett läkemedel utan att först ställa en diagnos.

Halvt på skämt och halvt på allvar uppenbarade sig @Jonathan.S och många av de diskussioner vi haft på forumet om att förutsättningar spelar roll, risken att bli kär i sina metoder och att först definiera problemet. Därav tror jag att det här får bli en utforskning som vi gör tillsammans, ett första provprat för 2023. :slight_smile:

Nytt för dagens avsnitt är även en kort sammanfattning på mindre än 3 minuter(!). För alla er som är “kom-till-saken-jan”. :joy: I veckan kommer även ett par kortklipp. Det är ju nytt år och då får man testa nya saker.

Fokus i dagens avsnitt är att närma sig problemet som jag fortfarande inte riktigt definierat, men som jag tror befinner sig i häraden av frågorna:

  • Varför sparar jag överhuvudtaget?

  • Om, ekonomi är penseln som jag målar mitt liv med, vad vill jag måla för en bild?

  • Hur kan jag använda mina pengar för att de ska bidra till göra mitt liv rikare / lyckligare?

  • Vad är “enough, and then some” i mitt liv - utifrån mina förutsättningar, mål, ambition och önskan?

Jag hoppas att jag denna gången gjort det tydligt att det INTE handlar om att dyrast upplevelse vinner eller att det handlar om att spendera för status eller spenderandets skull. Jag tror att det handlar om - som jag skriver i rubriken:

Om du inte vet vart du är på väg så vet du inte hur mycket pengar du behöver

Det vill säga att jag tror att i avsaknad av ett specificerat mål så kommer jag antingen att underspara eller överspara. Jag tänker - kanske felaktigt - att målet bör vara spara tillräckligt (och lite till) i förhållande till det man behöver och det man vill ha. Sedan kan man absolut ha sparandet som hobby och leka leken “ju mer, desto bättre” men det är för mig ett separat spår vid sidan av det man behöver.

Du som är medlem på Patreon kan som vanligt se det utan reklam via denna länk . Notera att du även då slipper reklamen i forumet. Istället för transkribering så har jag försökt sammanfatta det viktigaste och inte minst dela med mig av min tjänstepensions-fuckup som var ett av fröna till avsnittet.

Reklam för RikaTillsammans-programmet

Jag tror i och för sig ingen här i forumet har missat att jag tänkte köra RikaTillsammans-programmet där ett av målen är att jobba med denna typen av frågor för att skapa en slags kompass i livet som sedan kompletteras med en plan. Det blir som ett träningsprogram de kommande 12 månaderna där man jobbar på egen kammare, men ändå får en struktur, inspiration och konkreta övningsuppgifter att göra på egen hand eller med sin partner.

Vi har även en tråd på ämnet som finns här. Om du vill hänga på, så bokar du din plats här.

Tips på frågor att undersöka och kanske diskutera med sin partner

Nedan är en sammanställning av några av de frågorna som vi tar upp i avsnittet. Jag vill gärna tro att de hjälper en att komma närmare svaret på frågan “Varför?”. Jag tror inte att man ska ta alla frågorna och besvara dem rakt upp och ned, utan att försöka se vilken riktning de pekar, att unna sig att hänga kvar i frågan och framförallt prata om dem tillsammans med människor som är viktiga för en.

Så, nu är jag sjukt nyfiken på era kommentarer. :slight_smile:

16 gillningar

Såg/lyssnade precis igenom avsnittet!

Gillade introt, gav en bra försmak på vad avsnittet skulle fokusera på.

Jag har en känsla av att många av frågeställningarna tagits upp i tidigare avsnitt, men här är de samlade, vilket är toppen! Sen så har jag redan mina ekonomiska mål (som de ser ut idag) nerskrivna, jag fixade med att skriva ner summor och mål redan tidigt i höstas.

Känns viktigt att veta vart man vill landa!

Tror jag skrivit de på forumet förut, men för mig är mina mål följande.

