Ett första besök i den inre trädgården...
Sök:

Ett första besök i den inre trädgården…

RikaTillsammans #94 - Ett personligt samtal om mönster, val, rädslor och insikter efter mitt meditationsretreat...

Förra helgen tillbringade jag på ett meditationsretreat och att det var omtumlande. Minst sagt. Jag har den senaste tiden och åren sprungit allt fortare och insikten som landade var – till vilken nytta? För att dö i förtid som min pappa gjorde? För att försöka fylla en bottenlös skål med bekräftelse från andra? För att uppfylla på samhällets definition av framgång? Trots framgång, pengar och bekräftelse har jag varken blivit nöjd eller blivit av med känslan av tomhet. Efter att i mer än 25 år konstant ha sysselsatt mig för att inte behöva känna efter, var det tydligen dags att besöka den inre trädgården.

Veckans artikel är en av de mer personliga på länge och kan kanske upplevas av vissa som off-topic, men jag tror att den är viktig. I alla för mig. Jag har i tidigare artiklar nämnt att jag i terapi insett att en av mina stora drivkrafter varit den ekonomiska osäkerhet som uppstod när min pappa dog när jag var 13 år gammal. Att jag som student längtade efter buffert på 25 000 kr, då skulle jag bli trygg. Sedan blev det 50 000 kr, 100 000 kr och plötsligt satt jag där i en hyresrätt med Caroline och 500 000 kr på kontot och jag kände mig inte det minsta trygg. Storleken på bufferten verkade inte göra någon känslomässig skillnad.

Naturligtvis förstod jag rationellt att det inte kan hända något ett par i 25 års-åldern utan barn, boendes i en hyresrätt med en 10 år gammal bil som skulle kunna kosta ens i närheten av de summorna. Jag har under åren till och med förlikat mig med den insikten. Framförallt i en del av skammen kring att jag som ekonomibloggare egentligen inte hade en ”finare” dröm om ekonomiskt frihet eller liknande som drivkraft.

Periodvis har jag till och med känt mig lite nöjd (arrogant?) med att ha identifierat den. Särskilt då jag upplever att många andra inte riktigt är medvetna om vad som driver dem egentligen. Den gångna helgen kändes som att tappa en stor del av fotfästet. Helt ärligt har jag inte riktigt landat helt och fullt än och då har det ändå gått snart en vecka. Vart det kommer att ta vägen framgent vet jag inte riktigt heller än. Å andra sidan känns det rätt skönt att för en gångs skull inte behöva ha ett ”rätt” svar och faktiskt kunna vila i det.

Återigen blev jag rastlös inombords. Jag var inte nöjd. För varje dag som gick blev det alltmer tydligt att inga pengar i världen någonsin skulle kunna göra mig nöjd.

Napoleon Hill

Jag tvekade ett tag om jag skulle publicera den här artikeln. Den handlar inte om ekonomi, men jag tror och hoppas att den kanske kan vara ett bidrag till dig eller någon annan i liknande situation. Jag vet också sedan tidigare att det är tufft att försöka hålla uppe en fasad och till vilken nytta? Dessutom tänker jag att det är mer ärligt mot dig som har följt mig ett tag att vara autentisk. I bästa fall hjälper det kanske även någon annan att ta ett steg mot ett rikare liv genom att undvika göra samma misstag som jag har gjort eller gör.

Tack för att du läser även den här annorlunda artikeln,
Jan Bolmeson

Lyssna eller titta på mitt och Carolines samtal

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunesAcastSpotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande video via Youtube.

Trots att allt är bra, har jag känt mig tom och inte nöjd

Även om allt är till synes bra i mitt liv just nu har jag känt mig tom och inte nöjd. Det var den huvudsakliga anledningen till att jag anmälde mig. Jag har aldrig tidigare varit flera dagar i tystnad, utan mobiltelefon, dator eller uppkoppling. Inför var det faktiskt både läskigt och spännande. Men jag litade på mina vänner som rekommenderat mig stället så jag hoppades på att jag skulle landa på fötterna. Å andra sidan kände jag faktiskt att jag var tvungen att göra något helt annorlunda. Det verkade i alla fall det här vara.

De senaste åren har det har varit väldigt många borden, måsten och faktiskt även rädslor i mitt liv. Jag har mer och mer börjat känna att jag har kommit till vägs ände med min prestationer och mina göranden. Jag har löst problem, utmaningar och nått mål i en rasande fart men också insett att de aldrig kommer att ta slut. Upplevelsen den senaste tiden var att livet har blivit ett enda stor lista problem som ska lösas i en frenetisk takt. Rationellt fattar jag idiotin i synsättet ”livet är ett problem att lösa”, men att tänka och känna är två helt olika saker.

Jag har strävat efter mer och mer och jag har därför jobbat väldigt hårt de senaste 15 åren. Det är mer än 10 år sedan vi sålde vår tjock-tv. Sedan dess har jag mer eller mindre jobbat konstant, dagar, kvällar och helger. Naturligtvis har det varit självvalt och roligt. Det har också gett framgång i många områden. Men på sistone har det ändå känts tomt och jag har inte varit nöjd.

Det har tagit sig uttryck på flera olika sätt. Förra året testade vi det där med ”Spanien i januari” och även om det var jättetrevligt, framförallt för vännernas skull, så var det inget som jag behöver göra om. Vi har testat en längre skidsemester men efter åtta dagar ville vår dotter åka hem och även jag. Jag har köpt prylar och det har inte gett någon glädje. Jag har varit på väg att köpa en ny bil men (tack och lov) hindrat mig själv då jag vet vilken urusel affär det är. Jag hörde dessutom talas om att till och med BMW hade gjort en studie att glädjen för en ny bil bara höll i sig i genomsnitt tre veckor…

Som jag skrev i inledningen trodde jag länge också att mer pengar kommer lösa biffen – det skulle ge trygghet, det skulle ge glädje och att allt skulle bli bra. Det har det inte gjort. Jag inser att jag varken är först eller ensam om den insikten. Jim Carey formulerade det bäst:

I think everybody should get rich and famous and do everything they ever dreamed of so they can see that it’s not the answer.

Jim Carey

Men man fattar när man fattar och jag verkar ha börjat förstå först nu. Utåt sett går det bättre än någonsin men inombords har det varit en lite annan historia.

Var duktig i skolan så att du får ett bra jobb…

Sedan jag var liten upplever jag att jag har fått höra:

Var duktig i skolan så att du kommer in på ett bra gymnasium. Var duktig på gymnasiet så att du kommer in på en bra högskola. Var duktig på högskolan så att du får ett bra jobb. Var duktig på jobbet så att du får behålla det…

Jag vet inte om det var någon som faktiskt sa det uttryckligen. Snarare levde det väldigt kontextuellt. Från skolkamrater, föräldrar, lärare och vuxenvärlden. Jag gjorde precis som jag blev tillsagd, ifrågasatte inte och jag gjorde som min omgivning gjorde. Jag hade högsta betyg i all förutom bild, valde naturvetenskaplig linje på gymnasiet för det var bredast (inte för att jag tyckte det var kul).

Jag hamnade i en klass som var ett experiment med elitklasser så alla var exakt som jag. Jag fick höga betyg igen. Jag visste inte vad jag skulle välja så det blev civilingenjör med inriktning mot teknisk fysik. Återigen inte för att det var roligt, intresserade mig eller det jag ville, men för att folk sa att det var bäst, bredast, svårast och att man kunde bli precis vad som helst…

I tvåan på tekniska högskolan i Lund gick jag in i väggen. Inget var kul, jag klarade av den beryktat svåra utbildningen. Jag gjorde det dessutom genom att inte närvara på hälften av föreläsningarna och slarvade med skolan. Insikten att jag snart skulle bli klar och att jag sedan skulle jobba på Ericsson resten av livet var verkligen inget kul. Jag hamnade hos Studenthälsan och hos en psykolog för första gången.

Jag minns att det var en äldre herre som lyssnade på mig när jag beskrev det som i mina ögon var ett ”lyxproblem”. Det var ju många fler som hade problem ”på riktigt” enligt mig (så känns det för övrigt fortfarande). Jag minns hans ord som om det var igår:

Du borde odla din inre trädgård.

Psykolog på Studenthälsan i Lund till mig 2001

Jag minns även mitt eget svar som 20-årig civilingenjörsstuderande – helt i okontakt med sina känslor:

Vilken jävla trädgård?

20-åriga versionen av mig själv

Jag hittade aldrig den där trädgården än mindre började jag odla den. Istället startade jag mitt första företag och fick hjälp av en av mina äldsta vänner Dominika som lyfte upp mig. Jag insåg inte då hur perfekt valet att starta företag var för att inte behöva känna efter.

Ett första besök i den inre trädgården

Sedan 2002 har jag startat och drivit en handfull bolag, femdubblat omsättning i flera företag, jag har stått på scen för tusentals människor, varit med i de flesta stora tidningar, radio-stationer och tv-kanaler, jag har skrivit en bok och fått den publicerad av Bonnier, jag har arbetat professionellt i flera olika styrelser, jag har coachat, varit mentor, jag har byggt upp bloggen, jag har tjänat pengar och så vidare. Jag har presterat ursinnigt i 110 och jag har inte ens fyllt 40 år.

Jag brukar säga att historien inte upprepar sig men att den brukar rimma. Idag 20 år senare (tidig 40-års kris?) sitter jag där igen och inget är kul. Jag verkar klara av livet hyfsat och ändå är jag inte nöjd. Det har länge känts som att jag behöver göra något annorlunda.

