Hur mycket pengar kan jag varje år ta ut från portföljen?

Om olika typer av uttagsstrategier, bl.a. 4-procents regeln

En extremt viktig fråga som förr eller senare kommer i ens sparandekarriär: ”Hur mycket pengar har jag råd att använda och fortfarande vara säker på att pengarna räcker till allt som jag önskar?”. Det vill säga hur kan jag ta ut pengar på ett ansvarigt sätt – oavsett om det handlar till min pension, ekonomiskt oberoende eller något annat.

Under de 10 åren som jag har haft bloggen så har jag i princip uteslutande skrivit om hur man kommer igång, hur man bygger upp eller förvaltar sina pengar på ett klokt sätt. Jag har i princip aldrig skrivit något om den sista fasen som handlar om att faktiskt ta ut eller använda pengarna. Förklaringen är tyvärr så enkel att det inte har varit riktigt relevant beroende på att jag själv varit och fortfarande är i ackumulations-fasen.

För två veckor sedan, när vi blev klara med ”Fyra-hinkar-strategin”-artikeln, så blev jag inspirerad att även titta på de mer systematiska uttagsstrategierna såsom den klassiska 4-procents-regeln. Efter att fått hjälp med lite research insåg jag att denna 4-procents regel, som nästan alla hänvisade till, var inte längre superaktuell. Därav blev det mer research, jag läste fler än 20 forskningsartiklar och resultatet blev den här videon på två timmar och den artikeln med tillhörande poddavsnitt.

Jag var lite rädd för den långa videon, men samtidigt så insåg jag att det är väldigt svårt att göra det kortare utan att skippa, enligt mig, väsentliga delar. Jag gillar också när man kan prata färdigt om ett ämne och inte behöva läsa en artikel och sedan behöva läsa vidare. Ungefär som i filmen Forrest Gump där han säger vid något tillfälle: ”And that’s all I have to say about that”. Det vill säga att kunna prata till punkt.

Syftet med det här avsnittet är således att gå genom:

  • De olika faserna i ett sparande genom livet
  • Analysera de olika uttagsstrategierna som finns
    • 4-procents regeln
    • ”Känn dig fri” och ”Ej mer”-regeln
    • Procent av portföljen-regeln
  • Titta på Vanguards rekommenderade dynamiska modell för uttag

Förhoppningsvis kan vi även hjälpas åt i kommentarerna att ta det till nästa nivå.

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Spara, Slösa och lillasyster Investera

När jag gick i skolan för många år sedan så fick vi tidningen Lyckoslanten med Spara och Slösa.  Jag kommer ihåg att jag redan då förstod att man skulle göra som Spara, men Slösa verkade ha så mycket roligare.  Det här skvalpade för mig i många år tills Jag träffade Tobias Schildfat och läste hans bok “Vägen till din första miljon”.

Han skojade med mig och sa, men har du aldrig träffat Spara och Slösas lillasyster?  Jag svarade att jag inte hade någon aning om att de faktiskt hade lillasyster. Jo, svarade han. De har  en lillasyster och hon heter Investera. Hon gör det bästa av två världar. Hon sparar en del av de pengarna som hon tjänar,  men hon slösar avkastningen från dem. Lösningen är som vanligt inte antingen eller, utan den är snarare både och.

I stora drag så är det vad den här artikeln handlar om – att kunna slösa avkastningen från sitt sparande på ett ansvarigt sätt, så att pengarna räcker till allt det som man vill att de ska räcka till. Det är det som man brukar benämna för olika uttagsstrategier, det vill säga svaret till frågan:

Hur mycket pengar kan jag varje år ta ut från min portfölj?

Det finns väldigt mycket forskning på det här ämnet även om det 99% är inriktat på pension och pensionsplanering. Men det betyder inte att man inte kan använda det till att exempelvis planera för ekonomiskt oberoende eller någonting annat.

Tydliga faser i sparandet genom livet

Om man tar ett steg bakåt och tittar på hur en sparandekarriär ser ut så ser den ganska lik ut för de flesta av oss. Man kan till och med grovt rita upp det som en förmögenhetskurva genom livet. Jag skulle säga att den väldigt grovt för de flesta av oss ser ut ungefär som följer: 

Förmögenhetskurva genom livet

Den här kan man sedan dela upp i ganska distinkta faser enligt bilden nedan:

De olika sparfaserna i livet

Dessa olika faser har självklart olika mål, fokus och belopp. Det handlar naturligtvis inte om ge ett rätt svar, utan snarare ge mig en mellan-tummen-och-pekfingret uppfattning. I följande beskrivning ger jag även exempel på målbelopp som man kan sikta på, men här rekommenderar jag även resonemanget i artikeln som vi skrev om ”Det här kännetecknar en genomsnittlig miljonär”.

Uppbyggnadsfasen – den första fasen, där man är mellan 20 och 30 år gammal, handlar väldigt mycket om att bygga upp sin ekonomi och kunna ekonomiskt sett stå på egna ben utan hjälp från t.ex. föräldrar. Fokuset bör, enligt mig, handla mycket om att komma igång med sitt sparande, att börja fylla på bufferthinken samtidigt som man sparar till boende och bil. Man bör även påbörja det långsiktiga sparandet till pension även om det nödvändigtvis inte är i ett typiskt pensionssparande. Målet att sikta på i den här fasen är 1 – 3 års utgifter minus de garanterade inkomster man har. Läs mer om bufferthinken.

Ackumulationsfasen – den andra fasen handlar mycket om stabilitet och börja ackumulera pengar genom ränta-på-ränta. Det handlar om att ha en mycket större egen förmögenhet än vad man har en årlig inkomst. Fokus bör ligga på mellanrisk-hinken och den passiva hinken. Det handlar om att under de här 20 åren att verkligen sätta igång och få sin pengamaskin att rulla av sig själv. Det kortsiktiga sparandet i den här åldern handlar ofta om barn, semester och livsstil.

Här bör man definitivt ha kommit igång med sparandet till sin pension, även om det precis som innan inte behöver vara en klassisk pensionslösning. En global barnportfölj fungerar alldeles utmärkt. Målet är att komma upp i ett belopp som är 25-33 gånger större än utgifterna på årsbasis.

Konsolideringsfasen – i den här fasen bör man börja dra ner på risken i sitt sparande då pensionen ligger mellan 10-15 år bort. Ett bra mål är att få mer avkastning på årsbasis än man tjänar pengar från sin lön. Fokus i sparandet ligger fortfarande på mellanrisk- och den passiva hinken och målet är att göra den sista rushen mot målbeloppet om 25-33 gånger utgifter på årsbasis. I den här fasen bör det dessutom bli lättare då man barnen kanske har flyttat ut, man har betalt av på huset och har generellt sätt lägre kostnader. Det kortsiktiga sparandet i den här fasen handlar ofta om semester och livsstil.

Avvecklingsfasen – i den sista fasen handlar det om att leva på avkastningen och det sparade beloppet. Utmaningen är dock, som den här artikeln handlar om, att göra det på ett sådant sätt så att pengarna räcker hela vägen. Det kortsiktiga handlar om att fylla ut pensionen som man får från staten och sedan att finansiera uppehälle, livsstil och de hälsoförbättrande saker man önskar att göra. På lång sikt handlar det också om arvsplanering och hur man vill göra med arv och eventuella pengar som blir kvar.

Hur mycket pengar behöver man spara, innan man kan börja ta ut?

