Ekonomisk frihet? Ja. FIRE? Tveksamt.

Ekonomisk frihet är något som jag tror många drömmer om. Särskilt den senaste tiden har det fått mycket uppmärksamhet i media tack vare FIRE-rörelsen (Financial Independent Retire Early). Dagens avsnitt är ett samtal tillsammans med Charlie Söderberg från Balansekonomi om ekonomisk frihet, FIRE och vägen dit. Ämnen som har legat oss nära om hjärtat i mer än 10 år men som i vissa fall verkar ha kidnappats av hysteriska sparare.

Första gången jag hörde någon prata om ekonomisk frihet var för mer än 10 år sedan när jag läste boken ”Rich Dad, Poor Dad” av Robert Kiyosaki. Det var en ögonöppnare eftersom jag insåg att det fanns andra sätt att försörja sig på än bara genom att byta tid mot pengar. Plötsligt fanns det ett sätt hur man kunde få välja själv i livet.

Jag älskade det. Både eftersom det tilltalade min rädsla för en ekonomisk otrygghet som har drivit mig sedan min far dog när jag var 13 (och fortfarande driver mig), men också för att jag vill kunna bestämma själv. Om vi tar arbete som exempel. Jag vill kunna bestämma hur mycket jag vill jobba, med vad jag jobbar, med vem, varifrån, omfattning, arbetsuppgifter och så vidare. Valfrihet i livet helt enkelt.

Kiyosaki introducerade inkomstkvadranten som visade på de olika sätten att tjäna pengar på, deras fördelar, nackdelar och inte minst drivkrafter. Han beskrev hur man kunde tjäna pengar som:

• Anställd – man är en kugge i ett stort maskineri.
• Självanställd – man är hela maskinen själv i sitt eget lilla företag.
• Förmånstagare – man har byggt en maskin som fungerar utan en själv.
• Investerare – man finansierar andras maskiner och tar del av vinsten genom ägande.

I mer än 10 år har jag försökt och till olika grad lyckats styra om vår ekonomi så att vi har inkomster från alla fyra kvadranterna. Den ena kvadranten är nämligen inte bättre än någon annan, de är bara väldigt olika. Man kan tjäna mycket pengar i alla de olika fyra kvadranterna, men det kräver olika saker och har olika pris.

Missförstånd med FIRE?

Anställd-kvadranten ger mycket trygghet (semester, inkomstförsäkring, välfärdspaket, a-kassa m.m.) men inkomsten är begränsad eftersom den är direkt knuten till tid. I förmånstagar-kvadranten är inkomsten helt och hållet frikopplad från tiden (läs: man kan tjäna hur mycket pengar som helst) men det finns ingen trygghet eller garanti att det ens kommer lyckas. Vi har berört inkomstkvadranten mer i detalj i avsnitt #XX.

Jag och Caroline är alltså helt och hållet med i båten och konceptet att uppnå ekonomisk frihet. Inte för att pengar är lösningen, de är bara en förstärkare. Det är en resa vi har gjort i mer än 10 år, har haft en del framgång i och fortfarande njuter av att vara på. Däremot har jag den senaste tiden sneglat på FIRE-rörelsen och inte direkt känt mig manad eller kallad.

Missförstå mig rätt. Jag är ett fan av Mr. Money Mustasche (MMM) som väl får antas vara den som myntade begreppet FIRE. I mångt och mycket delar vi uppfattningen om att ta ansvar för sig själv, sin ekonomi och sitt liv. Att långsiktigt jobba mot ett värdigt mål i sitt liv, både för sig själv och sin familj. I mångt och mycket att ha möjligheten att vara den bästa versionen av sig själv.

Däremot verkar det som att stora delar av FIRE har kidnappats av en rörelse av hysteriska sparare. I alla fall i de sammanhang där jag har träffat människor som associerar sig till den rörelsen. Man pratar om sparkvoter, andelen av ens lön man sparar, på över 50 %, vissa uppemot 80 %. Hur man längtar efter att få göra en Åke gå in till chefen, säga upp sig och gå i pension och aldrig mer behöva jobba en dag mer i sitt liv. Att leva en hel vecka på 100 kr är höjden av framgång och så vidare.

Tänk om man kan tjäna mer istället för att spara mer?

Jag vet inte. Kanske börjar jag bli en ålderman med mina mer än 10 års bloggande. Jag vet att det går att leva extrem snålt. Jag vet att man kan optimera utgifter och spara. Men jag återkommer alltid till ett samtal jag hade med en av mina mer förmögna vänner. Han säger alltid:

Du kan maximalt spara 100 procent av dina utgifter. På inkomstsidan däremot, där finns det inga begränsningar. Där kan man tjäna hur mycket pengar som helst.

Utmaningen tror jag är att de flesta av oss har lärt oss hur man sparar pengar. Få av oss har däremot fått lära oss hur man tjänar pengar. Det var i alla inget som jag fick lära mig som liten. Än mindre pratar man om det som vuxen. Därför är det inget konstigt att många av tipsen i media kan sammanfattas som:

• Drick en kopp kaffe mindre ute om dagen
• På en månad blir det nästan 1 000 kr, på 12 månader blir det ca 10 000 kr
• På 10 år blir det nästan 20 000 kr och så vidare.

Jag känner mig lämnad med frågan – men, tänk om jag gillar min kopp kaffe? Tänk om det inte handlar om att försöka och välja antingen eller. Tänk om det istället handlar om att välja in och ställa sig frågan – hur kan jag få både och?

Just den sista frågan är nog den bästa coachingen jag har fått någonsin. Jag har i hela mitt liv utgått från att jag måste välja, att jag inte kan ha både och, utan att det är A eller B. Att istället för att ställa mig frågan:

• Vilken ska jag/vill jag ha? A eller B…

Hellre ställa mig frågan:

• Hur kan jag få både och A och B om det är det som jag vill ha…

Det är en betydligt svårare fråga men den är också mer kreativ. Här ligger förmodligen också mycket av min personliga invändning mot min upplevelse av hur FIRE framställs. Det är en så tydlig ”A eller B”-fråga.

Tänk om det istället handlar om att ha ett rikare liv?

Jag kommer säkert dra på mig kritik i det här avsnittet, men jag tror också att sparande på någon nivå är en uppskjuten konsumtion. Det är en konsumtion som jag skulle kunna ha idag, men som jag väljer att skjuta på framtiden. Precis på samma sätt som resonemanget kring att lån och krediter är motsatsen. Tidigarelagd konsumtion med hjälp av lån hjälper mig att köpa huset när vi har behov av det med barnen istället för när jag har råd men inget behov.

I avsnitt #24 pratar vi med coachen Moa Diseborn om vikten att ha konsumera i linje med sina värderingar, drivkrafter och intentioner. Att det kanske inte handlar om att vara rikast på kyrkogården, att ärva bort mest pengar eller att ha samlat störst hög under livet. Pengar löser inga problem utan faktiskt bara förstärker dem.

Jag tror att det snarare handlar om att ha ett rikt liv i fler avseenden. Sedan behöver man även definiera vad just ett rikt liv är för en själv – som att det t.ex. för mig handlar om tid, kreativitet, generositet, mina nära och kära och framförallt om att få välja själv. Fritt från begränsningar.

Caroline och jag klurade på det här avsnittet länge och kom till slut fram till att den perfekte gästen skulle vara en av mina kollegor och vänner från Balansekonomi – Charlie Söderberg. Inte bara är han en av Sveriges bästa coacher, han har dessutom engagerat sig i just de här frågorna kring ekonomisk frihet och ett rikare liv i många år. Dessutom är han metaforernas mästare efter många år i TV, media och sina egna poddar.

Jag har valt att märka upp artikeln som ett samarbete med Balansekonomi eftersom Charlie är med, även om ingen ersättning har utgått. För den som tycker att det är intressant äger jag en minoritetspost i bolaget, jag sitter i styrelsen och jag jobbar operativt i verksamheten från tid till annan.