Caroline har länge sett något som jag fattade på riktigt, först nyligen. När min pappa dog så blev jag duktig i skolan. Jag kunde fokusera på det och jag behövde inte känna efter eller möta mig själv. När det blev jobbigt andra gången på universitetet, året innan vi träffades, så valde jag att starta företag och behövde inte heller känna efter eller möta mig själv. Denna flykten har jag hållt på med sedan dess i olika former.

Idag är jag är extremt osugen och trött på att köra det programmet än en gång. Jag inser nämligen att det kommer inte föra något gott med sig. Särskilt när jag redan idag är trött. Hela mitt liv har dessutom de senaste åren kretsat kring prestation, allt från mejlen som kommer till min inkorg till sammanhangen jag har placerat mig i. Fullt med människor som är likadana.

Jag har verkligen tur att ha Caroline som min fru. Hon är nämligen precis min motsats och har fattat många av de här sakerna som jag först nu börjar lista ut. Tyvärr har jag ju varken fattat eller på riktigt uppskattat det i många år. Ibland har det tyvärr till och med varit tvärtom. Men som jag har hört någon säga:

Vi tenderar att gifta oss med den person som har löst våra egna omedvetna problem…

Carl Jung(?)

Caroline och flera goda vänner har länge rekommenderat att undersöka den där inre trädgården (tack även Niklas, Moa, Lennart, Charlie m.fl.). Något som jag aldrig har gjort och inte förrän nu insett vikten av. Jag fick tips på några bra ställen runt om i världen med duktiga handledare och jag anmälde mig slutligen till Bara Vara i Rättvik. Samtidigt som det kändes riktigt läskigt visste jag att det inte fanns särskilt mycket till val. Att gå ytterligare en kurs i produktivitet eller den typen av personlig utveckling jag varit på tidigare skulle nog snarare bara göra saker värre.

Min insikt: Jag håller på att jobba ihjäl mig

Sagt och gjort. Förra helgen var det dags och nu är jag tillbaka i ”verkligheten” igen. Det var verkligen omtumlande och jag känner mig fortfarande lite skör. Jag insåg bland annat hur jag hela tiden har sprungit, sprungit och sprungit ännu mer. Till och med på toaletten har jag svarat på mejl eller läst nyheter. Att bara vara eller bara hänga är inte något som jag har gjort. Någonsin. Det har till och med varit en av Carolines stora sorger eftersom det är något som är viktigt för henne. Genom att lämna in mobiltelefon, dator, medtagna böcker och dessutom inte få interagera med andra deltagare så fanns det inte så mycket annat att göra.

Det gav mycket insikter. En av dem var att: om man inte kan vara med sig själv för att det är för jobbigt, hur kan man då hänga med andra? Jag har ju inte ens fattat att jag inte har fattat. En annan insikt som förmodligen kommer att ha mest påverkan på mig är att ju äldre jag blir, desto mer lik mina föräldrar blir jag.

Caroline har länge varit arg på mig och sagt till mig att jag håller på att göra samma sak som min pappa som arbetade ihjäl sig. Han skulle ta hand om familjen, dränera huset själv, vara chef, jobbpendla samtidigt som han rökte, stressade och hade högt blodtryck. Jag har i alla år slagit det ifrån mig. Jag håller ju för f-n inte på och dränera huset själv. Jag har koll på läget.

Insikten från helgen är att det har jag inte. Jag gör exakt samma sak. Så här snart 30 år senare ser det bara annorlunda ut. Jag sitter 12 timmar om dagen, sju dagar i veckan, vid datorn istället för i bilen eller jobbandes på huset. Jag gör i princip samma sak – helt omedvetet. Det är som att jag har tagit över en stafettpinnen som skickas mellan generationer och jag har inte ens tackat ja till den.

Exempel har varit en upplevelse av att inte hinna träna eller läsa böcker för att det tar tid från jobbet. Det har varit en konstant upplevelse av att ligga efter i jobbet. Det finns mejl att svara på, uppgifter att göra och skulle det dessutom inte vara nog så finns det idéer att förverkliga. Det är ett konstant tillstånd av otillräcklighet. I vissa av mina kretsar är det här på gränsen till en merit – allt mäts i omsättning och framgång.

Jag vet att att människor runt mig har sagt att så kommer det vara resten av livet. Har man ambition så kommer det hela tiden vara en upplevelse av otillräcklighet och att det bara är något att förhålla sig till. Jag har rationellt insett att jag inte kommer att ligga på dödsbädden och inse ”Vad bra att jag blev färdig med alla mina problem och projekt.”. Men samtidigt har det inte hjälpt med den känslan av stress eller otillräcklighet.

Ju äldre jag blir, desto mer lik mina föräldrar blir jag

Jag insåg att jag oroar mig – jag är rädd – hela tiden. Konstant. Eftersom jag ändå har kommit hyfsat långt oroar jag mig numer dessutom för saker som rationellt måste sägas vara osannolika. Men det gör ingen skillnad att jag inser att det är osannolikt, rädslan eller oron finns där i alla fall. Förmodligen en kvarleva från händelsen med pappa – mattan kan ryckas undan precis när som helst. Bäst att du är förberedd.

Jag vet att den här oron och rädslan har jag också fått med mig hemifrån. Självklart har jag även fått mycket gott med mig och jag älskar mina föräldrar. Men jag är helt på det klara med att hålla koll på den där stafettpinnen. Vissa saker vill jag nämligen inte ska föras vidare till mina döttrar. För även om många av mina (och mina föräldrars) beteenden har gett väldigt goda resultatet så har inte kostnaden varit oväsentlig. Framförallt i upplevelsen av känslan att känna sig full av liv (eng: aliveness).

För ett par år sedan publicerade Vice artikeln ”Here’s Why You’re Going to End Up Just Like Your Parents” där de intervjuar två psykologer på just det här ämnet. De skriver bl.a.:

Neuropathways and neuroscience, for the past ten to twenty years, have really shed light on how we become like our parents and how our brains form. When we’re stressed and can’t think properly, we go to those neuropathways that have always been formed from when we were infants. It’s like if you were walking in a forest, and there’s no path, and you have to create one. The more you walk on that path, the clearer it becomes. [..]

People absorb ways of communicating from their childhood. Or sometimes you even try to avoid them, but you don’t do an effective job doing that, and then they pop out when you’re stressed. So both in direct and indirect ways, we can be like our parents, even though we may not want to.

Vice, ”Here’s Why You’re Going to End Up Just Like Your Parents”. 2016

De skriver även att det på intet sätt är kört och att man kan påverka sin situation. Men i tillfällen av stress så gör vi omedvetet det som vi känner till och det vi har vuxit upp med. Vi kör helt enkelt i redan färdiguppkörda hjulspår. Vi hittar en trygghet i otryggheten hur konstig den än kan vara. I mitt fall har det handlat om vägar kring oro, rädsla och att det kommer skita sig. Vägen ur hjulspåren är medvetenhet, reflektion och självinsikt. Men det är som Tony Robbins säger:

The truth will set your free, but first it will piss you off…

Tony Robbins

Jag gissar att min resa i det här området har fått en skjuts från helgen.

Ironin i att blogga och vara rädd för kritik…

Allt det här har fått mig att tänka på en film jag såg för ett tag sedan, nämligen Pleasantville från 1998. Pleasantville handlar i korthet om David och hans syster Jennifer som slåss om en fjärrkontroll och hamnar i en såpopera från 50-talet. Där är allt svart-vitt; alla har sina givna uppgifter och plats. Allt är perfekt. Tills allt en dag börjar att förändras.

Plötsligt börjar folk uppleva olika känslor och saker samt personer börjar förändras. Vissa människor börjar vakna upp från att vara gråa och trista klichéer. Saker och personer går från att vara i svart vitt till att bli levande och i färg. I slutet av filmen är det en scen där en person som har brunnit för att måla med vackra färger står anklagad för att ha brutit mot reglerna. Målningar ska inte vara i färg, de ska vara svart-vita. Man hör honom försvara sig med:

Men berätta för mig, vilka färger får jag lov att måla med? Så lovar jag att bara måla med dem. Alltså, jag behöver inte ens måla med färger, jag kan låta allt vara svart-vitt.

Det slog mig som en knytnäve i magen. När jag bloggade de första åtta åren, då var bloggandet för mig som att måla med färger i en svart-vit värld. Det var roligt, inspirerande, givande, kreativt och fick mig att känna mig levande. Jag skrev om vad jag ville, brydde mig inte så mycket om någon skulle läsa det eller ej. Jag gjorde det mycket för min egen skull.

På senare tid har det varit precis tvärtom. Det har blivit så allvarligt, så ”vuxet” och så ”på riktigt”. Jag har jurister som berättar för mig att jag måste ha ”fullständiga villkor”, jag måste ha en disclaimer, vara noga med att berätta om risker, reklamsamarbeten ska märkas upp si och så, i podden måste jag säga x och y och så vidare. Jag har blivit rädd att ta upp ämnen, säga fel sak eller bli kritiserad. Jag har till och med backat från saker som jag egentligen tror på eftersom jag fått så mycket skit för det. Det har blivit mellanmjölk av alltihop.

Ironin och dumheten i att välja att ha en blogg i eget namn, när jag är rädd på det sättet är inte heller förlorad på mig.

