Nedan följer en automagisk transkribering av intervjun gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.
Visa mer information
Välkommen till Rika tillsammans och dagens community-avsnitt om ekonomisk frihet och FIRE
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens community-avsnitt om ekonomisk frihet och FIRE - hur gör man? Detta avsnitt är med Jesper, eller @angaudlinn som han också kallas i communityn. Vi fick in massor av frågor till honom eftersom han varit med två gånger tidigare där han beskrivit hur han tog steget ut i ekonomisk frihet för ett år sedan.
Vi har ett avsnitt med honom om livet i FIRE - vad gör man på dagarna och vad säger andra? Hela de mer psykologiska och sociala bitarna, det rikare liv-perspektivet. Men vi fick in jättemycket frågor som: Hur gjorde du? Vad investerade du i? Hur lång tid tog det? Vad hade du för sparkvot? Hur relaterade du till huset? Vad önskar du att fler visste? Vad hade du gjort om? Vilka är misstagen? Var det en ketchup- eller snöbollseffekt? Vi pratar också om höjdpunkterna från hans egen YouTube-kanal FIRE på svenska.
Detta är det perfekta avsnittet för dig som är intresserad av FIRE och ekonomisk frihet eller lite nyfiken på det, och framförallt vill höra det från en normal svensk i alla de mest positiva bemärkelser. För det är så lätt att tänka att FIRE antingen handlar om totalt självplågeri där man käkar brödsmular och torra havregryn, eller att det är någon som sålde ett företag för många miljoner. Men Jesper har haft en snittlön nästan hela livet, har barn, villa, och hade Volvo - som han precis sålde. Jag lånar sonens vuvve.
Någon skrev till honom: “Men hur har du gjort? För du har ju haft lägre lön eller samma lön som jag har haft.” Här blir det alla de ekonomiska aspekterna. Jag tänker att jag ska vara tyst och här kommer Jesper och Caroline, och som sagt en puff för hans Youtube-kanal Fire på svenska.
Caroline: Varmt välkommen till Rika tillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Wolmsson.
Ann Gaudlin och maskinmusik
Jan: Varmt välkommen tillbaka Jesper, @angaudlinn också i forumet som vi sist, när du har varit med här två avsnitt tidigare, 367-316, konstaterade att det var slagverk på Tolkien eller på alviska.
Jesper: Inte riktigt.
Jan: Vad var det då?
Det är maskinmusik kan man säga.
Jan: Okej fast på alviska?
Jesper: Ja precis.
Caroline: Jag fattar inte alls. Vad snackar ni om?
Jan: Han heter @angaudlinn i communityn.
Jesper: Det är sindarin för järnmaskinmusik tror jag det är från början.
Vem var Jesper innan FIRE?
Jan: Nu är folk såhär, vad har jag hamnat i för podd? Men jag tänker att vi ska prata om din resa mot FIRE och ekonomisk frihet. Det som jag tycker är så himla roligt är ju att du var ju inte någon höginkomsttagare innan. Vi hade till och med en kommentar där någon på din Youtube-kanal skrev: “Men du tjänar ju samma som mig. Hur har du råd att vara ekonomiskt fri?” Men jag tänker att vi tar avstamp, vi ska svara på den kommentaren också. Men vi tänker - vem var Jesper innan FIRE?
Jesper: Jag tror att jag var som de flesta. Om vi pratar om någon sorts medelsvenson så har man relation och barn. Ni har pratat lite Villa Volvo Vuvve. Jag har ingen hund men Volvon hade jag tills jag sålde den och villan har jag.
Jag jobbade heltid och det vill jag trycka på när folk frågar mig - jag hatade verkligen inte mitt jobb. Det tror jag är en stor del av att min resa har blivit som den har blivit. För hatar man sitt jobb är det bättre att man söker ett annat jobb. Det tycker jag man börja där. Funkar det inte sen så kan FIRE säkert vara en variant för många, men jag vill aldrig ge det rådet att man ska söka sig till FIRE för att man hatar sitt jobb.
Jan: Det blir en snabbare lösning också att byta jobb.
Jesper: Precis, det blir lätt att söka sig till någonting och inte från någonting.
Jan: För att fråga - vi ska ju prata med dig i ett avsnitt till där vi pratar om livet i FIRE och jag misstänker ju att ditt jobb faktiskt har varit en bidragande del, ett positivt bidrag. Kan du berätta var jobbade du innan?
Jesper: Jo men absolut, det går ju hitta mellan raderna men jag har inte sagt det. Jag jobbade i Svenska kyrkan som något som heter församlingspedagog. När folk frågar mig om det säger jag att det är något mellan fritidsledare och lärare. Sen gick väl den rollen över lite i informatör också under mitt arbetsliv, vilket är ganska vanligt i det yrket.
Jan: Du har ju delat med dig. Först provade du att göra FIRE för att se om det var någonting för dig. Sen året efter tog du steget. Nu är du inne på år två?
Jesper: Ja det får man väl säga. Det beror lite på var man drar gränsen. För jag hade sparat semester för ett år sedan. Men ungefär ett år sedan. För ett år sedan visste jag att jag inte tänkte jobba igen.
YouTube-kanalen FIRE på svenska
Jan: Du delar ju med dig av din resa och massa tips. Du har ju en Youtube-kanal som heter?
Jesper: FIRE på svenska. Det blev ju större än jag trodde det skulle bli.
Jan: Det har ju gått jättebra för dig. Du har flera tusen prenumeranter för att precis ha börjat. Vissa av dina videoklipp har ju minst lika många visningar som våra, och vi har ändå hållit på i tio år.
Jesper: Ni kör ju mer pro här. Jag sitter i en hörna i hemstudion och kör med det jag hade tillgång till. Men jag försöker göra det ganska mycket som en videolog.
Caroline: Det är inte såna här avsnitt där man får veta hur man ska göra, utan det är mer från ditt liv?
Jan: Men du gör väldigt konkret också - hur tänker jag kring uttag, hur tänker jag kring bil, alltså tips. Du har mycket diskussion med din community och dina lyssnare eller tittare vilket är jättekul. Men vi måste ju ta den frågan för det var ju en kommentar: “Du tjänar ju samma som mig, hur har du råd?”
Lönen och ekonomin
Jesper: Ja, det var utifrån yrkeslivet.
Jan: Precis. Hur kan du göra en FIRE med helt normal inkomst? Vi har den frågan också från Emil Ovan Miller, Håkan Andersson och Stefan Torssell. Vad tjänade du?
Jesper: Det kan jag berätta, det är inget konstigt. Mina chefer och kollegor får veta det nu. Vid sista löneförhandlingen för ett och ett halvt år sedan fick jag upp den till 42,6 tror jag.
Jan: Snittlönen i Sverige är 39,9. Så bra lön men ingen monsterlön.
Jesper: När jag började jobba för många år sedan låg jag ganska mycket under snittlönen. Så jag brukar säga att någonstans utslaget om man gör någon kalkyl på det, så är det nog ungefär snittlön. Men den stora skillnaden tror jag är livsstilsinriktad - hur man väljer att jobba. Jag har naturligtvis tagit en del kloka beslut på vägen. Garanterat haft tur också. Så det är lite komponenter här och där.
Boendet som grund
Jan: Men gör det.
Jesper: Om man tar det dyraste vi människor har - boende. Det borde vara det dyraste för de flesta, annars har man andra problem. Jag och mitt ex köpte hus 2003. Redan då tyckte folk att hus hade blivit dyra. När vi separerade ett gäng år senare, fyra år därefter ungefär, 2007, valde jag att bo kvar. Naturligtvis tog jag på mig en stor lånebörda då med den tidens mått mätt.
