Har länge fascinerats av argumenten att det är lönlöst att försöka timea börsen vilka tycks florera i flera communities, rikatillsammans likaså.
Flera avsnitt och diskussioner som hållts har upprepat vikten av att i det närmaste skynda sig in på marknaden eftersom timing är så pass svårt.
Tänker bland annat på diskussionerna från avsnitt #92 och senare uppdaterat i #256 med utdrag:
”Det matematiskt korrekt(a) säger att man ska investera allt på en gång.”
Pratar vi långsiktighet så räknar vi ju fortsatt med en uppgång förr eller senare bara man väntar länge nog, samtidigt känns eventuellt en sådan inställning något slapphänt. Att det inte finns skäl att titta på omvärlden för att exempelvis avväga ifall börsen i det stora tros stiga eller falla på kort sikt från befintliga nivåer. Som svar på matematiken bakom skälet att ignorera cykler borde väl kunna sägas att de som suttit lugnt i båten och exempelvis investerar allt idag jämfört med för 6 månader sedan trots allt lär få en bättre totalavkastning på lång sikt.
Nu går det ju att argumentera i evinnerlighet kring börsens svängningar fram och tillbaka - huruvida det gick att avgöra ifall börsen efter den sagolika rusningen post covid-raset var omotiverat hög och stod osäkert med tanke på omvärlden eller ej. De flesta förmögna och mer erfarna kontakterna jag har i min egen närhet klev dock av i god tid för att satsa hårt på björnar och inväntar nu med glädje rean som uppstår i och med fallet sedan årsskiftet. Förmågan att tämligen väl kunna förutse de stora trenderna blir ju på ett par decennier trots allt astronomisk jämfört med att bara sitta passiv genom upp och nedgång.
Jag är intresserad av att höra hur åsikterna skiljer sig idag kring rådet kring att tidpunkten för investeringar är oväsentlig i jämförelse med att se till att exponera pengarna snarast möjligt under så lång tid som möjligt? Några här som ägnar sig åt att försöka förutse börsens cykler och makroekonomiska tendenser och vad brukar ni i så fall själva främst utgå från i stort?
Pudelns kärna är att börssparande skiljer sig från det mesta vi gör i att passivitet faktiskt lönar sig.
Samtidigt är det ju så att varje enskild börsdag har en sannolikt strax över 50% för att börsen ska gå plus eller minus. Ett slags roulette där investeraren är huset. Och på ”korta” sparhorisonter om 1-3 år blir det därför högst volatilt hur utfallet blir.
Det är alltså ingen större skillnad i förväntad avkastning mellan att investera en klumpsumma idag utströsslat över 12 månader. Men det är de facto en statistik skillnad i förväntad avkastning!
Man ska dock inte känna någon överdriven hets med tanke på den kortsiktiga volatiliteten.
Det är i alla fall vad de säger. Frågan är också hur deras avkastning varit de senaste, säg 20 åren med en sådan riskaversion?
Visst kan man begränsa nedsidan men vad är meningen med det om man vill ha avkastning? Det förstår jag i och för sig då vi människor inte bara gillar att ”göra något” åt situationer utan vi är ju även riskaversa. Hellre undvika -10% än att få 20% avkastning osv.
Vi är rätt gulliga på så sätt Även om vi (enligt egna utsagor) brukar spara på flera decenniers sikt.
Jo jag förmodar att statistiken talar sitt tydliga språk där även de som lyckats genom de senaste cyklerna då lär misslyckas förr eller senare. Fascineras trots allt av deras förmåga att växa sig större och större inom stora och stabila bolag som de förstår sig på, för att sedan korta sektorer som tech och fastigheter när dessa växt sig närmast obegripligt högt värderade och världsmarknaden börjar gunga något.
En ständig fundering som dyker upp när passiviteten fortsatt förespråkas som det mest framgångsrika receptet är hur länge det i så fall kan fortsätta. Ifall marknaden är så tydligt vriden mot passivt förvaltande av lågkostnadsfonder, borde då inte situationen successivt ändras eftersom det annars finns en ständig vinst av att bara pumpa in pengar i dessa fonder från alla världens hörn? Kanske verkar som en underlig fundering men det är ju ett välkänt gruppfenomen med conformation bias om man inte också ifrågasätter de grundläggande sanningar som tas för givna.
Dvs bör man fortsätta att kallt räkna med ”fri lunch” så länge man tankar på i breda indexfonder med låga avgifter? Det finns alltså inget som alls riskerar att ”mätta dem” och få dessa att tillslut ge en relativt sämre avkastning rent statistiskt jämfört med andra alternativ, efter årtionden av uppsnack till de breda massorna och särskilt bland fondförvaltare?
Personligen tror jag inte på att tima marknaden är fördelaktigt generellt, på lång sikt.
Ändå gjorde jag det den här gången.
Jag tror det finns undantag, tex. nu när värderingarna i USA gick två standardavvikelser ovanför medel utan egentligen något som motiverade denna extrema värdering.
Aldrig tidigare har detta skett utan att det “kort” därefter följts av en krasch. Så hände även denna gång. Två standardavvikelse över medel är matematiskt inte någon som händer ofta, 3 ggr på ca 100 år är vi nu uppe i, tog ca 70 år mellan första och andra tillfället.
