12 misstag som vi gör och har gjort i vårt sparande
Sök:

12 misstag som vi gör och har gjort i vårt sparande

RikaTillsammans-podden #53 och #54 - Svar på en läsarfråga om vanliga ekonomiska misstag man gör

De flesta sparare får en sämre avkastning på sitt sparande än vad marknaden ger i genomsnitt. Det beror inte på att andra är smartare, marknaden är oförutsägbar eller att man har otur – många gånger beror det helt enkelt på att vi helt enkelt gör – snällt sagt – dumma grejer i vårt sparande. Under de senaste 20 åren har jag nog lyckats göra alla misstagen, här kommer en hel del av dem. Förhoppningsvis gör mina misstag att du kan undvika att förlora lite pengar i onödan.

Inspirationen till den här artikeln kom från en av er läsare, Johan B., som skrev att om han hade träffat mig på bussen så skulle han önska fråga följande tre frågor:

  • Vilka är dina största investeringsmisstag?
  • Vad gick fel och vad lärde du dig utav det?
  • När du vet vad du vet nu, och tittar tillbaka på informationen du hade när du gjorde investeringen, ser du några varningstecken du inte såg då?

Jag har gått och tänkt på dessa frågor ett tag och konstaterade att jag har gjort så sjukt många misstag att det till och med var svårt att återge alla. När jag och Caroline började spela in så tänkte vi att det här skulle bli ett avsnitt, men efter en timmes inspelning insåg vi att vi knappt var halvvägs. Därav uppdelningen av den här artikeln i två delar. För att kunna skapa en någorlunda röd tråd i avsnittet så bestämde jag mig för att försöka klassificera misstagen så som man brukar göra i den finansiella beteendevetenskapen.

Många av felen man gör handlar nämligen inte om att man saknar kunskap eller att man har ”fel” i den klassiska betydelsen av att säga att 5 + 5 är något annat än 10. De flesta misstagen som jag har gjort har istället varit beteendemisstag. Misstag där känslor har tagit överhanden som har lett till irrationella beslut. Mycket av den klassiska ekonomiska vetenskapen bygger på att vi människor är rationella ekonomiska varelser, så kallade ”Econer”, som alltid har tillgång till all information, fattar rationella beslut som maximerar nyttan för oss själva och andra. Tyvärr behöver man ju bara gå till sig själv för att inse att det inte stämmer.

Många av de misstagen jag kommer att beskriva i den här artikeln kan man läsa om i Daniel Kahnemans utmärkta bok Tänka, snabbt och långsamt (annonslänk) som just nu säljs för 54 kr på Adlibris. Det är en ganska tung bok, så jag rekommenderar inte den som en nybörjarbok. Men om man har läst alla andra ekonomiböcker så är den bra. Det som är kul med den är att man inser att man kommer att bli lurad i hans exempel, men läser dem, tror att man svarar rätt och åker dit i alla fall. Han beskriver många av de misstagen som har kostat mig mest pengar på ett vetenskapligt sätt, så en tröst(?) är att man inte känner sig helt dum i huvudet eftersom alla andra gör precis samma dumheter.

Det amerikanska analysföretaget Dalbar ger varje år ut en rapport som listar den genomsnittlige amerikanske spararens årsmedelavkastning i förhållande till index. Per den 31 december 2016 såg det ut som följer:

Genomsnittlige spararen Amerikanska börsen (S&P 500)
12 månader 7,3 % 12,0 %
3 år 3,4 % 8,9 %
5 år 9,8 % 14,7 %
10 år 3,6 % 7,0 %
20 år 4,8 % 7,7 %
30 år 4,0 % 10,2 %

Det intressanta i tabellen ovan är inte själva siffrorna utan skillnaden mellan den avkastningen som den genomsnittlige spararen har erhållit och den de borde ha fått om de bara hade köpt en indexfond i januari och behållt den till december. Den här skillnaden i avkastning mellan det småspararen i genomsnitt har och borde ha brukar kallas för ”the behaviour gap”. Det finns en jättebra bok med just den titeln Behaviour Gap av Carl Richards (annonslänk) som jag också varmt rekommenderar. Man kan se skillnaden på en 10 års period som nedanstående bild:

Beteende-gapet som kostar oss sparare sjukt mycket pengar.

Det här beteende-gapet kostar oss sparare sjukt mycket pengar, det har kostat mig mer pengar än jag vågar tänka på och det beror till stor del på de nedanstående misstagen.

De största misstagen som har kostat mig mest pengar

De misstag som jag upplever har kostat mig mest pengar – och som jag fortfarande gör från tid till annan – är följande:

  • Värderar vinst och förlust olika
  • ”Ankrar” information
  • Felaktiv eller naiv diversifiering
  • Dispositionseffekten
  • Flockbeteende
  • Lyssna på andra (och media)
  • Optimism och övertro på egen förmåga
  • För smala referensramar
  • Mental bokföring
  • Ånger
  • ”Prospect theory”
  • Övriga misstag (investera i det man känner till, behov av omedelbar belöning, ingen plan, för hög/låg risk etc)

Många av misstagen ovan kan vara svåra att skilja från varandra eftersom de är tätt sammankopplade, eller så leder det ena misstaget till det andra. I den här och den kommande artikeln så tänkte jag försöka gå genom dem en och en och ge exempel på hur det kan se ut och hur det har sett ut i mitt eget liv.

Lyssna på avsnittet i din poddspelare eller på SoundCloud

Precis som vanligt så kan du antingen titta på avsnittet via Youtube, lyssna på avsnittet via din poddspelare t.ex. iTunes eller Acast eller via SoundCloud i webbläsaren.

Grov innehållsförteckning:

  • 00:02:31 – Om kommande avsnitt
  • 00:05:01 – Ett personligt avsnitt om ekonomiska misstag
  • 00:10:42 – För stort fokus på inte förlora pengar
  • 00:13:16 – Dåligt beslut eller bara otur?
  • 00:14:40 – Att vägra erkänna en förlust
  • 00:16:26 – Dubbelfel – behålla förlorare och sälja vinnare
  • 00:19:22 – Vi förnekar förluster och förlorar mer
  • 00:21:30 – Skillnad mellan att ha otur och ta dåligt beslut
  • 00:23:52 – För stor tro på ny information
  • 00:26:35 – Lätt att tappa perspektivet
  • 00:29:34 – Vi gillar heltal och genvägar
  • 00:32:45 – Illusionen om diversifiering
  • 00:35:42 – Svårt att ha en ekonomisk överblick
  • 00:39:36 – Vad kan kocken laga?
  • 00:42:07 – Rädslan för förlust och att bli lurad
  • 00:44:46 – Sälja av för snabbt efter all-time-high

Precis som vanligt så stämmer tiderna med youtube-videon men är lite ur synk med poddavsnittet på grund av klippningen. Transkribering av avsnittet finns nederst i artikeln.

Misstag #1 – Värdera vinst och förlust olika

Det första misstaget som de absolut flesta av oss gör är att vi värderar vinst och förlust olika. Eller rättare sagt handlar det om att vi värderar känslan och upplevelsen av en vinst och förlust olika. Känslan av en förlust av 10 000 kr är värre än känslan av en vinst på 10 000 kr. Det är till och med som så att känslan av en kommande vinst är mer tillfredsställande än själva vinsten (om den kommer). Studier har visat att vi många gånger värderar en förlust uppemot 2.5 gånger värre än en vinst. Det är det som har gett upphov till följande klassiska graf:

Förlustaversion - samma vinst/förlust värderas olika känslomässigt

Till och med nu, när jag skriver ovan, så känns det inte särskilt relevant och jag skulle själv kunna argumentera för att: ”så känner andra”, ”det misstaget gör andra, inte jag” etc. Men så är det inte. Vi kan ta några exempel som jag själv har gjort med tanke på ovanstående misstag som man också brukar kalla för ”förlustaversion”.

Ta för låg risk på grund av en rädsla för att förlora pengar

Jag har fler än en gång tackat nej till att investera mina pengar för att jag har varit rädd att förlora pengarna. Jag har förmodligen fortfarande lite för mycket pengar på buffertkonto för att jag överskattar risken att förlora pengar. Jag har även sett det bland många äldre som har mycket pengar på ett vanligt bankkonto för att det ”känns säkrare”, eller far- och morföräldrar som sparar till barnbarnen på bankkonto utan ränta. Ironin i det hela är att inflation, det vill säga effekten som gör att pengarna minskar i värde, äter upp pengarna garanterat över tid. Det vill säga att det som man är så rädd för inträffar i alla fall. Att ta för låg risk är många gånger lika mycket fel som att ta för hög risk.

Inte sälja en aktie (fond, bostadsrätt, hus eller motsvarande) under inköpspriset för att inte ta en förlust

Det här är också en klassiker som jag har gjort fler gånger än jag kan räkna. Man köper något för 100 kr, sedan sjunker det till 80 kr, man får ett erbjudande från någon att köpa det för 85 kr, vilket skulle vara en jättebra affär, men man säljer inte för att man har ju själv betalt 100 kr för det. Det här börjar man se en hel del av på Hemnet eller i budgivningar där säljare drar tillbaka sina boenden för att de får inte tillbaka lika mycket som de själva betalade för det. Det är därför ett av symptomen på bostadsbubblan är få transaktioner och att folk blir ”inlåsta” i sina bostäder.

Jag har själv också varit med om det i ett företag som jag var delägare i med några andra. Vi köpte aktier för 11 kr per aktie, företaget värderades senare till 3 kr och jag erbjöd mig att köpa ut andra delägare för det priset. Men de flesta tackade nej, de hade ju betalt 11 kr, och den summan kunde jag få köpa för. Problemet var ju att de var ju inte värda 11 kr utan bara tre. I en sådan situation sitter vi – irrationellt nog – hellre kvar istället för att förlika oss med känslan av smärta att ta förlusten. Idag försöker jag leva enligt devisen som jag fick lära mig av professionella investerare som alltid säger:

Cut your losses short!