Samarbetet handlar om att Balansekonomi erbjuder ett kostnadsfritt coach/rikedomssamtal för dem som är intresserade av utbildningen som går ut på att bygga sig ”Ett rikare liv”. Du kan boka ett sådant här (annonslänk).

Brinner du för FIRE? Kör på, men var medveten om följande…

I grunden är jag väldigt liberal och tycker att människor får göra exakt vad de vill så länge det inte skadar andra. Brinner man för FIRE, då skall man självklart köra på det. Det är bra att det finns FIRE-engagerade personer som är förebilder för andra och som hjälper andra att få igång sparande. Det kan till och med vara beundransvärt.

Däremot vill jag bara kasta ljus på att om man överväger att gå all-in FIRE så bör man vara medveten om följande:

Fundera på vad drivkraften är egentligen?

Mer än en gång har ämnet tagits upp på bloggen att fundera på vad drivkraften är egentligen. Många säger att de sparar i aktier för att tjäna pengar när det egentligen handlar om kicken, sammanhanget, att få vara med, att få vara någon som andra ser upp till, att få hjälpa andra, att få vara signifikant eller ett uppfyllande av något annat känslomässigt behov.

Inget är rätt eller fel. Risken är bara att om man inte är autentisk, så kommer man aldrig bli nöjd eller nå målet. Ungefär som i mitt liv när allt skulle bli bra när jag hade 50 000 kr i buffert. Sedan blev summan högre och högre och det tog aldrig slut eftersom den autentiska drivkraften var en rädsla för att hamna i en ekonomisk osäkerhet. Rädslan är inte rationell och det är en varg som aldrig kommer att bli mätt. 

Att spara så mycket som möjligt är inte ett optimalt sätt att spara

Min personliga åsikt är att spara så mycket som möjligt inte är ett jättebra sätt att leva. Vi hade kunnat spara supermycket mer än vad vi gör idag. Det enda vi hade behövt göra är att bo i ett hus i centrala Malmö, vi hade kunnat sälja bilen, inte åka på några resor och jag hade kunnat sluta köpa teknikprylar. 

Skulle vi optimerat det ännu mer så skulle vi strukit barnens ridskola, simskola och konstskola. Aldrig gått på restaurang eller bjudit hem vänner på middag. Kanske rentav inte skaffat barn alls då undersökningar visar att ett barn i genomsnitt kostar mellan en och två miljoner under sin uppväxt. 

Frågan är – skulle det varit ett rikt liv även om det skulle gett mycket mer pengar på kontot?

Är mitt beteende hållbart och kommer det att fungera genom hela livet?

En fråga som jag också tänker mycket på är om saker och ting är hållbara. Inte bara i betydelsen av miljö utan även i form av beteende och ekonomi. Risken med att spara mycket är att det lätt kan bli som med dieter. Man orkar bara göra det över en kortare period och sedan trillar man dit. Jag personligen tror inte på hjälteinsatser utan jag tror snarare att flit och systematik fungerar över tid. Hellre en hållbar vana som jag kan ha livet ut – oavsett vad som händer – än något annat.

Tänk om behovet av att säga upp sig kommer från att man är på fel jobb?

Jag hade i många år målet att säga upp mig och gå i pension innan 40 och aldrig jobba mer. Då fick jag den tuffa frågan från min coach – ”Tänk om det är så Jan, att du egentligen bara är på fel jobb?” Ouch. Det fick mig att tänka till både en och två gånger. 

En annan intressant insikt sedan dess är att ingen av alla dem jag har träffat – som är ekonomiskt fria – har slutat arbeta. Tvärtom jobbar många av dem mer än den genomsnittliga personen. Dock är drivkrafterna många gånger helt annorlunda – de jobbar för att de vill och inte för att de måste. Exakt samma sak som de gjort även innan de blev ekonomiskt fria.

Det handlar således inte om att något skiftar när man blir ekonomiskt fri, utan ekonomiskt fri är snarare ett resultat av alla de saker man har gjort eller inte har gjort innan dess. Något som också tål att tänkas på. Ett resultat kommer nämligen i de allra flesta fall efter en förändring. 

Antagande om 4-procents-regeln 

De flesta FIRE-strategier bygger ursprungligen på 25-multipel-regeln. Det vill säga att om man sparar ihop 25 års löner så kan man med 4 procents avkastning på dessa leva på dem mer eller mindre livet ut. Det är något som vi tittade på i avsnitt #49 om uttagsstrategier. Jag tror att det dock är viktigt att titta på sannolikheterna i den artikeln och de antaganden som görs. 

Dessutom bygger det på att man inte gör något av de alla vanliga misstag som de flesta sparare gör under sin investeringskarriär. Jag har tyvärr sett många människor förlora stora delar av sitt kapital på grund av irrationellt beteende. Något som tyvärr forskningen har många exempel på. 

Ingen optimal användning av humankapitalet

I avsnitt #87 pratar vi om värdet av humankapitalet. Humankapitalet är något förenklat värdet av alla våra färdigheter, erfarenheter, förmågor och tiden vi har att omvandla dessa till pengar. Det vill säga det framtida värdet av mina inkomster baserat på mig som person. Jag ser en risk med att om man checkar ut vid 40 års ålder, då använder man inte sitt humankapital optimalt. 

Det finns säkert fler saker att tänka på, men det är det som dyker upp för mig spontant. Vi kan säkert hjälpas åt mer i kommentarerna. Jag ska även se om jag kan be någon av er läsare som brinner för FIRE ge er åsikt – vet att t.ex. läsaren Astillion är en varm förespråkare.

Slutligen är FIRE varken svart eller vitt. Det finns bra saker också som att vara ansvarig i sin ekonomi, ha koll på sina utgifter och framförallt tävlingsmomentet och resan till att nå sitt mål. Det och många andra saker har jag full respekt för och uppmuntrar själv. Det viktigaste är nog bara att man är skeptisk – även till det som jag skriver – och gör det till sitt eget.

Tack för den här veckan och lycka till med ditt sparande!
Jan och Caroline

PS. De kommande två veckorna äger de sista två av fyra FikaTillsammans-tillfällena för i år rum. I Malmö på torsdag den 7 mars tillsammans med Trine om hållbart sparande. Samt den 12 mars i Göteborg tillsammans med just Charlie Söderberg från Balansekonomi. Boka din plats om du är sugen! :-) DS.

Transkribering av hela avsnittet

Nedan följer en transkribering av hela avsnittet för dig som hellre läser än tittar eller lyssnar.

— START TRANSKRIBERING —

FIRE, drömmar och mål med Charlie Söderberg

Idag är det dags för avsnitt 90, och det är ett samarbete med Balansekonomi. Vi har en gäst från Balansekonomi här, Charlie Söderberg, välkommen. Idag ska det handla om ekonomisk frihet, FIRE (Financial Independence, Retire Early), och ekonomiska mål och drömmar tänker jag helt enkelt.

Jag kan ge en kort introduktion för de som inte har träffat dig. Du var med innan jul i ett avsnitt som blev väldigt, väldigt uppskattat. Det handlade om rikedom i livet, eller rikedom mer än bara pengar, vilket var väldigt, väldigt viktigt och uppskattat. Sedan har du gjort en massa tv-program, Lyxfällan, SVT Plus, men framför allt så har du och jag jobbat i Balansekonomi i tio år. Där handlade mycket om att många av deltagarna hade målet att uppnå ekonomisk frihet. Kan vi inte börja där? Hur skulle du definiera ekonomisk frihet?

Charlie: Väldigt enkelt, passiva inkomster överstiger de totala kostnaderna, det vill säga när det kommer in mer pengar när jag sover varje månad än vad jag gör av med totalt under en månad. Om jag har den situationen löpande, då skulle jag säga att jag är ekonomisk fri. Det handlar alltså inte om hur mycket kapital man har på banken, utan det handlar om vilket flöde man har av pengar och hur mycket energi man behöver lägga ner för att ta tag i det flödet.