Men det gjorde också att jag hittade ett naturligt sparande. När man sätter sig i den sitsen vill man amortera mer än man måste. Det här diskuterar jag mycket, inte minst med mina FIRE-kollegor. Men i den sitsen jag var 2007 med småbarn och relativt hög ränta - den låg på 4-4,5 och jag hade ett lån som var på 5,2 - då kände jag att jag får städa undan en del av detta.
Jan: Jag tror också att många inte kan relatera till den perioden 2007-2008 för det var ju finanskrisen då. Det var en helt annan osäkerhet. Att investera på börsen var inte en sån grej som det är idag. Indexfonder fanns ju knappt, Länsförsäkringar Globalfond som vi brukar tjata om startade 2013, och ISK fanns inte. Så det var mycket mer naturligt att ta ett sånt beslut.
Caroline: Men varför tänkte du att jag ska bo kvar och ha den här lånebördan? Det kan ju ändå vara så att man vill lätta lite då.
Jesper: Absolut, det var känslomässigt mycket. Dels hade jag möjligheten att bo kvar. Jag valde att ha den möjligheten för då kunde barnen bo kvar även om de bodde på halvtid. Det är alltid en trygghet i det. Jag visste var min punkt i tillvaron var och livet var rätt mycket upp och ner. Då var det jätteskönt att komma in från jobbet som vanligt, gå in genom dörren som vanligt och känna att det här är åtminstone som vanligt. Det är en psykologisk grej.
Idag spelar inte boendet så ekonomisk roll för mig själv, värdet på huset. Men däremot att jag inte nu har lån och att jag har låga omkostnader spelar ju en aktiv roll.
Sparandets utveckling över tid
Jan: Vi har fått massor frågor. Stefan Torsell och Koniala Skog frågar: Hur lång tid tog det? Om du säger att detta på något sätt var starten 2007, men jag gissar inte att det var uttalat mål med ekonomisk frihet då. När började skiftet där du såg att det finns en möjlighet att sluta jobba tidigare?
Jesper: Det är lite som ni vet - ränta på ränta och avkastning på avkastning. Det funkar ju så med lån också. När man börjar betala av sitt lån… Mitt lån var uppdelat på flera, det är inget råd men jag hade gått i den fällan. Efterhand som den fasta tiden löpte ut så var vi i en situation i Sverige då räntan var sjunkande. Så fort de löpte ut hoppade räntan ner. Men jag valde att fortsätta amortera lika mycket som jag hade gjort.
Gick det inte för att det var ett bundet lån, så fick det samlas lite på ett konto och sen när det löpte ut skyfflade man in det. Min bankman lärde sig ganska snart att när det är skatteåterbäring kommer jag med en påse pengar.
Jan: Du beskrev det i något av dina avsnitt där du skrev att du började med en låg sparkvot på 5% och sen ökade du gradvis. Mot slutet var den typ 70% - du levde på 30% och sparade 70%. Olivia Nyström frågar hur lyckades du spara så mycket?
Jesper: Det är väl lite det jag menar. Om vi tar 2007, då vet jag att jag hade femsiffrigt i amortering och ränta. Det var en stor del av lönen men jag hade ingen lust att göra någonting. Jag var känslomässigt upp och ner. Då kändes det att det här gör i alla fall nytta istället för att bara lägga det på hög.
Om man snabbspolar lite - sommaren när jag var 39, 2013, betalade jag min sista amortering. Jag tror det var 120 000 på ett bräde och sen stod det noll på kontot. Jag skärmdumpade och tänkte att det här lägger vi till arkivet.
Jan: Det är väl lika stort som vissa firar första miljonen - att man firar det där också.
Jesper: Det lustiga var att jag hade vant mig att fortsätta pytsa in den här summan, säg att det var de där femsiffriga även på slutet när räntan kanske handlade om små pengar och resten var amortering.
Caroline: Vad sparade du då någonstans när du väl hade amorterat av?
Jesper: Sommaren 2013 när det var avbetalt kom lönen och då hade jag plötsligt - ska jag nu köpa en ny bil? Ska jag åka jorden runt? Jag har inget intresse av något av det. Nu har det ju börjat det här ISK, det är ju bra har jag läst. Jag hade ju någon liten fond i kortare perioder under tiden som jag väntade på att kunna betala av till banken. Nu var det plötsligt igång så då var det bara att börja tuta in där.
Eftersom jag trivdes på jobbet kände jag att jag kan börja sätta av. Jag tror att jag började med kanske en tusing i början, men pengarna samlades på lönekontot för de gick inte åt. Sen var det bara att höja.
Caroline: Visste du då att nu ska jag samla ihop en påse pengar så att jag kan bli mer oberoende?
Jesper: Jag tror det fanns åtminstone 5-10 års samlat behov av att känna en trygghet, att det inte var från lön till lön. Jag hade nog ingen tydlig nivå. Lönen låg kanske på runt 30 då. Jag hade kanske någon bild av att det vore härligt att ha några hundratusen, för sitter man själv i en villa och taket ger sig så är det bra med lite en slanta. Hus kostar ju.
Caroline: Du sa ju att du inte har så mycket omkostnader men hus kostar ju ändå lite grann. Där vill man ha en buffert. Du hade väl ändå ganska gott ekonomiskt självförtroende när du har amorterat aggressivt?
Jesper: Ja, och jag tror att det var mycket det som blev biljetten till resan - att jag kände att det här har gått bra så här många år. Sen fick det bli lite fokus på att hemmet behöver sitt - att man ser över tak och fasader och fönster, de där stora grejerna som håller elementen ute.
Livsstil och prioriteringar
Jan: Vissa fördomar är att man är extremsparare. Jag upplever ju inte dig som en extremsparare som laddar telefonen på jobbet och tar med sig en burk med krossade tomater.
Jesper: Det är inte där slaget står brukar jag tänka. Boende, transport, mat och resor. Jag är inte superintresserad av att resa. Det är klart att om det är en hemlig lösning så påverkar det mitt sparande jättemycket. Vill man resa och tycker att det är det stora intresset så ska man ju göra det. Men då måste man också veta att det har en alternativkostnad - de 50 000 eller vad man lägger om året kan man ju inte spara.
Jag har kört med mina gamla skunkbilar genom åren. Jag har haft fyra bilar i mitt liv och jag har inte betalat mer än 15 000 för någon av dem.
Jan: Där vet vi av erfarenhet att där kan man spara många tusenlappar i månaden.
Caroline: Du sa att lönen gick inte åt. För rätt många är det nog ändå så att lönen går åt. Vad är det som… Du tyckte inte det var så roligt att resa. Just då tyckte du inte det var så kul att göra saker heller. Var går pengarna?
Jan: Om jag får testa - kostnadsdrivarna är ju boende, transport/bil, resor, barn, livsstilen, vad man vill ha för grejer, prylar, kläder.
Jesper: Fritid - där är vi människor jätteolika. Jag har all respekt för oavsett vilket intresse man har, så länge man har ett intresse. Om man gillar att hänga upp nya gardiner ska man ju göra det. Personligen har jag inga gardiner i de flesta rum för jag tycker det är jätteskönt och snyggare utan. Men vill man ha julgardiner så är det ett intresse och då ska man hålla på med det.
Det var någon på forum som pratade om bilar. Mina grannar hemma är otroligt bilintresserade. Pappan i familjen, nu ska sönerna lära sig, nu är det traktorer och det byggs in ljudanläggningar. Det var någon gång jag kollade hur många fordon de har egentligen. Det är ett intresse - ha det, inga problem. Jag är sjukt ointresserad av bilar själv.
Sen har jag också dyra intressen. Jag är skivsamlare av stora mått. Hittade inget under dagens Malmörunda, dessvärre. Jag har hemstudio och har köpt fruktansvärt mycket instrument genom åren. Men jag har den där fyndarglädjen - jag handlar sånt som jag tycker är prisvärt och roligt.
