Var på en investeringskonferens i helgen (kommer berätta mer i kommande avsnitt / dagar) och en av de stora behållningarna var en person som satte ord på en sak som jag har praktiskt upplevt men inte tänkt på:
All avvikelse från en indexstrategi introducerar en beteendemässig risk.
Det är självklart när man läser det så här, men som sagt för mig var det en ny sak att se det uttryckt på det här sättet.
Låt mig ta några exempel:
Från tid till annan pratar vi om t.ex. faktortilt mot småbolag - ja, historiskt har de gett bättre avkastning, men i flera år har de också underpresterat. Samma sak med värdebolag eller andra kvantitativa strategier som Magic Formula m.m. Problemet med dessa strategier är ofta snarare beteendemässigt - de flesta har inte uthålligheten att hålla dem i de 10 år som behövs.
När jag själv har investerat i andra saker än index (allt från t.ex. tilt mot Stockholm, de få enskilda bolag jag ägt, eller liknande) så kommer ofta biljetten till ångerns tempel som ett brev på posten. Det vill säga att jag får negativa känslor när det går ner. Men jag får i princip aldrig några negativa känslor av när index går ner - eftersom då tänker jag “det har ju inget med mig eller mitt beslut att göra”.
Vad tänker du? Känner du igen dig, har jag otur när jag tänker eller?
PS. än en gång till @jayr för att påminna om det här med enkelhet. Jag tror när jag kommer titta tillbaka på 2023 så var det året som jag städade upp, förenklade och verkligen landade i att man inte behöver något annat än ett bankkonto, en aktieindexportfölj med kompletterande räntefonder för att matcha (läs: fondrobot).
PS2. Påminner om den andra tesen som vi ofta också brukar säga:
“All avvikelse från index introducerar en risk som vi inte får betalt för.”
Håller med. När ett index går ned räknar man med att den ska komma igen, åtminstone är man inte “ensam”, då känns det säkrare(falsk upplevelse?). Köper man en individuell aktie och den tankar, då kommer ångesten fort! Går den upp är man kung! Klassisk greed/fear! Detta påverkar helt klart hur man handlar. Där kommer din strategi in, den som du ska följa och ha innan köp.
Läser man en aktielista från 1960 är det tyvärr många bolag borta idag. Så det gäller att undvika följa med ända till botten. Tex SBB och SAS. Alla har nog tyvärr gjort den resan någon gång.
Jag tänker att det har varit enkelt att hålla index eftersom det sedan det blev standardrådet varit en framgångsrik strategi. Jag är inte lika säker på att folk kommer ”hålla ut” om vi får en nedåtgående eller sidledes marknad under 10-15 år. Då tror jag mer på utdelningsstrategier och liknande rent beteeendemässigt.
Hmm, intressant tanke. Får fundera lite till på den. Min initiala reaktion är att jag inte håller med, men det kan också vara att jag är reflexivt anti utdelningsstrategier.
Jag tycker ofta man ser sentimentet att högre risk = högre avkastning. Vilket ju bara är fallet om man har tur, i snitt kan man förvänta sig lägre avkastning.
Nu till beteendebiten. Om man förväntar sig/hoppas på en bättre avkastning, och den inte kommer, så är det nog lätt att leta efter nästa grej istället. Satsa på nästa häst. Även på detta forum diskuteras många olika strategier och öppnar man det locket finns ju hundratals olika ideer och strategier för bättre avkastning som man kan prova innan man inser att index hade varit en bättre ide.
Här tror jag att Lysa spelar en roll för mig. Eftersom det är svårare att se hur de enskilda delarna går så blir dem också lättare att hålla.
Detta stämmer 100% på mig. Med viss reservation för tillväxtmarknader, det känns som att jag gjort ett aktivt val att inkludera dem. Trots att jag kör Lysa Bred. Kanske delvis för att det nämns här och där som en krydda och risk snarare än en självklar del av den globala indexportföljen?
Jag håller med, men ändå försöker man genom att tilta, att överprestera. Jag själv har en kärlek för svenska småbolag och vill tilta mot småbolag. Är detta bra eller dumt? Förmodligen dumt, eller iallafall överflödigt.
Jag upplever också att index förändras. Bland annat pga ESG. Bolag utesluts, vilket också förändrar index (på gott och ont).
Om vi pratar bredaste världsindex, skulle jag investera alla pengar i indexet ACWI IMI som inkluderar frontier markets och small cap också. Där är ”riktiga” index för min del.
Tyvärr finns det ingen fond som jag hittar som följer detta. Bara ETF via tyskland och euro som valuta. Då tillkommer courtage, valutaväxling m.m
Avvikande från världsindex, får också mig att få mer ångest, eftersom jag aktivt tagit ett beslut som gör att det är mitt fel om det går sämre än index.