Då kan man antingen skapa kapital som man investerar och får en avkastning, och får passiv inkomst så. Man kan sätta upp andra typer av system av passiv inkomst, så att man liksom ökar flödet av passiva inkomster. Eller man kan minska de totala kostnaderna. Man kan ju flytta från huset till en husvagn och man kan sluta dricka vin och man kan gå istället för att ta bilen, så krävs det inte lika mycket passiv inkomst.

Caroline: Man kan vara passivt fri till en viss del, man behöver ju inte vara ekonomiskt fri totalt. Det kan vara 20% eller 50%, så att de passiva intäkterna täcker…

Jan: Jag tänker egentligen på det att det ena är det formella, precis som du är inne på, passiva inkomster större än de totala utgifterna, men sedan tänker jag också skulle man inte kunna prata om det mer som en upplevelse? Det är väl ingen som tänker, ”Åh, nu har jag en kvot över ett 1,1 eller 1,5”?

Syftet med ekonomisk frihet

Charlie: Nej, eller det är väl kanske tyvärr många som tänker så, men det du är inne på är kanske följdfrågan, och det är varför du är ekonomiskt fri. Det är någonting helt annat tänker jag. Då blir det klurigare, för då blir det individuellt. Varför vill jag ha det? Vad är det för liv jag vill designa? Jag vill ju inte bli ekonomiskt fri till vilket pris som helst.

Det finns ingen poäng för mig att banta ner min ekonomi så pass mycket så att jag kan påstå att jag inte behöver jobba. Ska jag sitta på en stubbe då i skogen och aldrig kunna träffa dig, aldrig kunna åka någonstans, bara för att kunna hävda att jag är ekonomiskt fri? Då tar jag hellre och gör en massa roliga jobb, saker som jag tycker är kul att göra och som ger mig pengar, och sedan använder jag de pengarna dels till att investera men annat till att köpa champagne, för att jag gillar champagne. Mitt mål är inte att vara ekonomiskt fri, mitt mål är att ha en långsiktigt hållbar livsstil.

Caroline: Jag tänker också det där när du säger att sitta på en stubbe i skogen, att det kan bli så antingen eller i den här situationen. Att man tror att det är hemskt att sitta på en stubbe i skogen, eller det är hemskt att inte kunna köpa champagne på ett par år. Men vissa gillar ju det där med att banta ner sin ekonomi, för att sedan kunna köpa champagne.

Jan: Min upplevelse från både Balansekonomi där vi träffade många deltagare, med mycket mejl och kommentarer på bloggen, handlar om att folk vill sluta jobba. Det är det vanligaste svaret på varför de vill bli ekonomiskt fria, för att de vill sluta jobba. De vill gå i pension. Jag vet inte om det är min arbetsnarkomani men för mig blir det snarare så att är man kanske inte på fel jobb.

Charlie: Jag förstår hur du tänker, men med risk för att skapa dålig stämning så kan jag börja med att mig veterligen har ju du aldrig haft ett jobb. Vad de säger då är ju tror jag inte att gå upp på dagarna och göra kreativa saker i närheten av en dator, utan kanske att vara fast i en struktur under en chef där jag jobbar mycket och känner mig inte uppskattad för att jag får betalt och sedan så får jag göra det någon annan säger åt mig, oavsett om det känns värdefullt eller inte.

Ett kassaflöde som skapar möjligheter

Charlie: Det är klart att det finns en massa andra faktorer i det där, men jag känner väldigt få människor som har slutat jobba. Däremot så känner jag många människor, med mig, som upplever en enorm frihet med att inte behöva jobba. När man kommer till en punkt där ens kassaflöde, eller ens kapital, fast kassaflöde är underskattat då många fokuserar på kapital, kassaflöde är underskattat, men när kassaflödet eller kapitalet kommer till en viss nivå, då är det som en brytpunkt.

Du kan göra andra saker, du kan anställda den där läxhjälpen istället för att sitta där själv, om du upplever att det ger bättre resultat för barnen. Du kan låta någon annan klippa gräset och lägga de timmarna på att göra någonting annat. Helt plötsligt så skiftar hela ekonomin. Du kan göra andra typer av affärer, från att sitta där aktiefonden där, köper fastigheter i Spanien som jag gör, som jag omöjligt hade kunna gjort för 10 år sedan, för att jag inte hade det kassaflödet.

Caroline: Vad menar du med kassaflöde?

Charlie: Pengar som flödar in, pengar som kommer. Jag har designat min ekonomi så det kommer in 10,000 kronor, oavsett vad jag gör varje månad. Eller 100,000 kronor eller 1,000,000. Och har man inga kronor som kommer in automatiskt varje månad, eller 100,000 som kommer in varje månad, så är det helt olika spel i vad man kan göra med sin ekonomi och vad man kan göra med sitt liv.

Jag har människor som har stora motorbåtar som kostar många miljoner och när jag räknar på det så konstaterar jag att jag kan ju ta lån och jag skulle kunna köpa den här båten, men det kostar ju 300,000 kronor att tanka den. Då behöver man rimligtvis ha ett liv där det kommer in mer än 300,000 kronor varje månad, utan att hen engagerar sig. Så att 300,000 i drivmedel är ok. Så man liksom byter liga.

Nu blev det motorbåt, men jag har gjort den resan från student till arbetande. Jag kommer ihåg när jag köpte lösgodis för första gången och inte gick och kontrollvägde hur mycket jag var uppe i. Jag upplevde den ekonomiska friheten av att nu tar jag de godisarna jag vill ha, sedan går jag ut ur den här affären. Sedan dess har väl det där levellat till olika nivåer, men egentligen är det fortfarande det största njutningsögonblicket, när jag kunde köpa godis utan kontrollera vikten.

Jan: Jag hade ett sådant ögonblick också. Det kanske inte handlade så mycket om pengarna, utan jag gick på Ica och så gick jag förbi glassdisken, jag älskar ju glass, så var det så här, ”Jag kan köpa vilken glass jag vill. Jag är vuxen.”

Charlie: Ja, jag kan äta den innan jag äter maten också. Jag är engagerad i ett hälsoprojekt i mitt liv. Jag satte upp en vision för lite drygt ett halvår sedan som handlar om att jag ska vara hel och frisk när min son gifter sig. Han är 10 år nu. Det var nytt för mig, för jag har alltid haft en bild om att jag kommer dö ung, 56.

Caroline: Jag har också en sådan siffra, som jag bara måste ta mig förbi, 43. Jag känner fler som har en sådan siffra, som känner att de kommer dö då, så vill man ta sig förbi den siffran. Då kan man leva hur länge som helst.

Vi försöker piska oss till lydnad

Charlie: Jan jobbar på sin odödlighet. Poängen är i alla fall att jag har engagerat mig mycket i min hälsa utifrån den visionen och det första jag noterade då var är att jag i ganska många år har relaterat till min kropp som något jag ska piska till lydnad. Den måste börja äta bättre, den måste röra på sig, den ska minsann äta spenat. Skaffa någon sån där bootcamp-Peter som står och skriker. Kan jag åka med några andra och bara köra skiten ur mig?

Det där har provats om och om igen i mitt liv, utan några resultat. För när jag inte njuter av den träningen jag gör, när jag inte känner att jag ger min kropp kärlek när jag käkar grönkål utan att jag bitar ihop en månad med GI-metoden, då ger det heller inga långsiktiga resultat.

Min spaning här är att det finns en trend idag kring pengar som ser lite likadan ut. Jag ska bita ihop nu i sex år och piska min ekonomi till lydnad. Jag ska jobb trippla jobb och 80% av allt kapital som kommer in ska jag spara. Sedan ska jag be alla dra åt helvete med mitt ”fuck you”-kapital liksom. Inte bara utsätter man sig för risken som Carro och jag är närmare till, att man kan dö vid 43 eller 56, så hade man gjort sina piskår. Utan jag tror dessutom att det formar vem man blir.