Jan: Är det inte också så att vissa saker håller värdet?
Jesper: Ja, de stiger i värde också. Ska man räkna om det så har det varit en ren plusaffär. Men det är lite som huset - jag planerar inte att sälja det och bo i tält, och jag planerar inte att sälja mina hobbies heller även om jag skulle kunna göra det om det knepar.
Jan: Det handlar om att prioritera. Många tänker inte på den dolda alternativkostnaden. Man tänker “vi kan göra den här resan nu”, men det skjuter ju upp FIRE kanske ett halvår eller sex månader. Vi ser ofta inte det utan bara det som ligger nära. Du är ganska duktig på att lära känna dig själv i vad som är viktigt för dig och vad som är - gör jag detta för min egen skull eller för att det förväntas?
Jesper: Jag har gjort enkla exempel. Jag vet att du gillar tabeller. Jag har använt Lego i min kanal för jag tycker att det är väldigt illustrativt att bygga saker. Om man lägger 50 000 om året på att resa - de flesta kan tänka att om jag delar det på 12, det är ungefär 4 000 i månaden. Ja det är värt det för mig, jag vill resa. Absolut, men det är ju också 4 000 mindre i ren sparkvot.
Caroline: Om jag skulle vilja bli FIRE med resten av min familj skulle jag ju behöva sätta upp mål när det ska ske och hur mycket som ska ackumuleras fram till dess. I små bitar, kanske i legobitar till och med, då hade det kunnat gå. Men jag hade nog inte kunnat göra det utan att ha den här långsiktiga planen. För mig hade det bara inte hänt - pengar hade gått åt till lite här och var.
25-regeln och ekonomisk frihet
Jan: Du pratar om den klassiska 25-regeln - att multiplicera dina årsutgifter med 25. Det är målsumman du behöver komma upp i. Det fina med en sparad krona är ju att den både sänker målet och ökar farten eftersom du kan investera den. När man kommer till den insikten - en sparad krona både flyttar mig närmare och jag höjer farten - så blir det en kick i det.
Caroline: Jag tror det finns olika vägar att gå. För mig hade det inte kunnat gå att FIRE bara ramlar på mig. Jag hade verkligen behövt sätta upp mål. För annars hade jag inte förstått vart mina kronor tar vägen.
Jesper: Jag förstår vad du menar. Det är väl det som många som är mer aktivt FIRE-intresserade gör. Därifrån kommer det här stora missförståndet om Starbucks-muggen som alla FIRE-människor pratar om - att skippar du din hämtkaffe varje dag på väg till jobbet i din stressade New York-miljö så kommer det gå bra. Det är ju bullshit.
Sen tycker inte jag heller att kaffe på Starbucks är värt pengarna, men då handlar det ju om någonting annat. Det handlar inte om att man aktivt sparar utan mer “sånt finns hemma”. Bor man i New York är det ju inte där man kanske ska spara pengar - man kanske ska flytta till en billigare delstad.
Många som sätter upp ett mål tänker “jag vill bli FIRE när jag är 50”. Är man då 40 tenderar man nog oftare ha en liten bild av att jag har lite på kontot, jag har den här sparkvoten, det rullar på bra nu. Då tror jag att man lättare förstår sig själv och tänker att det ser ut att gå. Har man fått någon törn i livet och fattat att skiter det sig så får vi vänta till 52 - och det är okej.
När man är 25 - jag ser absolut inte ner på 25-åringar, det är bara det att vi är på andra ställen i livet. Om man som 25-åring säger att jag ska bli FIRE när jag är 50, då upprepar jag att livet händer. När jag var 25 hade jag inte hus, inte barn, var inte gift. Jag hade jobbat på mitt jobb i två år. Det handlar inte om att säga “vänta tills du har levt”, utan mer om att ta det lugnt. Det är ju när man är 25 det händer.
Investeringar och tillväxt
Jan: Men det här var också lite på formen - hur lång tid tog det innan du kände att du var på väg åt rätt håll?
Jesper: Sommaren 2013 när huset var avbetalt kände jag att jag hade stoppat de hålen i ekonomin som gick att stoppa. Jag var visserligen på någon sorts mental nollnivå där eftersom jag upplevde att ekonomin var tajt - jag har ju ingenting på kontorna kände jag. Vad som satt i huset och på pensionskontot, det var ju inte det jag betalade räkningarna med.
Men efter det gick det ju ganska fort. Jag sparade kanske 8-10 000 i månaden. Säg att det var 100 000 första året kanske. Då behövdes det ju inte gå så många år för jag började känna att här var det rulle. Det var ju dessutom bra år på börsen. Jag trivdes på jobbet vilket gjorde att jag inte behövde bara sitta i tryggfonder. Jag kände att jag kunde köra lite hårdare på sånt som jag tyckte var kul och spännande istället för att satsa på Eurojackpot.
Jan: Jobbet gjorde väl också att det inte var det här “jag plågar mig igenom 48 veckor om året för att sen ska jag ha fyra veckor semester och då ska jag ta igen all minusenergi från de 48 veckorna genom att göra en stor resa”. Jag tror att ditt jobb inom kyrkan och vara konfirmationsledare - du har ju blivit skolad i det där. Vad är det som är viktigt? Vad är det som betyder någonting? De stora frågorna. Det gör det ju enklare att vara tillfreds.
Jesper: Jo men det är alltid svårt att lägga sig själv på soffan och analysera sig själv. Men jag tror definitivt att när vi pratar lite om vad är meningen med tillvaron - utan att människor ska tro att vi blir för andliga - så är jag definitivt lite marinerad.
Samtidigt kan jag säga att det har varit en del intressanta löneförhandlingar genom åren när det ibland har lagts fram sådana absurda saker som att “vi jobbar ju ändå inom kyrkan, det är ju andra värden som betyder någonting här”.
Caroline: Det finns fler branscher där man säger så - vården, konstnärer, forskningsvärden.
Jesper: Då kan jag känna att det finns räkningar att betala, och det har jag sagt. Eftersom jag möttes av det tidigt i mitt yrkesliv lämnade jag även facket. Jag lärde mig rätt tidigt att läsa på och förhandla själv.
Caroline: Lämnade du facket?
Jesper: Ja, jag var bara med i A-kassan. Jag tyckte de gjorde så fruktansvärt dåligt jobb. Det är egentligen lite som ekonomi - det är därför jag nämner det. Man behöver inte läsa på jättemycket själv för att förstå vad man håller på med, men man behöver läsa på lite. Om man inte investerar i Sverige, om man lever lön till lön, då behöver man inte förstå hur ett ISK och hur skatten på det fungerar. Men det är en väldigt bra grej att veta sen. Vi har ju sett ibland på forumet - “Jag har så mycket investerat, varför vill Skatteverket ha så mycket av mig?” Jo, för att du har pengar på ditt ISK.
Jan: Det finns väldigt mycket att vinna. Vi har mycket att vara stolta över i Sverige att defaulten i Sverige är för de flesta - inte för alla, men för de flesta - ganska bra. Sen kan man göra den där resan att vill man anstränga sig lite så kan man få betalt för den ansträngningen.
Olivia Nyström frågar här: Vilka var de stora uppoffringarna? Har det varit några uppoffringar på vägen?
Jesper: Ja men det har det ju säkert varit naturligtvis. Jag hatar fortfarande mitt kökskakel. Jag har ett kök från 90-talet hemma, det är inget fel på det. Men jag tycker fortfarande att kaklet är jättefult. I början var det väl ett medvetet val, nu är det mer så att jag lever inte mitt liv i köket så det kan sitta kvar tills jag känner att det är dags.