En vanlig fråga som jag har fått under åren är: ”Hur mycket behöver man spara till, innan man är klar?”. Frågan är svår, då den är av typen ”hur långt är ett snöre?”. Det finns olika sätt att räkna på den summan, de tre bästa sätten jag har hittat är följande:

Millionaire Next Door-formeln

I boken ”Millionaire Next Door” som jag och Caroline recenserade i avsnitt #30 anger författaren följande riktlinje:

Multiplicera din ålder med din årsinkomst (både lön + avkastning + bidrag) innan skatt, dividera det här med 10 och jämför med din nuvarande förmögenhet subtraherad med eventuellt arv.

Det vill säga att om man utgår från att man är en genomsnittssvensk på 42 år och en lön på 29 000 kr i månaden, så bör man i dagsläget ha en förmögenhet på:

  • ( 42 år * 29 000 kr * 12 månader ) / 10 = 1 461 6000 kr

I den artikeln hade vi och flera läsare mycket diskussion kring huruvida det är rimligt eller inte. Räknar vi vidare utifrån SCB statistikdatabas så ger det en medellön på ca 40 000 kr vid 65 års ålder. Det ger ett målkapital på ca 3,1 miljoner kronor (= 65 år * 40 000 * 12 ) / 10.

Räkna baklänges på utgifterna eller inkomsterna

Ett annat sätt att räkna är att utgå från de utgifter man har på månadsbasis i förhållande till den avkastning man tror att man kan ha på sitt förvaltade kapital. Det vill säga en formel som ser ut som följer:

Månadsutgifter per månad gånger 12 månader dividerat med avkastning per år.

Räknar vi på samma person som innan, utgår från att alla inkomster spenderas som utgifter och sätter en avkastning per år på 6 procent så blir det:

  • (40 000 * 12 ) / 0.06 = 480 000 / 0,06 = 8 000 000 kr

Tolkningen av ovan blir tydligare när man räknar från andra hållet. Det vill säga; om jag har 8 000 000 kr som jag investerar till 6 procents avkastning, så kommer jag varje år få 480 000 kr, vilka fördelade på 12 månader blir 40 000 kr. Sedan kan man naturligtvis göra om beräkningen både utan skatt och med andra procentsatser.

Vad avkastningsräntan ska vara är föremål för mycket diskussion. Det jag själv har landat i är att 6 procent är rimligt nominellt, det vill säga innan inflation. Realt, efter inflation på 2 procent, kanske 4 procent är en bra siffra. En enkel uträkning blir då:

  • (40 000 * 12) / 0.04 = 480 000 / 0.04 = 12 000 000 kr.

Man kan även göra det mer avancerat och räkna med t.ex. 1 procent skatt om man utgår från att man ha pengarna på ett ISK-kontot. Då blir beräkningen:

  • (månadsutgifter * 12 + 0.01 * målbelopp) / real avkastning = målbelopp

Efter lite matte så blir det:

  • målbelopp = (månadsutgifter * 12) / real avkastning / ( 1 – 0.01) / real avkastning

Eller den förenklade formen:

  • målbelopp = 1200 * månadsutgifter / ( 100 * real avkastning – 1)

Med siffror för vårt exempel blir det:

  • 1200 * 40 000 kr / (100 * 0,04 – 1) = 16 000 000 kr

Det vill säga att om vi har ett belopp på 16 000 000 kr, en real avkastning på 4 procent per år och en skatt på ISK-kontot på 1 procent så kommer 16 miljoner att ge en möjlighet till en avkastning på 480 000 kr per år, eller 40 000 kr per månad.

Använd en av de klassiska tumreglerna med en faktor på 25 eller 22

En av de klassiska tumreglerna för någon som inte gillar matematik och algebra enligt ovan kan använda tumregeln om att multiplicera sina inkomster/utgifter med 25. Om vi tar samma person på 65 år med en lön på 40 000 kr enligt ovan så blir beräkningen:

  • 40 000 kr per månad * 12 månader * 25 = 480 000 * 25 = 12 000 000 kr

Den uppmärksamme läsaren inser att det här är ju precis samma resultat som vi fick i ett av räkneexemplen ovan. Att dela med 0.04 eller multiplicera med 25 är nämligen samma sak. :-) Faktorn 25 kommer alltså från antagandet att man kan få en real avkastning över tid på ca 4 procent.

Det antagandet har man däremot på senare tid börjat i frågasätta. Särskilt eftersom de senaste 20 åren har den genomsnittliga avkastningen från olika typer av tillgångar sjunkit. Därför finns där många som idag påstår att man istället kanske bör räkna på en årlig real avkastning på 3 procent, snarare än 4 procent. Räknar man med de mer konservativa 3 procenten, då blir faktorn 33 istället för 25.

Min egen reflektion på målbeloppet – det är inte så illa som det låter…

Utifrån de tre räkneexemplen, så kan jag finna det ganska intressant att ”Millionaire Next Door”-formeln som många anmärkte på att den gav höga resultat, är extremt defensiv i förhållande till den klassiska 25 eller 33-faktor-regeln. Det vill säga att om man tycker att den ger höga resultat så kommer det beloppet ändå inte att räcka om man vill leva på avkastningen.

Att ha ett belopp som är 25 – 33 gånger sin egen årsinkomst är sjukt mycket för den absoluta majoriteten av oss. Jag är 37 år och jag är inte i närheten. Men. Det finns faktiskt två stora faktorer som förmildrar den (dåliga) nyheten ganska mycket:

  • 25-33 faktor regeln utgår från att vi ska ersätta alla inkomster med avkastning vilket sällan är nödvändigt (då vi nästan alltid har vissa basinkomster, t.ex. pension)
  • Vi behöver inte nå beloppet idag.
  • Vi kan använda ränta på ränta för att hjälpa oss

Den första punkten minskar på storleken på beloppet. Säg att jag har 40 000 kr i utgifter som i exemplet ovan, men jag har 20 000 kr i pension, lön eller andra inkomster. Det betyder att behovet från avkastningen bara är 20 000 och redan där har vi halverat beloppet. De två andra punkterna ger ju också att jag inte behöver spara ihop dem själv, utan jag kan använda ränta-på-ränta-effekten.

Utgår man från en annan tumregel, 72-regeln, så kan man räkna ut hur många år det tar för pengarna att dubblas i värde. 72-regeln är:

  • Antal år för en fördubbling = 72 / räntan i procent

Det vill säga att om jag räknar med en ränta på 7 procent, så kommer pengarna att fördubblas ca vart 10 år. Utgår vi från faserna i förra stycket, betyder det att jag mellan åren 30 – 65, kommer att fördubbla pengarna i genomsnitt 3 gånger. Den sista fördubblingen kommer ju också vara den största.

Det vill säga att om jag har 1 miljon när jag är 30, så kommer den av sig själv bli 2 miljoner vid 40, med stor sannolikhet blir den 4 miljoner vid 50 och den sista fördubblingen från 4 till 8 miljoner sker vid 60. Precis som jag alltid tjatar som är tiden och ränta våra stora vänner. Naturligtvis har man inga garantier, men man har verkligen oddsen på sin sida.

Uttagsstrategin hjälper dig att ta ut pengar och få dem att räcka

Som jag skrev i början av artikeln är en uttagsstrategi svaret till frågan:

Hur mycket pengar kan jag ta ut varje år från mitt sparande och vara hyfsat säker på att pengarna räcker under hela perioden oavsett hur marknaden går under tiden?