Envisa beteendemönster och verklighetsperspektiv

Min morfar levde under väldigt tuffa förhållanden och han snålade hela livet, för att han behövde det. Det var så det såg ut när han växte upp, han var med i kriget. Så när han var gammal och hade det gott ställt med färdtjänst, så hade han svårt att ta färdtjänst ut för att hälsa på sina barnbarn, det vill säga mig. Han satt en timme efter att han hade kommit fram, ”Det kostade 356 kronor!”. Då sa jag att det är inte du som betalar, det är färdtjänst.

Så jag tror att så som du programmerar dig själv, speciellt under de här åren du har mellan 20–30 där många går all in på ekonomi, sitter med dig sedan. Jag har inte så många som jag tror totalt går in för att slimma sitt liv, inte spendera en krona, jobba hårt som sjutton, och sedan lägger ner det bara för att de har nått två miljoner eller 12 miljoner eller 40 miljoner.

Jag tror det sitter med, så jag är som du hör ganska skeptisk till den här attityden att man ska, som jag säger då snåla sig till, eller piska sin ekonomi.

Jan: Det där minns jag var en av de stora insikterna när vi träffades för tio år sedan på din föreläsning i Balansekonomi, där vi pratade om drömmar. Jag kommer ihåg att jag stod i valet och kvalet, ska Carro gå utbildning eller ska jag gå den? Jag kommer ihåg att jag tänkte så här att antingen så blir det utbildning i år, eller så blir det semester. Att det var antingen eller, och då sa du något briljant.

Det var första gången i livet jag hörde, ”Jan, du ställer ju frågan fel. Frågan är inte utbildning eller semester, för den mer intressanta frågan är hur kan vi göra utbildning OCH semester.” Det var första gången i livet jag fattade att tänk om det inte behöver vara antingen eller, utan tänk om det kan vara både och.

Kreativ produktivitet med positiv attityd

Charlie: Det var klokt sagt av mig och det är också en sådan sak att kreativiteten som uppstår när man bemöter ett område med entusiasm och kärlek istället för att man ska piska det till lydnad är ju oöverträffad och den sitter sedan kvar.

Caroline: Ja, det är jättespännande. Jag tror heller inte att det är så många som tänker så, ”Hur kan jag ha både och?” Vi tänkte absolut inte på det sättet och vi är fortfarande så att vi behöver anstränga oss ibland för att tänka på det viset. Det är så spännande också när man väl möter det, som vi gjorde då för 10 år sedan.

Charlie: Det här kommer från när jag och Andrea bestämde att vi skulle gifta oss, då hade vi inga pengar överhuvudtaget. Hon jobbade som en sådan här Manpower-uthyrd och satt i receptionen på Trafikverket. Jag försökte driva lite coaching-projekt, men det gick inte alls. Vi levde på stort sätt ingenting och vi bestämde att vi ville gifta oss. Vi hade hittat ett slott som vi älskade, som vi ville hyra i tre dagar dessutom och köra upp en busslast från Stockholm, en busslast från Göteborg och en busslast från Malmö. Vi skulle ha 120 gäster i tre dagar. Det fanns inga ekonomiska förutsättningar för det.

Då satte vi ingång ett projekt som vi kallade för bröllopsfonden, där vi sa att nu ska vi kolla, vi ska se om vi med vår kreativitet tillsammans kan skapa 120,000 på 12 månader. Vi testade allt. Vi provade nätverk, vi testade egenföretagande, vi testade investeringar. De sista pengarna fick vi ihop när vi målade någon sommarstuga. På riktigt, vi gjorde allt, och vi fick ihop de där pengarna.

Men det bästa av allt det var att vi lärde oss vad vi kan orsaka tillsammans, hur kul vi hade, de kontakterna vi hade byggt upp och lärdomarna vi hade gjort, de hade vi kvar när vi kom hem efter bröllopet sedan också. Och egentligen det jag har gjort sedan dess är att fortsätta tillsammans med Andrea att på olika sätt göra det där. Men det kom ifrån ett kreativt space som inte handlade om hur billig köttfärs kan vi köpa nu i 12 månader, för vi kunde inte spara ihop pengarna på 12 månader, utan vi behövde få ett genombrott i hur vi skapar pengar.

Det vet jag att du har pratat om, matematiken med den stora nackdelen med att använda svångremmen som verktyg för att förbättra sin ekonomi.

Jan: Precis, det är ju mina kompisar som har mycket pengar som säger, ”Jan, du kan ju max spara 100% av din lön, men om du tittar på andra sidan, om du tittar på inkomsterna, så kan du ju tjäna hur mycket som helst. Där finns det ingen begränsning. Men jag tror att det handlar om att vi är så, alltså jag blir så fascinerad av den här brist-tanken. Att vi hela tiden utgår från att det inte kommer räcka, det finns inte tillräckligt och då måste jag spara, jag måste snåla…

Medias negativa påverkan

Caroline: Jag är fortfarande i det. Jag är nog programmerad så, att man ska spara. För att annars kommer jag ångra mig sedan. Det kommer en massa sådana tankar. Men jag tycker att det är mycket mer spännande med hur man kan vara kreativ för att få ihop det man behöver.

Jan: Jag tror att det handlar om att defaulten för oss är att skruva ner, det är det vi alltid hör i media. ”Drick en kopp kaffe mindre om dagen, så har du sparat 30 kronor om dagen…” Men tänk om man gillar kaffe då? Så jag tror att det handlar om den här defaulten att ta den enkla vägen ut. Det som vi talade om i förra avsnittet, ”tre tips”. Men tre tips funkar inte för människor.

Charlie: Två nackdelar med det där är att media driver det så kraftfullt och media är ju vi, så att vi på riktigt tror att vi är dåliga och att ekonomi är farligt och här gäller det att skärpa sig. Man talar om hur fort det kan gå illa, man talar inte om hur fort det kan gå bra och sådana saker. Och när man pratar om att det går bra, då blir det alltid hjältehistorier, ”Han gick ner 40 kilo över sommaren”.

Om man skulle vara konspiratoriskt lagt så skulle man kunna säga att det här är ju… Jag tror inte att det är en strategi, men det spelar ju de som sitter med mycket av informationsmakten kring ekonomi i händerna något enormt, för vi lär oss alla att man ska gå till någon annan som ska berätta vad som gäller. Någon som har ett bankpalats och slips och som för bara 3% per år i avgift kan se till att det förvalta det här nu så att det inte går illa. Man vill inte förlora de pengarna man har.

Det pratade vi ju om här om dagen, att de flesta tar för lite risk i sitt sparande och investeringar. Det är för att man är så rädd att förlora pengar på det sättet. Men att köpa en bil som man förlorar 100,000 direkt på helt garanterat, det är ingen som upplever. Att man köper en platt-tv för att det var halva priset, men sedan konstaterar man inte att den är bara värd en tiondel 20 minuter senare än vad man köpte den för.

Det räknar inte man på, för så gör alla andra. Man sitter och jobbar för en arbetsgivare där man får en väldigt dålig utväxling per timme på hur mycket man får betalt, det räknar man inte som förlust, för det är ju så man ska göra.

Att vara ärlig med sig själv

Jag vill slå ett slag för kreativiteten och möjligheten och det börjar med att, precis som du gör Carro, att stanna upp och ställa sig den frågan, ”Gud vad jag är i bristtänk. Hur påverkar mitt brist-tänk mina möjligheter att få det jag vill få i livet, och ha kul?” Vi pratade om den där balansen mellan uppskjuten belöning och att njuta och vara närvarande nu, det är på något sätt vad det här samtalet handlar om.