Bilar, möjligtvis någon gång när det var någon tidigare bil som inte startade någon kall vinter. Då kunde jag känna - är det värt det? Jag kanske skulle ha en roligare bil. Men jag är inte säker på att den nivåökningen som skulle behövas hade varit värd det. Bilar som kostar fem gånger så mycket som de jag hade kommer ju med samma problem.
Jag har inte rest så mycket men det handlar väl inte om en uppoffring. Jag tycker inte att jag har uppoffrat någonting egentligen på det sättet. Jag vill inte vara diffus på något vis, jag ställer gärna följdfrågor på det. Men jag får nog ändå säga att jag blev överrumplad själv av hur snabbt det gick.
Ketchup eller snöbollseffekt?
Jan: Det var också en fråga här - ketchup eller snöbollseffekt? Jag skulle säga att först är det snöboll och sen blir det ketchup.
Jesper: Jag skulle säga att förståndet fattar snöbollen. Huvudet hajar. Man går in en gång i månaden - jag vet att jag sparade vad jag kallade aktivt. Jag hade inte automatiserat så mycket utan jag hade från mitt lönekonto dragit pengar som hamnade på mitt ISK. Men jag fick aktivt gå in och bestämma vad jag skulle köpa.
Detta hade jag ställt in så för jag tyckte det var rätt bra att gå in en gång i månaden och titta vad som hade hänt och förstå vad jag gjorde. Det gjorde att jag uppfattade det som en snöboll - det händer grejer. Men sen var det några bra börsår och ökat sparande och då kändes det som att man hade ketchup i knät plötsligt.
Caroline: Hur många år var det?
Jesper: Från 13 till 23, eller 24 egentligen när jag slutade. Så man säger tio år. Efter tio år bestämde jag definitivt att det blir till våren när jag tar snacket med chefen. Sen hade jag ju ett år kvar.
Jan: Olivia frågar hur hade du investerat?
Jesper: Jag har försökt hitta tillbaka, jag är notoriskt dålig på det här. Men om vi pratar från 2013 och framåt har jag haft väldigt mycket indexfonder såklart. Men jag hade Handelsbanken Hållbar Energi som gjorde jättestor skillnad. Den gick ju fantastiskt.
Jan: Jag har miljöengagemang så jag gillade hela tanken på den. Jag gillade att den gick bra så det var lätt att hänga med. Den tutade ju på. Jag hade valt något jag gillar och det går bra, då kan jag fortsätta. Jag var med i princip på stora delar av den resan innan jag började avveckla den. Det kändes som att luften gått ur det här solcellsprojektet när det började bli lite jobbigare tider igen. Det visade sig sen efteråt att det gick ganska hyfsat väl tajmat.
Jag tänker också att det är lite synd - det var jättemånga frågor här om hur mycket pengar hade du inklusive/exklusive pension? Jag tycker inte den frågan spelar så stor roll.
Caroline: Tydligen gör den det.
Jesper: Jag brukar säga att jag inte tycker att det är relevant exakt hur mycket jag hade när jag tog beslutet.
Jan: Det kan ju vara lite provocerande. Varför tycker du inte det är relevant?
Jesper: För att Jesper lever Jespers liv. Om det var Olivia eller Louis som frågade här lever ju de sina liv. Vi tar en fiktiv person där ute, en fiktiv Mattias som lever något liknande liv. Bor man i innerstan kan man välja att inte ha bil - jag hade bil i alla år. Bor man på landet måste man ha bil, jag har full förståelse för dem som känner det. Kanske två också. Bor man i Norrland vet man att man behöver ha motorvärmare. Bor man i Skåne vet man att det går en buss utanför knuten på många ställen. Allt det där påverkar ju.
Sen utgifterna, samma där. Har man drömmen om att åka till fjällen varje år ska man göra det, men då ingår ju det. Inte minst boende då. Det är ingen hemlighet att jag är skuldfri nu. Har man ett boende med låt säga 3 miljoner i värde - vad är man belånad till då? 2? Om vi säger bara för enkelheten att man lånar för 2 miljoner och sen idag ska man ju betala ungefär 4% av det varje år. De 4% har ju inte jag som utgift. Därför blir det lite knasigt.
Jan: Men kan jag vända på det? Var du i den här 25 gånger årsutgifterna?
Jesper: Jag lärde mig själva principen och jag ramlade in på Rika tillsammans via den här ränta på ränta-kalkylatorn. Jag hade också gjort den här enkla matematiken - okej hur många år har jag kvar till jag kan gå i pension? Går jag när jag är 50 gjorde jag enkelt för mig och tänkte det är 20 år tills pensionen kickar in. Hur mycket behöver jag då? Jag försökte räkna vad behöver jag lägga på mig och på hus och vad kostar maten. Jag följde upp allt det där. Då får man ju en siffra där. Sen körde jag återigen - vad borde mitt sparande ge de sista åren och vad borde jag behöva om nu 4%-regeln funkar även här?
Jan: Nu vet jag att folk tänker “nu är det ytterligare en podd där de duckar den frågan”. Men man kan räkna baklänges. Det där är så roligt - du vet nu med rikedomstrappan så var det någon som skrev “ja, är man på nivå fyra i rikedomstrappan har man mellan 10 och 20 miljoner, då kan man göra en FIRE”. Jag bara - vi med vår livsstil kan inte göra en FIRE på nivå fyra för vi har den där skidresan för 50 000 i början av året. Ni var i Paris nu i somras, jag var och gjorde Skånes djurpark med Elsa, sov över med vargarna för 3-8.
Caroline: Vi behöver fixa badrummet snart.
Jan: Ni är fyra, vi är fyra. Grejen är att det är inte så intressant vilket belopp jag behöver eller vilket belopp du behöver. Det intressanta är belopp vilket du behöver. Då är det ju rimligt att titta - vad är dina årsutgifter i det livet du har idag? Sen kan man titta vilka årsutgifter har jag i det livet jag vill leva eller jag är okej med att leva. Multiplicera det med 25, för det är samma sak som att dividera med 0,04. Det bygger på den här Bengen-studien från 94 som kom fram till att om man tar ut 4% första året och sen korrigerar det med inflation alla åren därefter så räcker pengarna med 80% sannolikhet i 30 år ish.
Du har en jättebra video på 27 minuter om uttagsstrategi.
Jesper: Absolut, men den stora vinsten här är ju inte att veta exakt att Jesper hade så många miljoner när han slutade jobba. Utan det är egentligen att inse att eftersom jag hade lärt mig att leva på en runda tredjedel av vad jag hade ut, så gick ju sparandet fort. Det gör ju också att nu när jag har slutat jobba så är jag van vid att leva på den tredjedelen. Och det är ingen uppoffring.
Jan: Det är det som är det viktiga.
Jesper: Ibland kanske det blir lite mer någon månad och lite mindre någon annan, det är ju helt sekundärt. Jag har ju de här 25-åringarna också som kan dyka in och säga “åh jag är sugen på det”. Jätteroligt! Men inse då också att du har mycket svårare som 25-åring att uppskatta din konsumtion och även att föreställa dig hur ditt liv som 50-åring är. Men jag som är där, jag vet hur det ser ut.
Jan: Du kommer inte heller ha det. Vi har gjort oss lustiga över Teslan som kostar oss 13 000 i månaden.
Caroline: Det kostar mer väl?
Jan: Ish. Men poängen är - been there done that, jag behöver inte göra det igen. När man är 25 är det en massa obesvarade frågor. Ju äldre man blir desto fler av de här frågorna har man besvarat, desto enklare blir det utan att känna ånger. 80-åringar är såhär “jag vill inte det”. De vet vad de tycker, de berättar, de vet att det inte spelar så stor roll.