Får jag uppleva sådan värdering igen under min levnadstid så kommer jag försöka tima marknaden igen av samma anledning, annars inte.
Sådana kategoriska påståenden är det enkla argumentet för att min hållning att inte bry mig är den rätta. Vi människor är experter på att hittta argument som passar bra in på det som vi vill tro på.
Man kan inte onyanserat påstå att passivitet lönar sig. Ofta lönar det sig men inte alltid och inte för alla. Det intressanta är att gräva lite djupare i de situationer när det inte lönar sig. Men då måste man ha intresset och vara nyfiken på det.
Jag gillar inte kategoriska uttalanden och floskler. Det finns alltid en annan sida.
Det hela handlar egentligen om hur stor risk man är beredd att ta. Jag brukar likna börsen vid en motorväg. Tänk dig att du ska ta dig från A till B och ju fortare du tar dig fram desto högre avkastning får du:
Många bilförare håller hastighetsbegränsningen till punkt och pricka. Detta medför otroligt liten risk. Här tänker jag att t.ex. räntefonder hör hemma
Desto fler bilister kör kanske 5 - 10 km/h över hastighetsbegränsningen. Fortfarande relativt liten risk och du känner att du komma fram lite tidigare än de som inte vågar ta någon som helst risk. Här ligger aktiefonderna
Sedan har vi bilförarna som vågar köra lite fortare, kanske 10 - 20 km/h över hastighetsbegränsningen. Här kommer risken att öka märkbart, inte bara på grund av trafikfara men också för att man kan åka dit för fortkörning. Här ligger enstaka aktier och/eller branscher
Slutligen har vi de som kör riktigt fort för de vill verkligen inte vara som alla andra. Mer än 30 km/h över hastighetsbegränsningen! Dessa riskerar allra mest genom okontrollerbar körning och/eller blir av med körkortet om de åker fast. Här finns t.ex kryptovalutor
Om man kollar normalfördelningen så ligger nog de flesta i mitten, någonstans mellan 5 - 15% över hastighetsbegränsningen. Detta kan liknas med den förväntade avkastningen på fonder. Föreställ dig nu att alla bilförare skulle köra betydligt fortare. Detta skulle inte gå obemärkt utan skulle leda till fler olyckor och fler poliskontroller. Vilket i sin tur skulle innebär att många hade sänkt farten igen för att risken plötsligt ökat för samtliga. Det skulle alltså normalisera sig på sikt.
Om motorvägen är börsen så skulle småvägarna kunna vara sparkontot. Vid en olycka/vägbygge på motorvägen skulle bilköer bildas och det kvittar om du kommer där i 160 km/h, du måste också bromsa in. Har du flyt/framförhållning eller lyssnar på tips på radion och hinner agera snabbt tar du närmaste utfart och håller dig till småvägarna istället. Men för de flesta är detta inget alternativ så man tvingas sitta fast i bilkön tills det börjar rulla på igen.
Att tajma marknaden handlar helt enkelt om att köra fortare än vad lagen tillåter men att bromsa in eller ta en utfart så snart man ser en nalkande risk i form av en köbildning eller en fartkontroll. I de flesta fallen går det ju bra eftersom det inte finns olyckor/fartkontroller varje dag men de gånger det verkligen gäller måste man vara på alerten eller ha riktigt bra med tur för att klara sig undan.
Det finns en astronomiskt stor uppsida i att försöka tajma börsen, det är ju därför så många gör det. Beroende på hur många gånger man lyckats/misslyckats kommer man vara mer eller mindre sugen på att försöka igen. Historien har visat att de flesta småsparare är riktigt dåliga på det, men det gäller förstås inte varenda en.
Samma argumentation kan i viss mån appliceras på diversifiering. Varför satsa på flera bolag och inte bara nästa börsraket?
Absolut. Det intressanta och mest fruktsamma, som jag ser det, är att fundera på hur de gör som lyckas.
Det är också så som självaste Warren Buffet säger. Diversifiering urgröper avkastningen. Samtidigt säger han att för de flesta är passiv förvaltning i indexfonder det bästa. Det är svårt att inte hålla med.
En följdfråga till dina bekanta är ju också hur mycket av kapitalet som gått åt olika håll. Har man blankat tech och fastigheter med 100 % av pengarna är det ju kaxigt och imponerande, rör det sig om 10-20 % blir bilden lite annorlunda.
Av dina inlägg får man intrycket av att de sålde av allt vid nyårstoppen och blankade fullt i rätt aktier. Om det stämmer blir i alla fall jag nyfiken på vad deras nästa steg är… .
Många tankar, råd, citat m.m. här. Jag håller med om att för “average guy” är passivt förvaltade indexfonder det bästa.
Men, och det här är min invändning, jag tror inte att vi som hänger här är “average guy”. Vi är här bl.a. för att försöka hitta nya ideér, tankar, aktier och fonder. Försöka maximera/trygga tillväxten.