Om marknaden varje år hade haft en stabil avkastning så skulle behovet av en uttagsstrategi varit väldigt begränsat. Det skulle bara vara att ta ut en procent sats som är mindre än den årliga tillväxten. Problemet är att så fungerar det inte praktiken där marknaden ett år kan vara +24 procent och ett annat år -7 procent.

Samtidigt så vill man ju ta ut ett belopp som minst täcker ens levnadskostnader eller gärna maximerar det årliga uttaget på ett sådant sätt att pengarna ändå räcker. Det handlar om att hitta balansen som maximerar nyttan av pengarna under min livstid. Precis som i resonemanget med hinkarna så är det lika fel att ta för mycket som för lite risk. Det vill säga att ta ut för lite pengar är lika fel som att ta ut för mycket pengar.

Syftet med en uttagsstrategi bör enligt mig vara:

En uttagsstrategi bör maximera min nytta av pengarna under min livstid.

Därför brukar man många gånger prata om en safe withdrawal rate och en optimal withdrawal rate. Det vill säga hur mycket pengar kan jag (i procent) ta ut med säkerhet varje år alternativt hur mycket pengar kan jag optimalt ta ut varje år.

Uttagsstrategin är en balans mellan kända och okända faktorer

Det kluriga med målet för en uttagsstrategi är att den bygger på en balans mellan flera kända och okända faktorer. I det första läget så handlar det om saker som man mer eller mindre har under sin egen kontroll:

  • Behöver – vad behöver man pengarna till?
  • Vill ha – vad vill man ha pengarna till?
  • ”Villhöver” – vad villhöver man? (tack cornucopia för uttrycket)
  • Tajming – när behöver man pengarna?
  • Tidshorisont – hur länge behöver man pengarna?
  • Flexibilitet – hur flexibel är man i tid?
  • Risktolerans – hur stor trygghet vill man ha i att pengarna räcker?

Det vill säga att ens målnivå handlar om en kombination av alla faktorerna ovan. Det kan vara svårt nog att sätta ihop dessa, men än svårare blir det när vi lägger till alla faktorer som vi själva inte har kontroll på:

  • Marknadens avkastning – vilken avkastning ger börsen ett enskilt år och under perioden
  • Inflationen – hur mycket urholkas värdet under perioden
  • Kronkursen – hur varierar kronkursen mot andra valutor under perioden
  • Beskattningen – hur varierar och påverkar beskattningen avkastning och inkomst
  • Bidragssystem – hur ändras bidragssystem som t.ex. grundpension

Alla dessa faktorer kommer påverka beloppet som man kommer att behöva ta ut från sitt kapital. Ju bättre uppskattning man kan göra, desto säkrare kommer man kunna göra sin uttagsstrategi.

Uttagsstrategins fyra rattar

Fortsätter man resonemanget om uttagsstrategi så leder det till att man har fyra faktorer som man kan påverka och som i sin tur påverkar uttagsprocenten.

Tidshorisonten som pengarna ska räcka
Ju längre tidshorisont desto mindre pengar kan man ta ut. På samma sätt bli motsatsen att ju kortare tidshorisonten (=färre år) desto mer kan man ta ut.
Tillgångsfördelningen
Ju försiktigare portfölj med högre andel ränte- och obligationsfonder, desto lägre andel pengar kan man ta ut. Vice versa gäller att ju aggressivare portfölj (till en viss nivå såklart) desto mer pengar kan man ta ut. Anledningen att jag skriver till en viss gräns är att om man har t.ex. 100 procent aktier så kommer svängningarna vara så stora att portföljen kan slå i botten och ta slut på ett fåtal år, eller aldrig återhämta sig från en dipp.
Utgiftsflexibilitet
Ju flexiblare man kan vara med sina utgifter desto större andel kan man ta ut. Det vill säga att om jag varje år måste ha en summa, desto mindre pengar kan jag ta ut. Om det t.ex. inte gör något att man ett år blir utan pengar, desto större summan kan man följaktligen ta ut.
Önskad nivå av trygghet/säkerhet
Ju högre krav jag har på tryggheten/säkerheten att pengarna ska räcka i x antal år, desto mindre pengar kan jag ta ut. Om det inte gör mig något att pengarna räcker 20 eller 30 år, desto mer pengar kan jag ta ut.

Det handlar alltså om att ställa in dessa fyra rattar på en nivå som passar en själv och ens mål. Problemet är ju att det inte går att ställa in en ratt på ett sådant att den bara ge positiva effekter utan att bära med sig någon negativ.

Olika typer uttagsstrategier

En utgiftsstrategi försöker balansera alla dessa faktorer på ett eller annat sätt. Man kan gruppera dessa olika strategier i förhållande till två frågor:

  • Hur duktig är din finansiella rådgivare?
  • Hur stor är din tolerans för komplexitet?

Om man sätter ihop det här i en tabell får man följande utseende:

Uttagsstrategier översikt

Tabellen visar att om man t.ex. själv inte gillar komplexitet och gör saker själv utan en rådgivare, då handlar uttagsstrategin till stora delar om att följa olika typer av tumregler. Har man en duktig rådgivare så kan en sådan hjälpa till med att skapa en bra uttagsstrategi, men med risken att man själv inte förstår hur den fungerar. Ökar vi däremot toleransen för komplexitet så leder det till mycket Excel:ande om man gör saker själv eller i sweet spot:en med en fungerande dynamisk strategi om man gör det tillsammans med en rådgivare.

Det finns väldigt många olika uttagsstrategier som man kan fylla kvadranterna ovan, men de mest kända är:

  • 4-procents regeln
  • ”Känn dig fri”- och ”Ej mer än”-reglerna
  • Procent av portföljen

Alla försöker svara på frågan som har varit den heliga graalen för uttagsstrategier de senaste 20 åren – ”Hur stor summa kan man ta ut för att pengarna ska räcka under en period om [X] år med en sannolikhet om [Y] procent?” De olika strategierna har sina olika för- och nackdelar, för att inte tala om komplexitet.

Den klassiska 4-procents regeln

1994 släpptes en berömd studie av tre professorer vid Trinity-universitetet i Dublin, Irland. I artikeln räknade man på sannolikheten att ett pensionssparande skulle räcka i 30 år vid olika uttagsnivåer. Den stora insikten i studien var att man konstaterade att om tog ut 4 procent av portföljens värde i början av perioden, sedan korrigerade det uttaget för inflation alla efterkommande år, då kunde man vara nästan 100 procent säker på att pengarna skulle räcka.

Det här har gett upphov till tumregeln: ta bara ut 4 procent av portföljen korrigerat för inflation. Tyvärr finns där två problem med det här. Det första är att många missuppfattade det här och antog att man kunde tag ut 4 procent av portföljen, något som är en annan typ av strategi och det andra är att förutsättningarna i perioden 1995-2017 inte längre är samma som i perioden 1925-1994. Idag är avkastningen tyvärr betydligt lägre.

Exempel på beräkning av 4-procents regeln

Jag tycker alltid det är enklast att förstå något genom att räkna på ett exempel. Låt oss utgå från att vi har 1 000 000 kr i startkapital, vi räknar på en initial uttagsprocent om – tada – 4 procent och vi har en inflation på 2 procent. Då blir beräkningarna enligt följande:

Exempel på 4 procents regeln

Det vill säga att vi plockar ut det föregående årets summa korrigerat för inflationen. Det spelar alltså ingen roll om marknaden har gjort att portföljen har ökat eller minskat i värde. Summan vi tar ut är nästan alltid den samma.