Tufft med kritik när prestation ger kärlek…

Förutom allt det vanliga jag går och oroar mig för, har det på sistone även tärt på mig med den kritik, trista kommentar och rent ut sagt näthat som jag har dragit på mig sedan i höstas. Det handlar om allt möjligt kring mitt samarbete med Better Globe, min artikel om Fire som har fått vissa Facebook-grupper att gå bananas och trista kommentar jag får på Twitter och i andra sociala medier. (Därför jag är så sjukt tacksam och glad över det positiva samtalsklimatet här på bloggen och i frågor och svar. Tack till er alla läsare!)

Sedan några veckor tillbaka gör dessutom två journalister en granskning av mig eller Better Globe eller båda delarna. Jag vet ännu inte. Givet attityden och frågorna som har ställts utgår jag från att det inte lär vara en positiv artikel som är mig till gagn. Min vana trogen har jag sannolikt blåst upp konsekvenserna av allt näthat, kritik och en kommande trist artikel bortom alla proportioner. Men å andra sidan har jag historiskt inte gått skadelös från liknande händelser. Jag har tappat samarbeten, gäster har tackat nej till att vara med i podden och jag har till och med blivit ombedd att avgå från en styrelse på grund av rädslan att det skulle spilla över på verksamheten och så vidare.

Jag inser rationellt att om jag försöker tillfredsställa alla att jag inte tillfredsställer någon. Allra minst mig själv. Många klokare människor än mig säger att det viktigaste är inte vad andra människor tycker, utan vad man själv tror på och innerst inne vet är rätt. Enkelt att förstå rationellt men en helt annan sak att förstå känslomässigt. Jag är känslomässigt inte där.

I hela mitt liv har jag haft en sanning om att ”prestation ger mig kärlek från andra människor”. Så var det under min uppväxt. Jag fick mycket uppskattning för att jag var duktig, hade höga betyg, skötte mig och så vidare. Att få kritik är känslomässigt precis motsatsen. Min automatiska tolkning är att jag ”presterar dåligt” vilket är lika med att jag är dålig. Det sätter igång hela den negativa spiralen som alltid slutar med att jag kommer bli ensam (och inte klara mig).

Tidigare har jag bitit ihop, varit stark och sagt till mig själv:

Get your shit together!

Min vanligaste kommentar till mig själv…

Men på sistone har det fungerat allt sämre. Bita ihop, sätta tummarna i spåret och köra på har börjat fungera sämre och sämre. En av er läsare (tack!) skickade mig till och med ”Karolinska Exhaustion Disorder Scale (”KEDS”)” som jag gjorde och fick poängantal som antydde ”Börja reflektera över din tillvaro och ändra något”. Feedback.

Så mycket rädsla hos mig och andra…

Mycket av det hänger ihop med min (och andras) rädsla. Rädsla för saker som ska hända (som nästan aldrig händer), men framförallt en rädsla för vad andra ska tycka. Det är en rädsla för att bli avvisad, ignorerad och/eller förödmjukad. Återigen förstår jag rationellt att andra inte har tid att tänka på mig, då de har fullt upp med sin egen rädsla kring vad andra ska tycka om dem.

Jag ser den här ängsligheten och rädslan överallt, inte bara i mitt eget liv. Även om jag nu har slutat följa nyheter i princip helt så är ju några bra exempel Cecilia Wikström som inte fick ha styrelseuppdrag och vara EU-parlamentariker samtidigt, Ebba Busch Thor som har öppnat för att prata med SD och fått mycket skit för det, hela Swedbank-krisen som pågår nu, kvinnan som hyrde lägenhet av sin man och blev ombedd avgå trots 30 års arbete i partiet och det inte ens var klart om det var mot reglerna och så vidare.

Egentligen är det helt absurt hur mycket vi springer omkring och är rädda för varandra eller det okända. Var var det vi/jag hamnade i diket att vi ska skydda, försvara, bygga murar och så vidare? Att vi inte längre vågar stå för något som är viktigt för oss, säga ifrån eller att gett makten till de som skriker högst. Handen på hjärtat är det ju inte ett jätteroligt med ett samhälle som bygger på rädsla. Vi har testat det några gånger det senaste seklet och det har inte direkt slutat bra.

Även en hel del sorg och skratt

Även om mina stora insikter hamnade i området rädsla och hur den styr mitt liv så fick jag med mig även andra saker. En stor del var hur mycket sorg jag har burit på de senaste åren. Jag har aldrig riktigt sörjt min pappa. Jag blev duktig istället. En annan sak som jag hade mycket sorg över insåg jag var ett missfall vi fick för ett tag sedan. Jag tänkte inte mer på det då, utan var väldigt teknisk med det. Typ: ”det är bara att försöka igen”. Men under helgen insåg jag att jag faktiskt var väldigt ledsen för det. Som en annan deltagare uttryckte det – det var barnet som aldrig fick chansen.

Jag hade även en hel del sorg över hur jag har betett mig, framförallt mot Caroline. Det känns på många sätt att hon har fattat många av de här grejerna men att jag först nu ”catch up”. Jag har värderat känslor som bra och dåliga; t.ex. glad är bra och ilska är dåligt. Något som jag också haft gentemot mot barnen. Sorg över att jag inte sagt vad jag har känt och velat i många sammanhang, för att jag har varit – trumvirvel – rädd. Rädd för att om jag säger som jag tycker så kommer det sluta dåligt.

Samtidigt har jag också känt lycka och skrattat så att jag kiknat under dagarna. Det var t.ex. en helt absurd situation att sitta och äta middag med en mängd andra personer i tystnad, som alla tittar ner i sin tallrik, tittar ut genom fönstret som på ett mentalsjukhus, kommer skalandes på en apelsin eller helt plötsligt bara reser sig och går. Någon beskrev det träffande som att man deltog i en Lars Norén-pjäs.

En rolig incident var att en deltagare smög iväg och började prata med kassörskan i närmaste livsmedelsbutik. Som han själv uttryckte det var det karma att han dagen efter blev av med rösten helt och hållet. Jag själv tyckte att tystnaden var oerhört skön. Inte minst att inte hela tiden försöka vara trevlig, social och måla upp en fördelaktig bild av sig själv. Ironin gick inte mig heller förlorad i att bli av med rösten på ett meditationsretreat.

Och nu då?

Det kort svaret är att jag vet inte. För första gången känns det även ganska skönt. Det jag tog med mig var även hur viktig min familj och de som är mig närmst är. Hur mycket jag tycker om barnen och Caroline. Att när allt kommer till kritan så är det de som är viktigast. På riktigt. Jag har sagt det tidigare, men aldrig känt det på riktigt på det här sättet.

Plockar jag bort rädslan i form av ”vad ska andra tycka och tänka?” så är faktiskt inget annat viktigt. Huset, karriären och allt annat handlar ju bara om min egen prestige och rädsla. Det är människorna och relationerna till familj och vänner. Jag är så glad över att jag och Caroline har haft en hel del viktiga samtal på en ny nivå den här veckan och att hon har stått ut och står ut med mig.

Processen att städa ut i livet har faktiskt redan pågått ett tag, förmodligen omedvetet. Livet har även hjälpt mig som när jag i höstas blev av med ett styrelseuppdrag, ett annat som jag avslutade nu i våras och projekt som jag har skjutit mig ur. Än är det fortfarande tillräckligt mycket för att fylla mer än en heltidstjänst men redan nu märker jag att det inte tar lika mycket energi som det gjorde förr. För första gången på flera år har jag 100 mejl i inkorgen och känner inte ångest över det.

Den svårare och viktigare resan är att börja vara sann mot mig själv. Att säga det som jag tycker, att vara mindre rätt och inte minst lyssna på mig själv och kroppen. Caroline har kanske rätt i att jag har duckat en kula. Men det är som en god vän sa till mig – insikten är den lätta biten. Utmaningen kommer i att välja och skapa något annat som är hållbart över tid.

Något som jag bara har fått en glimt av, som jag tror kan vara en stor del av lösningen för mig, är att se problem utifrån ett nytt perspektiv. Att inte se det som att livet är ett eller en serie av problem att lösa utan snarare något att uppleva och utforska. Att det som jag upplever som problem i mitt liv är en feedback på att jag inte är okej med någon del av mig själv. Det vill säga att om jag i sanning vore okej med mig själv – i alla delar – då skulle jag inte heller uppleva problem som problem.

Det tål verkligen att funderas på – för jag fattar det och sedan förlorar jag det i samma stund. Särskilt när det dessutom formulerades som att problem är fantastiska ursäkter till att inte leva sitt eget liv fullt ut. För vem kommer protestera när man säger ”Hur kan jag vara glad/lycklig/nöjd/etc när jag har problem X i mitt liv?” Vi övertygar till och med oss själva om att det är omöjligt. Att det dessutom i många fall inte ens är sant på riktigt utan ”bara” är en upplevelse, tolkning eller rädsla gör ju det hela än mer absurt.

Jag lär säkert få tillfällen att återkomma i det ämnet. För jag är inte där att jag kan se eller känna det (än). Även om jag är lite mindre rädd idag än för en vecka sedan, så känns det att det bara är de första stapplande stegen som jag har börjat ta.

Tack än en gång för att du har läst och gett mig möjligheten att få dela med mig. Tack även för de fina kommentarerna i förra veckans notis.