Det vill säga får du möjligheten att ta en förlust (för det får man inte alltid) ta den. Den värsta konsekvensen av det här är att man sitter på förlorare och hindrar pengarna från att börja jobba på nytt i bättre investeringar. Kom ihåg:

En tillgångs nuvarande och framtida värde har INGET som helst att göra med priset som du betalade för tillgången!

Ibland tänker jag att om jag skulle haft en tjänst som Nordnet som var till för spararna, då skulle jag övervägt möjligheten att faktiskt inte visa anskaffningsvärdet, eller i alla fall ge en möjlighet att dölja det. Men det är bara jag.

Sälja en aktie som gått upp för att ”ta hem vinsten”

Motsatsen till ovanstående misstag kring att inte sälja en tillgång för att den har gått under inköpspriset är också ett misstag. Det handlar nämligen om något som jag själv har gjort och hör många resonera kring. Det handlar om att ”ta hem vinsten” genom att sälja av en aktie, fond eller tillgång som har ökat i värde. Statistiskt sett brukar en tillgång som har ökat i värde fortsätta öka. Jag har för mig att jag har sett siffror att en fond eller aktie som har nått sitt högsta värde någonsin – sitt ATH (all-time high) tenderar att nå ytterligare 40+ ATHs.

Anledningarna till att vi gör det här misstaget är många. Det handlar om allt från ”det är bättre med en fågel i handen än 10 i skogen” till att vi inte vill ångra oss om den skulle gå ner. Problemet är bara att om vi kombinerar det här misstaget med det ovanstående så får det resultatet att vi:

  • Behåller tillgångar som har gått dåligt (i hopp om att de ska nå inköpspriset så att vi kan sälja utan förlust)
  • Säljer tillgångar som har gått bra

Vilket leder till ett dubbelfel. Inte bara behåller vi tillgångar som är ett sänke i portföljen, men vi kapar dessutom av de tillgångar som skulle kunna få portföljen att rusa. Dessa två misstag är sannolikt de som över åren har kostat mig absolut mest pengar. Jag kan helt ärligt säga att jag idag har slutat sälja av de sakerna som går bäst i portföljen utan jag försöker;

Låt vinnarna fortsätta löpa!

Det har också lett till att jag har tillgångar i portföljen som är tiotaggare med mer än 1 000 procents värdeökning. Hade jag kapat dem på dubblat pengarna hade jag aldrig upplevt.

Tiotaggare

Just den här kapningen för att göra vinsthemtagningar var något jag gjorde väldigt ofta de första 15 åren. Jag vill inte ens räkna på hur mycket pengar det har kostat mig över åren i uteblivna vinster. Om jag nästan fick ge ett enda råd i den här artikeln till dig att undvika i framtiden, så skulle det vara:

Se till att undvika misstaget där du behåller förlorarna och säljer vinnarna!

Det är ett stort dubbelfel som många gör.

Fokus på en investering som förlorat pengar när andra gått upp

Ett annat vanligt misstag i sammanhanget är att fokusera på den investering som har gått ner när andra har gått upp. Den här brukar vara ganska tydlig, man loggar in på sin depå, de flesta siffrorna är gröna eller blåa men sedan finns de där röda raderna. Det här är t.ex. en del av min portfölj just nu:

Ligger plus, men vilken är det man fokuserar på?

Som bilden visar är nettot 0.30 % plus, men jag lägger automatiskt betydligt med fokus på den andra raden som är minus. Det spelar känslomässigt nästan ingen roll att den första raden är 8 512 kr plus eftersom den andra är -8 076 och Avanza, nästan som för att ”rub it in” rödmarkerar den. Automatiskt funderar jag mycket mer på den som har gått back, var det rätt, borde jag sälja den, borde jag byta den etc. I det här sammanhanget är det dessutom helt fel eftersom de två fonderna (som råkar vara en guldfond (+) och en silverfond (-)) är köpta för att balansera ut den totala portföljens risk.

Tro att man inte har förlorat förrän man har sålt

Jag vet inte hur många gånger som jag har tänkt: ”jag har ju inte förlorat pengarna förrän jag har sålt”. Gärna med tillägget ”det vänder snart”. Det här smyger sig ibland in hos diverse experter också. Det kan handla om att man t.ex. köper en aktie för 100 kr, den sjunker till 80 kr och man resonerar kring att jag har ju inte förlorat pengarna förrän jag säljer. Misstaget man gör här är att man ”ankrar” eller ”hänger upp” värdet på vad man köpte aktien för, inte vad marknaden är villig att betala. För aktien värderas de facto av marknaden till 80 kr vilket innebär att värdeminskningen är 20 kr, oavsett om du säljer eller inte.

Jag vågar mig på en förutsägelse att vi kommer att få höra mer om det här framgent kring bostäder. Experter kommer att säga att ”så länge du bor kvar i ditt hus, så spelar det ingen roll vad priset på det är, för du har inte förlorat pengarna förrän du säljer”. Jag vågar däremot påstå att väldigt många – t.ex. bankerna inte alls resonerar så.  Låt oss göra följande antaganden: jag köper ett hus för 1 000 000 kr och banken är villig låna mig 80 %. Det betyder att jag får 800 000 kr i lån. Om bostaden nu sjunker i värde med 50 procent, så betyder det att jag i bankens ögon bara får låna 250 000 kr. Det vill säga andra kommer definitivt relatera till huset som en förlust.

Den korrekta frågan att ställa sig t.ex. när det gäller aktien är:  ”Om du inte hade aktien och du hade 80 kr, skulle du köpa en aktie till av den?” Om svaret är ”ja” då bör man behålla, om svaret är ”nej” då bör man sälja. Det vill säga att man bör frikoppla sitt resonemang från inköpspriset.

Det här misstaget tenderar vi – eller i alla fall jag – göra även i andra områden i livet. Det brukar ibland även kallas för ”sunk-cost fallacy”. Det kan låta som; ”jag har betalt för den här dåliga filmen på bio och jag har redan sett halva, då kan jag lika gärna se andra halvan”, ”jag har betalt för den här utbildningen, så jag kan lika gärna avsluta den”, ”jag kan fortsätta äta maten eftersom jag ändå har den hemma” eller än värre med kompisar som fortsätter vara gifta med samma partner för att man har ett antal år tillsammans. Tricket är att inse att vi blir emotionellt investerade i en investering (tid, pengar, kärlek etc) som vi har gjort någon gång tidigare.

Sälja för att minska en framtida förlust även om logiken säger köp mer

Det här är misstaget har jag råkat ut för flera gånger, men riktigt jobbigt var det 2008-09. Man pratar alltid om att i en kris så ska man köpa på sig mer och öka sin investering. Problemet är att i en kris, så är det just en kris och då rasar allting. Man har sett sin portfölj gå ner 10, 20, 30, 40 och 50 procent. Det som verkligen är naturligt för en i en sådan situation är att sälja av och åtminstone behålla lite av sina pengar även om det kloka skulle vara att köpa mer.

Oförmåga att skilja på ett dåligt utfall och ett dåligt beslut

Det här är fortfarande också en utmaning för mig, att ha förmågan att skilja på att man hade otur eller att man tog ett dåligt beslut. Jag pratar ofta i termer av sannolikheter och att på exempelvis en 10 års period bör man ha över 90 procents sannolikhet för ett positivt utfall med en indexfond. Det betyder att om jag investerar mina pengar i en sådan och jag sedan efter 10 år är på minus, då behöver jag urskilja om jag hade otur eller om det var ett dåligt beslut.

Jag tror att om jag inte hade tillgång till det statistiska antagandet så skulle jag lätt känna ånger och tänka ”de hade rätt, aktier är inte till för mig, det är bara något man förlorar pengar på” och anklaga mig själv för att ha tagit ett dåligt beslut – när jag egentligen bara hade otur. Att man har 90 procent sannolikhet betyder bara att man i 90 fall av 100 kommer lyckas, men att det också kommer att finnas 10 utfall där man förlorar, i vårt fall otur. Jag tror att det har en stor betydelse för hur man agerar i nästa situation om man skulle investera för de kommande nya 10 åren. Om man kan inse att det var rätt beslut, man hade bara ett ogynnsamt utfall, då kan man hålla kvar vid sin strategi och göra om.

Vi gör nämligen ofta ett stort misstag i att tro att spara handlar om enskilda händelser och inte en serie av händelser. En person beskrev det för mig för många år sedan så här:

Att investera är som att plocka kulor ur en påse. Påsen innehåller 600 vita kulor som du vinner på och 400 svarta kulor som du förlorar på. Det enskilda draget du gör spelar ingen som helst roll i det långa loppet. Tricket är att ha möjligheten att över tid dra tillräckligt många kulor så att du går plus – vilket du kommer att göra då det finns fler vita än svarta kulor.

Att man från tid till annan drar en svart kula tillhör så att säga spelet. Det finns ingen sparande strategi där man inte förlorar pengar. Inte ens att ha pengarna på ett bankkonto hindrar dig från att dra svarta kulor eftersom inflationen äter upp de pengarna. Över tid ger en liten edge i sannolikhet väldigt stor effekt. Det här är egentligen inget nytt, det är så t.ex. casino, lotterier, pokerspelare m.fl. tjänar sina pengar. Det handlar om att ha en lite fördel och låta tiden göra sitt jobb.