  1. Pension.
  2. Kolonilott. (Man kan njuta av vin även i en kolonistuga.) :yum:
  3. Guldkant i vardagen.

Måste vara fler som har tydliga mål, eller har många inget mål mer än att ”det är bra att ha mer pengar”? :thinking:

Katten behöver komma på besök oftare, så söt! :heart::black_cat:

6 gillningar

Har inte kollat på avsnittet än men innan dess tänkte jag bara kommentera detta med en liknelse: när jag för länge sedan skulle ta körkort tyckte jag att det absolut svåraste var att få bilen i rullning från stillastående i uppförsbacke (t.ex. vid ett rödljus). Utmaningen var att trycka tillräckligt mycket på gaspedalen och samtidigt släppa på bromsen så att man sakta började rulla framåt. Man ville inte att bilen skulle börja rulla bakåt (underspara) eller skutta fram med ett ryck (överspara) utan tillräckligt mycket för att mjukt rulla framåt (spara tillräckligt och lite till).

Tendensen som oerfaren bilförare var att jag tryckte för mycket på gasen (och därmed rusade motorn) för att jag var livrädd för att backa in i bilen bakom mig. På motsvarande sätt tror jag att många tenderar till att överspara för att de är livrädda för att inte få ihop tillräckligt med pengar.

9 gillningar

OT

Flashback!!! Att hitta det där jämmerliga dragläget på mercan de hade på min körskola. Hjälpte ju inte att körskolläraren gick fullständig bananas om man gled 1 mm bakåt :scream::joy::+1:

4 gillningar

Tricket är ju att hitta dragläget först och sen involvera gasen, aha-upplevelse jag fick när min far övningskörde med mig och vi tränade på detta.

3 gillningar

Tror man mest var apnervös för hans reaktion. Aldrig haft problem med det sen … jo en gång i lumpen när jag satte en valp på sniskan i en brant stenbacke i småländska skogarna och inte fick rätt på dragläget för att ta mig därifrån. Bara hjulspinn på sten och gled och gled bakåt. Befälet var helt ursinnigt. Trodde han skulle smälla en säkring. Ångest :scream::joy:

4 gillningar

Jag förstår honom. Problemet ditt fall är att körskolläraren får skylla sig själv eftersom han glömt att säga att man alltid använder handbromsen vid start i uppförsbacke.

1 gillning

Bra!

Jag känner att ni har en frustration. I livet. Ni har frågor att besvara. Var och en. Och tillsammans. Det känns som om det är jobbigt. Jag känner med er. Samtidigt gör det att ni är mänskliga. Det är fint.

Jag kunde egentligen ha stängt av efter 10 minuter, enligt rekommendationen. Jag har ju koll på buffert, boende och pension. :hugs: Och jag har inga andra önskemål än att ha det bra. I min vardag. Nu.

Samtidigt behöver nog jag också fundera lite mer på vad som skulle kunna göra mitt liv rikare.

Jag vill bara säga TACK för ett riktigt bra avsnitt! Både innehåll, upplägg och struktur förtjänar guldstjärna!

Det skaver lite. På ett bra sätt. Det känns på riktigt att det är viktigt. Jag misstänker att ni båda var känslomässigt rätt tömda efter inspelningen.

Tack! :pray: Och lycka till med era svar! :smiling_face_with_three_hearts::sparkles::hugs:

PS: Angående Rika Tillsammans-programmet. Jag hade inte tänkt vara med, men kanske får tänka om. Det som gör det intressant nu är att frågeställningen är så aktuell. Det gör också att jag skulle önska att programmet blir unikt. Dvs en engångshändelse. För 2023. Och att ett ev. program för 2024 tar upp de frågor som är aktuella då. I så fall blir det på riktigt och något jag skulle vilja vara med på.

PS2: Jag vill skicka med ett litet (oombett :slightly_smiling_face:) råd till Jan: Lyssna på Caroline. Mer. På riktigt lyssna. Jag menar inte under inspelningen. Utan i livet. :heart:

14 gillningar

OT

Han hade antagligen med flit köpt just mercan eftersom den på den tiden hade en liten pedal till vänster om kopplingen där man drog åt handbromsen och sedan släppte med en knapp. Helt värdelöst för start i backe. Men som sagt nog med flit för att tvinga oss att bemästra dragläget :joy:

Jag har inte ens hunnit halvvägs genom avsnittet men måste ändå skriva: Hurra för @carolinebolmeson som gör sitt bästa för att undvika engelska uttryck och anglicismer. :smiley:

tillägg: …slänger senare in ett “neglect” för att balansera. :sweat_smile:

2 gillningar

Jan: FIRE är ett kasst mål. Det är ju vad som händer sen som räknas!