Relaterade artiklar

Om du uppskattade den här artikeln så gillar du nog även:

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Om du gillade den här artikeln och så kan du anmäla dig till vårt månatliga nyhetsbrev. Det är kostnadsfritt och du kan avanmäla dig när du vill. Det brukar innehålla tips på bloggens bästa artiklar och lite annat smått och gott.

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Vad tänker du?

Det är få artiklar som jag har tvekat att publicera, men det här är en av dem. Därför är det både läskigt och lite spännande att höra vad ni läsare tycker och tänker. Kanske är det någon mer som känner igen sig? Eller så är det bara jag som kom i ett måndagsexemplar. 😎


Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.

Kommentera

81 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Tack för ditt mod att sträva efter autenticitet!

    Jag känner igen mig i mycket, och jag betraktar större delen som faktiskt allmängiltiga upplevelser.
    Det Brené Brown skriver i boken Mod att vara sårbar går rakt in i det här, det är ett starkt lästips.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Simon
  2. Vit pil

    Kära Jan och Caroline, tack för ert mod och tack för er ärlighet mot mig, som lyssnare, och mot varandra.

    Känns litet märkligt att tacka dig, Jan, för ditt mod. Du som beskriver dig som rädd. Jag är tagen av ert poddavsnitt, som jag precis har lyssnat på. Lyssnat på med glädje, med intresse och tankarna har farit fram och tillbaka – det är så mycket jag känner från mitt eget liv..

    Nu skickar jag en stor tacksamhetskram till er båda och har bara ett hopp och en önskan från djupet av mitt hjärta – och det är att du får tilbaka färgerna i ditt liv, Jan.

    På återhörande/Pia

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    pia bak-frederiksen
  3. Vit pil

    Hej Jan och Caroline

    Nu kommer jag lite sent in i detta inlägg men jag hoppas ni läser ändå. Först och främst vill jag tacka för ett avskalat och ärligt inlägg. Jag tror många känner igen sig i den känsla som förmedlas.

    Själv arbetar jag i skolvärlden och läste för ca. 1 år sedan en rapport från Folkhälsomyndigheten om att psykisk ohälsa bland unga ökat med 100%!!! de senaste 10 åren. Att känna inre tomhet och även må psykiskt dåligt har tyvärr blivit något av vår tids folksjukdom.
    (Källa: https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-press/nyhetsarkiv/2018/oktober/psykisk-ohalsa-bland-barn-och-unga-maste-tas-pa-allvar/)

    Intressant på samma ämne är också sociologens Roland Paulsens kritik av Hans Roslings mycket positiva syn på den mänskliga utvecklingen. Kolla gärna in detta: https://www.youtube.com/watch?v=OoIcsj9ysvs

    Jag uppskattar verkligen er blogg för att ni förhåller er vetenskapligt till fältet ekonomi och investeringar. Detta är ett enormt stöd (en ren tjänst faktiskt) för oss läsare som gör att vi slipper gå i en herrans massa fällor. Jag tänker att man kan förhålla sig på samma sätt vad gäller känska av tomhet och de svåra frågorna i livet. Det finns så mycket dravel där ute i form av självhjälpskurser/böcker som är helt oventenskapliga och som man dessutom förväntas betala mycket pengar för. (Ungefär som med sura och dyra förvaltade fonder som lovar guld och gröna skogar :)) Jag kan verkligen rekommendera att läsa Richard Wisemans bok 59 seconds; Think a little, change a lot. Det är en helt vetenskaligt förankrad självhjälpsbok som dessutom är mycket rolig att läsa.

    Lycka till med grävandet i den inre trädgården. Det är något som vi alla behöver syssla mer med.

    MVH: Johan

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Johan
  4. Vit pil

    Tack Jan och Caroline för detta inlägg!
    Även om det finns risk att såväl mitt som de 77 tidigare inläggen, och jag noterar de i stort samstämmiga rösterna om att detta var ett speciellt bra inlägg, hamnar i ”den bottenlösa hinken” av bekräftelse, så vill jag ändå skriva en kommentar.

    Men istället för trädgårds-metaforen kanske metaforen om hinkar passar bättre? ;) Investeringsstrategin är väl inte fullt ut översättbar till detta sammanhang men kanske användbar som tanke-experiment. Min tanke är att den där ”bekräftelse-hinken” istället för bottenlös kan ses som lekhinken i er 4-hinks-strategi: den kan ge stor utdelning vissa stunder, men det är inte lämpligt att lägga all sin förtröstan där då man också riskerar att förlora ”allt” (läs: ”all” bekräftelse och istället få kritik från oss ”därute” som Caroline säger). Då gäller det att ha en buffert och en långsiktig hink som man kan tanka ifrån och där egentligen tryggheten ligger. Det låter i inlägget som att den långsiktiga hinken är er familj, som ni har byggt upp under lång tid av ”investeringar” i tillit, kärlek och vardagslivets upp och nedgångar. Kanske är buffert-hinken olika saker för de olika personerna i familjen som får en att må bra (oavsett om det är att ”hänga” eller tänka ut en programmeringsstrategi eller vad det nu är, poängen är att man behöver fylla på den för alla i familjen ska orka/känna för att fortsätta det gemensamma långsiktiga projektet, nån behöver ibland ta ut för att fylla på hos nån annan, så att säga). Om ni får rull på buffert- och det långsiktiga kommer kanske den tredje hinken bli en penga-maskin i form av positiv självkänsla-maskin… (Jag tror visst man kan älska andra innan sig själv, så jag ser inte självkänslan som buffert man måste bygga upp först.) Sen kan ni ”leka” med podden, företagande och annat ni tycker är kul och få lite bekräftelse ibland, medans vissa satsningar ger mer kritik. Det är liksom först om lekhinken blir nån av grund-hinkarna som den kan te sig som bottenlös. Och om man i familjen tänker olika om hinkarnas plats, betydelse och dimensioner, samt strategin som sådan, kan det börja svaja betydligt.

    En annan sak vill jag också kommentera: transparens och öppenhet. Ni är, som flera kommenterat, modiga som pratar om det lite mer privata/personliga som i detta avsnitt. Fast ser jag det som en fortsättning på det ni verkar ha drivit länge: att vara öppna och transparenta och ”leva eran idé” om att göra detta ”tillsammans”. Ett sådant förhållningssätt öppnar samtidigt för mer kritik. Men precis som genuin demokrati på flera sätt är ”svårare” att upprätthålla än diktatur – just för att demokratin öppnar för oliktänkande och kritik, så ser jag er öppenhet som att ni fortsätter att leva er idé om att dela med er av er kunskap och driva detta som ett ”tillsammans-projekt”. Jag uppskattar även öppenheten om tex Better Globe, Jans senaste inlägg om det skvallrar om att du fortsätter att driva tanken om öppenhet och transparens. Det ser jag som oerhört positivt och du/ni ska ha stort cred för det! Jag fattar att det kan vara väldigt jobbigt att ta emot all kritik och att tex juridiskt korrekta disclaimers kan ruta in vissa saker mer än man önskar. Man kan då och då behöva ta en paus, inget konstigt eller misslyckat med det. Men om tanken är att driva ”tillsammans” så blir det ju tokigt att sluta med just det, då blir det åtminstone nåt annat. Och vad jag kan förstå av kommentarerna under såväl det här, liksom under många andra inlägg, är att ert tillsammans-tänk är oerhört uppskattat av de flesta av oss som läser.

    Så stort tack för ert arbete och sättet ni driver denna blogg. Ta hand om er.
    (och ursäkta långt inlägg)

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Karin
  5. Vit pil

    Jag väntar nu på att få höra vilka delar av din omfångsrika verksamhet som du kommer att lämna, blogg, podcast nyhetsbrev, tidningsartiklar, intervjuer, föreläsningar, workshopps, Better Globe-företaget o.s.v.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Eilert
  6. Vit pil

    Jag har plöjt din blogg och lärt mig jättemycket om ekonomi. Men detta inlägg och det förra angående samma tema är de bästa på hela bloggen! Detta är inlägg från hjärtat! Det finns människor som bloggar om svåra/personliga saker när de gått igenom det och mår bra igen. Intressant att läsa någon (du) som beskriver sin personliga resa från början. Modigt! Du är min idol!

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Alexandra
  7. Vit pil

    Ville bara tacka Caroline för hennes kommentar kring att stänga dörrar istället då att hålla dem öppna innebär uppskjutna val som kan ge ångest. Också tack till Jan för att du öppnar upp och delar med dig av din inre resa!

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    Arvid
  8. Vit pil

    TACK!!!!! Så sjukt jäkla bra skrivit!! Det här är när bloggar och liknande forum visar sin bästa sida. Ärlig, rakt, skört och så satans starkt på samma gång. Berör verkligen!! Pengar är ett så brett ämne men i grunden handlar det ju om livskvalitet. Fint med sånna människor som du! Vi har våra fel och mister men att va rak och öppen med dem skapar gemenskap och ett mycket trevligare klimat att föra diskussioner i. Lycka till med alla rädslor!!

    5+
    Gravatar ikon för användaren
    Frida
  9. Vit pil

    Hej Jan och Caroline!

    Här kommer en novell av Heinrich Böll som många borde läsa och reflektera över. Många människor jagar efter något som de redan har.

    Vill även tacka er för fantastiska podd. Jan! Lycka till med din nya resa. Vägen kommer nog att vara krokig och backig, men det får det vara värt. Mår inte själen bra, så mår inte kroppen bra.