Logga in ofta på sitt depå-konto för att se hur det går

Ett annat misstag jag gjorde väldigt mycket i början av min sparande karriär var att logga in på mitt Nordnet/Avanza-konto i tid och otid. När det gick bra loggade jag in ofta och när det gick sämre så ville jag knappt höra talas om mitt konto. Det roliga är att i en studie som gjordes 2005 så bekräftades det att jag verkligen inte var ensam om det här. Inloggningar hos Avanza korrelerade starkt med marknadens utveckling. I nedgång sjönk inloggningarna till mindre än hälften än under en uppåtgående marknad. Om inte det är ett tydligt exempel på det så kallade ”strutsbeteendet” så säg…

En annan effekt här hänger ju ihop med kulorna i förra exemplet. Eftersom börsen tenderar att gå upp ca 60 procent och ned 40 procent av tillfällena, så kan man säga att ju mindre du loggar in, desto större blir sannolikheten att din portfölj har gått upp. Om du loggar in varje dag, så är det hugget som stucket om det har gått upp eller ner. Lägg till att vi värderar en förlust ca 2.5 gånger mer än en vinst så betyder det att känslomässigt kommer vi uppleva det mer påfrestande än de dagar det går upp.

Loggar du in var 10 dag, så betyder det att sannolikheten är större att det har gått upp än ned. Loggar du in vart 100 dag, eller vart 300 dag så är ju sannolikheten ännu större för ett positivt utfall. Det går ju också i linje med det som jag brukar tjata om ”låt pengarna få jobba i fred, tiden är den viktigaste faktorn både för att öka avkastningen och sänka risken”. Ju mindre jag loggar in, desto färre är tillfällena för att jag råkar sabba portföljen genom att göra irrationella misstag. Forskning visar nämligen att det så kallade ”behavior gap” kostar oss flera procent per år.

Misstag #2 – Ankring och för stor vikt vid ologiska saker

Misstag med ankring är något jag har gjort hundratals gånger. Det handlar om att vi lägger oproportionerligt stor vikt vid den senaste eller första informationen som vi får. Häromåret läste jag mycket böcker kring det finansiella systemet, om valutor och sparande i guld. Helt plötsligt var jag övertygad om att allt kommer att bra samman och guld var den enda investeringen som man skulle ha. Innan jag hittade balansen var jag på väg att slänga alla tidigare års erfarenheter och andra böcker ut genom rutan, för nu hade jag ju ny information. Men det är ju inte en ny information, den har alltid funnits där, det är bara att jag inte tidigare har vetat om den och då är det lätt att den får väldigt mycket vikt.

Jag ser det här misstaget ganska ofta i många läsarfrågor. Något har hänt, t.ex. att någon har uttalat sig om kris, att valutan ska försvagas eller motsvarande och plötsligt så tappar man i princip hela sin strategi. Det samma gäller samtal på jobbet kring en viss investering, tips från taxi-chaffören eller någon bloggare eller twittrare. Vi värderar den senaste informationen alldeles för högt.

En annan variant på det här misstaget är att man tittar på den kortsiktiga utvecklingen istället för den långsiktiga. Man säger att de här pengarna ska investeras på 10+ år, man köper sina fonder och sedan går börsen ner och plötsligt ser den där nedgången på 10 procent väldigt allvarlig ut. Vi tänker sällan på att -10 procent på ett 10 års perspektiv har i princip ingen större betydelse.

Något som jag insett först på senare tid, faktiskt i diskussion med Andreas och Henrik från Coeli, var misstaget hur vi ofta jämför vår utveckling mot Stockholmsbörsen. Vi har nämligen ”ankrat” jämförelser av våra portföljer mot Stockholmsbörsen, eftersom den väger tyngst då den är närmast oss i media, samtal etc, oavsett om det är en relevant jämförelse eller inte. Det säger ju sig själv att en global barnportfölj borde jämföras mot ett globalt index som MSCI World, men ändå vill de flesta naturligt jämföra det mot OMX30 som är Stockholmsbörsens 30 största bolag. Snacka om att jämföra äpplen med päron. Det här misstaget blir ju inte mindre av att nätmäklarna ofta slänger upp en jämförelse mot Sverige som standard.

Det sista misstaget som man kan relatera till ankring handlar om något så enkelt som runda tal. Vi gillar hela och jämna tal. Jag tror att många som har sysslat ett tag med aktier känner igen att där händer många fler saker vid heltal som 100 kr, 200 kr, 250 kr, 10 kr än vid 177,50 kr. Tittar man på det rent rationellt så är det ju ingen skillnad på 177,50 kr och 100 kr. Sannolikheten för rekommendationskurser, stödnivåer och andra motsvarande belopp borde ju vara samma, ändå ser man att så inte är fallet eftersom vi är människor och vi lägger mer vikt vid de jämna och runda talen än vad vi lägger vid ett ojämna tal.

Misstag #3 – Felaktig diversifiering

Ett misstag som jag förhoppningsvis inte gör så mycket nu för tiden handlar om felaktig eller naiv diversifiering – det vill säga att vi egentligen lägger alla äggen i samma korg, när vi egentligen tror att vi inte gör det. Jag har hört statistik oofficiellt från en storbank där ungefär hälften av kunderna bara hade 1 – 3 aktier i sin depå och 20 procent hade bara en enda aktie. Andra varianter på det här är att man tror att man har spridit äggen i olika korgar men alla fonder man äger är svenska fonder med svenska företag.

Om det är något av misstagen i den här artikeln som mer lutar åt kunskapshållet, då skulle jag säga att det är det här misstaget. Man är helt enkelt inte medveten om att t.ex. två olika Sverige- eller globalfonder ger i princip inga diversifieringseffekter. Även om det misstaget kanske är inte är så vanligt, så är det desto vanligare att man t.ex. köper svenska aktier och sedan har en svensk högräntefond. Då är det lätt att bli lurad att tro att man har både aktier och räntor i portföljen, men att båda egentligen hänger ihop då högräntefonderna ofta lånar ut pengar till företag. Det gör att när aktierna går ner – på grund av att de t.ex. får sämre förutsättningar – då kommer de även ställa in betalningarna på sina lån vilket kommer att få räntefonderna att gå ner.

En annan variant på det här misstaget är att man tittar väldigt smalt när man diversifierar. Jag har sett exempel då folk varit noga med att diversifiera sitt sparande på 50 000 kr, men sedan haft en bostadsrätt på 2 000 000 kr. Det man kanske inte tänker på då är att 50 000 kr på 2 miljoner är 2.5 procent. Det spelar i ett helhetsperspektiv nästan ingen roll hur man diversifierar sin ekonomi om 97,5 % ligger i en tillgång. Nu kan boendet vara svårt att diversifiera, särskilt i unga år, men symptomet att man inte tittar på hela sin ekonomi är ganska vanligt. Det misstaget återkommer jag till under ”mental bokföring”.

En spännande studie som gjordes på ämnet diversifiering handlade faktiskt om godis. Man gav barn på Halloween möjligheten att välja godis från sin låda. Den ena gruppen barn fick välja fyra godisar som de skulle ha de fyra kommande veckorna och den andra gruppen fick välja en godis i veckan i fyra veckor. Resultatet, som har återupprepats i andra studier, visar att när vi ska välja för en längre tidsperiod så kommer vi diversifiera mer – välja olika godisar – än om vi väljer vid flera enstaka tillfällen. Jag kan verkligen relatera till det själv, skulle jag köpa glass för fyra veckor, då skulle jag köpa fyra olika, men om jag ska köpa glass varje vecka när den föregående är slut, då tenderar det blir samma belgiska choklad-smak.

Det sista misstaget i den här delen hänger ihop med att vi dessutom väljer utifrån de val vi får presenterade. Min stora insikt i det här var på en kurs där vi fick se en meny från en lunch-restaurang. Där stod vanliga rätter såsom köttbullar, hamburgare och liknande. Till menyn fick vi frågan – ”Vad kan kocken laga?” Många av oss svarade precis de grejerna som stod på menyn. Få av oss tänkte att menyn bara är en ganska smal representation av vad kocken kan laga. Kocken kan ju garanterat laga fler saker än de som finns på menyn.

Betydelsen av det här får man ju inte underskatta – särskilt inte när man sitter med en privatrådgivare på en bank. Den rådgivaren lär ju visa en meny med fonder och alternativ som just den banken har. Men det är ju inte alla fonderna som finns (det man brukar kalla för investerings-universumet), utan bara de fonder som den banken har satt på sin meny. Rätt länge gick det t.ex. inte välja en av de bästa Sverige-fonderna på många av storbankerna, för de hade helt enkelt inte den på sin meny. Är man då inte medveten om det här misstaget så är det ju lätt att man gör suboptimala val eftersom man inte tänker på att andra restauranger har andra alternativ på sin meny.

Ett sista misstag här som jag får frågor på ibland är huruvida man verkligen kan ha samma fonder i olika depåer. Det vill säga om det är rätt att rekommendera t.ex. globala barnportföljen både till sitt sparande i PPM, sitt pensionssparande, barnsparandet och tjänstepension. Jag tycker att det är helt okej, eftersom jag tittar på det utifrån ett helhetsperspektiv att det inte handlar om att man har fem olika portföljer, utan att man egentligen bara har en enda. Tror man att t.ex. globala barnportfölj-strategin är rätt, då är det rätt att ha den i de flesta portföljer.

Misstag #4 – Dispositionseffekten och känslan av ånger

Dispositionseffekten som upptäcktes redan 1985 handlar om att vi inte vill ta beslut som vi kommer att få ångra i framtiden. Ånger handlar nämligen om den känslomässiga smärta som kommer med ett tidigare beslut som var felaktigt. Det här leder till samma misstag som förlustaversionen vi var inne på tidigare.

  • Vi säljer investeringar som har gått plus (för att vi inte vill ångra oss om de går ner)
  • Vi behåller investeringar som har gått minus (för att om vi säljer så blir det uppenbart att vi haft fel)

I en studie 1998 såg man att privatkunder hos en amerikansk nätmäklare realiserade vinster dubbelt så ofta som förluster. Just det vi pratade om innan – vi säljer vinnare och behåller förlorare. Det här hänger också ihop med den så kallade ”prospect theory” som jag tar upp längre ner. I korthet handlar det om att vi ogillar risk när vi har en vinst och vi chansar (läs: blir risksökande) när vi har en förlust. Dumt, men sant.