Sannolikheten för att 4-procents regeln räcker

Bloggaren Wade Pfau har gjort en sammanställning för sannolikheten att ett sådant uttag räcker baserat på data från 1925 till och med 2017 baserat på olika typer av tillgångsfördelningar, tidshorisont, inflation och initial uttagsprocent. Även om de svenska förutsättningarna inte är de samma, så kan vi utgå från att siffrorna är i princip identiska för oss.

  3% 4% 5% 6% 7% 8% 9% 10%
100% aktier
15 år 100 100 100 90 79 69 67 54
20 år 100 100 92 82 71 62 48 40
25 år 100 99 82 72 63 54 40 28
30 år 100 94 78 67 56 43 37 21
35 år 100 91 76 59 52 36 26 14
40 år 100 89 70 55 38 28 21 9
75% aktier
15 år 100 100 100 97 82 72 60 47
20 år 100 100 95 81 68 53 45 26
25 år 100 100 84 69 59 47 28 12
30 år 100 98 78 59 48 37 13 3
35 år 100 93 69 55 38 26 5 2
40 år 100 92 66 45 30 6 2 0
50% aktier
15 år 100 100 100 100 85 72 50 36
20 år 100 100 99 79 62 41 27 5
25 år 100 100 85 60 44 22 7 1
30 år 100 100 70 46 25 10 2 0
35 år 100 97 59 34 9 5 2 0
40 år 100 87 45 17 0 0 0 0
25% aktier
15 år 100 100 100 99 77 60 38 19
20 år 100 100 95 64 47 22 8 1
25 år 100 100 66 46 22 9 1 0
30 år 100 87 44 21 10 3 0 0
35 år 100 71 22 9 7 2 0 0
40 år 98 45 9 0 0 0 0 0
0% aktier
15 år 100 100 99 90 64 38 23 13
20 år 100 95 77 41 26 11 3 0
25 år 97 79 38 25 9 3 0 0
30 år 83 44 22 10 3 0 0 0
35 år 72 28 9 7 2 0 0 0
40 år 62 11 0 0 0 0 0 0

Jag tycker att man kan dra några intressanta slutsatser från det här. Det första intressanta är att t.ex. 100 procent aktier INTE ger en högre sannolikhet än 75 procent aktier. Det här har jag tidigare berör i artikeln ”90/10 eller 100/0 i portföljen?”. Det vill säga att den visar tydligt att både för mycket risk och för lite risk är dåligt. Den andra är att sannolikheterna inte är lika höga idag som de var förr.

En 50/50-portfölj som man utgick från tidigare har fortfarande en hög sannolikhet på 30 års sikt, men då livslängden idag är högre så ser vi ganska stora fall i sannolikhet på 35 år (97 procent) till 40 år (87 procent). Det här har lett till att många idag snarare brukar rekommendera att man ska se 4-procents regeln snarare om en 3-procents regel idag.

”Känn dig fri” och ”Ej mer än”-reglerna

En annan tumregel som jag hittade under researchen var Evan Inglis artikel med titeln: The ”feel free” retirement spending strategy. Den publicerades 2016 och definierades som följer:

Dividera din ålder med 20 för att få uttagsprocenten som du med gott samvete och trygghet kan använda livet ut

Om man levde tillsammans med en partner så skulle man använda den yngre partnerns ålder. Det vill säga att om man är 70 år gammal, då kan man använda 3.5 procent som en hållbar uttagsnivå på portföljen. Den andra regeln ”No more!” på engelska gick ut på att:

Dividera din ålder med 10 för att få nivån som du absolut inte bör gå över (och där värdet kommer falla dramatiskt över tid)

Dessa två tumregler bygger egentligen på samma princip och ger i princip samma resultat som den föregående 4-procents regeln, men är betydligt enklare att komma ihåg och använda.

Procent av portföljen

En annan av de vanligaste uttagsstrategierna är att man tar ut en procentuell summa av portföljen varje år. Det gör att vissa år blir det mer och andra år blir det mindre. Det vill säga att förutsägbarheten minskar samtidigt som man kan vara säker på att portföljen aldrig kommer att ta slut. Det är den här typen av uttagsstrategi som t.ex. många stiftelser använder. Det finns även många varianter inom den här kategorin där man försöker ”jämna ut” uttagen genom att ta olika typer av genomsnitt från föregående år och liknande.

Ett enkelt räkneexempel på den här strategin kan se ut som följer:

Exempelberäkning av procent-av-portföljen strategin

I jämförelse med den tidigare 4-procents regeln där uttaget var väldigt jämnt i storlek, så varierar vi här ganska mycket. När portföljen går bra, då tar vi ut mer pengar än när portföljen går dåligt. Det skiljer mer än 8 000 kr i uttag mellan det högsta och lägsta värdet på tre år. Det är därför en sådan strategi kräver det som vi förut kallade för uttagsflexibilitet.

Vanguards dynamiska hybridmodell

En tanke som slog när jag gjorde förarbetet var att man inte kan kombinera ihop dessa olika strategierna på något sätt. Det fanns många förslag på hur man kunde förbättra respektive strategi, men få som tittade på helheten innan jag hittade Vanguards forskningsrapport som beskrev ”Vanguard dynamic spending strategy”.

Det är en strategi som försöker ta det bästa från både ”4-procents regeln” och från ”Procent av portföljen”-regeln. Man låter nämligen det årliga uttaget variera baserat på hur portföljen har utvecklat sig (procent av portföljen) samtidigt som man försöker hålla uttagsbeloppet hyfsat konstant (4-procents regeln).

Man åstadkommer det här genom att lägga ett tak och ett golv på varje års uttag. Hur man väljer det här taket och golvet kommer påverka resultatet och man har mer eller mindre hela skalan med 0 procent tak och 0 golv, det vill säga inget intervall som de facto innebär 4-procents regeln, eller mer korrekt ett fast årligt belopp korrigerat för inflationen. På andra sidan kan man välja höga tak och låga golv, vilket mer eller mindre ger procent av portföljen-strategin. Jag har försökt illustrera det i bilden nedan:

Kombinationen är egentligen en skala

På samma sätt som tidigare ger det här vissa uppsidor med tillhörande nedsidor. Jag har försökt sammanfatta dem i tabellen nedan:

  Fast summa + inflation Hybridmodell Procent av portföljen
Hänsyn till marknadens utveckling Ingen hänsyn Någorlunda hänsyn Mycket stor hänsyn
Uttag på kort sikt Hög stabilitet Varierar inom gränserna Stor variation
Behov flexibilitet i uttagen Låg flexibilitet Hyfsad flexibilitet Hög flexibilitet
Resultat i förhållande till behov Oförutsägbart Stabilt Blir aldrig noll

För en person som har som främsta krav att man vill ha en stabilitet i uttagen så är den ”fasta summan korrigerad för inflation”-strategin den bästa (=hybridmodellen med 0 % tak och 0 % botten). Även om den här strategin kommer ge ett stabilt uttag så kommer det att komma med risken att portföljen antingen tar slut eller kommer att växa väldigt mycket, vilket i sin tur innebär att man har (i onödan) tagit ut för lite pengar. Den strategin kommer alltså inte att maximera nyttan av pengarna under min livstid.