    Anekdot för sänkande av arbetsmoralen

    Västtysken Heinrich Böll (född 1917) är en starkt samhällskritisk författare, som i en rad böcker skärskådat förhållandena i sitt hemland under nazitiden och efter kriget, I Katharina Blums förlorade heder t ex angriper han sensationspressen. Den novell av Böll som återges här visar honom som satiriker.

    I en hamn på Europas västkust ligger en fattigt klädd man i sin fiskebåt och dåsar. En flott klädd turist sätter just i en ny färgfilm i sin kamera för att fotografera den idylliska tavlan: blå himmel, grönt hav med fredliga snövita vågkammar, svart bröd, röd fiskarmössa. Klick. En gång till: klick, och eftersom alla goda ting är tre, och det är bäst att det säkra före det osäkra, en tredje gång: klick. Det spröda, nästan fientliga ljudet väcker den dåsande fiskaren som sömnigt rätar på sig, sömnigt fiskar efter sitt cigarettpaket, men innan han funnit det han söker har den ivrige turisten redan hållit en ask framför näsan på honom, inte direkt stoppat cigaretten i munnen på honom, men lagt den i hans hand, och ett fjärde klick, cigarettändarens, avslutar den brådskande artigheten. Genom det överdrivna i denna flinka artighet, detta för mycket av det goda som knappast går att mäta och som man aldrig kan sätta fingret på efteråt, har det uppstått en irriterad förlägenhet, som turisten – kunnig i landets språk – försöker överbrygga genom ett samtal.
    ”Ni kommer att få en fin fångst idag”
    Huvudskakning från fiskaren.
    ”Men jag har hört att vädret är gynnsamt”
    Huvudnickning från fiskaren.
    ”Ni skall alltså inte fara ut?”
    Huvudskakning från fiskaren, stigande nervositet hos turisten. Förvisso ligger den fattigt klädde karlens väl honom varmt om hjärtat; sorgen över det försuttna tillfället gnager honom.
    ”Å, ni mår inte bra?”
    Äntligen övergår fiskaren från teckenspråk till talade ord. ”Jag mår alldeles utmärkt”, säger han. ”Jag har aldrig mått bättre.” Han reser sig, sträcker på sig som om han ville demonstrera hur atletiskt byggd han är. ”Jag mår alldeles fantastiskt bra”
    Turistens ansiktsuttryck blir allt olyckligare, han kan inte längre hålla tillbaka den fråga som så att säga hotar att spränga hans hjärta: ”Men varför far ni inte ut då?”
    Svaret kom prompt och knappt. ”Därför att jag var ute redan i morse.”
    ”Varför fångsten bra?”
    ”Den var så bra, att jag inte behöver fara ut en gång till, jag fick fyra humrar i mina korgar, nästan två dussin makrillar…”
    Fiskaren som äntligen blivit vaken, töar nu upp och klappar lugnande turisten på axeln. Han tolkar dennes bekymrade ansiktsuttryck som ett uttryck för visserligen onödiga, men ändå rörande sorger.
    ”Jag har till och med nog för i morgon och i övermorgon”, säger han, för att lätta främlingens sinne. ”Får jag bjuda på en av mina”
    ”Ja tack.”
    Cigaretter sticks i munnar, ett femte klick, främlingen skakar på huvudet och sätter sig på båtkanten, lägger ifrån sig kameran, ty nu behöver han bägge händerna för att ge eftertryck åt sina ord.
    ”Jag vill ju inte blanda mig i era personliga angelägenheter”, säger han, ”men föreställ er att ni for ut en andra, en tredje, kanske till och med en fjärde gång idag, och ni skulle få tre, fyra, fem, kanske rentav tio dussin makrillar…föreställ er det”.
    Fiskaren nickar.
    ”Ni skulle”, fortsätter turisten , ”fara ut två, tre, kanske fyra gånger inte bara idag, utan i morgon, i övermorgon, ja varje gynnsam dag – vet ni vad som skulle hända”
    Fiskaren skakar på huvudet.
    ”Ni skulle senast om ett år kunna köpa er en motor, om två år en båt till; om tre eller fyra år kunde ni kanske ha en liten kutter, med två båtar eller kuttern skulle ni naturligtvis få större fångst – en dag skulle ni ha två kuttrar, ni skulle…”, entusiasmen gör att rösten sviker honom ett par ögonblick, ”ni skulle bygga ett litet kylhus, ett rökeri kanske, och sen en konservfabrik, flyga omkring med egen helikopter, lokalisera fiskstimmen och dirigera era kuttrar via radio. Ni kunde förvärva laxrättigheterna . öppna en fiskrestaurang, exportera hummern direkt till Paris utan mellanhänder – och sen…” – åter mister främlingen målföret av entusiasm. Semesterglädjen har nästan runnit av honom, och bedrövad i sitt innersta skakar han på huvudet medan han ser ofångade fiskar muntert hoppa i tidvattnet som fredligt rullar in mot stranden.
    ”Och sen”, säger han, men åter blir han stum av upphetsning.
    Fiskaren dunkar honom i ryggen som man gör med ett barn som har satt i vrångstrupen.
    ”Ja, sen” frågar han tyst.
    ”Sen”, säger främlingen med stilla hänförelse, ”sen kunde ni lugnt sitta här i hamnen, dåsa i solen – och se på det härliga havet”
    ”Men det gör jag ju redan nu”, säger fiskaren, ”jag sitter lugnt i hamnen och dåsar, det var bara ert klickande som störde mig.”
    Tankfull gav sig turisten av därifrån, en lärdom rikare, ty han hade också en gång trott att han arbetade för att en dag inte behöva arbeta mer, och han kände inte längre ett spår av medlidande med den fattigt klädde fiskaren, bara en smula avund.

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Christer Pettersson
  10. Vit pil

    Tack för att du delade med dig och jag hoppas du hittar din inre balans / wiseman

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Susanne danielsson
  11. Vit pil

    Tack för din fina artikel känner igen mig själv i många delar. Modigt och utlämnande och insiktsfullt.Beröm dig själv och var tacksam för allt bra du har och har åstadkommit.mvh Johan

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Johan Larsson
  12. Vit pil

    Bra skrivet, och heja dig!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    jokke
  13. Vit pil

    Tack för ett fint avsnitt!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Sara
  14. Vit pil

    oj… Vilket fantastiskt avsnitt! Jag grät idag för första gången på flera år… Men det var ju bara för att jag kände igen mig i allt ni pratade om..

    Hjärtligt tack

    5+
    Gravatar ikon för användaren
    Ulf
  15. Vit pil

    Hej, läs bara om du vill. Tack för din artikel. Metaforen med ” din inre trädgård” är tilltalande. Det får mig att tänka på ordet lagom. Detta ord som ofta föraktas men som egentligen är så viktigt. För att få sin inre trädgård att blomstra behövs ju lite av varje, vatten, sol, bra jordmån, omtanke, näring mm. Var sak har sin tid, bättre sent än aldrig. De flesta av oss gör så gott vi kan och ibland har vi turen att någon person kommer i vår väg som som ger livet en ny dimension. I meditation kan ju den personen vara en själv. Att möta sig själv på ett nytt sätt som vidgar sinnet. Jag tycker också att mötet med naturen fyller den funktionen. Att utan minne och begär ta emot humlans surrande, bäckens porlande, koltrastens sång, vitsippan som nästan kan slå ut medan jag tittar på den. Bara vara utan minne och begär. Din väg finns där.Mvh/Christine

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Christine Danielsson
  16. Vit pil

    Jag hade sagolika framgångar i ett strategispel där jag spelade på elitnivå i 15 år. Det är inga lätta saker då man måste vara skickligare än kanske flera hundra tusen andra smarta män.

    Det var bara ett sätt att leva ett liv som var roligare än verkligheten. Jag hade svåra hälsoproblem, stamning m.m. och levde i social isolering.

    Det är inte så viktigt med framgång och pengar. De som har god hälsa, vänner, flickvän, roligt jobb, självkänsla och självförtroende, har ett liv som är tusen gånger bättre än mitt någonsin har varit. Det räcker med att vara normal för att få ett normalt liv och ett normalt liv är faktiskt rätt så bra.

    Det är bra att bara kunna sitta ned och njuta av tillvaron.

    5+
    Gravatar ikon för användaren
    Andreas
  17. Vit pil

    Tack Jan för att du delar med dig – modigt! Verkligen något att reflektera över och ta till sig. Låter som att du har börjat så frön till din inre trädgård 🤗.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    EDHOLM PÄR
  18. Vit pil

    Bra avsnitt! Känner igen sig i mycket!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    J
  19. Vit pil

    Du / Ni är så modiga. Jag är så tacksam att ni vågade dela med er trots tvekan.

    Vad är det värt att vi går mot rikedom-tillsammans om vi inte vågar ta tag i de frågor som finns och uppstår och som djupt inom oss ger möjlighet till, eller hindrar, ett-bra-liv-tillsammans. TACK!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Jonathan
  20. Vit pil

    Stort tack för en modig delning. Du är en förebild! Det är så viktigt att vi vågar prata om sådana här saker öppet.

    Nyckeln för mig har varit att släppa kontrollen, ta mig ut ur huvudet och ner i kroppen (det är ju där rädsla o trauma sitter). Lättare sagt än gjort. Jag har sökt och hittat rätt (professionell) hjälp. Ärligt talat ser jag det som min viktigaste investering.