Man har också sett att effekten har en tidsparameter. Ju närmare i tiden det felaktiga beslutet eller risken för känslan av ånger ligger, desto starkare effekt tenderar den att ha. Vi vill helt enkelt inte erkänna att vi hade fel, utan hoppas snarare på att t.ex. aktien ska nå tillbaka till sitt ursprungsvägde så att vi kan sälja den på +/- 0 och komma undan utan en förlust. Många av oss har nog dessutom tänkt tanken ”jag behöver inte ens gå med vinst, bara jag slipper att gå med förlust”. På engelska brukar man ibland skoja och kalla dispositions effekten för sjukdom ”get-even-itis”

En av mina förebilder när jag började investera beskrev det här för mig på ett lite annat sätt. Han sa:

När du investerar; är du ute efter att tjäna pengar eller att ha rätt? För du kan inte ha både har rätt och tjäna pengar, så välj!

Jag har verkligen gjort det här misstaget fler gånger än jag kan räkna. Jag köpte en aktie eller en fond och gick den upp, då hade jag rätt och var stolt som en tupp. Gick den ner, så var det jobbigt som tusan för att jag hade fel. Tricket är att vara ganska känslolös kring sitt sparande och släppa på stoltheten när man har rätt och släppa på ånger-känslan när man har fel. Det är bara som att dra en kula ur en påse med svarta och vita kulor…

Det är dock bara att gå in i ett aktieforum eller på Twitter för att se hur det här pågår med de flesta sparare, man har så mycket investerat i att ha rätt och många av ens ”misstag” blir i efterhand så kallade krigshistorier som man kan dela med sig. Som när man tjänade pengar på just den och den aktien och sedan förlorade. Förlusten har man då ofta dissocierat och skyllt på någon annan. Återigen, man behöver inte lägga värdering kring det, jag gör det här från tid till annan också, tricket är snarare att bli medveten om det tänker jag.

Använd förlust-aversion för att lura dig själv, minimera dispositionseffekten och tjäna mer pengar

En rätt intressant sak som nobelpristagaren Richard Thaler kom på var att man kunde använda förlustaversionsgrafen till sin egen fördel. Det vill säga att lura sig själv på ett positivt sätt för att undvika misstagen och tjäna mer pengar.

Förlustaversion

Genom att vara medveten om att en förlust känns mycket värre än en vinst, så kan man utnyttja grafen och insikten till sin egen fördel och faktiskt minska dispositionseffekten genom att använda så kallad ”hedonic framing” som går ut på att:

  • Dela upp vinster i flera små
  • Slå ihop förluster till en stor
  • Slå ihop små förluster med stora vinster
  • Separera små vinster från stora förluster

Låt oss ta några exempel på ovanstående. Om vi tar den första; att hitta 1 000 kr eller hitta 500 kr vid två tillfällen, så kommer de flesta av oss att få mer välbefinnande av att hitta 500 kr två gånger än att hitta en tusenlapp en gång. Det hjälper nämligen till att maximera den positiva känslan av välbefinnande. Om vi å andra sidan ska bli av med 1 000 kr, så är det bättre att bli av med tusenlappen direkt, än att uppleva känslorna att bli av med en femhundralapp två gånger.

Om vi däremot ska bli av med 500 kr, så är det bäst att göra det samtidigt som vi hittar två tusenlappar. Har vi ändå hittat 2 000 kr, så gör det ju inte så mycket om vi blev av med 500 kr samtidigt. Vi ligger ju ändå 1 500 kr plus. Återigen det är inte helt rationellt då förlusten är samma oavsett hur vi sätter den i relation till något annat (läs: hur vi ”frame:ar” det) men känslomässigt blir det en skillnad. Den sista kombinationen tror jag är välkänd för de flesta av oss – det är enklare att ta en stor förlust om vi kan få några små vinster under tiden. Jag tänker direkt bilköp. Man står där hos bilhandlaren och man ska handla för 400 000 kr och plötsligt så får man vinterdäck, dragkrok och andra små vinster som gör att man känner sig som en vinnare även om man gjort en stor förlust.

Precis som jag har sagt innan, det kommer inte att gå att undvika den här typen av misstag. Att vara människa är att göra dessa misstagen, men genom att man är medveten om dem, så kanske man kan fånga dem ett par gånger extra än vad man hade gjort annars. Det är som de säger på min dotters ridskola – man kan inte träna att inte trilla av hästen, man kan bara träna på hur snabbt man kommer på hästen igen.

Övriga misstag #5 till #12

Följande misstag:

  1. Följa flocken och flockbeteende
  2. Lyssna på media, experter & nyhetsbrev
  3. Optimism och övertro på egen förmåga
  4. För smalt perspektiv (”narrow framing”)
  5. Mental bokföring
  6. Misstag till följd av ”Prospect theory”
  7. Misstolkning av statistik
  8. Övriga mindre misstag och idiotgrejer jag gjort

Hittar du i del 2 av den här artikeln:

Transkribering av avsnitt 53

För dig som inte vill titta eller lyssna på hela avsnittet följer nedan en transkribering.

– START TRANSKRIBERING –

JB: Idag är det dags för avsnitt 53 och dagens avsnitt är baserat på en enda läsarfråga. Vi ska prata om vanliga misstag som vi har gjort, som de flesta sparare gör, som de flesta studier är överens om, som kostar oss sjukt, sjukt mycket pengar. Jag konstaterade väl när jag förberedde det här avsnittet, att jag förmodligen har gjort alla dessa misstag under de 20–25 år som jag har investerat och sparat pengar. Allihop, och det är faktiskt lite pinsamt.

CB: Men du, innan vi kör igång med de här ekonomiska misstagen… Jag satt här och tittade på skärmen som är bakom oss och tänkte ”Man får alltid en andra chans”. Vi ska ju ha vårt andra barn här snart, mycket snart, och så tänker jag ”Vi ska göra annorlunda grejer den här gången. Vi ska ha mer grönsaker till det här barnet.” Men visst är det ändå så, att inom ekonomi så får man chans efter chans.

JB: Ja, jag tror att det verkligen är så. Jag har ju som livsfilosofi att allt som händer är en träning inför något som komma skall. Jag hade ju verkligen inte varit här där jag är finansiellt och där vi är i livet, om jag inte hade gjort en massa misstag tidigare. Så jag tror absolut att det är en träningsgrej. Det är samma som vi gjort den här intervjun med Per Bolund i förra avsnittet. Det kan vara jättekul att intervjua en minister, men sedan i efterhand så insåg jag att vänta här nu, jag fick ju inte svar på hälften av frågorna. Han var grym, det kan jag verkligen konstatera i efterhand. Så, respekt till Mats Knutsson och alla på SVT.

Om kommande avsnitt

JB: Sedan var det längesedan bara du och jag var i ett avsnitt. Vi har haft mycket gäster. Vi har haft Eric Strand här när vi pratade om guld och hedgefonder, sedan hade vi Per Bolund. Sedan har vi ytterligare tre avsnitt som vi inte har släppt ännu med Henrik Tell, den oberoende rådgivaren, där vi pratar om räntefonder och vi pratar allmänt och läsarfrågor, och sedan har vi Ather Gattami i ett avsnitt som kommer att handla om artificiell intelligens, som vi har timat in för när vi är på BB. Så du som följer oss kommer veta att veckan med Atter, då är det BB.

CB: Men varför vill du prata om artificiell intelligens i en ekonomi-podd? Bara som en parentes.

PB: För att det kommer ha en enormt stor påverkan på vårt liv i framtiden. Man pratar om fjärde industriella revolutionen och de som är roligt just med Atter är att han är otroligt smart. Jag gjorde Civilutbildningen på fem år, som är utsatt tid, men han gjorde det på två år. De andra tre åren då vi fortfarande höll på, då doktorerade han och sedan blev han professor efter fem år. Han blev professor snabbast i LTHs historia.

Sedan vill vi verkligen tacka alla läsare för alla förslag kring det här hur vi kan göra med finansiering av bloggen. Det har vi också jobbat med under maj, och det kommer ett förslag på hur vi kan göra. Det händer så mycket spännande.

CB: Vi tar ju inte semester, vi tycker inte ens om semester. Vi hoppar in dagens avsnitt om vanliga ekonomiska misstag, som framförallt du har gjort. Jag gör misstag, men jag känns inte vid dem på samma vis i detta podd-avsnitt, och jag är inte inne och kollar på min portfölj särskilt mycket. Om mina Tesla-aktier går upp eller ner.

JB: Du vet att de gick upp nu, efter att han hade haft en kapitalmarknadsdag? Men det är en annan historia.

Ett personligt avsnitt om ekonomiska misstag

CB: Vi ska väl ändå prata lite mer åt det personliga hållet. Dels vilka misstag som vi, eller du, har gjort. Jag vill bara poängtera att det kan hända den bästa, och att inte lägger det på ett abstrakt plan, utan vi har gjort dem.

JB: Vi hoppar till läsarfrågan. Denna inspirationen kommer från en läsare som heter Johan och han skrev till mig så här, ”Om jag träffade dig på bussen, då skulle jag vilja ställa de här tre frågorna. Vilka är dina största investeringsmisstag? Vad gick fel och vad lärde du dig utav dem? Och när du nu vet det som du har lärt dig, och du tittar tillbaka, ser du några varningstecken idag, som du inte såg tidigare?” När jag började bryta ned detta så blev det en lång lista över misstag jag kände att jag hade gjort. Men sedan har jag försökt fokusera på beteendemisstag, så jag har inte tagit med felräkningar eller något sådant. Detta är för övrigt det som Daniel Kahneman fick nobelpris för. Han skrev ju boken ”Tänka, snabbt och långsamt”. Det är en av få böcker som man läser och inser att nu kommer jag att bli lurad, jag ska inte bli lurad, och så blir man lurad. Jag kommer ta några exempel på det senare.