Caroline: Ja, jag tycker att det är svårt ibland det där med uppskjuten belöning. Att inte spendera pengarna nu för att jag vill ha mer sedan, och att njuta nu. För jag vill ju ha de där grejerna nu. Så, hur tänker ni?

Jan: Jag tycker att det där är lite klurigt också. Om jag ska ta det helt ärligt, för mig är ofta en stor drivkraft när jag inte kan. När jag inte kan köpa den bilen jag vill ha, eller när banken sa nej. Medans när jag sedan lyckas, så blir jag ganska blasé. Vi har ju pratat i flera avsnitt om när jag får en urge att köpa en ny bil, för vi har ju vår V70 som är från 2009.

Sedan, autentiskt, så är det för att jag vill visa att det går bra för mig. Då inser jag att det där är ju egentligen inte jag, utan det är något kortsiktigt behov jag har för att jag inte har tillräckligt med självförtroende eller att jag vill ge ett fuck-you till någon. Det är inte min innersta drivkraft eller min innersta värdering att visa upp en ny bil.

Jag tror att det handlar om en inre kamp, medans de kortsiktiga behoven och vem är jag när jag är harmonisk. Gud vad det lät flummigt.

Information som får det att klia

Charlie: Nej, det tycker jag inte. Du behöver inte vara rädd för det. Jag tänker att det är lite som att klia. Om man har något ställe på kroppen som kliar, då tänker man så här att här behöver det klias, men så är det inte, för då kommer det bara klia mer. Så är det mycket konsumtion. Det kommer en ny iPhone och då vill man ha den. Då kliar det. Lösningen är inte att klia, för om man köper den, då kommer man vilja ha AirPods sedan, och man vill alltid ha nästa grej.

Tricket är att kunna lära sig om man verkligen vill ha det. Min strategi är enkel, jag håller mig borta. Fråga mig om den senaste iPhonen och jag har inte ens sett den, jag har inte läst på, jag går inte dit och tittar, för då kommer det börja klia. Vad är vårens modefärger? Fråga mig inte, för jag går inte affärer. Om jag är engagerad i saker då kommer min energi flöda dit och flödar min energi dit, då flödar pengarna dit.

Hur jag gör för att hantera uppskjuten belöning, det är att undviker att lära mig om saker som jag vill ha. Just nu har jag ett par slitna gymnastikskor när jag är ute och springer. Jag springer ganska mycket. Hade jag gått in på Löplandet eller något och frågat om det finns skor som är bättre än mina fötter, för det gör det säkert, då kommer jag att leva ett liv där 6,000 kronor för gymnastikskor var sjätte månad är helt rimligt.

Jag tycker att det finns bättre alternativa investeringar för de pengarna, som är mer intressant. Om du inte vill äta skit, ta inte hem det då.

Caroline: Jag gör samma sak, jag engagerar mig inte så mycket i det. Men sedan så tänker jag också på det där med att behandla sin ekonomi med kärlek. Man kan ju faktiskt äta kakan och ha den kvar, och dela upp det man kan shoppa för och det man ska lägga undan. Det har vi pratat om innan. Men jag glömmer det ibland, och så kliar det.

Långsiktiga och hållbara lösningar

Charlie: Jag har samma sak med tid nu. Jag har insett att jag inte behandlar min tid med kärlek, utan min tid har halkat in igen till att vara en bristfaktor som ska fördelas mellan olika projekt. Om jag är framgångsrik eller inte beror på hur många som blir besvikna på vilken tid de fick av mig när veckan är slut. Och konstaterade återigen att detta tog slut i kalendern och jag har inte tagit ansvar för att investera min tid i vad som är viktigt för mig.

Så hur jag återigen satt av en halvdag i veckan för kvalitetstid för mig. Då får jag ta en spa-dag eller gå på bio helt omotiverat eller göra någonting, för vad är det för poäng att ha den här 365 dagarna om det bara handlar om hur många av dem jag delade ut till vem, istället för vad jag själv upplevde?

Samma sak blir det med pengar. Varför vill man tjäna sin första miljon? Det är inte för att när man väl har den första miljonen så kommer mat smaka annorlunda, eller då får man tillgång till andra affärer. Det gör inte en miljon. Utan man vill skaffa sin första miljon för det du lärde dig när du skaffade din första miljon gör att du kan skaffa de kommande nio miljonerna på lika lång tid som du skaffade den första. Om du lärde dig någonting.

Om allt du lärde dig på den första miljon var att man kan leva på riskakor, snabbpasta och ta trippla jobb, då kommer inte den strategin att ta dig från 1 till 10. Men jag vill också säga att även de tror jag kommer nå långt, för även en felaktig tes leder en framåt. Att gå in med hull och hår…

Motivation till att ta det första steget

Charlie: Det fanns ju den är Lotto-Åke reklamen, som snurrade mycket när jag jobbade. Kommer ni ihåg den? Han kommer i alla fall in till chefen och så säger chefen ”Du har ju hela helgen på dig”, och så svarar han genom att härma honom på ett förlöjligande sätt. Då förstår man att han har precis vunnit på lotto, så att han kan liksom be chefen att dra åt helvete.

För många i min generation vart det där en symbol för vad man ville ha. Sedan alltefter att jag byggde den ekonomin så blev jag klokare och insåg att det är inget fel på chefen och jag behöver inte be någon dra åt helvete. Jag vill bygga något eget, jag vill göra det här, och sedan så hade jag en situation där jag definitivt inte ville be någon att dra åt helvete, långt innan jag hade fått ihop pengarna. Men det var den felaktiga tesen, att det var det där jag ville ha, som ändå förde mig framåt.

Så jag säger att allt det här som pågår i media nu kring fuck-off kapital och FIRE (Financial Independence, Retire Early), jag tycker att det är bra, men man vill vara en röst och säga att när ni har kommit tillräckligt långt, som Will Smith säger, ”Jag hoppas att alla kan få bli rika och berömda, så att de inser att det inte är det livet handlar om.” Så att de kan börja engagera sig i det det egentligen handlar om. Då finns vi här på andra sidan, när man inser hur kul det är att leva på nudelpaket i 12 år.

Jan: Precis, det är ju det vi pratade om i förra avsnittet, liksom är det ett rikt liv i alla aspekter. Du har pengarna, men har man relationerna eller har man tiden eller har man möjligheten? Så det handlar inte om rätt eller fel, utan snarare om att autentiskt titta, lite som jag sa innan, vad är det som gör att jag vill göra detta?

Träning bygger upp självförtroendet

Jan: Men en klurig grej som jag ofta möter är att folk säger att det är lätt för oss att säga när man har ett ekonomiskt självförtroende. När man redan har pengarna. Då försöker jag alltid, med viss envishet, hävda att först kommer den ekonomiska kompetensen och det ekonomiska självförtroendet, sedan kommer pengarna som ett resultat. Det är inte så att man har ett kasst självförtroende och kasst ekonomiskt flöde, och sedan när pengarna blivit bra, då skiftar man. Vad tänker ni?

Caroline: Jag tänker också att man behöver få lite resultat. Om man sitter där med ett dåligt ekonomiskt självförtroende så behöver man ändå skapa lite resultat för att se att man kan. Man får bygga sitt självförtroende, tänker jag.

Charlie: Jag håller med dig helt. Självförtroende består av två delar, förtroende som handlar om att vara litad på, sedan det som många missar, självet. Det är jag. Så vem är det som ska jobba på ditt självförtroende? Det är ju du som ska göra det. Många säger att det blir som ett pass i kull. Det är inte så lätt att bygga upp sitt självförtroende, men att göra minestronesoppa är inte så lätt heller, men det görs ändå. Man behöver träna.

Och hur man tränar på självförtroende är precis som du säger, genom att skaffa sig en tes, jobba i den riktningen och sedan lyckas. Så visar det sig att det går. Det är därför jag säger att även felaktiga teser funkar alldeles utmärkt, för att den som lyckas spara ihop 100,000 på att panta burkar kommer ha självförtroende i att de kan skapa 100,000.