Men om du tänker rent beteendemässigt så kan du intala dig att du kan återinvestera utdelningen till bättre värdering vid en nedgång i kursen, att du tjänar på en nedgång etc. Visst, det gör du även med ett index, men om det bara är multipelkontraktion efter bubbeltendenser i många av innehaven är det en klen tröst. Index är ju mer av en black box, och att då se månadssparandet (om man nu har ett sådant) eroderas på en vecka månad ut och månad in är jobbigt för många.
Jag tänker att det spelar ingen roll bara för att det har varit en framgångsrik strategi under den tidsperioden.
Oavsett vad som händer i framtiden kommer ju det viktade snittet motsvaras av index. Medans alla andra strategier kommer vara spridda runt. Med en större sannolikhet att ha en strategi (oviktat för utfallet) som varit under index. Även när index gått dåligt. Ren sannolikhetslära.
Alltså kommer index alltid ha en fördel, för det finns inget fall då genomsnittet underpresterar genomsnittet (blir en motsägelse). Alltså det finns ingen risk att man har en strategi som kommer blir slagen av majoriteten av andra strategier. Det risken finns alltid med andra strategier.
Det var ju motargument mot ditt påstående att p.g.a. historiken varit positiv för index så är det beteendemässigt enkelt.
Jag ser inte alls den kopplingen, mellan historik och beteendemässig risk. Eftersom det jag beskrev ovan helt enkelt frikopplar historiken från den beteendemässiga risken.
Alltså den beteendemässiga risken saknar koppling till strategins historiska avkastning. Vilket är unikt för en enda strategi, välja genomsnitt (välja index).
Då har du inte förstått vad jag skriver. Det har varit beteendemässigt enkelt eftersom vi inte haft några långkörare med negativ avkastning sedan index blev standardrådet, men det kommer bli beteendemässigt jobbigt när det inträffar - just eftersom det inte finns någon mental akrobatik att använda sig av när det stormar. Att man får snittet är ingen som helst tröst när portföljen ligger mer minus år efter år - det har alltid funnits något som gått bättre och sämre än index under alla perioder.
Du påstår att det kommer bli svårt om det går dåligt i relation till andra strategier (du exemplifierar detta med bl.a. utdelningsstrategier).
Jag säger nej. Det kommer inte bli svårt i relation till alla andra strategier. Helt eftersom index har en unik egenskap. Att den är genomsnitt. Därför kommer det alltid (oavsett om index går bra eller dåligt) finnas en motsvarande mängd aktiva strategier index slår. Går genomsnittet (index) dåligt så kommer även genomsnittet av aktiva strategier gå dåligt.
Det är fel. Det är just det som inte ens är akrobatik. Genomsnittet kan inte slås av genomsnittet av aktiva strategier.
Såklart att risken för att vara sämre än index inte minskar för aktiva strategier bara för att index går dåligt. Risken för att sitta med en kass strategi är oberoende om index går bra eller dåligt. Historisken spelar ingen roll. Om index gått bra eller dåligt spelar ingen roll.
För att den beteendemässigamässiga risken ska vara högre för index än aktiv strategi när index gått dåligt måste genomsnittet av aktiva strategier då ha avkastat mer än index. Vilket är matematiskt omöjligt.
Du förstår ju fortfarande inte vad jag skriver. Om indexportföljen i absolut avkastning ligger mer och mer minus år efter år kommer den vara svår att hålla. Angav specifikt att det inte har att göra med om den går sämre i förhållande till andra strategier eller inte, just eftersom den alltid gör det. Exemplet med utdelningsstrategin har inte heller något att göra med hur den går i förhållande till andra strategier, utan vilken mental akrobatik som går att använda med just den strategin för att hålla kursen.
Tycker jag uttrycker mig kristallklart, men bevisligen inte.
Absolut inte. Du kan försöka sitta och resonera med en person om hur fantastiskt det är att få snittet av marknaden tills korna kommer hem, den kommer sälja och/eller sluta investera ändå när det blivit för surt för länge - den kommer antingen konstatera att aktier inte är för den, börja armortera på sitt bolån eller sätta pengarna på sparkonto med insättningsgaranti etc. Samtidigt kommer du hitta utdelningsinvesterare som inte bara håller fast vid sina value traps år ut och år in utan även köper på sig mer i takt med att kursen sjunker. Vi är inte robotar.
Finns absolut inget samband mellan detta. Jag har gett några exempel på vilka mentala strategier en utdelningsinvesterare kan använda sig av. Vilka motsvarande har en indexinvesterare?
inte gör dumheter som att sälja av i en nedgång för att försöka köpa in sig billigare senare och liknande.
Det är klassiska beteendemässiga risker, typ skolboksexempel på vad man som investerare vill undvika. I den aspekten menar jag att ex. en utdelningsstrategi är överlägsen en indexstrategi. Vilken strategi som rent akademiskt ger störst sannolikhet till högst riskjusterad avkastning över tid är helt egalt om man säljer ut sig.