JB: Om vi tittar på den här uppdelningen som jag har försökt göra, så har jag delat upp det som man brukar i beteendemisstag och med partiskheter och bias. Vissa misstag har grund i psykologiska faktorer och de andra är att vi har fördomar. Det blir de här att värdera vinst och förlust olika, att man ankrar information, att man diversifierar felaktig, och några av de här misstagen har engelska namn. Dispositionseffekt, flockbeteende, lyssna på media, övertro har aldrig inträffat i mitt liv, att jag har haft för hög tro på mig själv. Sedan pratar man om det här med ”narrow framing”, mental bokföring, att ångra sig, eller att undvika att ångra sig. Och det som de fick Nobelpriset för, det som kallas för Prospect Theory.

Vi hoppar rakt in. Jag tror inte att Johan räknade med att du skulle få en lista på två hundra misstag, men jag tror att det här blir ett bra och strukturerat svar. Det första misstaget handlar om att vi människor, inklusive mig, värderar vinst och förlust helt olika. Smärtan från en förlust upplever vi många gånger nästan dubbelt så stor som glädjen från en vinst. Om man vinner hundra kronor, eller förlorar två hundra kronor så är känslan helt olika, och där kan man ta parkeringsböter som ett exempel.

Fem hundra kronor i parkeringsböter gör ganska ont. Men om vi tjänar fem hundra kronor på fonder så är det ingen som hoppar runt och gör high-fives på en femhundralapp. Känslan av en kommande vinst känns också mycket mer än själva vinsten. När jag skrev detta så tänkte jag på mål. Jag kan gilla att sätta upp mål för framtiden och se fram emot det och bli inspirerad, men när jag väl uppnått målet, så kan det många gånger kännas tomt. ”Jaha, var det allt?”

För stort fokus på inte förlora pengar

JB: Man går på nästa mål direkt, helt enkelt. Man har gjort jättemycket studier på det här, att en förlust känns ofta två och en halv gång värre, än en vinst. Nu pratar vi ganska teoretiskt om det, men jag ska ta några exempel på det här. Detta är det misstag som påverkar flest människor omedvetet. En sådan här klassisk varningssignal som jag har råkat ut för det är att man tar för låg risk, för att man är rädd att förlora. Man sätter hellre pengarna på ett bankkonto.

Det är jättemånga som gör det. Många farföräldrar spar till barn på ett bankkonto. Min mamma har ju gjort det också, haft sina pengar på banken för att det är tryggt och man vill inte ta risk. Det man missar då är till exempel inflationen, att pengarna tappar värde. Så det är en klassiker. Det låter riskabelt att sätta pengarna i aktier eller fonder, så jag tar hellre en låg risk.

Vi var ju på fika idag där vi pratade med kompisar som blivit uppringda av Skandia, där Skandia sa att du får den här och du kommer inte backa pengar, men du låser pengarna i femton år. Väljer man en sådan typ av produkt så är det samma sak. Man är rädd att förlora, så man söker den här tryggheten. Sedan ska man inte ta för hög risk, men det kommer vi prata om sedan.

CB: Men har du gjort det någon gång, att du har varit riskavers? Jag vet ju att du är det generellt.

JB: Jo, men jag försöker skilja på min känsla och vad som är statistiskt rätt. Det är väl det som är erfarenhet efter de här tjugo åren. Att inte titta så mycket på känslan, utan mer titta på vad som är sannolikt. Vi kommer prata om ”gambler’s fallacy” lite senare i avsnittet.

CB: Får jag bara fråga, vad är ditt beteende när du är med om någonting? Vad händer med dig när du förlorar pengar?

Dåligt beslut eller bara otur?

JB: Jag ångrar mig. Det beror på vilken typ det är. Om jag har tagit rätt beslut, men beslutet föll inte väl ut, alltså som att jag har 80% sannolikhet att vinna, det betyder att om jag gör detta 100 gånger, så kommer jag vinna 80 gånger. Då är det rätt beslut. Om jag sedan förlorar för att jag hamnade i utfallet 20%, det gör mig ingenting. Det rör mig inte i ryggen, för att jag vet att nästa gång kommer jag att ha 80% sannolikhet att vinna och att investera är inte att dra en kula ur en påse. Det är att dra hundratals kulor efter varandra.

CB: Men det är inte så vi gör. Vi drar oftast en och sedan är vi med om något som går åt skogen, och då vill vi inte dra något mer.

JB: Precis, men det där är ett annat misstag som vi kommer att komma till, som handlar om att vi lägger oproportionerligt mycket vikt vid den senaste händelsen. Men vi är fortfarande på den att vi värderar vinst och förlust olika. Klassiker, att man inte vill sälja sitt hus eller sin aktie under inköpspriset.

CB: Nej, det vill man inte. Jag har pratat med många om det där med husförsäljning, och att de flesta inte vill sälja nu för att marknaden går nedåt.

Att vägra erkänna en förlust

JB: Ja, och de flesta har ändå tjänat pengar. Tänk dig när det börjar komma ner mot 30–40% förlust, då kommer folk helt irrationellt fortfarande inte vilja sälja för mindre än vad de har betalat. Jag har varit med om detta i ett bolag, det var ett eget bolag. Man köpte aktierna i bolaget för 11 kronor aktien, sedan gick det fem, sex år och bolaget utvecklades inte alls så som det skulle, så aktierna var bara värda två kronor. Jag erbjöd en massa andra aktieägare att köpa deras aktier för två kronor, alltså marknadsvärde, och då ville de sälja för 11, för att de hade betalat det. Vi har ingen relation till vad värdet är för att vi inte vill ta en förlust. Supervanligt och man kan prata mycket om det här och inköpsvärdet. Om man dessutom tar till exempel fonder eller aktier där man har köpt vi flera tillfällen, då är ju inköpspriset ganska irrelevant.

CB: Bara en parantes angående hus. Det är att många ser det som en spekulation också. Man ska tjäna pengar på sitt hus, helt enkelt, istället för att det är en konsumtion, som du och jag har pratat mycket om.

JB: Ja, precis. Så detta misstaget har jag gjort. Jag har köpt aktier för 100 kronor, när de har varit på nere på 70 kronor så har jag inte sålt dem, för att jag vill ha 100 kronor. Ratos var ett sådant exempel för sex, sju år sedan. Jag köpte för typ 85 kronor och hade kvar dem till 40 kronor.

CB: Jag blir så att jag bara vill bli av med det. Jag kan inte se de röda siffrorna på mitt Avanza-konto.

Dubbelfel – behålla förlorare och sälja vinnare

JB: Ja, men så resonerar inte de flesta. En annan klassiker på detta är att man säljer en aktie som har gått upp bara för att ta hem vinsten. Detta är så dumt av flera anledningar, för att en aktie som har gått upp tenderar att fortsätta gå upp, så redan här kan vi börja se det som kallas för ”disposition effect”, att vi behåller förlorare för att vi inte vill sälja dem, och vi säljer av vinnare för tidigt. Så detta har jag också gjort hur många gånger som helst. En aktie har gått upp, ökat med 50%, så tänker man ”Jag har tjänat 50% på den här aktien!” Man säljer av den och sedan fortsätter den öka. Så tröstar man sig med att man har tjänat 50%.

En annan klassiker är när man gör en överenskommelse och har bestämt sig att man inte ska gå under en viss nivå, till exempel i en förhandling, om man går in i en förhandling och säger att man inte ska acceptera en lön under 25 tusen. Så blir man erbjuden 24 tusen och en tjänstepensionslösning och någonting annat, men då är det så här ”Nej, men jag kan inte vara med den här förlusten att jag har fått göra en eftergift, för att man inte gillar att behöva göra en eftergift. Man gillar inte förlusten, så gör man ett suboptimalt val. Man har fokus på kanske en investering som har gått ner, istället för att titta på alla andra som har gått upp. Till exempel nu är det många som mejlar mig om att räntefonder i portföljen går back, så ser man inte att aktierna har gått upp massa procent vid sidan av, så det blir väldigt mycket fokus på det som går back.

Precis som du säger, man står inte ut med att ha det i portföljen. Vilket man kanske måste ha, annars missar man balansen i sin portfölj. Så det har vi pratat om, man säljer investeringar som går plus och behåller investeringar som går minus. Det är det vanligaste misstaget och det är så dumt, för man får minus minus. Du får inte att de går upp så mycket som de hade kunnat gå upp, och du behåller det som går dåligt, och det som går dåligt tenderar att fortsätta gå dåligt. Och i händelse av en kris så går det som har gått dåligt innan krisen, går ännu mer dåligt efter krisen. Så det är det klassiska.

Vi förnekar förluster och förlorar mer

JB: En annan sådan här. Jag vet inte hur många gånger jag har sagt till mig själv, ”Jag har inte förlorat pengarna innan jag har sålt, det är bara en teoretisk förlust.” Man skyddar sig. Det är hur många som helst som säger så här ”Om du bor kvar i huset under tiden det sjunker i värde, så har du egentligen inte gjort någon förlust förrän du säljer.” Men det är också dumt och det stämmer inte.

Försök gå till banken när ditt hus eller din aktie har sjunkit i värde med 50%, och använd den aktien som säkerhet. ”Men ni kan få denna, jag köpte den för 100 spänn, så den är egentligen värd 100 spänn.” Det kommer de aldrig gå med på, så det där resonemanget att man inte har tagit en förlust det är bullshit. Men det har jag gjort hur många gånger som helst. Tänker fortfarande på den med aktier och fonder där man har tänkt att snart går det upp och det är inte en förlust förrän jag har realiserat den. Botemedlet är ju det du var inne på, ”cut your losses short”, och det är också det som skiljer proffs från amatörer.