Så när jag träffar en person och säger, ”Är du beredd att kliva in i ett bolag med mig? Du får ingen lön det första året men vi har en fantastisk möjlighet.” Då kommer den personen tänka, ”Ja, jag vet ju att jag kan skapa 100,000 om det kniper, för det har jag gjort förut.”

Fördelar och nackdelar med FIRE

Jan: Det där ser jag många gånger som det positiva med FIRE. Att folk får den här inspirationen eller kicken till att ändra sitt beteende. Men precis, risken blir när man fortsätter med det här beteendet hela vägen. Någonstans så tänker jag att man behöver skifta det. Det blir som en kickstart, nu sparar jag, nu lever jag på 50% av min lön, och det skapar jättemycket inspiration. Jag har läsare som skriver att de har sparat 75% och innan trodde de aldrig att det var möjligt, för att innan så satt de med skulder, och det är ju fantastiskt.

Charlie: Det är jättebra. Men om man väl är uppe i 75%, då tycker jag att man ska använda det självförtroendet till att titta på nästa nivå, istället för att tänka, ”75% var fantastiskt, då kommer 76% vara ännu mer fantastiskt, och 77%…” Det är som människor som har en hund. Jag förstår att man har en hund och så förstår jag att man har en hund till, för att man vill ha en hund som håller sällskap till den första hunden. Men om någon är ute med fyra hundar, då undrar jag vad hund nummer 4 ger, som de inte fick ut av hund 1, 2 och 3?

Caroline: Ja, det ligger något i det där, att man tror att det kommer bli ännu mer fantastiskt om man kan spara ännu mer. Men som sagt, det är en bra kickstart att köra igång så.

Jan: Precis, men vad är skillnaden? Om vi bara skulle spekulera, för här har jag liksom inget rätt svar just nu. Om vi skulle säga grattis till alla som har startat med FIRE. Här är ett förslag på nästa steg, istället för att öka till 77%?

Ekonomi möter personlig utveckling

Charlie: Jättebra, det är ju precis det man inte vill svara på. Det är liksom det som är hela grejen, ”Nu har jag gjort den här förändringen, vart skiftar jag nu?” Det är det som är personlig utveckling, det är där ekonomi och personlig utveckling möts. Så är det om du driver företag, så är det om du håller på med idrott. När man kan springa lika fort som de andra, vad ska man skifta för att bli en bättre fotbollsspelare? Istället för att fortsätta och inse att man är 100-meterslöpare, fast fotboll är idrotten man håller på med. Så det är det och där finns det ingen Expressen-lista med tre tips. Tipset är att börja titta.

Caroline: Jag tror ändå att det kan vara inspirerande när man hör om din historia med Andrea och när ni skulle få ihop till bröllopet, att man kan få något uppslag på vart man ska gå egentligen. För jag tänker så att om man är kreativt tillbakahållen där, så är det svårt att komma igång, om man inte vet exakt vad man ska göra. Man kanske behöver ett litet insteg.

Jan: Är det inte som med allt annat, att vi påverkas av människorna vi har omkring oss? Vi pratar mycket om det i Balansekonomi, att du är genomsnittet av de människorna du umgås med. Att det kanske handlar om att försöka lyfta blicken, sätta sig i nya sammanhang, men det är där jag tycker det är så spännande. För plötsligt, och det kan jag säga väldigt tydligt i min egen resa, att först handlar det väldigt mycket om pengarna och det tekniska. Men sedan någonstans längs vägen så blir det väldigt mycket skifte på inåt blicken eller den personliga utvecklingen.

Charlie: Ja, så blir det, men det läskiga med att säga och vad folk har en tendens att höra är att först skaffade jag pengar, men sedan slutade jag med det och satte mig i lotusställning någonstans och odlade min inre trädgård. För grejen är att det som gjorde att det skiftade var bland annat att skiftet gjordes att det skapades mer pengar. För det var inte att springa fortare på fotbollsplanen som var tricket.

Sedan skapar det en massa andra effekter också va, men det är en komplex kaka att titta på, hur man utvecklar sig själv. Du har ju skapat Balansekonomi av en anledning. För att när människor träffas och pratar om de här frågorna under kraftfull handledning och coaching, så kommer de få helt nya resultat. Hur går du vidare när du har gjort dina 70%? Hitta människor som tänker på andra sätt, hitta människor som kommer att utmana dig, ställa obekväma och inspirerande frågor som får dig att tänka i de där tankarna.

Jag fick en fråga nu som jag har i några ledningsgrupper där jag jobbar, som jag tyckte var så intressant, ”Vilken fråga vill du inte ha?” Det har jag som en fråga för de operativa cheferna inför mötet, förbered dig på tre frågor som du inte vill ha på mötet, för det där vi har något intressant att hämta. Typ, fråga inte mig om det här projektet, för där har jag inga bra svar, men låt oss hjälpa till att hitta svaren då?

När vi tittar under ytan

Jan: Precis. Jag tror också att om jag tittar på mig själv, så är det kanske förvrängt när man tittar bakåt, men jag minns att när vi var studenter så var 25,000 var en jättestor summa. När jag har 25,000 på kontot, då kommer livet lösa sig. Sedan blir det 50 000, 100 000, 250 000, och så vidare.

Jag tror det var du som du sa, ”Jan, du bor i en hyresrätt, du har 250 000 i buffert, vad kan realistiskt gå sönder i en hyresrätt som skulle kosta dig 250 000 på ett enskilt år i en hyresrätt?” Då insåg jag väl att jag var lite skruvad, att det var en skruv lös, eller det slutade vara rationellt och plötsligt så insåg jag att det handlar så mycket mer om mitt beteende.

Charlie: Om man får prata om det, så kom det ju från att din pappa gick bort när du var ung. Du som barn drog en del slutsatser av det, att livet är farligt, det här kan hända när som helst och då står folk där på bar backa och jag måste se till att det här aldrig kan hända i mitt liv. Så kapitalet har delvis varit en falsk trygghet för dig, som om det skulle vara någon typ av kevlarväst mot kulor. Har jag bara tillräckligt med pengar, då är jag säker.

Om man inte ser det, då kommer man fortsätta i det spåret och skaffa sig tjockare och tjockare väst, och sedan plötsligt är man helt isolerad där inne i sin väst. Eller så ser man på vägen och konstaterar att jag behöver kunna hänga av mig västen, jag kanske behöver bygga andra saker än bara västar och jag är intresserad av hur jag kan ta det här vidare. Och det är ett ständigt arbete.

Jag säger inte det för att jag är i mål och du har ditt kvar, utan det dyker upp nya saker för mig. Det är därför jag fortsätter engagera mig i att hitta olika utbildningar, kurser och människor, som kan hjälpa mig att se nya saker.

Hur vår historia påverkar våra liv

Jan: Det är också roligt, för vi hade ju Angelica Alm här som gäst i ett avsnitt, hon gick ju i Balansekonomi också för många år sedan. Hon är en framgångsrik blogg-profil om att spara och sådant och hon berättade den här historien i avsnittet när hon var 11 år gammal och hennes föräldrar hade bråkat.

Det var hennes pappa som tjänade mest pengar och så hade mamman sagt att vi behöver en overall till Angelica, och då hade pappan sagt att det ska inte bli någon overall. DÅ hade mamman blivit arg och ledsen, tagit med sig Angelica ut och sagt till henne, ”Angelica, lyssna, nu ska du få höra.” Angelica berättade att där stod hon 11 år gammal och tänkte att nu kommer jag få en livsvisdom, och så säger hennes mamma, ”Förlita dig aldrig på en man ekonomiskt.”