    Lycka till med din fortsätta resa! Och fortsätt gärna skriva om hur detta utvecklas för dig. Vi är uppenbarligen många här ute som har eller har haft samma problem

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    D
  21. Vit pil

    Fint inlägg. Sedan jag har börjat bygga upp en ekonomisk buffert har jag också noterat en liten personlighetsförändring hos mig själv, som jag inte var helt beredd på eller helt nöjd med. Något att fundera på. Stort tack för läsningen!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Erik
  22. Vit pil

    Vilket fantastiskt inlägg! Jag blir så glad att någon som är så pass offentlig som du vågar dela med sig av det här. Vi är många som känner igen oss. TACK!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Em
  23. Vit pil

    Jag är så imponerad över din bredd… naturvetenskapligt skolad som du är.
    Det känns fantastiskt att du har vågat öppna upp för andra mjukare värden. Det kräver så mycket: mod, insikt, prestigelöshet, sårbarhet m m.
    Följer er sedan i januari och har fått så mycket kunskap och mod att jag har placerat om hela mitt kapital. Otroligt! Utan er podd hade detta inte hänt. Gick även till en oberoende rådgivare men, jag valde ändå att omplacera enligt den kunskap jag fått här.
    Ta den tid du behöver, men jag hoppas verkligen att du kommer att fortsätta med bloggen.
    Stort tack och lycka till båda två
    Kram ACG

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    ACG
  24. Vit pil

    Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, inlägget är bara så fantastiskt. Och jag känner igen mig i mycket. Tyvärr. Tack Jan och Caroline för att ni är dom ni är.

    5+
    Gravatar ikon för användaren
    LBG
  25. Vit pil

    Vilket bra avsnitt! Inte alls rörigt utan bara helt mänskligt och perfekt. Du har ju det du söker precis runt knuten, nämligen Caroline. Denna kloka, sympatiska jordnära och smarta person. Lyssna och lär. Ni är en otroligt härlig podcombo. Gärna mer mänsklighet tillsammans med alla kunskaper…och lite mer Caroline i poden 😉

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    Ina
  26. Vit pil

    Wow!! Tack för tänkvärt inlägg. Jag som skulle in på din blogg för att hinna ”prestera” innan möten ”måste hinna kolla upp fonder osv. för annars blir jag fattig” – rädslor. Ibland kränglar man till livet så otroligt mycket. Det är precis som du skriver, man förstår det och sen tappar man det igen. Tack för att jag idag fick läsa precis vad jag behövde läsa <3

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Anna
  27. Vit pil

    Vill bara säga ett Stort och Varmt Tack! Jag har aldrig kommenterat förr men nu var jag bara tvungen. Detta berörde verkligen och kommer hjälpa många. Kramar Marie

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Marie
  28. Vit pil

    Hej! tack för ett fantastiskt avsnitt! Jag känner mig ödmjuk när jag får ta del av ert liv och jag som trodde att du redan var där i tankarna som du berättade on i detta avsnittet. Jag har fått en bild av dig som otroligt ödmjuk och jämställd och kunnig såklart som delat med dig av ekonomisk kunskap och livskunskap på ett så lättsamt och pedagogiskt sätt och så är du också fast i rädslor och det gör dig ännu mänskligare.
    Tack för att du berättar och herregud vilket mod, inte att berätta i podden utan att tänka om^, om livet och hur du lever ditt liv!!! Jag tycker att ni båda är så goa att lyssna på och skit i alla negativa troll på internet de är bara avundsjuka små människor som kastar skit omkring sig och det är inte personligt mot dig, de kommer att gå vidare till nästa person …osv.
    Tack för alla fantastiska avsnitt, gör något du och familjen mår väl av vi lyssnare har fått så mycket kunskap att vi klarar oss själva nu…om vi måste.
    Stort tack till Dig och Caroline och en stor varm kram till er!!/Mia

    11+
    Gravatar ikon för användaren
    Mia Blomgren
  29. Vit pil

    Waw, tack, vilken delning! Den berör verkligen…..
    Har alltid förundrats över din fina egenskap och ditt brinnande engagemang av att dela med dig av ett rikare liv som guidat mig mycket!
    Lycka till med din inre reda och var inte för hård mot dig själv!!
    Livet går inte i repris. :-) Ann

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Ann
    1. Vit pil

      Vi gillar, är tacksamma för och respekterar dig, Jan. Du har inspirerat och utbildat många av oss (inklusive mig) till en sådan grad att jag inte tror att du kan förstå det.
      Jag hoppas att du väljer att fortsätta tackla de tankar, känslor och mönster som du inte längre trivs med. Kanske skulle det hjälpa att blicka in i FIRE-rörelsen närmare (Podcast tips: Mad Fientist), då ett centralt tema är just hur pengar inte är allt och ens relation till sig själv, nära och kära samt värden är så oerhört mycket viktigare för ens välmående på många vis. Din inre trädgård är garanterat finare än du tror, så se till att spendera mer tid där och känn ingen press alls! Den hör inte hemma i ditt liv längre!

      1+
      Gravatar ikon för användaren
      Olle
  30. Vit pil

    respekt Jan, tagga ner lite och njut mer.
    hoppas däremot på mer avsnitt :)
    allt gott
    /max

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    max
  31. Vit pil

    Tack för ett väldigt givande inlägg. Du beskriver någonting som många av oss känner och kämpar med dagligen. Vi håller på att prestera ihjäl oss och är så rädd för vad andra ska tycka och att göra fel. Strävan efter frihet och trygghet gör att vi gömmer bort att leva.

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Anna
  32. Vit pil

    Hej Jan och Caroline! Håller med föregående 47 kommentarer. Så tacksam över ditt mod och din öppenhet kring dig själv som jag vet kommer hjälpa mig att bättre förstå mig själv i de delar jag känner igen mig av det du skriver. Det är den när typen av inlägg som gör er blogg så brilliant! Ta hand om er/ Nils

    5+
    Gravatar ikon för användaren
    Nils Lif
  33. Vit pil

    Wow – Jag känner så igen mig i mycket utav det du skriver – speciellt i frågeställningen – vem är jag om jag inte presterar?

    Din artikel gav mig nya insikter och funderingar. Stort varmt tack för din ärlighet, och för att du delade med sig av denna artikel.

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Jeanette
  34. Vit pil

    Tack för bra avsnitt, många känner nog igen sig. Det är viktigt att ta sig själv på djupaste allvar, och det är viktigt att släppa det ibland också.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Johan
  35. Vit pil

    Hej Jan och Caroline!
    Det här är det första jag skriver här på sidan. Jag ville säga att du är alldeles för hård mot dig själv Jan. Ni är fantastiska, kloka och så fina!
    Jag är så tacksam för all hjälp jag fått! Utan er hade det varit en mycket svårare och längre väg mot ett friare och rikare liv.

    Stor kram till er båda!

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Katarina
  36. Vit pil

    Hej Jan!

    Flrst stort tack till denna delning. Väldigt berikande läsning att få läsa om dina insikter.

    Jag vill kommentera det du skrev om att insikten är enkel, och att ändra på livet svårare.

    Det tror jag inte på. När väl insikten fåtts och ett beslut att inleda förändring tagits på grund av en insikt, blir processen enkel och medströms i sinnet. Efter en insikt har man sinnet med sig i förändringsprocessen.

    Om man däremot försöker förändra sig på grund av rationellt tänkande, intellektuellt resonemang och logik, har man inte sitt sinne med sig (sitt undermedvetna m.m) och det blir som att försöka ändra kurs på ett stort fartyg utan att först tala med styrman. Efter att ha läst detta inlägg låter det som att du redan talat med styrman, så ha förtroende i din djupare intelligens förmåga att förändra dig själv, också kallat transformation.

    Tack för fin läsning
    Oskar

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Oskar Huledal
  37. Vit pil

    Stort Jan, tack för att du delar med dig. Jag har ett seriöst boktips till dig som jag tror kan ge dig lika mycket som den gav mig. Den handlar mycket om just den inre trädgården.

    Titel: Munken som sålde sin Ferrari
    Författare: Robin Sharma

    Ge den en chans, jag tror inte du kommer ångra dig.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Alex
  38. Vit pil

    Jag vill tacka dig Jan för en fantastisk blogg som jag följt under många år och som lärt mig otroligt mycket om privatekonomi. Tack också för att du vågar öppna upp och bidra med de fantastiska insikter du fått på sistone.

    Jag var själv på ett ”silent retreat” för två veckor sedan och det var utan tvivel det bästa jag gjort under mitt drygt 30-åriga liv. Att våga gå sin egen väg och inte följa strömmen är aldrig ett lätt beslut och vi är bara i början av vår resa. Nu är det bara att njuta av allt härligt som livet erbjuder. Lycka till med allt du tar dig för framöver och skönt att du insett många nya värden den här helgen. Vilken väg du än tar här framöver så kan du se att du har en trogen skala folk som stöttar dig i vilket fall och det är där du ska lägga fokus.

    All lycka och välgång
    Henning

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Henning
  39. Vit pil

    Tack Jan för ett väldigt modigt inlägg.
    Var glad att dessa intelligenta insikter kommer innan du fyllt 40 år. Tror många känner likanande fast vid 65…

    Jag hittade din blogg för många år sedan och satt uppe till 5 på morgonen och läste ALLT. En aha-upplevelse. Ha sedan följt din blogg regelbundet.

    Lägg nu tid och energi på sig själv och din familj.
    Stort lycka till!