En annan sådan här är att man säljer också en aktie som gick ner. Det rationella skulle vara att köpa mer för att det var en felprissättning av marknaden, men den hade gått ner. Jag ville inte att den skulle fortsätta gå ner, så jag sålde av den, trots att jag egentligen skulle ha ökat. Återigen, man står inte ut med de där siffrorna.

Skillnad mellan att ha otur och ta dåligt beslut

JB: Oförmåga på detta som vi pratade om innan, att kunna skilja på ett dåligt beslut och ett dåligt utfall. Ett beslut kan vara rätt, även om man som jag nämnde tidigare, fick ett kasst utfall för att det hamnade i de där 20% som skulle gå dåligt. Jag slog tärningen och jag vinner på 1–5, på 6 förlorar jag. Jag slog tärningen, jag fick en 6:a. Vissa skulle säga ”Fan, jag skulle aldrig ha slagit tärningen”. Nej, det var inte ett dåligt beslut att slå tärningen, du hade bara ett dåligt utfall. När man förlorar pengar på det sättet så måste man skilja på de två.

Om vi tittar vidare där, så är också ett klassiskt misstag att man loggar in på sitt Avanza eller Nordnet konto för att se hur det går. Det finns en studie från, jag tror att det var 2008, där de gjorde en studie och visade på att när marknaden går bra, då ökar antalet inloggningar. När marknaden föll, när marknaden gick sämre, då minskade antalet inloggningar med hälften. Det är ett tecken på ”loss aversion”, att man inte vill titta på det när det har gått dåligt. Om man är rationell så loggar man in en gång per år eller en gång per månad oavsett hur det går, men det finns tydliga samband mellan antal inloggningar och hur portföljen går.

För stor tro på ny information

JB: Nästa handlar om ankring, som vi också berörde innan. Det handlar om att vi lägger extremt stor vikt vid den senaste informationen som vi får. Detta kan handla om allt från att man har jobbat ihop sin strategi och man ska följa sin plan, sedan tittar man på nyheterna eller läser en blogg, eller man hör en expert, så kastar man ut hela strategin. Det är ett klassiskt misstag.

CB: Vad kommer det här ifrån, ”ankring”? För det låter lite konstigt.

JB: Ankring betyder att man lägger ett ankare vid den sista informationen, så den sänker allt annat.

CB: Jag kan ge ett exempel från mitt liv. Det kan ju vara vad som helst egentligen som jag misslyckas med, och då lägger jag en ankring vid att jag ska aldrig mer göra på detta viset. Det är ett väldigt starkt flyktbeteende.

JB: När jag kom in på guld för sex, sju år sedan, så började jag läsa om guld. Jag läste Mike Maloney, jag läste Peter Schiff, och jag var så här ”Världen kommer gå åt helvete och jag ska bara ha guld i portföljen”. Så höll jag på att sälja av en massa aktier för att jag tänkte att jag hade missat något. Nu har det gått sex år och världen har inte gått åt helvete.

Ett annat exempel är när man läser något i nyheterna eller man hör någonting eller får någon ny input som man inte har hört innan, så blir den skitviktig. En annan grej är att vi jämför med Stockholmsbörsen. Även om man har en portfölj som till exempel Globala Barnportföljen, det hörs ju på namnet att den borde jämföras mot en global portfölj, nej men de flesta jämför med Stockholmsbörsen, för att Stockholm är det vi känner till. Man borde jämföra mot ett globalt index. Ibland jämför jag mot både och, så att alla blir tillfredsställda.

Lätt att tappa perspektivet

JB: En annan sådan grej är att vi tittar på den kortsiktiga utvecklingen i portföljen istället för den långsiktiga. Att man tittar till exempel nu räntefonder, åter igen räntefonder går dåligt just nu, så säger man nej men ska man verkligen ha räntefonder i portföljen, och så missar man att tidshorisonten är tio år. På tio år kommer det ske förändringar i räntan, och du köper ju räntefonder för att du ska ha en krockkudde i portföljen. Så då är det också att vi blir ankrade på kort basis. Klassiskt misstag här, man köper en fond man vill att den ska gå upp direkt. Jag säger så här för att jag köper den för att det ska hålla i tio år, men man vill gärna att den ska gå upp så att jag får en bekräftelse på rätt beslut. Om det går ned då så tänker man ”Detta kommer gå åt skogen”, även om det inte spelar någon roll ur ett tioårsperspektiv.

Vi har ju varit inne på detta också, att man värderar senaste tipset, och det gäller även denna bloggen. Vi råkar ta upp ett ämne, så kan det få oproportionerligt stor påverkan. Nu vet jag att många gillade Eric Strand och Pacific Precious, och det får också oproportionerligt stor vikt, bara för att det var det senaste. Man gillade Eric. Jag känner ju det själv när jag har gjort en sådan här intervju, så tänker jag att nu borde jag skita i räntefonder och bara ha hedgefonder, för nu har jag pratat med Eric och det han säger det låter ju sunt.

CB: Ja, och då har vi bara pratat med en person.

JB: Exakt, och strategin ska vara på tio år. Det är väl där den erfarenheten har kommit idag, att nej, vi gjorde en jättebra intervju med Eric. Vi pratade om guld och hans hedgefonder och marknadsneutrala fonder, har vi gjort någon förändring i Globala Barnportföljen eller Nybörjarportföljen? Nej, det har vi inte. Det är ett sätt att försöka motverka det här ankaret.

CB: Men vad tycker du att man ska göra istället när man upplever att man får en ny pusselbit, man får ny information.

JB: Arne Talving på Twitter är en fantastiskt duktig investerare som har hållit på sedan ’87, han säger att när han har fått ny input så sitter han på den i två år innan han gör en förändring. Det är sunt, annars blir man som ett löv i vinden. Jag tror att man ska ha sin långsiktiga plan.

Vi gillar heltal och genvägar

JB: En annan sådan här ankar-grej, är att vi gillar heltal. En aktiekurs på två hundra känns mycket bättre. Jag kommer till exempel ihåg HM när den låg över två hundra, så sa folk att HM-kursen inte skulle kunna gå under två hundra kronor, och mycket riktigt så är det en psykologisk spärr vid två hundra kronor. Men varför är det en spärr där och inte vid hundra sjuttiosju eller åttiofem? Vi ankrar olika värden. Det finns också något som kallas för penny-stocks på engelska, för aktier som bara kostar några ören. Då kan man ha 250’000 aktier som kostar 10 öre styck. Det är mycket roligare än att ha en aktie som kostar 250’000, även om värdet är detsamma.

Detta har jag väl också gjort. Detta tycker jag är fördelen med fonder, där man inte alls har samma fokus på andelskursen som man har med aktier. Men du vet folk vill gärna veta vad målkursen är, och ligger förvånansvärt ofta på 235 eller 225… Vi hittar på något som känns bekvämt. Och så sätter vi gränser som till exempel om den går under 50 kronor, då säljer jag. Varför inte 52? Och detta utnyttjar ju proffs, genom att lägga sig precis under eller över jämna nivåer. De lurar småspararna för att det är en psykologisk grej. De handlar upp eller sätter sin stop-loss utefter det. Så det är väl ett klassiskt misstag.

Stop-loss är ett sätt att om en aktie sjunker till 200 kronor så säljer man den. Jag är inte ett stort fan och problemet med det är att man tror att man är skyddad, men det kanske inte finns någon som vill köpa vid 200. Om du köper en aktie för 250 kronor, så sätter du en stop-loss på 200, för du vill inte förlora mer än 20%. Det kan funka, men om du har ett ras, där aktiekursen åker genom källaren, då kan den passera 200 och du får den inte såld i alla fall. Då har du en falsk trygghet i den stop-lossen. Människor älskar stop-loss fram tills första gången de har bränt sig på den. Här fick vi ett bonus-misstag.

Illusionen om diversifiering

JB: Ett annat är naiv eller felaktig diversifiering. Diversifiering betyder att inte lägga alla ägg i samma korg och sprida sina risker. Här gör man sjukt mycket misstag, att man tror att man lägger äggen i olika korgar, men egentligen lägger man de i samma, för att man inte har tittat under ytan. Till exempel att många tänker att jag köper två globalfonder, då har jag diversifierat. Det har du inte alls, för det är samma aktier som utför olika globalfonder. Man säger att man diversifierar mellan aktier och räntor för att man har en aktiefond och så har man en räntefond, men man har köpt en high-yield företagsobligationsfond. Den företagsobligationsfonden handlar ju om aktier och företag. Om aktierna/företagen börjar gå dåligt, så kommer inte de kunna betala sina räntor, och då har man en korrelation mellan din räntefond och din företagsfond. Man tror att man har lagt äggen i olika korgar, men de är egentligen samma.

CB: Men gäller inte det bara att fatta vad det egentligen är man investerar i? Jag tycker fortfarande nu efter många podd-avsnitt, där vi då och då har nämnt obligationer, så har jag ändå inte riktigt koll på vad vissa investeringar är.

JB: Ja, och vet man inte så bör man inte investera i dem. Vill man inte sätta sig in i det för mycket, då kan man följa våra modellportföljer, för där har jag gjort det jobbet. Jag var och pratade med en storbank och fick statistik från dem. 50% av kunderna på en storbank hade mellan en och tre aktier. 20% av kunderna hade en aktie. Man har inte ens en fond, man har en aktie. Alla pengarna i en aktie och ofta så har det varit Telia, som har sjunkit. Viket har gjort att folk dessutom sedan inte har gjort någonting med det, vilket är crazy. Detta har vi pratat om här med aktier och räntefonder.