Hon berättade hur det där styrde henne, precis som att min pappa dog gjorde mig ekonomisk osäker, i många år. Hade en fantastisk ekonomi, men i grunden så var det den där drivkraften. När jag lyssnar och träffar många människor så hör jag att det är många olika grejer under ytan.

Charlie: Ja, och de är inte fel. Kavastu har ju en sådan historia om hur han var mobbad och inte populär i skolan och tillslut så hade de en aktietävling som han lyckades vinna. Han beskriver väldigt tydligt hur han fick gå fram för klassen och berätta hur han hade gjort och han fick en applåd till och med, och hur det förstås hade djupa spår i vem han är idag.

Det där pågår med oss allihopa och det är så att det är fel, att det där mamma sa när du var liten ska inte påverka dig, det kommer alltid att påverka dig. Men om du är 11 det så kan du köra bilen, istället för att bilen kör dig.

Jan: Precis, och det är där jag verkligen vill slå ett slag för personlig utveckling eller det som vi gör i Balansekonomi. Om jag ska vara krass, jag har blivit en bättre investerare när jag kunde släppa taget om de här grejerna som pågår. Till exempel den här prestigen, jag har alltid haft supermycket prestige i att jag ska vara duktig, att jag ska ha rätt…

Om vi tar liksom på börsen så är det ett recipe for disaster. Du och jag skojade ju om det där vid något tillfälle, att ju fortare man inser att man är medelmåtta och kan släppa taget, desto bättre investerare blir man.

Att integrera livets olika resurser

Charlie: När du beskriver det så tänker jag så här, vad är grejen då? För det är så lätt att man ställer personlig utveckling där borta och så ställer man liksom sparat kapital ifrån varandra. Jag tror att det som gör att man blir en bättre investerare är ju för att man plockar ihop alltihopa. Annars har man ett projekt här borta som handlar om min kropp, och det är inget svårt, jag vet att jag ska äta det här och göra det här.

Men sedan plockar man inte in det i sitt liv, och därför misslyckas det. Sedan har man att man ska spara häcken av sig där borta och så är det inte en del av hur man lever sitt liv i övrigt och hur man vill ha det i sin relation. Tricket är att lyfta frågan hur man vill investera alla mina resurser; min tid, mina pengar, min energi, mina relationer, min kärlek, min självkärlek, mitt självförtroende, min självkänsla…

Och det här är förstås en mycket svårare fråga än att bara skaffa en indexfond och sitta still. Men om man tar den frågan värdigt så blir det så mycket bättre resultat, för då hänger plötsligt pusslet ihop. Det är det vi vill. Vi vill ha ett liv där vi kan gå i pension tidigare. Kan unna oss att jobba med välgörenhet, kan ta våra sabbatsår och segelbåta med barnen innan de sitter fast i skolväsendet, därför att vi har lagt de här sakerna på rad, så att det hänger ihop.

De som bara fokuserar på kapitalet här och så sätter jag resten av mitt liv på paus till kapitalet är klart, tror jag riskerar att sluta väldigt haltande, och dessutom inte med lika mycket pengar, som den som tar tagit in detta tillsammans med alla resurser.

Ingen människa beter sig rationellt

Caroline: Men jag tänker också på det du säger, eller som vi pratade om precis, att se vad det är som driver en. För jag tänker också på det där när man vill gå ner i vikt till exempel, och så är det ändå så att man dras till chipspåsen och chipspåsen är ju där för att den tillfredsställer något känslomässigt. Om man investerar si och så för att det tillfredsställer något känslomässigt, så man måste ju också titta där och fråga sig vad det är som kör ens bil.

Jag tror att det inte är så många som gör det i alla sina områden i livet. Tittar så, vad är det som driver mig känslomässigt, till chipspåsen eller till att vilja ha den där bilen. Och jag tror inte att man kan bli framgångsrik om man inte tittar där och undersöker vad det är som driver en. Man kanske behöver gå i terapi eller ta en coach eller något annat.

Charlie: Vill du ha ett lättare liv, det första är att ge upp att man i något område beter sig rationellt. Du är alltid, alltid, även den mest Excel-iga investeraren du kan hitta, är känslomässigt driven. Sedan har i hittat olika taktiker för det, om vi är medvetna om det, men så länge du inte kör bilen, kör bilen för dig. Att ge upp att vi skulle vara sakliga är en enorm frihet. Då kan man titta efter varför det känns viktigt och börja respektera och hedra det.

Caroline: Ja, med kärlek. Jag tycker också att vårt samhälle är väldigt mycket inriktat på, som du säger, att man ska piska sig själv till lydnad på något vis och det är rationellt alltihopa och man får liksom inte känna så mycket.

Charlie: Nej, nej. Feber är ju sjuk och ont i magen, det är bara att bita ihop för att man är svag själv.

Jan: Där har ju du en ganska intressant tes som jag gillar, där du säger, ”Skärp dig, det är ju det sämsta man kan göra.”

Charlie: Ja, eller min tes är väl att man inte kan det, så det är det sämsta man kan säga. Om din slutsats av att ha hört någonting inspirerande eller lärt dig någonting nyttigt, är att du ska gå hem och skärpa dig, då kan man ställa sig frågan hur ofta det har funkat. Då är vi tillbaka på att piska sig själv till lydnad.

Det funkar en vecka eller två. Om du inte har byggt strukturer kring det, partnerskap kring det, eller i grunden förändrat hur du ser på en fråga, då spelar det ingen roll hur många gymkort folk köper i januari, om de inte med liv och lust går in i detta och har ett system och en strategi och har designat sitt övriga liv, så att träning får plats och blir en naturlig del, då kommer det ändå inte hända.

Nya förhållningssätt

Caroline: Där tycker jag att Balansekonomi har gjort något väldigt bra, för man tar en bit av livet, investeringar då eller pengar till exempel, och sätter till det här med personlig utveckling. Och att man kan behandla sig själv och sina olika delar i livet med kärlek. Som jag sa innan, vårt samhälle är inte byggt på det viset. Du ska skärpa dig.

Jan: Eller utgå ifrån att det är någonting som är fel, upplever jag. Jag tror att det är många som utgår ifrån att vi är fel och att det är något som är sönder och att det är någonting som ska fixas till. Man duger inte.

Charlie: Man ska jaga ikapp. Många är där i ekonomi, hur de ska komma ikapp det där som alla andra håller på med. Prova det på dansgolvet, att dansa ikapp de andra, istället för att bara njuta av musiken.

Jan: Vad är tipset?

Caroline: Sluta kolla på Instagram.

Jan: Det är lite roligt, för det hänger ändå ihop med det där som du sa om att inte gå ”dit”, för att då blir man lockad. Du har ju tagit bort dig själv från både Facebook och Instagram. Det är roligt för tidigare avsnitt så har vi promotat, ”följ oss i sociala medier”, sedan har det visat sig att vi är ju inte där.

En fokus på hållbara beteenden

Charlie: Det finns ett väldigt modernt ord just nu, som jag hoppas kommer vara modernt i väldigt många år. I min bok har det alltid varit modernt och det handlar om hållbarhet. Jag tycker att vi ska tänka i våra beteenden, ”Är det här ett hållbart beteende?” Tycker vi behöver lägga ner bootcamp-idéen. Behandlar jag min ekonomi på ett sätt som är hållbart långsiktigt för mig själv, för mina nära och kära, för miljön, för den avkastningen jag vill ha, eller tar jag genvägar och biter ihop?

Då är det lika illa om man tar ett SMS-lån för att kunna åka till Thailand, som att man sparar 80% av sin inkomst för att få ihop en miljon, om svaret är att det inte är långsiktigt hållbart. Jag har en PT nu, jag har gjort ett stort skifte för att få ett liv där jag kan vara hälsosam under Primus liv.