Jag: Ja, exakt vad jag försökt säga. Men det kan ju liknas vid folk som säger att de gillar att resa. Det är sällan stressen vid incheckning, en jobbig taxifärd till hotellet eller den där blaskiga burgaren på en tysk vägkrog som är intressant. Det är väl destinationen och vad man tänkt ska hända där som räknas?

FIRE är ett begrepp som beskriver en ambition, en punkt i tiden, men väldigt sällan ett mål. De som ser de som ett mål är nog enbart de där som hatar sitt jobb och vill slippa för att sedan komma på vad livet ska fyllas med.

Jan: [Fortsätter att prata om vad FIRE egentligen handlar om] :sweat_smile:

9 gillningar

Precis.
FIRE är väl isf ett mål så att det möjliggör att man kan fylla livet med det man vill istället för en massa måsten. :smiley:

1 gillning

Japp, men då är det mer en tidsmarkör man passerar på väg mot drömmarnas horisont. :slight_smile:

Som jag hör hela det här livsplansavsnittet så är det Bolmesons variant av en aktiv FIRE-diskussion. Det gör mig ingenting. Jag finner det mest lite underhållande att framförallt Jan envisas med att det inte är FIRE han jagar/jagat men pratar ändå om att brygga till pensionen, resa med tre generationer osv.

4 gillningar

Sent ska syndaren vakna? :roll_eyes:

5 gillningar

Nu har jag kollat klart på avsnittet så här kommer mina reflektioner:

Min första spontana tanke är att vi överanalyserar vikten av ett tydligt mål när det kommer till sparande. Förvisso finns det en risk att man sparar för lite eller för mycket men det viktigaste jag tror att man måste poängtera är att man bör komma igång med att sparar överhuvudtaget. Detta är långt ifrån en självklarhet för väldigt många så jag tror att det kan vara lite överkurs för dessa individer att behöva fundera på vingårdar och författarkändisskap.

Min nästa tanke är att det är helt okej att ha ett delmål, t.ex. ekonomisk frihet. Det kan liknas vid att man bokar en resa för att tågluffa genom Europa även om man inte i detalj planerat vad man ska göra i varje stad. Och jag får en känsla av att det är det Caroline syftar på när hon säger att det borde vara okej att ändra målet på vägen; man måste inte ha ett mål spikat när man påbörjat den ekonomiska planen.

Just så är det lite för mig just nu. Jag vet att jag inte vill jobba tills jag är i pensionsåldern eftersom jag vet att det finns roligare saker i livet än att arbeta för pengar. Vad exakt det där är har jag ungefär tio år på mig att fundera över. Jag har ju självklart lite idéer men ingenting som jag tagit action på riktigt än. Kontentan är att jag vet att jag vill ha en ekonomisk frihet även om jag inte ännu vet vad jag ska göra med den friheten.

För mig känns det fullt tillräckligt i dagens läge och ingenting som jag varken stressar över eller känner att jag borde stressa över. :slight_smile:

13 gillningar

Det är absolut bra att ha ett mål att jobba mot. Men jag håller inte med om att det är nödvändigt för att komma framåt och kunnage råd. Många gånger är jakten på ett bra mål det som hindrar en från att börja gå över huvudtaget.
Jag skulle säga att det viktiga är att bestämma sig för en riktning och komma iväg. Sen kan man fundera på hur fort och långt man vill gå medans man håller på. Och nya riktningar kommer bli synlliga efter vägen.

Riktningen att skapa en ekonomi som växer och där större och större del av ens utgifter kan täckas av annat än att man byter bort sin tid kan man tex gå länge utan att fundera på när man är framme. Sen kan man välja att sprinta genom att ha hög sparkvot och återinvestera all avkastning eller lufsa långsamt genom att minska sparandet och/eller faktiskt använda avkastningen till att förbättra sitt liv här och nu. Men den kräver inget mål för att genomföra. Och ärligt talat vet jag inte vilken avkastning som skulle vara för stor.