Svårt att ha ekonomisk överblick

JB: Ett annat exempel är att man säger att man har spridit sina pengar, men så har man till exempel 50 tusen i aktier och fonder, sedan har man köpt ett hus för en miljon. Det spelar nästan ingen roll hur du placerar de där 50 tusen, för din största exponering ligger ju i huset. Aktierna på 50 tusen är bara 5% av det totala värdet. Det är också ett exempel på när man inte kollar på hela sin ekonomi, utan man börjar diversifiera och dela upp det mentalt. Man diversifierar en liten del.

Man behöver inte ta hus som exempel, man kan säga så här. Mina 10 tusen kronor har jag fördelat på 50 fonder, men sedan så har jag min tjänstepension i en enda fond, så man tror att man är diversifierad men det är man inte. Du har ju också varit på med detta, ”Jag har ju samma fonder i min PPM som i min tjänstepension och min vanliga depå” Men där är det diversifierat, för att vi tittar på det som en helhet.

Detta har man också gjort jättemycket studier på. Om vi ska flytta oss helt från ekonomi, så gjorde man en studie med barn på Halloween, där barnen fick gå och hämta godis… Vi kan faktiskt testa det. Föreställ dig Caroline att du har varit hämtat godis, så ska du välja ut fyra godisar som du ska ha de fyra kommande veckorna. Skulle du välja fyra likadana eller fyra olika?

CB: Jag tror också att det är hur man är lagd som person. Jag vill ju ha olika.

JB: Ja, de flesta väljer fyra olika. Om de fick samma fråga, men de fick en fråga i veckan i fyra veckor, vilken godis väljer du denna vecka? Hade du valt fyra olika de fyra olika veckorna?

CB: Det är ju jättesvårt att svara på.

JB: Jag kan säga att de flesta i den studien valde samma godis då, för att man inte har någon relation till det valet man gjorde förra veckan. Det är bara att kolla på ICA, du handlar samma choklad. Varje gång vi är och handlar, så har du ju några favoritgrejer, men om du skulle köpa fyra choklader för de fyra kommande veckorna, så hade det varit mycket svårare att köpa bara havssalt-chokladen. Man väljer samma, det som är bekant, som man gillar. Och detta gäller naturligtvis även fonder och sparande, så månadsparare tenderar att välja samma, men om man lägger upp en portfölj så är man mycket bättre på att diversifiera. Ett annat misstag är att vi väljer utifrån det som är tillgängligt, och inte utifrån allt som finns.

Vad kan kocken laga?

CB: Absolut. Jag tänker inom ekonomi då att man kanske sitter med sina pengar på sin bank och så tittar man på fondutbudet där, men det är ju ett extremt litet fondutbud, och man måste vara lite insatt för att veta det.

JB: Precis, men det handlar inte bara om kunskap, utan detta är en mental spärr. Alltså det är så roligt att du blir den rationella här. Jag fattade detta när jag var på kurs och fick se en meny från en restaurang och så fick jag frågan vad kan kocken laga? De flesta av oss svarade att kocken kan laga spagetti bolognese, han kan laga det som står på menyn. Men det var ingen av oss som sa chokladmousse eller pizza, som inte stod på menyn. Och det ska mycket till för att man ska beställa något som inte står på menyn på restaurang. Det är precis samma sak när vi investerar. Vi väljer från det vi har tillgängligt, inte från det där andra. Så det är en sjukt bra fråga som jag brukar ta med mig, ”Vad kan kocken laga?” Sedan har jag gjort det lite till vår grej. Vi har ju en stamkrog som är en indisk restaurang, där brukar vi beställa saker som inte finns på lunchmenyn, för att vi vet att de har lite annat. Det där är också en klassisk grej.

CB: Ja, det är superbra att öva sig på detta. Att titta utanför de ramar som finns. Vad som finns på menyn, eller vad som finns i fondutbudet, eller där man befinner sig just nu. Man går ju lite utanför sin komfortzon, men som tur är så vidgas den.

JB: Absolut. Så detta är misstag jag har gjort. Jag har haft portföljer med en aktie, jag har valt Swedbank-fonder för att vi var kunder på Swedbank, jag har trott att jag är diversifierad men inte varit det. Även nu får vi mentalt kämpa för att inte lägga för mycket pengar i huset, försöka hålla portföljen i balans till värdet på huset, etc. Ja, detta också med godisarna, att välja olika.

Rädslan för förlust och att bli lurad

JB: Sedan har vi den här dispositions-effekten, eller det här med att ångra sig, och vi vill inte ta beslut som kommer skapa den här känslan av ånger i framtiden. Ånger, om man tittar på detta känslomässigt, så kan man säga att ånger är en känslomässig smärta kring att ett beslut vi tog blev fel. Precis som motsatsen. Stolthet är ju en känslomässig energi att vi hade rätt. Det värsta som kan hända är att bli lurad, det har jag varit med om i många sammanhang. Man är ok med att förlora pengar, men man är fan inte ok med att bli lurad och få kommentaren från någon att ”Hallå, detta skulle du ha förstått”. Det är ju så att det kniper sig i magen.

Många av de här effekterna hänger ihop. Detta hänger ihop med den här loss-aversion, att vi hatar att förlora. Detta leder till att vi säljer investeringar som har gått plus, tänk att behöva ångra sig. ”Den var uppe på 220, men jag sålde inte.” Då säljer jag hellre nu när jag har gjort den här vinsten. Vi behåller investeringar som har gått minus och hoppas på att de ska gå upp, för att annars måste man erkänna att man har haft fel. En annan effekt är att ju närmare förlusten har inträffat, desto starkare är den här känslan. Att ju närmare i tiden jag har haft fel, desto jobbigare är det. Det sa också min mentor Claes-Erik, att fatta aldrig beslut när du är känslomässigt påverkad.

Detta leder ju till att om jag säljer mina vinnare och behåller mina förlorare, så får jag detta dubbel-minus som vi har pratat om, för att min portfölj kommer inte öka så mycket i värde som vinnaren hade kunnat dra upp den, och mina förlorare kommer sänka det. Och i kris kommer de sänka det ännu mer.

Sälja av för snabbt efter all-time-high

En annan sådan är att vi köper inte aktier som har nått sin all-time-high, alltså det högsta värdet de någonsin har haft. Till exempel om en aktie eller en fond har gått upp 8% den senaste perioden, då tänker man att den ökningen har ju redan skett. Trots det så finns det statistiska belägg att en aktie som når ett all-time-high, tenderar att nå ytterligare 42 all-time-highs på rad, efter den första. Så det där är återigen helt irrationellt. Där gjorde man också en intressant studie. Man tog två grupper och så gav man nyheter om ett företag till den första gruppen och den andra gruppen fick inga nyheter. Det gör att ibland när de här nyheterna kommer, så säljer folk av. När det kommer en positiv nyhet, då ökar den, man säljer av. När en negativ nyhet kommer, så tenderar man att behålla. Det är också helt irrationellt.

Så det misstaget har jag gjort, att man sålt av vinnare hur många gånger som helst. Och det är också så himla skönt, för att idag har vi några aktier som har ökat med flera hundra procent. Vi har en aktie som har ökat med nästan tusen procent under de senaste tio åren, och det känns så skönt att bara ha kvar den i portföljen och inte känna att man måste hämta hem vinsten. För jag minns när den hade ökat fem gånger, och jag kände att jag måste sälja av den, men så ångrade jag mig och behöll den. Mycket riktigt, den är dubbelt så mycket värd idag.

Nu är vi ungefär halvvägs, så jag tänkte att vi stannar här för denna vecka, så tar vi resten av misstagen i nästa veckas avsnitt. Så tack till dig som lyssnar och tittar på våra avsnitt. Gå gärna in på bloggen där det brukar stå lite mer information. Kommentera gärna, vi läser alla kommentarer, och försöker svara på dem också. Vi ses i nästa avsnitt.

– SLUT TRANSKRIBERING –

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, så kan du även gilla följande:

Kommentera

15 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Hej, jättetacksam för lite input då jag är grön på allt som har med fond och aktiesparande att göra men verkligen vill försöka lära mig så mycket som går, har månadssparat i lite drygt ett år på 2 konton och har dessa på ett iskkonto;

    AMF Aktiefond Europa
    AMF Räntefond Lång
    Amundi Fds Eq Global Conservative AU-C
    Lannebo Sverige Plus
    Länsförsäkringar Global Indexnära
    Schroder ISF Glb Em Mkt Opps A Acc USD
    Spiltan Aktiefond Investmentbolag
    SPP Obligationsfond
    Storebrand Global Multifactor

    Och dessa på en kapitalförsäkring barn;

    AMF Räntefond Lång
    Länsförsäkringar Global Indexnära
    Spiltan Aktiefond Investmentbolag
    Spiltan Räntefond Sverige

    Spartiden på isk är +25 år och kapitalförsäkringen är +15år.

    En del fonder på iskkontot som har ganska höga avgifter men har ändå gått väldigt bra sedan vi började månadsspara.

    Skulle vara jättetacksam över lite input om det är något du tycker ser helt galet ut som jag redan nu kan byta ut eller ändra, har förstått att vissa fonder inte är bra att ha på ett isk pga skatten, men är ju inte tillräckligt insatt för att förstå det hela.

    Jättetacksam för all möjlig input.

    Med vänlig hälsning, Lars

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Lars Bengtsson
    1. Vit pil

      Tack för din kommentar och för att du läser på bloggen, men det är bättre att du ställer frågan i:

      Där får du svar även av andra läsare som inte hittar till den här kommentaren. :-)

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  2. Vit pil

    Hej! Det sägs att att köpa bostad är inte en investering men en konsumtion!

    Jag tycker att det kan vara en investering om vi jämför hur mycket man sparar i månadsavgift plus amortering samt ränta med hyran som man skulle ha betalt för samma bostad.