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Jenny
  40. Vit pil

    Hej Jan och Caroline,

    Många hjärtligt STORA tack till er båda för detta avsnitt. Är ett stort fan av er blogg och ni har inspirerat och hjälpt mig väldigt mycket. Jag behövde verkligen bli påmind om det som ni tar upp här. Det är så lätt att gå in i tankefällan att ”då jag har kommit till X” kan jag vara nöjd, eller ”då jag har Y kan jag koppla av och vara lycklig”, istället för njuta av livet och leva i nuet (lättare sagt än gjort såklart). Tror det var John Lennon som sade: ”Life is what happens when you are busy making other plans”.

    Kan även rekommendera två böcker i relaterade till ämnet som jag tror ni skulle uppskatta: The Power of Now och A New Earth, båda skrivna av Eckhart Tolle. På tal om böcker vill jag även passa på att tacka för alla boktips på denna blogg!

    Stort tack återigen för allt ni bidrar med!
    /David

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    David
  41. Vit pil

    Hej Jan,
    Har försökt skriva detta flera gånger nu, och vet inte riktigt vad jag vill säga förutom TACK!
    Tack för insikter dels privatekonomiskt och dels ”mänskligt”!
    Hoppas ni fortsätter podda/blogga.
    Hälsningar /Stina

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Stina
  42. Vit pil

    Min högt älskade Jan! Tack för samtalet igår och att du orkade lyssna på din tjatiga mamma. Hoppas också att vi även har ” rett ut” saken med den lite förhatliga spegeltavlan. Tänk hur mycket man kan göra/ställa till för ngn annan – helt omedvetet. Som jag sade till dig igår livet är inte alltid en rak väg – det har många nyanser som vi alla har ngn gång upplevt/ kommer att uppleva. Det har du mer eller mindre fått bekräftelse på i alla kommentarer här. Ibland är det bara svårt och jobbigt att prata om sina innersta känslor. Du är väldigt modig att du gör det – och offentligt.Du vet hur mycket jag älskar dig, Caroline och mina två underbara barnbarn. Älskar dig .

    13+
    Gravatar ikon för användaren
    Ivana Bolmeson
  43. Vit pil

    Hej Jan, läst din blogg länge men aldrig skrivit nåt innan. Tack för den personliga artikeln och för en bra (den enda riktigt kompetenta och genuina jag hittat) blogg! Christian

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Christian
  44. Vit pil

    Älskade kompis Jan!

    Detta var den finaste gåva jag kunde få av dig.

    Tack å det djupaste! Underbart sårbart och modigt! Tack!

    Nu kör vi! På riktigt! Tillsammans! 😁❤️

    5+
    Gravatar ikon för användaren
    Niklas Delmar
  45. Vit pil

    Så fint skrivet! Särskilt att man fattar och sen tappar man det, det kräver verkligen sin tid! Hjulspår brukar vara djupa och man måste behålla fokus länge för att ta sig ur dom, men det går!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Sofia
  46. Vit pil

    Tack Jan för ett väldigt modigt och fint inlägg.
    Du och din fru har hjälpt mig att komma igång med mitt sparande. Ni är fantastiska.Jag lyssnar på många poddar om sparande men din podd är bäst.

    Bry dig inte vad andra tycker och tänker. Varför skall du göra det? De är inte värda en enda sekund av ditt liv.

    Ta tid för dig själv och börja träna. Det gjorde jag efter läsning av en bok som jag kan rekommendera. Den heter ” Hjärnstark”.

    Lycka till er båda!
    Ni är bästa !

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Lekica
  47. Vit pil

    Tack för att du delar med dig av detta viktiga och personliga perspektiv!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Sarah Bjurka
  48. Vit pil

    Jag vet precis hur du känner. Pengar i sig skapar ingen lycka. Mänskliga relationer gör.

    Jag hade över miljonen på mitt aktiekonto. Trots att börsen steg kände jag ingen extra glädje. Därför sålde jag allt och amorterade på mitt bolån. Mycket bättre känsla att ha liten skuld än ha mycket pengar på ett konto. Efter att jag sålde allt började jag om sparandet på ny kula. Det är resan som är rolig, inte målet.

    Det finns mycket i livet som är viktigare än bankboken. Att leva ett friskt liv, göra kul saker med tjejen, upptäcka nya platser och att äta god mat. (Tänker på street food).

    Lycka till i framtiden oavsett hur du gör med bloggen/podden!

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    norskamiljonen
  49. Vit pil

    Tack för att du delar med dej. Det här är spännande att läsa, berör och väcker tankar.

    Skriv gärna efter en tid hur du ser på det här med lite distans.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Stellan
  50. Vit pil

    Tack för ett fantastiskt inslag. Jag blev mycket ”tagen” av er öppenhjärtighet. Jan, du har allt vad du behöver och utmärkt coach i Caroline. Kramis till er båda

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Lisbeth Ahlberg
  51. Vit pil

    Tack Jan för ett väldigt modigt och fint inlägg. Håller med dig med att man måste börja lyssna inåt och besöka sin inre trädgård ibland. I mitt fall så blev det ett jobbyte och ett helt nytt yrke som jag hittade när jag besökte min inre trädgård. Du är värd både vila och tid med din familj. Tack för en jätte!! fin och lärorik blogg. Och du är verkligen inget måndagsexemplar. Du är verkligen både kunnig och inspirerande att lyssna på. Bästa hälsningar Rose-Marie

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Rose-Marie Axelsson
  52. Vit pil

    Bra skrivet! Vi är nog många som känner igen oss helt eller delvis. Du är inte ensam och du hjälper så många, vi borde vara bättre på att skicka uppmuntran.

    Otroligt bra och viktigt att du delade med dig!

    En sak jag gjort som faktiskt får mig att må bättre och fokusera på mig själv är att ta bort alla ”sociala medier”. För det är mest gnäll och fokus på elände, samma med att utsätta sig för 24/7/365 nyheter. Vem mår bra av det? Lite som att knarka negativitet. Sociala medier och nyheterna fokuserar på enskilda negativa händelser, men missar världen i stort. (https://urplay.se/program/209439-ur-samtiden-pi-symposium-pinker-och-rosling-darfor-ar-vi-okunniga-om-varlden – lyssna så inser du att ”det är bättre nu”)

    Bloggen, mail och ditt ”vanliga” jobb kanske räcker gott nog?
    Starkt av dig att öppna såhär, som att ge någon tillgång till din terapijournal. Det här kommer att göra dig bättre över tid, helt säkert! Folk som själva mår dåligt attackerar gärna dig istället för att ta hand om sig själva. Facebook osv gör det alldeles för enkelt att kritisera andra utan att behöva ta eget ansvar. Argast vinner på nätet, men förlorar annars.

    Klyschigt men sant; ta hand om dig!

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Andreas
  53. Vit pil

    Artikeln berör mig på så många punkter. Det betyder otroligt mycket att du är villig att dela med dig av detta och allt annat du gör. Kämpa på!

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    Johan Nordström
  54. Vit pil

    Du är så imponerande! Det har säkerligen krävts en hel del mod för att publicera detta. Det kommer att hjälpa många, många andra så stor applåd till dig. Detta gör skillnad, du gör skillnad. Det ska bli spännande att höra mer om fortsättningen. Ta hand om er och tack för en redan bra blogg/podd som blev ännu bättre.

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    katarina
  55. Vit pil

    Tack för detta inlägg, det var fantastiskt att läsa och modigt av dig! ♡

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Anna J
  56. Vit pil

    Tråkigt att ni fått kritik och granskning. Ni har hjälpt så många människor, jag är en av dem. Är mycket tacksam för allt ni lärt mig.

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    Victoria
  57. Vit pil

    WOW, så härligt ärligt och fint berättat. Jag tror många med mig känner igen sig i det du beskriver. Jag har varit i din situation och han inte vakna upp innan det var dags för skilsmässa. Idag väljer jag att lägga tid på mig själv, min familj och leva o dela nuet tillsammans med dem.
    Lycka till

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Alex
  58. Vit pil

    Tack Jan och Caroline för ett mycket fint inlägg om ett så viktigt ämne! Det är modigt att öppna upp så som du gör Jan och att dela med dig av den processen. Jag känner själv igen mig i det du säger och har i alla år tänkt att mitt värde ligger i det jag åstadkommer och gör för andra. Jag känner också igen vissa utmattnings-symptom och en del av den där tomheten som du upplever kan också komma från det. Så fyll på och odla din inre trädgård! Gör saker för att de är roligt, återhämta dig och stärka dig. Jag gillar också det som Caroline sa om att hitta sina likar. Det ligger så mycket i det, att söka stöd i, och också att ge stöd till, andra som är i ett liknande läge och att söka styrka i sina egna grundvärderingar. Mycket bra, heja dig Jan!

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Mia
  59. Vit pil

    Fantastisk artikel! Tack för att du delar! Tror att den är bra för många att läsa. Härligt att höra att du och Caroline har haft bra samtal och att ni verkar ha det fint ihop. Jag gläds med dej, att du har fått de här insikterna. Lycka till med livet!

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Helene
  60. Vit pil

    Ge dej själv kärlek.
    Med vänlig hälsning Yvonne 🙏

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Yvonne Mattsson
  61. Vit pil

    Hoppas att du landar skönt i din inre trädgård tillsammans med din kloka Caroline.
    Jag gillar din blogg och podd just för att det inte bara är siffror utan också känslor med i bilden. Det måste vara ett elände med allt hat och folk som ska skriva dig/er på näsan och tala om vad ni gjort fel (ur deras synvinkel).