Jesper: Man kan ta ett sådant litet exempel som sommarstugan i Sverige. Väldigt många har tillgång till en stuga, delägare eller helägare, och det kan vara en dröm man har. Väldigt många har inte det och ändå finns den där i medvetandets värld. Jag har inte en stuga själv, jag har tillgång att låna om jag skulle vilja. Har man den drömmen blir det mycket dyrare.
Misstag och lärdomar
Jan: En grej till - väldigt många av frågorna vi får in är i linje med “Vad gick inte enligt plan? Hur gjorde du där?” Man tror att om man sätter upp målet mot FIRE ska det vara en rak väg eller att det finns en utstakad väg eller ett recept. Vad tänker du? Det är ibland en missuppfattning.
Jesper: Jag nämnde det sist jag var med här. Mina kompisar i tonåren hade smeknamnet Ior på mig. Det handlade om att varför säga någonting positivt om man kan säga det negativt? Det låg säkert någonting i det. Det fanns ett mått av att “det kommer aldrig gå, vi är lika vad vi låter bli”. Men jag tror att det kanske ändå har tjänat mig väl i FIRE-resan.
Nu 2025, första halvåret har ju inte varit jättekul på börsen. Sitter man och har tänkt att varje år ger 4% i snitt, då har vi en bit kvar fortfarande. Men jag har nog aldrig tänkt så utan snarare tänkt att det blev ett sånt här år i år som kanske går sidledes, kanske går neråt. Det har tjänat mig väldigt väl skulle jag säga.
Jan: Om du skulle ge ett tips till någon som vill göra en FIRE - de två viktigaste sakerna?
Jesper: Börja spara såklart. Och sen - slappna av lite för att livet pågår under tiden. Vet du med dig att du sparar säg 10% av din lön efter skatt och efter ett halvår har du kanske inte de pengarna som du borde ha på kontot, då har du prickat en period när börsen går dåligt.
Jag gjorde ett avsnitt i våras där jag fick lite mothugg, men jag menar att börsen åtminstone historiskt inte är som att slå tärning. Det är inte som att slå 1-3 nu så går börsen ner, slå 4-6 så går den upp. Den är snarare så att de här perioderna innehåller oftast x antal år som är skitdåliga, x antal år som är jättebra och rätt många år som är oftast bättre än noll.
Kan man tänka sig efter ett halvår “jag har ju sparat jättemycket och det har bara gått ner”, då menar jag nog att det är rätt stor sannolikhet att snart kommer ett göttigt period. Så är det ju inte med tärningar - slår jag en etta i monopol så kan jag slå en etta igen.
Jan: Det var någon som beskrev det som “börsen är som världens bästa kasino - ju längre du är inne i kasinot desto bättre kommer det gå för dig”.
Caroline: Det är väl omvänt på kasino?
Jan: Kasinet vinner alltid i längden. Men börsen är där jag spelar - ju längre jag är kvar där inne desto mer kommer jag tjäna. Det du beskriver egentligen är mean reversion - pendeln slår alltid tillbaka. Vi människor är antingen giriga eller rädda. När vi har varit rädda jättemycket är det så många som har gett upp, då blir vissa giriga, sen blir det jättemånga som blir jättegiriga och då blir vissa rädda igen. Så håller det på fram och tillbaka.
Jesper: Du nämnde ju kasino och man skulle kunna göra den där liknelsen. Alla har sett ett roulettebord - hjulet innehåller 37 små fack som bollen kan landa i. 18 är röda, 18 är svarta och en är grön. På roulettebordet kan man satsa allt på rött eller allt på svart. Nollan kan du bara vinna på om du satsar på nollan. Jag vill påstå att en indexfond är som ett roulettebord fast nollan alltid ger vinst. Sprider du ut dina marker på hela planen så går det upp. Men börjar du stacka upp jättehögar på “jag tror att 27 kommer nu” och det tredje dussinet, ja då händer det annat.
Slappna av tror jag faktiskt är jätteviktigt. Har man en för tydlig “det här är min väg mot FIRE” så kommer det grejer som inte är med på schemat. Då får man äta upp det. Slappnar man av lite och tänker att det löser sig nog, så har man nog mycket gratis.
Jan: Stacka ut riktningen och se till att gilla ditt liv på vägen.
Huset som del av FIRE-beräkningen
Jan: Ticker frågar: Är det obelånade huset en del av din FIRE-beräkning?
Jesper: Jättebra fråga. Jag hade under min resa fram först gjort det på A3-papper - bara ritade sträckor och skrev siffror. Jag har kvar det av nostalgiska skäl hemma. Sen började jag tvinga in mig i kalkylblad och försökte heja hur det skulle se ut. Då tänkte jag bara sparkvot och hur mycket investeringarna var värda. Både pension och hus var helt irrelevant för mig där.
Jan: Förutom att du visste att de kickar in vid 65-70?
Jesper: Ja, dit jag skulle klara mig så skit i det tänkte jag, det löser sig. Nu i år är väl första året som jag satte mig i januari och expanderade mitt kalkylark lite. Jag har tre delar - investeringar, sen hus och pension i en klump, och sen en klump som är sånt som händer. Nu får jag väl peta in YouTube-inkomsterna som folk tror att man blir rik på.
Jan: Man tjänar ingenting på YouTube.
Jesper: Det är ändå tydligt för mig att det här händer lite i den där mer luddiga delen.
Jan: BQEDZ frågar: Hur tänker du kring oförutsägbara höga utgifter som kan komma längs vägen?
Jesper: Jag räknar in huset men jag har ju inte tänkt att flytta aktivt. Det blir en passiv tanke på det.
Jan: Man kan tänka på det som en trygghet. Man kan ju ta ut pengar om det skulle behövas.
Jesper: Ta ut så tillvida att man kan flytta. Det blir ju svårare att låna på det för min del nu. Det är svårare att låna på sitt hus utan inkomst.
Jag har försökt kratta manegen inför FIRE genom att göra saker som jag visste behövdes på huset. Min 70-talsvilla har nytt tak. Alla fönster utom två är bytta och ska räcka till min pension tänker jag. Jag har gjort fasad och så vidare. Sådana saker har jag försökt kratta för.
Jan: Du har inte gjort som Axel som har den här tråden att amortera höjer din risk? Hade jag varit lite i din situation kanske man hade lånat upp en miljon innan man gick i pension och sen tagit den där diffen mellan att ha det på ett sparkonto och betala räntan. Där diffar vi kanske 0,4%. De där 0,4% får väl vara kostnaden för att ha en buffert på en miljon.
Jesper: Jag gillar ju Axel så mycket. Vi snackar ju mycket men vi har väldigt olika syn på en hel del. Jag skojar med honom också för att jag är rätt säker på att han vet hur många diskborstar han gör av mig när han är 60, för att han jobbar på det sättet. Medan jag har mer slacker-inställningen att det löser sig. Det har alltid blivit pengar över.
Skulle det vara något som händer hemma, till exempel att jag måste fixa något större, så snäva marginaler har jag inte. Då får jag väl ta de pengarna till det helt enkelt.
Caroline: Är Axel också FIRE?
Jesper: Ja det tror jag. Han har också dragit sig tillbaka. Han är lite mer anonym än jag. Men han är härligt fyrkantig i sina…
Jan: Är han också 50 plus?
Jesper: Jag tror att vi är i närheten av varandra i alla fall.
Jan: Jag älskar ju… Han är väl rätt nära en sån här homo economicus. Väldigt rationell och väldigt mycket kloka. När han skriver är jag såhär “ja det där är ju faktiskt rätt, matematiskt är det alldeles helt rätt”.
Jesper: Sen är det ju det här som jag tjatar om - känslan med att slippa ha lån. Jag tror att jag bär med mig det från att det var ganska tufft. Därför känns det irrationellt för mig att låna upp nu.