Å andra sidan kommer en person vars främsta mål är att inte ta slut på pengarna välja en ”procent av portföljen”-strategi. Det vill säga hybridmodellen med oändligt högt tak och oändligt lågt golv. Precis som i det förra exemplet kommer uttagen att variera och tryggheten i att portföljen inte kommer att ta slut kommer på bekostnad av uttagsstabiliteten. Den uppenbara nackdelen här är ju att man kan råka ut för en situation där avkastningen inte räcker till för de kostnader som man verkligen behöver betala för.

Tittar vi då på hybridmodellen, ligger den mellan dessa två ytterlighetsstrategier. Uttag görs med en begränsad och höjning och sänkning. Reglerna i strategin tillåter en att ta ut mer pengar när portföljen går bra och mindre pengar när den går dåligt inom de förutbestämda gränserna.

Reglerna i den dynamiska hybridmodellen

Som jag säger i videon, så fick jag läsa flera rapporter för att förstå exakt hur det med taket och golvet fungerade, för det var inte helt enkelt. Men i grunden handlar det om att bestämma tre uttagsnivåer:

  • Uttagsnivån – den procentandel av portföljen jag normalt vill ta ut varje år. T.ex. 4 %
  • Taknivån – den procentandel som jag önskar att höja uttaget med från föregående års uttagsnivå. T.ex. 5 %
  • Golvnivå – den procentandel som jag önskar att sänka uttaget med från föregående års uttagsnivå. T.ex. 2.5 %

Det som jag gör sedan är att jag räknar ut tre belopp baserat på de föregående procentnivåerna.

  • Uttagsbeloppet – jag räknar uttagnivån i förhållande till föregående års reala portföljslutbelopp
  • Takbelopp – jag räknar upp föregående års uttagsbelopp med min procentsats för taknivån.
  • Golvbelopp – jag räknar ner föregående års uttagsbelopp med min procentsats för uttagsnivån.

När jag sedan har räknat ut dessa belopp så jämför jag dem med varandra. Om uttagsbeloppet är:

  • Större än takbeloppet, då tas bara takbeloppet ut (de facto sänkning av uttagsbeloppet)
  • Mindre än golvbeloppet, då tas bara golvbeloppet ut (de facto ökning av uttagsbeloppet)
  • Mellan golv och tak, då tas det framräknade uttagsbeloppet ut.

Genom att tillämpa dessa regler på uttagsbeloppen, kommer jag beroende på hur jag har valt tak- och golvnivå, kunna ta ut hyfsat stabila belopp samtidigt som strategin fortfarande tar hänsyn till marknadens svängningar. Det i sin tur innebär att jag kan öka nyttan för mig som rentier (en person som lever på kapitalavkastningen (räntan) av sin förmögenhet) och ha en portfölj som hjälper mig att nå mina finansiella mål.

Räkneexempel på Vanguards dynamiska hybridmodell

Den här modellen är lite klurig att räkna på, så jag tar det i ett par steg i flera bilder. Här kan jag verkligen rekommendera att titta på videon där jag går genom det i mer detalj än vad jag kan återge i text. Nedan har vi startförutsättningarna.

Bild tillhörande artikeln på RikaTillsammans

Än så länge sker inget konstigt. Vi räknar på våra fyra procent och tar ut dessa i slutet av året. Men nu ska vi inför kommande år räkna ut uttags-, tak- och golvbelopp.

Räkneexempel för den dynamiska hybridmodellen - steg 02

Vi räknar ut uttagsbeloppet baserat på föregående års slutvärde (1 060 000 kr), medan vi räknar ut tak och golvnivån baserat på föregående års uttagsbelopp (40 000 kr). Eftersom uttagsbeloppet (42 400 kr) är större än takbeloppet (42 000 kr), tas endast takbeloppet ut. Nästa steg blir således:

Räkneexempel för den dynamiska hybridmodellen - steg 03

Där vi år två tar ut det framräknade beloppet från föregående steg. Nu när vi har en ny slutsumma för året, så behöver vi göra uttags-, tak- och golvberäkningarna igen:

Räkneexempel för den dynamiska hybridmodellen - steg 04

Precis som innan görs beräkningen på uttagsbeloppet på föregående års slutsumma och taket och golvet räknas ut från föregående års uttagsbelopp. Eftersom uttagsbeloppet (42 840 kr) ligger mellan golv (40 950 kr) och tak (44 100 kr), tas det ut. Nästa steg i beräkningen blir:

Räkneexempel för den dynamiska hybridmodellen - steg 05

Här tar man alltså ut den föregående framräknade summan om 42 840 kr och en ny beräkning inför kommande år ser ut som:

Räkneexempel för den dynamiska hybridmodellen - steg 06

I det här fallet blir det framräknade uttagsbeloppet drastiskt mycket mindre (36 840 kr) eftersom portföljen har fallit mycket i värde. I Räknar man ut golvet så landar det på 41 770 kr och taket på 44 980 kr. Här ser vi att uttagsbeloppet är betydligt under golvet, vilket gör att reglerna säger att vi ska ta ut golvet på 41 770 kr.

Jag hoppas att det går att hänga med i beräkningarna ovan och att du ser hur golvet och taket skapar ett intervall i vilket uttagsbeloppet hamnar. I dåliga tider gör golvet att du kan ta ut mer pengar än du egentligen borde och i goda tider hjälper den dig att ta ut lite mindre än du egentligen skulle kunna. På det sättet får du både en lagom stabilitet och en lagom utveckling i portföljen.

Jämförelse av de olika strategierna

Även om strategierna är på samma skala så kan jag tycka att en sammanfattande jämförelse kan se ut som följer:

Uttagsstrategi Metod Kännetecken
Fast summa + inflation Räkna ut ett belopp första året, korrigera för inflation på årsbasis Ignorerar marknadens utveckling, ger stabilitet i uttag på kort sikt, den långsiktiga effekten är oförutsägbar
Procent av portföljen med tak och golv Ta ut en specifik procent-andel varje med hänsyn till
en tak- resp. golvnivå
Tar viss hänsyn till marknadens utveckling. Uttaget kan variera inom vissa gränser. Vid stora fall kan framtida minskningar av golvet behövas.
Procent av portföljen Ta ut en specifik procentsats
från portföljen varje år.
Tar full hänsyn till marknadens utveckling. Uttagen kan variera stort på kort sikt. Portföljen kommer aldrig att ta slut, på lång sikt stort marknadsberoende.

Det här återspeglar sig ganska tydligt i olika simuleringar av de här portföljerna. När Vanguard gjorde simulationerna så utgick man från:

  • 50 procent aktier enligt en globalfond (60 % USA, 40 % utanför)
  • 50 procent obligationer (70 % USA, 30 % utanför)
  • Tidshorisont 35 år
  • Uttagsränta om 5 procent per år.
  • Success rate räknas som att pengarna räcker hela perioden

Nedan följer först graferna och sedan följer analysen av dem gemensamt.

Simulering A) Success-rate per uttagsstrategi

Nedanstående graf visar hur stor sannolikhet det är att portföljen räcker under hela perioden (30 år) enligt förutsättningarna nämnda i föregående stycke.

Simulation av de olika uttagsstrategierna - Success rate per uttagsstrategi

Tolkningen av den här grafen är att fast summa + inflation (läs: t.ex. 4-procents regeln) kommer att fungera i 35 år med 61 procents sannolikhet vid ett uttag om 5 procent per år. Det ligger rätt nära den andra beräkningen på 59 procent per år. Hybridmodellen kommer att fungera i 35 år med 85 procent sannolikhet. Procent-av-portföljen kommer att fungera med 100 % sannolikhet eftersom uttaget är procentuellt av beloppet och därmed kommer det aldrig att komma till noll.