    Jobba dig inte fördärvad, titta på hur mycket passiva inkomster du har och hur långt de räcker i vardagen och så jobbar du det som behövs för att få det att gå runt. Om du har följt dina egna råd så lär det ju inte vara så mycket ;) och använd tiden till din familj.

    PS Skönt för mig att läsa om någon som är värre normstyrd än jag är!

    Kram till er båda

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    AnnaS
  62. Vit pil

    Vad märkligt – det var ett tag sedan jag var inne här på (den utmärkta) bloggen, men ikväll kom mitt dåliga samvete ikapp mig och jag tänkte att ”nu måste jag gå in och uppdatera mig lite på ekonomifronten”… och så ligger den här artikeln högst upp.
    Med tankar som jag också har umgåtts med, en längre tid, i mitt eget liv.
    Tack för att du delar med dig så öppet av detta – jag önskar dig (och familjen) all lycka till på den fortsatta resan. Allt har sin tid, och när tiden är mogen så kommer man dit man ska.

    (PS: själv är jag inbokad på ett retreat i tio (!) dagars tystnad – något jag ser fram emot med skräckblandad förväntan…!)

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Johanna
  63. Vit pil

    Tack för ditt öppethjärtliga inlägg! Jag ställde mig frågan för flera år sedan, vad är det jag längtar efter när jag går till jobbet och kom på att jag inte hade något riktigt svar. Jag hade för många bollar i luften för att kunna se vad det var som jag faktiskt ägde på riktigt. Efter ha städat och rensat bland alla bollarna så kunde jag till slut hitta ”russinen i kakan” och kunde fokusera på dem. Allt klarnade i kaoset och därefter blir alla följande val lättare att sortera. Det som jag faktiskt äger prioriteras nu och jag kan lättare känna en tacksamhet. Med den blir det lättare. Inte säkert att du blir hjälpt av detta men ville bara skriva av mig lite efter ha blivit berörd av ditt inlägg.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Kristian Jakobsen
  64. Vit pil

    Tack för att du delar med dig! Inte bara du som är ett måndagsexemplar 😊. Gick igenom en liknande process för några år sedan. Mycket lärorik! Ser min 18 åring gå igenom ångest och vill hjälpa henne nu. Men hon är inte heller intresserad/kapabel att hitta sin inre trädgård. Men en vacker dag kanske. Själv behöver jag bli betydligt mindre rädd. Så tack för att jag blev påmind om det.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Madde
  65. Vit pil

    Bravo!

    0
    Gravatar ikon för användaren
    DM
  66. Vit pil

    Detta berörde verkligen mig, insikter här i livet och hur samhället ser ut är ibland väldigt deprimerande, just därför man ska göra saker som får en att må bra och stanna upp och känna efter ibland. Pengar är inte allt men en del i livet och allt ni lärt mig är jag så tacksam för, kanske det skulle räcka att släppa ett avsnitt varannan vecka eller en gång i månaden så du/ni får mer tid över till familjen eller annat kul, jag kommer följa er oavsett, prioritera er och det som är viktigt för man vet aldrig när det tar slut.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Jennifer
  67. Vit pil

    Mycket trevligt inlägg. Ett tips från någon som känner igen sig en del i det du skriver är att rensa ut. Släpp på allt klutter.

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    N
  68. Vit pil

    Vill bara säga stort tack för detta inlägg. Har gett resonans i mig. Ta hand om dig, de dina och din trädgård. Fira när du har 1000 obesvarade email. Allt gott!

    3+
    Gravatar ikon för användaren
    Sofia
  69. Vit pil

    Tack Jan för en av dina viktigaste inlägg!
    Jag tänker utifrån mina egna erfarenheter att du möjligen behöver ta dig mer tid att reflektera över vad som är viktigt för dig och din familj. Jag tror det är svårt att hinna med det på en retreat som du hade modet att närvara på! Framförallt efteråt med alla reflektioner och tankar som behöver smältas och sorteras. Och inte minst med det tempot och antal bollar du ger intryck av att hålla igång samtidigt. Möjligen behöver du skapa mer egentid att reflektera och fundera på vad livet ska vara för dig och din familj.
    Eller så har jag helt fel och kommer med ett förslag och lösning som inte alls fångar det du behöver. Kanske har du bara ett behov av att dela med dig och uttrycka det för att kanske bättre förstå var du själv är i livet nu?
    Jag själv tog en time-out några månader med familjen och reste utomlands. Under den tiden hade vi inga måsten alls, umgicks och njöt av varandra som familj.
    Jag lärde mig på nytt att vara närvarande här och nu, och hur jag kan vila i stunden och njuta av det! Jag hade tid att reflektera över vad som var viktigt för mig. Jag blev påmind om det viktiga perspektivet eftersom jag och min familj skapade förutsättningar för den tillsammans-tiden! ”Rika tillsammans!”
    Några tankar bara!
    Lycka till!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Tom
  70. Vit pil

    Vilket otroligt modigt och viktigt avsnitt! Jag blev väldigt berörd och kunde relatera till mycket av det ni tog upp. Varmt tack för att ni delar med er av de här viktiga ämnena som i mina ögon gör den redan fantastiska RikaTillsamnans-resursen ännu mer värdefull! Stort lycka till med den fortsatta resan inåt!

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Hanna
  71. Vit pil

    Lycka till med de nya insikterna och förändringsprocessen som följer om så önskas. Allt gott till dig och familj!

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Johan
  72. Vit pil

    Naket och mycket ärligt skrivet Jan, Tack!

    Vårt samhälle har tyvärr blivit hårt och polariserande. Att du blir trackaserad på sociala medier och utsatt för näthat är näst intill ofattbart, när det heter ”TILLSAMMANS” i själva varumärket.
    Men ondskan och det mörka vill riva ner och trasa sönder.

    Devisen, ”jag håller inte med dig men skall göra allt för att du ska få framhålla din sak” (som egentligen är förmågan att skilja på sak och person och grunden för de,mokrati), fungerar tyvärr inte längre i ett allt kyligare samhällsklimat.

    Tack John för allt som du ger vidare och att du är konstruktiv och bygger upp.
    Att någon kan klanka ner på det som du (och Caroline) gör är mycket tragiskt, ja ofattbart.

    Vi är många som står bakom dig!

    Gör som örnen ”flyg högre” så att du inte hör kråkornas kraxande.

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Hans
  73. Vit pil

    Blev så berörd av avsnittet, otroligt starkt. Är själv ung, med mycket obearbetad sorg från min barndom, och precis nyexaminerad från en lång och prestigefull utbildning. Att höra er reflektera kring dessa ämnen är så hjälpsamt just denna tiden i livet. Och även om målet är att kunna fylla sin egen skål, så hoppas jag ni kan ta till er att ni verkligen gör en stor insats för många av oss som får ta del av allt ert fantastiska material.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Carin
    1. Vit pil

      Hej Jan
      Vad modigt att skriva om sig själv på ett sådant öppet och avslöjande sätt. Vilken inre styrka jag upplever att du har.
      Lycka till med din resa i den inre trädgården.

      3+
      Gravatar ikon för användaren
      Mariette
    2. Vit pil

      Jag tänkte också på precis denna. Lyssna! 😊

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Anita
  74. Vit pil

    Jag känner igen mig väldigt mycket i dig! Från att vara duktig i skolan, ”prestera för kärlek”, plugga på universitetet och bli knäckt av det, till att reda ut det och köra vidare – ännu hårdare. Började doktorera och gick in i väggen på riktigt, nåt jag fortfarande inte hämtat mig från – nästan 10 år senare – även om jag jobbar heltid och funkar hyfsat. Känner även igen mig i det ekonomiska – investerade flera hundra tusen i It-fonder ett halvår innan det rasade, på inrådan av en rådgivare… Vid finanskrisen hade jag dock tur – jag drog mig ur när det började snackas om lånebubbla i USA. Men har sen dess stått utanför börsen och pga det förlorat bra mycket mer… Så jag är SÅ glad att jag hittat din blogg! Du har gett mig modet att våga mig på att investera igen, tack vare ditt vetenskapliga förhållningssätt och din öppenhet och ärlighet. Jag har också läst kritiken om dig, ang ffa Better globe, men det är ju bara skitsnack av folk som försöker må bättre själva genom att trycka ned andra… Igen, jag är SÅ glad att du finns och tack för allt du gör! Jag hoppas vi ses på Fikatillsammans i Göteborg då jag med mitt nyfunna ekonomiska mod bokat in mig där… 😁

    2+
    Gravatar ikon för användaren
    Sara
  75. Vit pil

    Jag blir berörd och tycker du skriver så modigt och starkt och autentiskt. Och så blir jag glad för din och er skull att du har förmått stanna upp och se med perspektiv på allting. Fortsätt följa din och er väg om det så skulle innebära slutet på den här bloggen!

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    MR
  76. Vit pil

    Tack! Tror många kan känna igen sig själv på många sätt.
    Kör vidare med din nya insikt. Lycka till!
    Berätta gärna om hur det känns om någon månad då eoforin lagt sig och den nya vardagen inträtt.
    Var Rädd o Caroline o Familj o vänner

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Ingmar Rundberg
  77. Vit pil

    Åh, så avskalat, ärligt och fint berättat. Jag trot många med mig känner igen sig i det du beskriver. Modigt att berätta 💪🏻🌟🙏🏻

    4+
    Gravatar ikon för användaren
    Susanne

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.