Jan: För mig tror jag att det kommer vara såhär - jag vill kunna betala av det och sen ta upp det igen. För då vet jag att jag har varit där och betalat av det och nu behöver jag inte göra det. Typ som Teslan - köp Teslan och behöver inte göra det igen. Bara känslan av att det står noll. Ta skärmdumpen och sen låna upp igen.
Fem nivåer av bollar
Jan: Du hade en video där du sa att ditt liv har varit fem nivåer av bollar. Spelkulor, chokladbollar, golfbollar, knasbollar och balls to invest. Guide oss igen!
Caroline: Jag gillar verkligen din copy på detta.
Jesper: Det var ett av de här som jag märkte tidigt när jag började tänka vad kan jag göra avsnitt om. Vänta, allt det här handlar om runda objekt!
Jag pratade lite om att jag började med spelkulor när det gick i lågstadiet. Vi spelade jättemycket kulor på gatan. Det här med att en viss kula för barn kan vara värd 20 andra kulor för den är fin. Det här fullständigt ologiska som vi människor har. Vad är det som gör att just den här prylen är den jag vill ha? Då lärde jag mig rätt mycket om tillgång och efterfrågan. Är det väldigt många andra som vill tävla om den kulan man har, då kan man tjäna massor på det.
Caroline: Tjänade du pengar då?
Jesper: Nej, det var mer tillgång och efterfrågan. Pengarna var väl i form av kulor. De vanliga sten- och glaskulorna var valutan på något vis.
Jan: Man bytte fem små mot en stor?
Jesper: Precis så. Var den extra fin kanske den var värd 10 eller 20. Jag nämnde också en episod där jag och min bror hade fått tag i några kulor som ingen på gatan hade sett. Man gick ut på gatan med en av de där - inte “kolla vad jag har” utan man gick ut och kollade. Alla ville ha den. Sen nästa dag kunde man ju säga “kolla jag har en till”.
När jag började högstadiet kom chokladbollar. Jag vet att jag hade typ tio spänn i fickan för vi hade kafé på skolan. Man fick handla efter lunchen och då var det jättemånga andra som aldrig hade pengar. “Får jag låna pengar?” Jag lånade ut till kompisarna utan problem men de jag inte riktigt kände sa jag nej till. Då sa de “men du får fyra kronor imorgon om jag får låna tre idag”. Då blev det “ja visst, det är väl värt det”. Sen märkte jag ju att en dag senare kan jag köpa en chokladboll utan att ha betalat någonting för den. Jag handlade den för avkastningen.
När jag gick i högstadiet/gymnasiet var jag golfspelare. På klubben jag var med i fick juniorerna leta bollar en förmiddag i veckan. Det satte jag och min bror i system. Vi var uppe i svinottan och cyklade ut till golfbanan, letade golfbollar, sålde ganska mycket på plats. De som spelade på morgonen - “här är det, billiga bollar ni kan köpa”. Det var mitt enda sommarjobb under hela skoltiden egentligen. Varje måndag morgon klockan fyra cyklade jag ut i badbyxor och t-shirt och frös båda ena andra av mig i de här vattenhålen och gick och plockade bollar. Det blev ju bra med pengar.
Caroline: Knasbollar?
Jesper: Just det, knasbollar. Det var ju lite kärleksfullt för att det skulle matcha in i temat. Men det är de som under min studietid sa “varför tar du inte hela studielånet? Det är ju så billigt”. Jag är helt med på att det är jättebra att ta det om man investerar det som blir över. Verkligheten för en student kan ju vara att det går jättemycket i början av terminen - då behöver man hela lånet, handla böcker och allt det där. Sen kanske det kommer några månader när det är lite mindre. Då är det jättebra att investera det om man tar det. Men om man köper öl och pizza för det, då är det inte ett bra lån. Det är egentligen en sammanfattning på knasbollar.
Jan: Men om jag får vika tillbaka - tillgång och efterfrågan på spelkulor, chokladbollar var lån och ränta, golfbollar var värdet av hårt arbete, och sen är detta mer ekonomiska misstag. Du skrev ju en kommentar på forumet också när vi hade rikedomstrappan. Idag känns det inte rimligt att gå och plocka golfbollar. Vissa saker är helt rätt i en viss fas på den ekonomiska resan men de kan ju vara totalfel senare. Många människor tänker “shit, golfbollar det var ju en jävla bra grej som funkade”. Ja men det funkade då.
Jesper: Golfbollar är ju ett bra exempel. Att jag inte skulle göra det idag handlar ju väldigt mycket om att jag inte skulle tycka att det var värt det. Jag är på en annan ekonomisk nivå. Man luktar inte torta efter en tur i sådana äckliga dammar. Men det handlar ju också om att alla som spelade golf när jag var i tonåren kunde inte göra detta för alla barn hade inte den överenskommelsen. Det är också ett gripat tillfälle på något vis. Man måste se vad är min möjlighet i verkligheten här och nu.
Knasbollar i communityn
Jan: När du tittar - var tycker du att vi är knasbollar, alltså communityn eller jag och Caroline? Jag kan ibland se att folk gör knasiga bollar.
Jesper: Jag har ett bra exempel. Detta är åter med all kärlek i världen. Men ibland sätter jag både på forumet och även i direkta PM när någon hör av sig och säger till exempel “vilken är den bästa indexfonden?” Då säger jag så länge du investerar i någon av dem som vi är överens om är rimliga - har index i namnet, kostar under 0,4 - bara välj en och sen sluta bry dig. Sen kommer det kanske PM igen “den här har gått upp 0,23 sen igår och den andra 0,21, borde jag byta?” Jag försöker bara säga - rör dig inte! För börjar du byta och tror att det är en optimering så…
Jan: Det spelar ingen roll.
Caroline: Men är det inte ett behov för någon då att hålla på och pilla med någonting? Ska man egentligen pilla med något annat kanske?
Jan: Öka sin inkomst brukar jag ju säga. Men det är mycket svårare att öka sin inkomst.
Caroline: Då måste man känna sig själv att det är nu jag håller på att pilla med saker, jag borde ju kanalisera det här någon annanstans.
Jesper: Om man tycker att det här är spännande med börsintresse och man är tidigt ute, har satt in som ung person och fått ihop några månadslöner och känner att det är gött. Ligger det någonstans mellan 50 000 och 100 000 kanske på kontot - jag fattar att man är jättestolt över detta. Men bara ta det lugnt. Om kursen uppdateras - ni vet själva hur helgerna är, vissa kurser är up to date, andra är inte. Det är inte viktigt. Du ska inte ha pengarna nu.
Men om det hjälper, som du sa Karolin, pilla med något annat. Starta ditt kalkylprogram, gör en graf, fyll i och måla. Eller kör ränta på ränta-kalkylatorn och sitt och mys över vad detta är när du är 40. Då kan du pilla med det utan att du sabbar någonting.
Det tycker jag väl är en lätt knasboll-grej. Sen ser jag många som har liknande värderingar som jag på forumet, det är inte så konstigt. Det finns ju en del som har andra och väldigt gärna vill försvara dem med näbbar och klor. Då försöker jag säga “jag kritiserar inte dig, det är ditt beslut”. Men när de ändå känner ett behov av att försvara att de åker på solsemester med hela familjen till exempel - jag har inte begärt det, så det är lite knasbolligt. För jag tror att man njuter sämre av sin semester om man känner att man måste försvara den.
Jan: Gör det fullt ut. Det var som min tränare sa - käkar du glass, njut åtminstone av glassen. Annars åt jag ju glassen och sen hade jag dåligt samvete efteråt. Det var ju meningslöst.