    Det kan vara några tusenlappar som vinst. Inte lika stor som vinst om man hade köpt aktier med samma pengar. Men detta är för att risken är inte lika.

    Hur ser ni med min resonemang? Stämmer det eller inte?
    Eller kan någon förklara bättre än så här.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Colin
  3. Vit pil

    Å ena sidan ska man inte känna stress och panik när det går ner, och andra sidan ska man inte bara titta på när man går i förlust. Svårt.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Petter
  4. Vit pil

    Har börjat titta på att minska risken i mitt sparande som för närvarande är fördelat som pengar på konto och aktiefonder och rena aktier. Tanken var att ta några av aktierna och fonderna och flytta över dom till räntefonder eller hedgefonder.

    Frågan jag har nu är om jag tjänar på att stoppa dom i räntefonder eller hedgefonder för när jag tittar verkar avgifterna äta upp vinsten de genererar. Om jag då jämför med ett vanligt bankkonto som ger 0,55-0,65% verkar bankkontot med lönsamt?

    Håller ni med eller hur går era tankar? Jag kör Avanza om något känner för att rekommendera en fond.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Gregor
    1. Vit pil

      Fast all avkastning du ser på Avanza och Nordnet är kursen efter alla avgifter. Det finns ingenting ytterligare som äter upp avkastningen än det som redan visas.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      KristianL
  5. Vit pil

    Hej! Jag hör till dem som föredrar att läsa bloggen de gånger jag finner ämnet intressant. Men igår tryckte jag (med viss bävan) på play – och blev glatt överraskad över stringensen. Alltför många (ekonomi)poddare ägnar oproportioneligt mycket tid åt att försöka manifestera vilka sköna typer de är i tron att de därmed är ”personliga”, när de snarare är plågsamma – och stjäl tid från lyssnaren. Uppskattar verkligen er pang på rödbetan/no nonsense-approach. Kommer att lyssna på del 2 också. Blir förmodligen lika plågsam lyssning som del 1 – fast plågsamt på rätt sätt! :-)

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Christina 55+
  6. Vit pil

    Tack igen Jan och Caroline för ett mycket intressant inlägg, som alltid!

    Jag känner igen mig själv i många av dessa misstagen och jag försöker jobba på att inte agera på känsla och hitta system som hjälper mig för att undvika dessa misstag. I med att försöka skapa ett system kring investeringar så blev jag lite förvirrad av vissa punkter i inlägget ovan. En del verkar gälla för passivt investerande och vissa gäller för aktivt investerande och vissa generellt för båda, eller har jag missförstått det? Själv har jag den stora delen passivt investerat men också en liten del aktivt.

    Vad jag menar är t.ex. att om jag inte ska logga in så ofta hur ska jag då kunna hålla koll och sälja förlorarna snabbt? Att logga in för ofta bör väl vara ett misstag för dem som inte investerar aktivt då?
    Lika så så är ‘cut your looses short’ och ‘låt vinnarna löpa’ råd för aktiva investeringar (med vinstmaximering) samtidigt som ombalansering är för passiva investeringar med riskminimering?

    Eller har jag fått allt helt om bakfoten, är inte helt ovanligt :) Men om ni håller med, skulle det gå att kategorisera/dela in misstagen/råden (misstagen omvänt) till passiva vs. aktiva investeringar så det för enklare system?

    Sen har jag även en mer detaljerad fråga till er, och alla andra här, kring just ‘cut your looses short’ och ‘låt vinnarna löpa’: Hur bör man tänka kring ‘cut your looses short’, ska man tänkte max 10% lägre än inköpspriset (om det inte är en generell nedgång utan bolagsspecifik)?

    Och angående ‘låt vinnarna löpa’; oftast vänder de ju någon gång (typ H&M som varit väldigt bra många år) och hur bör man då tänka t.ex. max 20% ner från toppen, eller något liknande?

    Vore fantastiskt kul att höra både era tankar och andras här på bloggen kring detta.

    Stort tack igen för en superbra blogg!
    /Pierre

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Pierre
  7. Vit pil

    Hej på er,

    Det här med diskussionen att svenskarna har alla sina pengar placerade i bostaden, och att det därmed inte spelar så stor roll om de resterande 100 000 finns på aktiemarknaden tycker jag är lite intressant. Jag kan hålla med om resonemanget på ett sätt – man är ju onekligen utlämnad helt och hållet till hur det går på bostadsmarknaden. Men samtidigt pratar man om att man ska se bostaden som en konsumtion och inte som en ”placering”. Bör jag då räkna med bostadens värde som en placering när jag gör min fördelning av exempelvis olika tillgångsslag, eller bör jag snarare se bostaden som en bil, dvs jag bortser egentligen från den helt och hållet när jag gör mina investeringar.

    Hade varit intressant att höra er synpunkt på detta då jag får känslan att ni tycker både och.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Mattias
    1. Vit pil

      Hej!

      Ja, håller med dig där om att bostaden är konsumtion och inte en investering, så det blir fel att räkna in den på tillgångssidan.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Lukas
    2. Vit pil

      Lukas: Det blir dock problematiskt att inte räkna in bostaden på tillgångssidan om du samtidigt räknar med bolånet på skuldsidan.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jens
  8. Vit pil

    Ööööh, 10% vinst och 10% förlust är inte lika mycket värda. Det inte bara känns så, det *är* så.
    För att förlora en vinst på 10%, behövs bara en förlust på 9,9%.
    För att kompensera för en förlust på 10%, så behöver man göra en vinst på hela 11,1%.
    Dessutom är det lättare/finns fler sätt att förlora pengar än att tjäna pengar, så att koncentrera sig lite mer på att inte förlora pengar, än att tjäna pengar, är en vettig taktik i längden.

    Fast man måste också inse att de investeringar som ger högre möjlig vinst oftast är de som innebär högre risk att förlora/tjäna mindre pengar. Vill man ta så lite risk som möjligt (som bosatt i Sverige), så köper man en *svensk* indexfonder med låga avgifter, då tillväxten på fondandelarna korrelerar starkt med ökade/minskade kostnader i Sverige (andra ”inflationssäkra” alternativ finns, men ger, på lite längre sikt, betydligt lägre vinst till försumbart minskad risk). Vill man öka sina tillgångar med mer än de 3-6% tillväxt en svensk indexfond ger utöver inflationen per år (över tid), så får man ta en större risk.

    Man kan ju också öka vinst/risk, jämfört med indexfonder genom att tillföra kunskap (indexfonder är ju ”dumma”), om man t.ex. är bergsäker på att USD kommer stärkas gentemot SEK ett tag framöver, så kan man köpa samma aktier som i ett index, förutom de som förlorar allra mest på ett minskat värde av kronan, och tvärtom köpa alla utom de som förlorar mest på en stärkt krona, när man är bergsäker på att kronan kommer att stärkas emot dollarn ett tag.

    Ofta kan man också öka vinst/risk genom att investera i extremerna i alla utfall. Om du t.ex. inte vet om kronan kommer att stärkas gentemot dollarn eller inte, och det finns en stor osäkerhet på marknaden om detta. Så kan du ofta hitta ett företag som har lysande utsikter ifall kronan stärks (och är ganska neutralt ifall dollarkursen ligger stabilt), och ett som har lysande utsikter ifall dollarn stärks (och är ganska neutralt ifall dollarkursen ligger stabilt), och om du köper aktier i bägge, så kan du ofta få en bättre vinst/risk än om du köpte i mer dollarneutrala bolag, eftersom dollarneutrala bolag oftast är högre värderade i tider av osäkerhet kring USD/SEK-utveckling. Ett psykologiskt problem med denna taktik, är att man behöver tänka på flera aktier som en enhet, om man, med bolagen i exemplet, säljer av den dollarstärkta aktien, så bör man också sälja av den dollarförsvagade aktien (så länge som osäkerheten kring USD/SEK fortgår).
    Tilläggas bör väl att de flesta (alla?) svenska börsindexen gynnas av stärkt dollar, eftersom de innehåller en majoritet bolag med mest kostnader i SEK (och andra småvalutor) och mest inkomster i USD.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Martin
  9. Vit pil

    Hej!

    Att värdera förluster mycket högre än vinster och därmed vara för försiktig, är inte det problemet med Rika Tillsammansportföljen? Där är det verkligen både hängslen och livrem som gäller och möjligheten att slå börsindex på lång sikt är nästan noll.

    Sedan tänker jag också på det här med att låta vinnare löpa kontra ombalansering. Att balansera om innebär ju att man säljer vinnarna och köper mer av förlorarna. Vad anser du (eller någon annan) om det? Själv har jag ett antal olika aktier som från början hade samma värde, men som gått väldigt olika. Ska man låta vinnarna löpa och därmed få sämre diversifiering, eller återställa balansen?

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Lukas
    1. Vit pil

      Ja, sannolikheten att RikaTillsammans-portföljen kommer att slå börsindex är obefintlig. Men det är ju inte det som är poängen med den. Syftet med RikaTillsammans-portföljen är att den ska vara marknadsneutral, det vill säga ge en positiv avkastning i princip oavsett vad som händer på marknaden. Är man ute efter att vinstmaximera då ska man ju gå på globala barnportföljen eller liknande.

      Ja, en effekt av ombalansering är att man säljer vinnare och köper mer av förlorarna. Men samma sak där. Poängen med ombalansering är inte att maximera vinsten. Det är att hålla risken i portföljen konstant.

      Svaret på din sista fråga blir därför en motfråga: det beror på vad du är ute efter. Om det är A) vinstmaximering – låt dem löpa. Om det är B) att ha en jämn risknivå som du hade ursprungligen – balansera om.

      Ett annat sätt att se på det är. Om du idag inte hade någon av aktierna utan hade pengarna. Hur hade du då fördelat pengarna?

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.