Nettoutflödet från aktiefonderna har sedan jan -22 har varit drygt 40 mdr, nettoinflödet i räntefonder har under samma tid varit 29 mdr.
Oavsett ovanstående har jag inte varit med om en tid då förutsättningarna för aktier i allmänhet har varit mer negativt. Jag har svårt att se några ljuspunkter på kort eller mellanlång sikt. Hjälp mig gärna här om det är något jag missat.
Ja, jag flyttade alla mina pengar från indexfonder SE och världen till korta räntefonder i mitten av augusti. Inte för att jag trodde att de skulle ge mig en positiv utveckling utan för att de skulle ha någonstans att bo billigt medans dessa svårtolkade tider är över. Jag har sedan dess haft en positiv utveckling på 4%, mest pga av att jag la mycket i SEB:s Kort räntefond USD. De fonder som backat har endast backat mellan 0,6 till 0,03%.
Alltså, jag menar att vi just nu är i en period som är så mörk att det är naivt att fortsätta att spara som förut på samma sätt som det är naivt att liggarkvar i rena aktiefonder. Och ja, jag inser att det är svårt att peaka vändningen men jag har iaf agerat och gett mig utrymme att till en extra tillväxt.
Trots detta så verkar ju de flesta fondförvaltare och riksbanker (som trots allt jobbar med detta dygnet runt) ha väldigt svårt att förutse dessa trender. Hur förklarar man det?
Antingen är det mycket svårare än man tror. Trots allt har man under många, många år varnat för att riksbankerna spelat högt och att bubblan snart spricker. Varför skulle det hända just nu?
Eller så är dessa människor väldigt inkompetenta. Kanske inte är särskilt troligt, även om det säkert finns vissa saker, typ kortsiktighet osv som spelar in.
Jag tror personligen det är extremt svårt att tajma marknaden för att avgöra om den ska gå upp eller ner. Däremot tror jag man kan analysera nuläget för att få en uppfattning om nuvarande risknivån, vilket är minst sagt en viktig komponent.
Just nu t.ex. tror jag risknivån är väldigt hög, framförallt eftersom vi makro-ekonomiskt är i på hyfsat okänd terräng (iallafall i modern tid). Samtidigt har vi en väldigt osäker omvärld rent geopolitiskt.
Ett sätt att nyttja detta kan vara att ha en del av besparingarna i CTA:s som historiskt vinner på väldigt osäkra och psykologiskt styrda marknader.
Nä, det är inte jag som amatör som ger en köpsignal - det är när institutionerna börjar agera som ger signalen.
Dessutom, du har inte missat att man diskuterar kärnvapen just nu va…förutom att det är overkligt, förkastligt och fruktansvärt på alla sätt så är det väl svårt att hitta en större säljsignal…
Mjo, blankade ”hårt” men med majoriteten i brett index via exempelvis Xact Bear x2. Man kan samtidigt konstatera att de valt att inte sälja av sina fysiska fastigheter och på så vis haft orealiserade förluster i termer av tillfälligt sänkta fastighetsvärden. Sannolikt pga ovilja att gå igenom de enorma processerna för att sälja i hopp om att köpa motsvarande billigare några år senare - men rimligen också pga osäkerhet över framtida utveckling. Värdepapper är ju dock till skillnad från fasta egendomar betydligt mindre komplexa att sälja av och köpa tillbaka.
Man kan ju välja att likna allt som inte stämmer in på bilden av att indexfonder är den enda sanna vägen vid fiskehistorier. Motsäger själv inte att det eftersom det i mångt och mycket stämmer in på min egen strategi. Kan mycket väl kan vara så att ingen kan förutse någonting signifikant alls i ekonomin eller på börsen och därför statistiskt sett omöjligen kan slå index med annat än tur eller något som kan liknas insider information. Är själv av den uppfattningen i grunden, men inser samtidigt att flertalet främst äldre familjekontakter presterat betydligt bättre på grund av sina ageranden de senaste 15 åren.
Troligen/möjligen är det så att de bekanta haft en strategi som visat sig fungera just nu och det inte finns mycket att göra för att själv försöka lära sig efterlikna några breda mönster med enkla trick. Personligen är jag för lat och fortsätter tanka på brett i aktier och fonder med låga avgifter när det är ”rea”, för att sedan ta det lugnare och framförallt minska köpkvoten när jag tycker det sticker iväg för mycket. Insikten av att missa potentiella värdeökningar genom blankningar eller undvika onödiga värdeminskningar under tider som dessa fångar dock uppmärksamheten kortvarigt. Men fortsätter glädja mig över att alls ha privilegiet att kunna investera med fortsatt förväntad avkastning på sikt. Investerande blir ju så länge allt fortsätter på samma sätt kommande decennier i det närmaste garant för ekonomisk frihet och överflöd. Förmodar att ny förmögenhetslagstiftning så småningom kommer justera läget.
Kan inte låta bli att stanna upp när saker blir så självklara. Frågandes ifall jag är del av ett stim som gör det lite för lätt för sig, och blivit lite för lat för att faktiskt zooma ut och tänka efter.
Även om vi (enligt egna utsagor) brukar spara på flera decenniers sikt.
. Prospektiva studier, tack!
.