Jesper: Det är också ett jättebra exempel. Det är lite som att vara fem år gammal och äta upp kakorna i skafferiet hemma. Man vet att mamma dammsuger i andra änden av huset. Den kakan smakar aldrig bra, den måste ju sväljas i lönndom. Det kan jag väl tycka är lite knasboll.
Annars har jag svårt att uttala mig om andras val. Men jag tycker att ibland optimerar en del på millimeternivå och så mycket vet vi inte om framtiden.
Jan: De breda penseldragen, det är rätt på de breda. Sen är det ändå så mycket slump och så mycket variabler. Balls to invest?
Jesper: Den slängde jag in lite spontant faktiskt när jag spelade in. Men just att våga investera. Jag nämnde det tidigt här - har man en situation när man känner att det blir pengar över, man tycker att det liv man lever faktiskt är tillräckligt bra, sätt in pengarna då.
Om man har kanske hundratusen i något relativt riskfyllt - vad är det värsta som kan hända? Det är att det går till noll. Det händer väldigt sällan men det kan göra det. Till exempel låg man i Ryssland för ett gäng år sedan när de började bete sig, så gick det till noll. Om man då har ett liv man trivs med med en lön som kommer in och det är inget problem i övrigt, då är ju inte de hundratusen ett stort problem egentligen.
Jan: Nej men exakt.
Jesper: Men lever man och skrapar ihop sin tillvaro hela tiden, då fattar jag att man inte sätter hundratusen på ett ISK. Jag hajar det.
Om att börja om
Jan: Punkman, Kefla, Saiyan och flera frågar: Om du fick börja om med FIRE, vad hade du gjort annorlunda?
Jesper: Det beror ju på om man menar börja om sitt vuxna liv eller börja om när jag börjar tänka på FIRE. Men jag tänker att det väl förmodligen handlar om när FIRE börjar bli något aktuellt i huvudet på mig. Då hade jag ju faktiskt redan betalt av huset så jag hade nog inte gjort så mycket annorlunda. Jag hade inte belånat mig med portföljbelåning för att det skulle gå fortare. Det är kanske kontroversiellt men lite försiktig generellt vill jag väl vara.
Caroline: Hade du inte kunnat inte amortera så aggressivt och lägga undan och investera?
Jesper: Jo det hade jag. Fast jag var inte i någon FIRE-tanke där.
Caroline: ISK sa vi fanns inte riktigt då heller.
Jan: Det hade varit intressant egentligen. Det hade vi kunnat be Axel räkna på. Men jag tror inte att det hade gjort så stor skillnad. Det hade blivit plusminus något år.
Jesper: Jag tror det också. Kostnaden då kontra… det kommer ju med räntor hit och dit så absolut, det hade gått snabbare men jag tror inte det hade gjort så stor skillnad. Man ska ha marginaler i sin ekonomi. Om man sitter hemma oavsett hur gammal man är och bestämmer sig för att man behöver 10 miljoner till exempel, så kanske det inte är läge att säga upp sig precis när det gick över 10 miljoner. För nästa vecka kan man ju ligga på 9,8 igen. När jag hade bestämt mig tänkte jag nu får det ticka på ett år sen.
Jan: Jag upplever också att många frågor här utgår från att man har en typ av färdig plan som man följer. Jag skulle säga att det har man inte, i början i alla fall. Det är en riktning snarare än en stig.
Jesper: Jag hade en gammal kollega som jag har träffat, vi har inte jobbat ihop i ganska många år, men som sa “ja men du sa ju det när du var typ 40 att du inte tänkte jobba till pensionen”. Jag kände igen det då men jag hade glömt bort det själv. Min bild då var väl kanske att jag vill ha så pass att jag kan välja själv. Då var det kanske snarare så att jag tänkte på mitt yrke - efter 60 där någonstans kanske jag inte känner att jag orkar med ungdomarna längre. Då kanske det är dags att göra något annat. Jag hade sett på kollegor att de kanske de sista fem åren inte var så sugna på det längre. Den bilden hade jag kanske.
166 t-shirts och konsumtion
Jan: Caspian visade mig en video med en linguistikprofessor som ska hålla en föreläsning för 14-åringar. Som linguistikprofessor ska man ju prata till sin målgrupp på ett språk de förstår.
Caroline: Var det bara slang? Jag har också sett det, de älskade det.
Jan: Jag sitter och tittar och lyssnar och jag är såhär - han pratar engelska och jag fattar inte vad han säger. Jäkla tur att det var textat.
Caroline: Jag kommer ihåg det som att de gillade det.
Jan: Först var det lite obehagligt men sen var det sjukt imponerande att han hade ansträngt sig.
Sparsson frågar: Har din syn på relationsgemensamt kapital förändrats under åren?
Jesper: Vi har den speciella sitsen att vi är särbor. Det är 60 mil emellan de olika hemmen.
Jan: Lil Illel, sorry, han är inte singel.
Jesper: Vi har 60 mil emellan oss så vi har synnerligen separat ekonomi på det sättet. När det pratades rikedomstrappor var jag en av dem som hade frågetecken. Vi har ju avpolitiserat oss FIRE-knasbollar från den trappan mer eller mindre.
Jag tror att ska man leva FIRE och lever ihop så är det viktigaste inte om man har exakt delad ekonomi eller hur man har löst det, utan att man är överens om målet och utgiftsnivån. Att man är överens om att den här sommaren ska vi åka dit och då får det kosta ungefär så här. Sen kvittar det om man delar 70-30, 50-50 eller tar det i efterhand eller hur man gör.
Jag och särbon har ju olika - hon är på jobbet i detta nu till exempel och vi tycker och tänker en del olika men vi förstår varandra och det är det viktigaste. Det är ju inte så heller att jag går hemma och drar medan jag lever ihop med någon som åker till jobbet. Det hade nog också funkat men då måste man ha det samtalet.
Jan: Exakt, det blev för relationspodden.
Jesper: När jag sa till henne första gången att jag tänkte sluta jobba var frågan “men hur ska det gå?” Det är en av de få som jag har berättat hur mycket jag hade investerat för, för att hon behövde veta det för att kunna föreställa sig att det går.
Jan: Nisse frågar: Har du hjälpt dina barn ekonomiskt i bostadsjakt?
Jesper: Nej. Min äldsta har flyttat hemifrån och jag har hjälpt så mycket som att jag har stått som medlåntagare. Sen har jag supportat jättemycket mentalt i hur det funkar och det tror jag är det stora.
Caroline: Det är mycket som de också ska klara själva men de behöver ju stödet.
Jan: Henrik Rebom frågar: Är det värt att köra FIRE innan barnen är klara med skolan?
Jesper: Bra fråga faktiskt. Nu slutade jag för ett år sedan och min yngsta gick sista året på gymnasiet. Jag uppfattade att det var ganska bra för mig. Jag kände att jag fortfarande hade någon att ta hand om - inte så att han inte klarar sig själv men det är ändå det här med givna mattider och han kommer hem från skolan. Nu har vi haft sista sommarlovet. Han är hemma hela tiden så jag tyckte nog att det var någonting som var ganska bra.
Jag hade nog inte velat dra på FIRE när de var 13-14 kanske. För då är det ju en del utgiftsnivåer och sånt som man inte riktigt vet. Kanske att man blir trött på varandra också. Men en del av detta handlar också om hur man bor. Hade jag bott i en trea med sonen så kanske jag hade tyckt det var jobbigare. Nu har vi en våning var.
Jan: Jag missade en fråga innan - kort, du har ett helt avsnitt om uttagsstrategier. Det finns på Vanguard, vi kommer också lägga ut en studie kring det. Men kort, om du sa en minut - uttagsstrategi i stora penseldragen?
