Forskningen likväl statistiken är överväldigande tydlig, att basera sitt sparande på några få enskilda aktier ger närmast garanterat sämre resultat över tid.
Ändå verkar så många vilja syssla med detta.
Vi bortser nu från lekhinkar och mindre positioner man har för skojs skull. Vi bortser också från stora äganden i onoterat som man kan vara investerad i av andra naturliga skäl.
Jag vill fokusera på frågan VARFÖR så många väljer att lägga sitt huvudsparande i enskilda aktier?
Breda aktiefonder är ok, även om det inte är index, men att t ex lägga hela sparandet i 10-15 aktier, som t ex Aktiespararna rekommenderar - är verkligen en skyhög risk som förr eller senare kommer ge problem.
Är det så enkelt att det handlar om en övertro på sig själv?
Vill tillägga att jag själv varit i det här träsket om vi backar några år
För att man kan slå index och därmed tjäna mer pengar än genom att ha indexfonder.
Har bara investerat i åtta år men under denna tidsserie slår jag mina jämförelseindex Nasdaq, Länsförsäkringar Global och S&P 500. Den dagen jag inte gör det längre är det dags att utvärdera min strategi.
Talar bara för mig själv och det finns säkert många andra skäl.
Grattis! Men vi VET att för nio av tio, eller förmodligen betydligt fler - så gäller inte detta.
Varför börjar man då inte i liten skala och ökar den ”aktiva” delen allt eftersom man ser att det funkar? Alternativt varför fortsätter man kanske missat index i 5-10 år utan minsta antydan till förbättring?
Jag äger inga indexfonder utöver barnsparet. För mig vore ett sparande i indexfonder så tråkigt att jag skulle i princip skulle riskera att sluta med investerande överhuvudtaget. …eller nja, kanske inte men jag skulle inte ha hittat hit den vägen åtminstone. Nej, ekonomi är kul, aktier lika så. Har skrivit en del om det här tidigare och behöver kanske inte upprepa mig nu igen.
Sedan tycker jag man ska vara försiktig när man utrycker sig i termer som “min strategi kommer att slå din för att forskningen säger si och så”. (Pekar inte på någon enskild skribent nu) Nej, så fungerar det inte. Man kan dra en parallel till företagande. Rent statistiskt är det korkat att säga upp sig för att ge sig in i start-up världen. En överväldigande majoritet misslyckas. Jag har själv en mobil app som numera genererar en skaplig passiv inkomst. Ungefär 1 av 10 000 appar når ekonomisk framgång. Varför ens försöka, eller hur? Man skulle kunna utrycka sig i termer som att forskningen säger att man inte lyckas, lön är en bättre riskjusterad inkomst. Men tack och lov har vi människor som trotsar oddsen och driver landets ekonomi framåt.
Misstolka mig rätt. Jag klankar inte ned på alla som investerar i indexfonder och jag rekommenderar gärna nära och kära att göra detsamma. Aktier är inte för alla. Det är tidskrävande, kräver ibland nerver av stål. Många av oss inleder dessutom våra sparkarriärer med dyrbara läxor.
Min vän som jag ofta pratar aktier med visade upp sin portfölj med enskilda aktier där han underpresterat mot en indexfond (dock ej stor skillnad) MEN något som stack ut var att han portfölj ej alls var liks volatil utan under coronadippen så gick den ner visst men inte alls så mycket som en indexfond.
Han investerar brett i välkända globala företag där de flesta känner till produkterna inga förhoppningsbolag eller liknande.
Det är ju detta som är så fint om man väljer att plocka ut enskilda bolag att man faktiskt sjölv kan styra vilka bolag man vill ha och på så sätt höja/sänka risken i sin portfölj så som man sjölv vill.
Detta säger jag trots att jag sjölv är en stor förespråkare för indexfonder och enbart en liten procent av portföljen i enskilda aktier.
Samt jag kan väll inte vara den enda som känner att känslan att sitta o blicka över sina enskilda aktier gör att man verkligen könmer sig som monopolgubben sjölv när man ser kommande utdelningar etc indexfonder i all ära men den könslan får man ju inte där direkt tycker jag.
Jag har snart slagit såväl global-index som Sverige-index 5 år på raken via stock picking.
Anledningen till att jag valde en stor del aktier var:
Jag hade läst att investmentbolag som Investor långsiktigt överavkastat börsindex.
Följaktligen köpte jag stora bolag som var investmentbolag eller investmentbolagsliknande, däribland Microsoft, Alphabet, LVMH, Investor, samt cirka 15 till. Jag gjorde såklart ett urval, och försökte välja de bästa av sitt slag. Resultatet blev en rungande index-slagning.
För att det är kul. Jag gillar att söka information och ta egna beslut. Kör i princip bara ”buy and keep”
Långt ifrån alla investeringar har blivit bra men i det stora hela ligger jag nog lite bättre än index.
Om du menar att du köper deras bolag till marknadspris på publik marknad och marknaden inte prisätter dessa bolag tillräckligt högt. Då är det ju detta du tror att du gör:
Att välja är en fundamental del av att vara människa och därför är det omänskligt att köpa index.
Nä, men jag vill köpa bolag som jag gillar, tycker är intressanta eller spännande, och gör något som jag tycker är positivt för samhället. Om det går bättre än index är det ju självklart ett tecken på att jag är en man med utmärkt smak.
Nu är ju detta forumet kanske inte det rätta att få en objektiv bild gällande aktier.
Men investmentbolagen har ju gått ganska bra över tid. Svårare än så behöver det inte vara.
Det borde räcka som svar till Varför……
Inte alls, det kan bero på att du exempelvis vill fokusera mer på en sektor du är mycket kunnig inom. Det kan också bero på att du vill kunna balansera om portföljen beroende på vissa trender eller kanske investera i säkra utdelningsaktier för att skapa en inkomst som ett tillägg till en pension eller dylikt.