Simulering B) Avkastning per uttagsstrategi

Nedanstående graf visar inom vilket intervall som den genomsnittliga avkastningen per år i portföljen låg under den hela tidsperioden. Den visar medianen som är det mittersta värdet av 10 000 simulationer (fyrkant), det genomsnittliga värdet (triangel) samt 5, 25, 50 och 95 percentilen. Det vill säga fördelningen av resultatet.

Strecket vid den 5 percentilen visar det lägsta resultatet om man räknar bort de 5 procent lägsta resultaten. Den 95 percentilen visar det resultat som är större än 95 procent av alla resultat, vilket är samma sak som det högsta resultatet om man räknar bort de 5 procent högsta resultaten.

Simulation av de olika uttagsstrategierna - Avkastningen per portfölj

Den här grafen visar att avkastningen (räknat som internränta) varierar som mest i den fast summa + inflation, vilket inte är så konstigt eftersom vi tar ut ett fast belopp per år. Det kommer att påverka portföljen mer än om vi låter den löpa som i den sista strategin.

Simulation C) Slutbelopp som faktor av startbeloppet

Nedanstående graf visar slutbeloppet som en faktor av startbeloppet. Det vill säga att om faktorn är 5, så är slutbeloppet fem gånger större än startbeloppet – exempel: om startbeloppet var 1 000 kr, så kommer slutbeloppet med en faktor 5, vara 5 000 kr. Percentilerna fungerar precis som i föregående förklaring.

Slutbelopp som faktor av startbelopp

Den här grafen är en av de mer intressanta, då den visar hur slutbeloppet varierar. Fast summa + inflation visar här att den slår i golvet i nästan 25 procent av fallen, men den har också den mest extrema toppen. Det betyder, som vi har varit inne på tidigare, att om vi tar ut en fast summa så kan vi få en situation där den antingen slår i golvet och pengarna tar slut, eftersom avkastningen inte orkade växa mer än uttagen.

Det andra scenariot är att eftersom vi tar ut relativt lite i förhållande till en portfölj som går bra, så kan vi hamna i en situation där den växer jättemycket, ända upp till 6 gånger pengarna vid den 95 percentilen. Det är det som ger betydelsen att fast summa-strategin kan göra att pengarna tar slut eller att man lever under sina möjligheter, vilket gör att nyttan maximeras inte för mig som användare.

Hybridmodellen lyckas i 85 procent av fallen, men den ger också en lägre multiplikator. Betydelsen här är att vi får ett mindre intervall inom vilket slutbeloppet rör sig, vilket vi kan tolka som en högre nytta.

Simulation D) Uttagsmultiplikator

Nedanstående graf visar uttagsmultiplikatorn, det vill säga hur varierar det årliga uttaget i förhållande till uttagsnivån som vi sade från början. En multiplikator på 1, betyder att uttaget är samma som det var från början. En faktor på 2, betyder att uttaget vi kunder göra är dubbelt så stort som vi tänkte oss från början.

Simulation av de olika uttagsstrategierna - Uttagsmultiplikator

Den här visar uttagsmultiplikatorn. Den första fast summa regeln blir här ganska tydlig genom att antingen är den på den nivån som den ska ligga (1.0) eller om portföljen tar slut så är den 0. Vi har hög stabilitet och ingen flexibilitet. Hybridmodellen å andra sidan har den lägre 5 percentilen på ca 0.5 mot den sista strategin som har den lite lägre. Samtidigt har procent-av-portföljen strategin en mycket högre osäkerhet eller volatilitet i uttaget. Jag vet helt enkelt inte vad jag kommer att kunna spendera ett enskilt år.

Återigen handlar det om att balansera för- och nackdelar

Jämför man helheten mellan dessa fyra simulationer så är det lätt att dra slutsatsen att t.ex. procent-av-portföljen regeln är bäst eftersom den har den högsta success raten (A) och den högsta avkastningen per år i form av internränta (B). Men dessa två vinster kommer med en kostnad i form av den högsta osäkerheten eller volatiliteten i det årliga uttaget (D).

Genom att använda hybridmodellen, så kan man fånga många av de fördelarna samtidigt som man låser in osäkerheten med ett mycket mindre intervall (D). Man ser tydligt också de olika avvägningarna där t.ex. fast summa + inflation (4-procents regeln) kan ge slutbelopp (efter 35 år) på antingen 0 (5 percentilen) eller 5.9 (95 percentilen).

Det betyder i praktiken att en sparare med 1 000 000 kr i startkapital och 5 procents uttag varje år kommer att med 90 procent sannolikhet ha ett slutvärde på mellan 0 och 5 900 000 kr (C). De andra två strategierna ger ett betydligt mindre intervall.

Ett av de viktigaste besluten kommer vara vilken osäkerhet man är villig att acceptera i uttagsmultiplikatorn (D). Det vill säga hur stor flexibilitet och tolerans har jag för hur mycket pengar jag tar ut varje år. I den fasta summan + inflation, så kommer jag alltid att ta ut min förutbestämda summa (hög stabilitet) ända fram tills den dag jag inte kan göra det längre, då den blir 0. I praktiken hade man förmodligen försökt anpassa det, men det hade förmodligen varit djupt obekvämt.

Procent av portföljen varierar i sammanhanget mellan 0.4 och 2.0 vid den percentil 5 respektive 95. Hybridmodellen varierar mellan 0.4 och 1.8, men har ett genomsnitt och median på 1. Här tål det att upprepas att i hybridmodellen kommer ju beloppet aldrig att minska med mer än det valda golvet eller öka med mer än det valda taket.

Precis som innan så blir det till syvende upp till en själv att göra sin egen avvägning.

Att välja rätt tak- och golvnivå

Det säger ju lite sig självt att valet av tak- och golvnivå kommer att spela en extremt stor roll för hur portföljen kommer att bete sig. Det skapar också en flexibilitet för en själv att designa hur man vill att uttagsstrategin ska bete sig baserat på sin egen unika situation. Man kan välja hela skalan från tak/golv på 0/0 (=fast summa + inflation) till oändligt/oändligt som de facto ger procent-av-portföljen strategin.

Vanguard räknade fram i sin artikel att 2.5 på golvet och 5.0 på taket var ganska lämpligt eftersom det gav en 85 procentig successrate över en 35 års period. Det vill säga att att om jag är 65 år gammal, går i pension, så kan jag med 85 procent sannolikhet utgå från att pengarna kommer att räcka vid ett uttag om 5 procent per år.

Nedanstående två grafer visar däremot hur successrate förändras i förhållande till olika golv och tak. Den första bilden visar resultatet då taket fixeras vid 0 % och sedan låter man golvet förändras mellan 0 till -12 %. Den vänstra axeln och linjen visar success rate och den högra axeln visar uttagsmultiplikatorn per år.

Variation – tak 0 %, variabelt golv

Att man låser taket till 0 procent betyder mer eller mindre att man återinvesterar all överavkastning. Den visar hur success rate går från ca 60 procent till 100 procent ju lägre golv vi väljer. Nästa graf visar hur resultatet blir om vi istället låser golvet vid 0 procent, det vill säga vi tillåter inga sänkningar av golvet.