Jesper: Jag gjorde en egen som jag satt och verkade fram. Den är kopplad till hur jag känner inför det. I princip delade jag in lite att mellan vissa spann - om börsen går på det sättet tar jag ut så mycket. Jag tänker kvartal och tittar på tre månaderna, hur har de gått? Checkar av det med min lilla lista och sen låter jag den bestämma.
Jan: I linje med forskning är det precis som man ska göra, vilket är ganska roligt. Vanguard gjorde en studie som var “4%-regeln för FIRE-människor”. De döpte den uttryckligen för FIRE-communityn. Då konstaterade de att 4%-regeln funkar lite dåligt för FIRE för att ofta är det längre perioder än 30 år. Men om man är smart och har en dynamisk uttagsstrategi där man kan vara flexibel i när man behöver pengarna och kan anpassa sig till hur börsen har gått, då funkar det mycket bättre.
På den nya hemsidan har jag den här studien från Vanguard och sen under det har jag klistrat in “vill ni se hur detta går till i verkligheten på svenska i Sverige?” Här är Jespers video. För du gör det väldigt pedagogiskt.
Jesper: Jag försökte. Jag tror att jag behövde det här regelverket själv för att inte ta några dumma beslut. För de kan vi alla göra. Det farliga är att tänka “nu verkar ju…” eller “jag har en avsikt om hur börsen kommer att gå”. Även det här att “nu verkar just den här fonden gå lite bättre, jag kanske ska låta den löpa och ta hellre…”
Jan: Det ska vara systematiskt, det ska vara dynamiskt och anpassat till en själv känslomässigt så att det är okej att det är för mycket buffert. Känns det bra? Fine.
Attistinvestor frågar: Det är 2035, den årliga avkastningen de senaste tio åren är minus två procent. Hur har det påverkat din FIRE? Vad gjorde du?
Jesper: Att det har gått ner i snitt två om året… De första åren, om min uttagstrategi är någorlunda jämn det här slutande planet utför, så hade jag väl plockat ut som jag har tänkt. Jag tror inte att det hade påverkat så mycket mer än att jag hade tyckt att det var lite tråkigt. Min är ju räknad på 4%-regeln och 30 år. Även om det nu går skitdåligt i 10 år så är det ju 20 år jag ska brygga. Jag hade nog försökt tänka så - det är bara 10 år kvar så de pengarna jag har kvar räcker.
Jan: Många missar med 4%-regeln att det är ganska många scenarion där det blir sjukt mycket pengar över. Vi pratar ju alltid om de negativa scenarion och fokuserar på de 10% eller 5% där det inte funkar. Men det är också 10% där du har 10 gånger mer kapital än du började med.
Jesper: Sitter man och labbar med en Monte Carlo-simulering och bara drar lite de olika spakarna i den och testar så kan man ju komma upp i sådana här 99,8 och sådant med ganska små justeringar.
Jan: Flexibilitet.
Jesper: Är man då flexibel… Som du sa, man tjänar nästan ingenting på Youtube men det man tjänar går ju faktiskt in också.
Jan: För den som undrar - man tjänar ungefär 10 000 spänn per en miljon visningar.
Jesper: Jag tror att jag har fått en tusing i månaden ungefär sen jag började få någonting.
Jan: Är det någon fråga vi borde ha ställt?
Jesper: Jag vet inte, det tar vi nästa avsnitt.
Räddades från modets klor
Jan: En kommentar: “Räddades från modets klor genom mitt intresse för syntmusik”. Modets klor, detta kräver en förklaring.
Caroline: Du sa det i programmet. Det är väl rätt mycket mode i synten?
Jesper: Jag hade en kompis på gymnasiet som rökte. Han tyckte ofta “du skulle se cool ut om du rökte, Peter”. Jag sa “nej det skulle jag inte, för då blir det någon gång kan du hålla när jag knyter skorna”. Jag visste absolut så.
Caroline: Men du hade inte speglat dig samtidigt? Kände kanske inte dig så cool?
Jesper: Nej det gjorde jag inte. Sen visste jag också att ett paket cigaretter då - den kunde jag ju köpa en maxisingel för kanske. Så funkade mitt huvud då, att jag omsatte allting i skivor.
När det gäller detta med subkulturer - är man subkultursugen så är det klart att man ska ha vissa attribut. Men man tenderar att köpa… Jag vet att jag gick i militärbyxor och kängor jättemycket. Alla mina t-shirtar där…
Caroline: Hade du långt hår också då?
Jesper: Jag har haft hår uppe på… sådana här syntfrisyrer.
Caroline: Långt hår ringar inte i synt.
Jesper: Nej det ska vara kort. Sen lät jag det växa och hade hästsvans här bak men rakat runt om. Men i alla fall - jag köpte bra kläder, de höll ju, rejäla grejer. När modet skiftade ett år senare gick jag fortfarande i samma kläder.
Caroline: Vad var det för märken du köpte då som var så rejäla?
Jesper: Man ska ju ha Dr. Martens-kängor om man är tuff syntare.
Caroline: Check.
Jesper: Sen åkte man ju till överskottslagret när det hette det i Lödeköping och handlade militärt överskott. Det gjorde man också. Kostade ju ingenting då.
Caroline: Ja, och det var väl bra kvalitet.
Jesper: Ja, det höll ju. Kronans kläder. Det var ju lite med humor på det. Men jag tror faktiskt att det ligger något i det för när modet skiftar och plötsligt skulle man ha en annan typ av skjorta eller andra snitt på grejerna, det brydde jag mig inte om alls utan det rullade bara på.
Avslutning
Jan: Lina på linjen, sista frågan: Södermalm eller Malmö?
Jesper: Åh vem ska jag göra mig ovän med?
Jan: Både och. The power of and.
Caroline: Vi kan bara ta en helt annan stad.
Jesper: Jag gillar absolut Stockholm. Jag tycker att Stockholm är fint på många sätt, men jag har också varit i Stockholms tunnelbana under rusningstid och då undrar jag vad folk sysslar med. Att bo i Stockholm och jobba skulle jag nog inte vilja.
Caroline: Men är det inte så att de stressar? Eller vad är det som händer?
Jesper: Jag blir mest stressad och lite förbannad på folk då. Alla hetsar och far runt.
Jan: Jag känner mig aldrig så mycket som lantis som när man går av X2000, går in på T-centralen och man är fan i vägen för alla. Det tar två timmar och sen är man - flytta på dig! Flytta på dig!
Jesper: Men jag ska göra en liten rapport från dagen här. Nu promenerade jag ut till er efter att ha gått runt lite i Malmö ett par timmar innan. Jag slog mig ner på en av bänkarna vid Triangeln. Ganska fint väder även om det blåser idag. Jag satt där och lyssnade lite på er podd men gjorde också lite annat i mobilen.
Sen hörde jag två som gick förbi. Överhörde bara deras samtal när de passerade mig. “Det verkar vara många som har semester”, sa de när de tittade ut över Triangeln. Då log jag för mig själv - nej det har jag faktiskt inte. Men jag tror att det säger någonting om Malmö-viben. Det är mer slack här, det är mer avslappnat. Det är färre människor som far runt som ger hun. Utifrån det gillar jag Malmö bättre.
Jan: Väldigt bra svar. Jesper, fantastiskt stort tack. Man googlar FIRE på svenska så kommer man till Youtube-kanalen. När vi spelar in detta har du gjort typ 29 avsnitt.
Jesper: Jag tror det är 30 nu.
Jan: Okej det har jag inte sett. Sen hänger du också som @angaudlinn i forumet där man kan få kontakt med dig och skicka frågor. Är man intresserad av uttagsstrategi, titta på det. Du har väldigt tematiska avsnitt.
Jesper: Jag försöker hålla det ganska begränsat sen spårar det lite ibland, men det får man ta.
Jan: Jesper, stort tack.
Jesper: Tack själva.
. Sommaren har varit lyckad 