Vad man vill använda avkastningen till kan man ju ändra från år till år.

Jag skulle säga att det är just målet av en viss summa som gör att folk inte använder sin avkastning. Och att inte har någon nytta av avkastningen är det som gör att de tycker sig överspara.

Jag vill slå ett slag för en riktningsbaserad ekonomi istället för en målbaserad.

Ha en hög sparkvot så att kapitalet fortsätter växa. Och håll koll på hur mycket du satt in genom åren. Allt därutöver är avkastning. Pengar du aldrig haft om du inte börjat investera. Ett börsras som inte går under ditt insatta belopp är inte förlorat sparkapital. Det är förlorad avkastning och ingår i utvecklingen.

Använd åtminstone en del av avkastningen till att förbättra ditt liv varje år. Det kanske bara blir ett par skor. Sen blir det en en jacka, en resa, städhjälp, ett nytt badrum, en halvtidslön, eller FIRE, vad du känner för just i år.

Det är såklart ren mental bokförning att skilja på att ta ut avkastning och att minska sitt investerande med motsvarande belopp. Men den mentala skillnaden på att fortsätta eller sluta investera är stor. Och skillnaden på hur det känns att finansiera saker med minskat investerande eller med avkastning är enorm. Och det var ju just därför man började investera från början.

Visst kan man bestämma sig för att att man är i mål på den riktningen vända sig och börja ta mer än avkastning av kapitalet istället. Men när man ska göra det måste inte alls va förbestämt.

4 gillningar

Jag kommer spontant att tänka på Talebs begrepp optionality – det är liksom bra att köpa sig valmöjligheter även om man inte på förhand vet vad man ska göra av dem. Till exempel är det nog inte så många som sparat i syfte att kunna muta en gränsvakt och starta ett nytt liv utomlands, men 2022 visade det sig för många ryssar bra att ha den möjligheten. Framtiden är oviss.

6 gillningar

Jag bor inte i mitt 100-åriga hus för att jag alltid velat bo så här. Det var en tillfällighet.
Min första bil var en tillfällighet. Jag hittade en som var rätt i storlek och pris och slog till.
Mycket i livet är tillfälligheter. Har man sett till att ha en sparad summa som inte är öronmärkt till något speciellt, kan man utnyttja tillfälligheter. Att ha ett sparmål gällde mest när jag var barn, tror jag.

9 gillningar

Verkligen kul med ett helt avsnitt som argumenterar för FIRE!

@janbolmeson, måste fråga, har du gjort övningen med MonteCarlo-simuleringen som jag brukar propagera för? Baserat på det du säger i avsnittet så känns det som att du inte gjort det. Kanske borde prova?

Simuleringen ger väldigt många svar om nuläget, och har man bara lite tid att samla ihop siffrorna som behövs som indata till den så är den verkligen värd att köra. När man väl fått ihop första körningen är det enkelt att labba med att öka/minska sin lön (deltid/heltid) eller att helt ta bort sin lön ur simuleringen och se hur man hade klarat sig. För mig landade det i att jag inte längre känner att jag behöver oroa mig för att jag kör deltid, behöver inte oroa mig för att bli av med jobbet, osv. Jag jobbar nu halvtid 8 av årets månader, och är helt ledig resten.

Jag känner verkligen igen funderandet över “har jag gjort de val jag borde gjort, borde jag egentligen vara någon annanstans än jag är nu?” För mig kom de frågorna i min 30-årskris, så jag slapp det vid 40. Med några år kvar till 50 kom i stället helt oväntat någon slags motivationskris kring hur kul/inte kul jobbet är, så jag är glad att jag var i en sits då att jag kunde trigga FIRE.

3 gillningar

Och även när man vill uppnå det, vilket gör stor skillnad på den sparkvot du behöver.

Tror det är omöjligt att ha långsiktiga mål som är för detaljerade, utan man måste nöja sig med lite mer generella och högre nivå på sina mål.

3 gillningar