Mitt krav på honom är att jag gör vad helst du säger, men det du säger måste vara saker jag kan göra i 20 år framöver, inte något jag gör tillfälligt nu i tre veckor. Som att bara käka ägg och stå i planka, utan jag måste kunna se mig själv göra det i 20 år framåt. Han är otroligt tacksam att han slipper hitta på en massa bootcamp-grejer som ska gör att folk ska känna sig duktiga i sex veckor och sedan aldrig se dem igen.

Det är likadant tycker jag med finansieringen av vårat liv. Jag tycker att vi ska tänka så kring pengar, ”Gör jag detta på ett sätt som är hållbart, eller rättfärdigar jag saker nu för att jag ska skifta det sedan?” ”Sedan ska jag ge till välgörenhet, sedan ska jag ha ett etiskt sparande, sedan ska jag åka på semester till min fru, men nu ska vi flytta ihop.”

Jan: Ja, det där är superspännande. Vi började skänka pengar till välgörenhet när vi gick på universitetet, när vi levde på Charlie:N. Det var SOS-barnbyar, 200 kronor i månaden. Det är 15 år sedan. Många av våra kompisar sa att de skulle börja med det när de får lön och mig veterligen har ingen gjort det, så det där med att ”göra sedan” funkar dåligt.

Våga be om hjälp och ställa rätt frågor

Jan: Jag tror mycket på det här att man behöver hjälp. Vissa saker ser man inte själv, skulle jag säga. Man behöver någon som speglar det. Det är lite roligt, för vi har inte pratat om det så mycket Carro, men alla vi tre har ju coacher, vi går utbildningar, vi har gått i terapi. Inte för att ”fixa till” så mycket som för att få en spegling.

Caroline: För spegling och för att bli framgångsrika i det som vi vill, utan att det kommer det där oförutsägbara känslorna som man inte fattar vart de kommer ifrån, som hindrar en från att nå dit man vill.

Charlie: För mig handlar det om att vara ombytt till matchen. Nu ska jag åka skidor tillsammans med Hanna, Johan, Andrea och Primus här om en vecka, då ser jag ju till att jag har skidbyxor som gör att jag kan hålla värmen, att det finns en hjälm som skyddar mig, och så vidare. Jag upplever att de flesta människor kastar sig ut i backen livet, utan att se till att de har en uppgraderad och fungerande utrustning.

Det är personlig utveckling för mig, att hela tiden ge mig själv schyssta förutsättningar. Skulle inte dra med bilen till Alperna utan att se till att det finns vinterdäck och att den är tankad.

Caroline: För mig har det varit väldigt mycket att jag har stött på motstånd och hinder och jag har inte fattat vad det är som pågår.

Charlie: Då är du bra på att fråga. Många människor hittar på att motståndet är en vägg, eller att det inte går eller att det inte går. Det är inte så många som har det där som du har, att du ser att det är något som behöver listas ut, ”Finns det en bok, finns det en kurs, finns det någon jag kan ringa? För det är något som gör att jag fastnar här.” Många noterar inte ens att de fastnar, de tänker att det är så livet är.

Genombrott med Balansekonomi

Caroline: Faktiskt var det nog när vi var studenter och gick den där Balansekonomi-kursen som jag förstod att… Jag läste ju den här boken som ni hade skrivit du och Lennart och då förstod jag att det finns andra sätt att göra saker på. Det är till och med så att jag kan ställa frågor till mig själv och lista grejer som är viktiga i mitt liv. Det hade jag aldrig någonsin gjort, så det är var ändå det som öppnade den stora dörren till att det är inte fel på mig, jag har bara trott att det är det.

Jan: Jag tycker att det är så fantastiskt, förlåt jag bara sitter här och smilar, för att kommer du ihåg den hösten, jag tror det var 2007, du började göra Lyxfällan, jag tittade på tv och var intresserad av privatekonomi redan då, eller hade mina brist-tankar redan då, kollade på Lyxfällan och tänkte, ”Wow, äntligen ett tv-program om ekonomi!” Och du gillade inte Lyxfällan och sedan släppte du och Lennart boken ”Ett rikare liv”.

Jag köpte den i julklapp till dig och du visste inte om det, men jag läste den innan och slog in presenten, och det roliga var att på något sätt måste du ha listat ut detta, för ett par dagar innan julafton så säger du till mig, ”Hoppas att du inte har köpt någon jävla självhjälpsbok till mig.” Så jag fick springa ut och köpa en pulsklocka till dig. Men tio år senare kommer det ändå ut att du gillade den.

Caroline: Ja, jag gjorde ju övningarna i boken. Man ska ALLTID göra övningar när de kommer i en bok, för det var det som gjorde att vi sedan gick på föreläsningen i Lund och sedan tog du beslutet åt oss att gå kursen.

Jan: Tyvärr finns inte boken att köpa längre, den är restnoterad. Men jag tänker att vi behöver runda av. Det är alltid så spännande samtal med dig Charlie, så tack för det. Vi har ett samarbete med Balansekonomi, så om du är intresserad av att ta hjälp istället för att kasta dig ut i backen livet utan hjälp, och vill se om den här utbildningen kan vara något för dig, så kan du få en halvtimmes telefonsamtal.

Charlie: Ja, där vi går igenom vart är du någonstans idag, vart vill du i framtiden, vad tror du skulle göra störst skillnad, och sedan kollar vi vad vi gör och vad den personen gör, för att se om vi är en bra match. Vi tar inte in vemsomhelst, utan vi gör en värdestudie tillsammans.

Jan: Det gillar jag också, att Balansekonomi är ett utbildningsföretag som inte tar in vem som helst, utan det är typ 40 platser på en termin, och inte mer än så. Detta halvtimmes telefonsamtal är kostnadsfritt så det kan man anmäla sig till via en länk och sedan blir man kontaktad av någon på Balansekonomi, en rikedomscoach för ett förutsättningslöst coach-samtal, kan man säga.

Tack så hemskt mycket Charlie, jag hoppas att du tyckte att det här var lika kul som vi, och att du vill komma tillbaka i framtiden igen. Tack så mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Sista fyra FikaTillsammans-tillfällena

Som jag skrev för någon vecka sedan så har jag valt att avboka de flesta av årets inplanerade FikaTillsammans-tillfällen då det blev lite för stort och lite för jobbigt. Däremot har jag valt att ha kvar följande fyra tillfällen nu i vår. Sedan får vi se hur vi kan göra om FikaTillsammans till ett mer hållbart koncept:

• Malmö – 7 mars med Trine om hållbart sparande
• Göteborg – 12 mars med Charlie Söderberg om ”Rikedom – mer än bara pengar”
• Stockholm – 7 maj med Lysa om fondrobotar och indexsparande
• Göteborg – 9 maj med Eric Strand om guld och hedgefonder

Du bokar din plats på sidan om FikaTillsammans. Det kostar 300 kr och då ingår en matig buffé, föreläsning med gästen, frågestund och en trevlig kväll helt enkelt. :-) Väl mött!

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, då uppskattar du nog även följande:

• Rikedom - mer än bara pengar | Vad är ett rikt liv för dig? - Intervju med rikedomscoachen Charlie Söderberg, Balansekonomi AB
• Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare... - Intervju med Moa Diseborn
• Bucketlist, lycka och saker som får en att skratta - Intervju med Sabine Andersdotter

Vad tänker du?

Precis som vanligt uppskattar jag jättemycket diskussionerna i kommentarsfältet. Framförallt vill jag tacka för den trevlig ton och atmosfär som vi har lyckats skapa här på bloggen. Jag kan ha som sagt missuppfattat FIRE-rörelsen så jag ser fram emot dina tankar! :-)

På återseende nästa söndag då det kommer att handla om globala barnportföljen!
Jan och Caroline

Jan och Caroline Bolmeson

3 mars, 2019

Den här artikeln publicerades söndagen 3 mars 2019 klockan 21:46 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Ekonomisk frihet (FIRE), Globala barnportföljen, Personlig utveckling, RikaTillsammans-podden.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.