Variation – golv 0 %, variabelt tak

Här ser man snarare hur success rate minskar ju mer pengar vi tar ut, vilket i sig också är ganska logiskt. Slutsatsen man kan dra från de två graferna ovan är att att desto större förmåga man har att kunna förändra sitt golv, desto mer hjälper det än vad det kostar att höja taket. Simuleringen visar nämligen att en tak/golv kombination om 0%/-1% är ca 12 procent bättre i success rate, än vad en 0%/0%-kombination är.

Å andra sidan är en kombination på 1%/0% ungefär 4 procent sämre än en 0%/0%-kombination. Det här får en tydlig effekt när man tittar på vilka uttagsnivåer man kan välja. Ju mer man kan tolerera kortsiktiga svängningar, desto högre sannolikhet har man för att lyckas med sina långsiktiga mål.

Att välja initial uttagsnivå

Om man då tittar på hur man kan välja den initiala uttagsprocenten så kan man sammanställa det i följande två tabeller. De visar hur stor den initiala uttagsprocenten kan vara vid ett golv och tak på 0 % / 0 % respektive 2.5 % / 5.0 %. Man har även räknat på 85 procentig sannolikhet att lyckas över olika tidsperioder med olika typer av portföljer.

 Tak 0 % / Golv 0 % 10 år 20 år 30 år 35 år 40 år
Försiktig
20 % aktier / 80 % räntor
10,1 % 5,4 % 4,0 % 3,6 % 3,3 %
Medel
50 % aktier / 50 % räntor
10,0 % 5,6 % 4,3 % 3,9 % 3,7 %
Aggressiv
80 % aktier /
20 % räntor
9,7 % 5,5 % 4,3 % 3,9 % 3,7 %

Räknar vi med hybridmodellens tak på 5.0 % och golv på 2.5 % så får vi följande tabell:

 Tak 5 % / Golv 2.5 % 10 år 20 år 30 år 35 år 40 år
Försiktig
20 % aktier / 80 % räntor
11,2 % 6,7 % 5,3 % 5,0 % 4,7 %
Medel
50 % aktier / 50 % räntor
11,1 % 6,7 % 5,3 % 5,0 % 4,7 %
Aggressiv
80 % aktier /
20 % räntor
10,7 % 6,3 % 5,0 % 4,7 % 4,4 %

Det här går ju i linje med det som har skrivits tidigare. Om jag kan acceptera lite flexibilitet i uttaget med ett tak och ett golv, så kan jag ta ut mer pengar med samma sannolikhet att lyckas på 85 procent. En investerare med en medelportfölj som kan acceptera 2.5 % golv och 5 % tak, kan på en 30 års period ta ut 5,3 % procent per år i förhållande till 4.3 % för någon som behöver en högre uttagsstabilitet.

Något som också är intressant är hur den aggressiva portföljen inte nödvändigtvis tillåter de högsta uttagen. Men i grunden så är slutsatsen att det handlar om att göra en avvägning mellan stabilitet i uttagen och flexibiliteten i tak och golv-modellen. Det här leder också till behovet av att ha en bra förståelse för sina andra inkomster och utgifter. Om jag t.ex. vet att jag kan klara majoriteten av mina utgifter med garanterade inkomster, t.ex. pension, så kan man unna sig en högre flexibilitet. Ju mer man kan tolerera kortsiktiga svängningar, desto högre sannolikhet har man för att lyckas med sina långsiktiga mål.

Det är lätt att bli lurad av statistiken. Om vi t.ex. vill att en portfölj ska vara uthållig över 30 – 40 år, så ignorerar vi faktumet att sannolikheten att en part i ett förhållande lever på 95 års dagen är bara 18 procent. Räknar vi med en portfölj som ska hålla i 30-40 år med 90 procents sannolikhet, planerar man för ett scenario som bara kommer att inträffa med 1.8 % sannolikhet. Då utgår man dessutom från att inga anpassningar i livsstil görs.

Sammanfattning och mina tankar

Så här 25 A4 sidor senare (längden på den här artikeln) så hoppas jag att du är lite klokare än du var innan. Även om där inte finns ett svar av typen ”Ta ut 4 procent av portföljen” som många där ute påstår, så handlar om ett sätt att tänka och framförallt att förstå vilka är avvägningarna som jag behöver göra. Genom att använda principerna ovan så hoppas jag att vi kan skapa en bättre förståelse och strategi för uttaget och avvecklingen av våra pengamaskiner.

Tyvärr är det som så att det är mycket som står på spel. Fel beslut här kommer tyvärr ha stora konsekvenser. Något som jag oroar mig att många kommer att upptäcka allt för sent. Ungefär som min insikt kring att jag upplever att de flesta sparare har alldeles för hög risk i sina portföljer. Det går bra i en uppåtgående marknad, men när väl kraschen kommer så kommer det vara försent att göra något åt. På samma sätt, väljer man fel strategi, eller fel uttagsnivåer så kan det ha en reell påverkan på ens livskvalitet.

Jag räknar med att få återkomma till det här ämnet flera gånger i framtiden. Tack för att du läser och följer bloggen och jag ser fram emot kommentarerna! :-)

Jan (och Caroline)

Nyhetsbrev utan kostnad

För dig som tyckte att den här artikeln vara bra och du vill få liknande till den mejl i framtiden, prenumerera på mitt månatliga nyhetsbrev. Självklart är det utan kostnad.
[mc_newsletter_form]

Relaterade artiklar och referenser

Om du gillade den här artikeln, då kommer du nog även gillar:

Om du vill läsa ännu mer på ämnet så rekommenderar jag några av de bästa källorna till den här artikeln:

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej.

Gravatar ikon för användaren

58 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Och hur gör man lämpligen sina uttag? Ett per år eller löpande under året?
    Har man allt på Lysa är det ju inte så märkvärdigt men om man dessutom har såväl fonder som aktier? Vad är en lämplig strategi? Sälja av den aktiefond/aktie som gått sämst?

    Gravatar för användaren
    Jonas
  2. Hej,
    Det skulle vara intressant med hur de olika uttagsstrategierna skulle funka på en permanent portfölj/ Rikatillsammans portfölj.

    Gravatar för användaren
    Mats
  3. Även jag instämmer i tackandet för ett viktigt inlägg!
    Jag har en fråga vad gäller de antagna månadsutgifterna som görs i exemplen. En månatlig tillgång på 40.000kr är gott idag, men måste inte också konsumentprisindex också tas hänsyn till? Dvs om jag är 25år och ska börja ta ut pengar vid 65 år, så borde väl summan jag ska plocka ut vara justerad för den miljön jag ska spendera pengarna i. Enligt KPI så har det stigit från 100 år 1980 till 338 i dec 2019. Betyder inte det att jag behöver en ”månadslön” på 40.000*3,38, dvs 135200kr/mån (om vi antar samma KPI-utveckling de kommande 40 åren)?

    Om vi sedan följer tanken att från den dagen jag börjar ta ut pengar så vill jag bibehålla min levnadsstandard: dvs ytterligare 40 år. Då skulle den slutgiltiga månadslönen vara 456976 kr år 2100.

    Mina frågor är således:
    1. Är KPI-utveckling något att ta hänsyn till i detta hänseende?
    2. Om ja, finns det en uträkning/räknesnurra som tar hänsyn till det ökande KPI:t för att designa sitt målsparande?

    Gravatar för användaren
    Bandis
    1. 4% regeln bygger ju på att man adderar inflationen varje år.

