Översparar jag med en sparkvot på 40 %? / Kan man spara för mycket?

40% är riktigt bra att spara av nettolönen. Men då du ställer frågan här undrar jag om det är för att det skiljer sig mot normen att spara så mycket eller om du känner själv att du “översparar” och inte kan köpa saker / upplevelser eller annat du vill ha?

Viktig fråga och det lönar sig att tänka igenom den noggrant.

Själv brukar jag räkna på ränta på ränta kalkylatorn vilket månadssparande som behövs för att ha X mycket pengar vid 50 till exempel. När jag hittat rätt summa där så månadssparar jag, och därefter blir allt överskott fritt att använda för konsumption eller mer sparande om jag känner för det.

Funkar för mig i alla fall!

2 gillningar

Den enkla frågan är väll egentligen “Vad försakar du i levet med ditt sparande?”.

Om svaret är inget så spar du antingen på en bra nivå eller för lite, om du anser att du försakar livskvalitet så skulle jag se över mitt sparande för att uppnå “livsequilibrium” gällande både livet här och nu, samt trygghet inför framtiden.

4 gillningar

40% är inte normalt. Jag skulle säga att du tillhör de 5% i sverige som sparar mest.
Men med det sagt behöver det inte nödvändigtvis vara vare sig bra eller dåligt. Det är bra om du kan spara så mycket och ändå få din vardag att gå ihop och må bra. Det är dåligt om du konstant känner att du snålar och inte får pengarna att räcka till för att du upplever dig tvingad att spara så mycket.

1 gillning

Det här är en klurig fråga på många sätt och du är den ende som kommer kunna svara på den. Jag gillar Eric Strands tankesätt som jag tolkar så här:

Om du månadssparar väldigt mycket så kan man fundera på om det är bäst användning av dina resurser (tid, kompetens, energi etc). Tricket måste ändå vara att utnyttja de resurser man har så effektivt som möjligt. Det vill säga att bara använda de man behöver och kanske ha lite i buffert.

Lite med slutresultatet:

Om du har sjukt mycket pengar när du dör (som de flesta här i forumet kommer ha) - då kan man ställa sig frågan, vad det värt det?

Men då kommer vi tillbaka till frågorna som jag är jobbig med @Nightowl med flera här på forumet:

  • Vad är det som är viktigt på riktigt för dig?
  • Vad vill du ha, uppnå, ge bort, eller uppleva i livet?
  • Vilka är dina grundläggande egenskaper och livsintentioner?
  • Hur syns allt det här i ditt kontoutdrag?
  • Hur vill du leva ditt liv?

Sedan får man utvärdera i förhållande till det. Att bara säga något om sparkvot är således vanskligt. Min sparkvot privat är t.ex. 10 procent. Lägger jag in företagen så gissar jag att den är betydligt högre än 50 %. Så det säger i princip ingenting. Däremot så kan jag säga att efter många coach- och terapisamtal att jag lever ett liv väldigt nära det som är viktigt för mig.

T.ex. att inte byta däck på bilen, köpa grafikkort som jag önskar, ha au pair, ha allt som behövs inom 1 000 meter från hemmet och så vidare. Tricket tror jag är att:

Konsumera i linje med det som är viktigt för dig (=medveten konsumtion)

Ja, det är mina två ören. :slight_smile:

PS. Och nej, det är inte normalt med 40 % sparkvot. 30 % av Sveriges befolkning klarar inte en oförutsedd utgift på 5 000 kr. Men å andra sidan, normal är ju inget kul. :joy:

6 gillningar

Om du översparar eller inte, går inte att utläsa från en sparkvot. Att ens spara och investera överhuvudtaget är inte normalt, de flesta har aldrig ägt en fond eller en aktie. Därför ska du inte sträva efter att vara normal.

Jag har själv funderat en hel del på om jag översparar och det är inte så lätt att veta. Mitt bästa tips är att fundera på vilken konsumtion som ger dig lycka. Våga spendera pengar på det som gör ditt liv bättre. Dessutom är det viktigt att våga vara sparsam. Jag köper ofta så biliga kläder som möjligt för dyra märkeskläder ger mig inte lyckligare liv.

1 gillning

Tack för alla kloka svar.

Jag ska vara ärlig och säga att dessa tankar får mig lika mycket att ligga vaken om nätterna, som när jag var fattig student. Jag har svårt att hitta balansen i min ekonomi. Jag har som många andra hobbys, drömmar och visioner jag vill förverkliga men kan liksom inte förmå mig själv att kosta på mig det. Är medveten om problematiken men att ändra ett beteende och tankemönster är knepigt.
Ibland kan jag känna att jag har ett lika dåligt förhållande till pengar som den som slösar - fast tvärtom.

Sänk din sparkvot till max 20% och lägg pengarna som blir över på något kul.

Då låter det helt klart som att du ska sänka din sparkvot. Eller åtminstone ha kvar samma sparkvot men skapa ett sparkonto för dina hobbies och drömmar. Så om du vill spendera pengar på din hobby är det bara att plocka pengar från ditt roliga sparkonto!

Totalt 20% för allt sparande? Alltså både lång och kortsiktigt sparande?

Så länge du lever ditt liv bra ändå är 40% inget problem alls. Totala livsnjutningen ökar om man stegvis ökar det goda i livet, och inte drar på för mycket på en gång, tycker jag :slight_smile:
Kapital ger dig mycket mer frihet att göra som du vill i livet, och möjligheten att ta lite chanser när de kommer.

Du har lätt råd att gå ner i arbetstid till t.ex. 80%. Passa på att förverkliga nån dröm innan det är för sent.

1 gillning

Tycker du att alla har rätt gå ner till arbetstid till 80%? Det beror på vad man jobbar med.

Man måste ju få godkänt från arbetsgivaren (så länge man inte är föräldraledig eller är studieledig). Jag tror många skulle ha lättare att förverkliga drömmar och visioner om de hade ~30h vecka istället för 40h vecka.

Det är inget som är ovanligt. Sedan är det ju få som kommer kunna förstå eller relatera till det, vilket gör det väldigt klurigt. För folk kommer ju aldrig förstå att du har “problem” eller “tankar om pengar”, vad har du för rätt att ha dem? Du har ju pengar. Tänk på alla dem som inte har pengar.

Själv börjar man döma sig som att man har lyxproblem eller “i-land”-problem, trots att man genuint själv upplever det som klurigt eller något man tänker på. Jag har varit på ett liknande ställe. För mig handlade om pengar på sparkontot i form av trygghet.

Min tro var (är till viss del, fast jag är bättre på att hantera det) att ju mer pengar desto större trygghet. Problemet var att eftersom det var en känsla så tog det inte slut. Summan blev bara större och större. Som student tänkte jag att allt skulle vara bra när jag hade 20 000 kr. Sedan blev det 50 000 kr. Sedan 100 000 kr. Sedan plötsligt “när jag har en miljon blir det bra”. Plötsligt ett år tjänade jag en bra bit över en miljon på och känslan var samma. Något jag tog upp i avsnitt #94.

Tyvärr är mitt svar att du inte kommer att hitta något svar i den här tråden. Det finns ingen rätt sparkvot. Det kommer inte fungera att vi säger att du ska unna dig saker, att du ska gå ner i arbetstid eller något annat etc. Svaret kommer du behöva hitta hos dig själv. På gott och ont.

Lite som jag skrivit till flera andra av er. Det kommer gå bra för ekonomiskt. Men ni är redan starka i det området. Ni kommer inte hitta någon utveckling genom att göra mer av “pengar”. Det kommer lösa sig oavsett. Vill ni ha nästa steg så kommer ni hitta det i det emotionella. Men det är klurigare, för de verktyg som fungerar inom ekonomi/finans fungerar väldigt dåligt i de andra områdena.

Jag kan tipsa om en eller två coacher att prata om eller kurs att gå. Men man behöver känna sig redo. För mig tog det flera år innan jag var redo. Jag behövde först dra mitt spår in absurdum (tjäna en miljon på ett år, innan jag insåg att det var en återvändsgränd).

3 gillningar

Kände mig inspirerad. Tror den berör flera av er i denna tråden. Lite “unsolicited advice” så här på söndagkvällen.

Jag tycker det är lite som många redan varit inne på. Sparandet ska inte gå ut över ens livskvalité. Gör det det kan man ifrågasätta vad som är syftet med sparandet. Att lägga pengar på hög är inget självändamål.

Personligen sparar jag för tillfället (och har gjort så de senaste 2-3 åren) 55% av min lön men det är för att jag bor i en förhållandevis (för Stockholm) billig hyresbostad och inte har bil eller barn. Jag har hobbyer och gör det jag vill på min fritid. Lyckligtvis för mitt sparandes skull är mina intressen inte så kostsamma men jag kan med handen på hjärtat säga att jag skulle leva på samma sätt även med mer pengar.

Utifrån nedan @Johann och @PerW får jag komma med en oombedd motfråga till dig/er?

Fråga till mig och Per? Kör på! Tittar på #183 i bakgrunden :slight_smile:

Då kör jag! Är ett otyg med coachande frågor som den andre inte har tackat ja till. :slight_smile:

Då tänker jag så här @Johann :

Vilken dröm är det som du skulle vilja passa på och förverkliga innan det är för sent?

OBS! Du behöver inte svara överhuvudtaget. Det är bara en intressant fråga att fundera på eftersom du svarade enligt citatet ovan. Vi ger nämligen aldrig objektiva råd utan alla råd vi ger är ofta sprungna utifrån våra egna önskningar, värderingar och erfarenheter.

Lagomt svenskt att behöva be om lov att ställa en fråga :slight_smile:

Gustaf nämnde “hobbys, drömmar och visioner” tidigare i tråden, därav min rekommendation. Och även fast Gustav slutade meningen med “kan liksom inte förmå mig själv att kosta på mig det” dvs att pengar är problemet, så tror jag ändå att mer ledig tid gör det lättare att förverkliga dem.

För min egen del älskar jag mitt arbete, men det är mentalt påfrestande. Lägg till lång pendling (Sthlm). Och lägg en tvååring som tar all energi efter man hämtat på dagis (älskar ungen, men man ska inte sticka under stolen att man inte får så mycket egentid på kvällen). Så totalt har jag inte så mycket energi kvar, jag har definitivt inte samma energinivå from Arnold. Så för min egen del hade jag använt 10h/vecka som egentid, främst träning (är inte en odödlig 20-åring längre) och språkinlärning (relevant för hur familjen ser ut).