      Gravatar för användaren
      Josef
  4. Hej och tack för ett superintressant avsnitt. Jag har byggt upp en aktieportfölj genom bland annat idogt investerande i svenska familjekontrollerade investmentbolag. Nu planerar jag att sluta med detta om två år och börja leva på utdelningarna i samband med att jag blir ålderspensionär.
    För något år sedan upptäckte jag den här bloggen och tog intryck av tankarna bakom Rikatillsammans-portföljen och skaffade mig en del räntefonder och guld (och indexfonder).
    Min fundering nu är vad jag egentligen ska med dem till, varför jag ska bry mig om att minska risken i min portfölj. Hur värdet på aktierna fluktuerar har ju ingen större betydelse, jag får kanske lite mindre i utdelning några år men det är ju inte så att jag måste sälja de underliggande tillgångarna för det och på lång sikt kommer det ju historiskt att löna sig.
    Mycket av mina tillgångar i aktier ger mig mycket rörelsekapital att leva på eller tänker jag fel?

    Gravatar för användaren
    Jonas
  5. Finns det något skäl att alltid göra det här årsvis?
    Givetvis bör man hålla koll på kontots utveckling under längre tid, men detta kan ju med excel enkelt göras senaste 12 månaderna, även om dom råkar vara okt-sep snarare än jan-dec… sen nästa månad räknar man på nov-okt, och kommer då kanske minska risk för överuttag ifall man skulle behöva ta till golv-gränsen tidigt under året, istället för att ta tak-gränsen hela året trots att börsen kanske krashade i april.

    Gravatar för användaren
    Nike
  6. Om man har 16 miljoner, nöjer man sig då med att bara ta ut 40k i månaden. Bättre kanske med en omvänd anuitetsplan där man tar ut lite av portföljens värde med och antar att den ska räcka tills man är 100 år gammal. Vid 100 år ska portföljen vara 0 kronor.

    Gravatar för användaren
    Lennart
  7. Har precis upptäckt er blogg och detta var det första avsnittet jag lyssnar till.
    Tack det var intressant!
    I slutet av programmet kommenterar Jan utdelningsaktier men jag delar inte slutsatsen.
    Jag menar att en uttagsstrategi är att ta ut utdelningen och inte återinvestera.
    Fördelen är att man har kvar portföljen och man får ett kassaflöde varje månad. Amerikanska aktier har oftast kvartalsutdelningar som gör att du kan bygga upp en portfölj så du får utdelningar varje månad.
    Själv har jag 65 bolag i min långsiktiga portfölj.
    Jag är i ackumulationsfasen och återinvesterar utdelningar idag men har som mål i min uttagsstrategi att kunna leva på utdelningar från portföljen. Eftersom fokus ligger på utdelningar från utländska bolag så är min portfölj av skattemässiga skäl i en kapitalförsäkring så jag får tillbaka den utländska källskatten.
    Idag får jag ut ca 21.000 kr per månad i utdelning.
    En annan fördel med utdelningsaktier är att företag generellt tenderar att vilja höja utdelningen över tid, vilket skapar en ränta på ränta effekt. Sprider man sedan portföljen på flera bolag så minskar risken för att utdelningsnivån ska sjunka på grund av att något enskilt bolag sänker sin utdelning.
    Gör man också sin hemläxa och tittar på varje bolags kassaflöde för att se att bolaget klarar av att åtminstone bibehålla utdelningen så minskar risken ytterligare.
    Har du några kommentarer kring detta? Eller möjligen gjort ett avsnitt om ämnet?

    Gravatar för användaren
    Anders
  8. Innan jag läste artikeln så var min plan att sluta arbeta vid 53. Vill ha ut 19k per månad och jag räknade på snittavkastning på 8% vilket då krävde 2.85 miljoner kr. Jag har använt sidan ”Kapital som behövs för din ekonomiska frihet” här på bloggen. Växer det med 4% per år så behöver jag 5.7 miljoner kr. Vilket innebär att man kan sluta arbeta vid 77 istället för 53. Det är ganska demoraliserande. Jag ifrågasätter nu om det inte är bättre att leva och njuta av nuet istället för en pengamaskin som känns orealistiskt. Vad känner ni andra efter denna artikel? Har jag missförstått?

    Gravatar för användaren
    Hockey
    1. Att få 8% avkastning i snitt under uppbyggnadsfasen med 90/10 fördelning är en hög siffra men ingen omöjlighet över tid. Det är ju så det sett ut historiskt sett. Det beror lite på hur lång tid du har på dig fram till 53. Men lyckas du med 3 mille till 53 års ålder och är lite flexibel i ditt uttagsspann efter det så har du ändå ett case kan jag tycka.
      Uttagsartikeln handlar ju till stor del om hur man med stor säkerhet ska lyckas med att inte få slut på sitt kapital och då landar den in i 5% uttagsmöjlighet. Du kan givetvis ta ut mer (dina 3% extra upp till 8%) men risken för sinat kapital ökar.
      Nu vet jag ingenting om din situation gällande ytterligare marginaler att öka sparandet samt dina förutsättningar för allmän- och tjänstepension men ser den prognosen gynnsam ut kan man ju tänka sig att du delvis kan ”nedmontera” portföljen fram tills pension och få ut dina 19k ändå fram tills dess.
      Och med lite flyt ändå ha en del cash över vid 65( om den åldern gäller då).
      Men riskbilden och alla ”om och men” i kalkylen ökar ju markant ju mindre marginaler man har i sitt kapital.
      Tror man inte på ett framtida pensionssystem så blir oddsen ganska dåliga.
      Sen måste man också vara beredd att jobba lite mot inflationsproblemet under resans gång genom att försöka öka sitt sparande från år till år genom att exempelvis låta löneökningar gå direkt till höjt sparande och över tid lära sig leva någon % billigare varje år. Det finns otroligt mycket insatser man kan göra för att minska utgifterna och ändå bibehålla sin levnadsstandard.

      Det är många parametrar att ta hänsyn till och osäkerhetsfaktorn är en av de svåraste att handskas med. Det märker man ju till och med på ett ”proffs” som Jan ;-).

      Gravatar för användaren
      Tobbe
    2. Tycker ändå från min synvinkel att du har ett case.
      Men det är klart att risker ökar med mindre marginaler.
      Att få 8% i uppbyggnadsfasen är fullt möjligt men din tidsfaktor och därmed riskfaktor är av betydelse.
      Hur din pensionssituation ser ut och vilka möjligheter till utökat sparande/minskade utgifter under resans gång är också viktiga parametrar.

      Mycket att ta hänsyn till och osäkerhetsfaktorn är en av de svåraste att handskas med. Bara kolla på ett Sparproffs som Jan :-).

      Men inget är omöjligt eller helt orealistiskt efter din beskrivning.

      Sedan handlar ju saken också lite om hur mycket man INTE tillåter sig att leva och kunna njuta i livet nu för att nå ett mål. Anser man sig inte kunna kombinera detta så har man nog inget case alls enligt mig.

      Gravatar för användaren
      Tobbe
  9. Caroline frågade om man kan spara ihop 25 årslöner om man sparar 10% av inkomsten.
    Jag räknade lite, det blir väldigt svårt. Med en realavkastning på 6% tar det 47 år. Med 20% sparandel tar det 36 år.
    Jag kan meddela hela tabellen med 45 olika kombinationer av sparandel och avkastning.

    Gravatar för användaren
    Arthur Dent

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök