De flesta artiklar och frågor som man kan läsa handlar om hur man sparar för sin pension, men sällan om hur man ska spara när man redan är pensionerad.
Även om man som pensionär har blivit försiktigare och vill känna sig trygg med sin ekonomi, vill man också så småningom bli av med en del av sina besparingar – det är ju till pensionen som man har offrat och sparat så många år. Så då är det dags att resa utomlands, skaffa en bil som man slipper meka med, köpa kolonilott eller börja planera på att lämna ett arv. Efter pensionsåldern finns det fortfarande många både korta och långa sparhorisont, men hur försiktig ska man vara?
Medellivslängden i Sverige är cirka 80 år för men och 84 år för kvinnor, men det finns faktiskt väldigt många aktiva 90-åringar som fortfarande har många goda år framför sig. Och de kommer bara att bli flera. Av dem som föddes 2016 beräknas 71% av flickorna och 63% av pojkarna att finnas kvar i livet vid 90 års ålder. Var tionde som föds idag antas bli minst 100 år gammal!
Men när en något äldre person ber om råd ser man ofta svaret att grundregeln är att ha lika stor andel räntor som man är gammal. För mig låter det något förlegat, till och med nonchalant. Ett annat råd som man ibland ser är att man ska tänka i fem års perioder och då är det beprövade Nybörjarportföljen (60/40) ett bra alternativ.
På ett sätt är det förståeligt att det kan vara känsligt att ge råd om aktiesparande till äldre personer; förväntad livslängd är, om inte direkt utsagt, i alla fall underförstått under diskussionen, och man brukar inte fråga om det finns några ärftliga sjukdomar i släkten. Man vill hellre ge försiktiga än offensiva råd. ”När man är gammal ska man ta bara en liten risk.” Men finns det inte en fara att goda råd blir ofta för försiktiga?
Bankernas generationsfonder placerar 70% i räntefonder efter cirka 75 års ålder. Statens AP7 Såfa placerar motsvarande 67% efter 75 års ålder, för resten av livet. Men är fördelningen 30/70 rimlig om man 75 år vid god hälsa och förväntar sig 15 år till som pensionär? Eller ska man ha samma inställning på sig själv som man har på börsen? (Jag kan inte spå framtiden, jag kan inte veta om jag går upp imorgon.) De flesta av dagens 75-åringar är nog väldigt optimistiska, vilket inte kan vara helt fel, inte minst med tanke på att enligt en studie är man som lyckligast vid 74 års ålder!
Kanske den låga risken med 30% räntor för resten av livet är på lagom risknivå. Men frågan är från vilken ålder? Eller skulle det vara mer korrekt att fråga hur många år före personens förväntade livslängd?
Det finns en tumregel som säger att 10% aktier för varje år man kan låta pengarna vara ifred. Om man är 85 år och uppskattar att man har 10 år kvar, varför inte ha en del av sparandet i den Globala barnportföljen (90/10) och minska aktiedelen gradvis 10% per år tills man har 30% aktier och sen behålla denna fördelning för resten av tiden? (Eller när man blivit 88 år, flytta innehavet från Barnportföljen till Nybörjarportföljen och fortsätta att minska andelen aktier på samma sätt.)
Kort sagt, hur ska man spara när man är 60, 70, 80, 90 år gammal. Eller kanske hellre, när man har 40, 30, 20, 10 år tid kvar som pensionär?
Hur tänker ni som redan är pensionärer?
Och hur brukar ni som är något yngre resonera när ni ger för råd till era föräldrar eller äldre släktingar?
Till sist hoppas jag på några synpunkter på följande alternativ som riktlinjer för långtidssparande på äldre dagar.
Alternativ 1
Generationsfonder
62 år 70/30
65 år 60/40
68 år 50/50
71 år 40/60
74 år – 30/70
Alternativ 2
75% aktier vid pensionering, minus 3% per år.
60 år 90 % 90/10
65 år 75 % 75/25
70 år 60 % 60/40
75 år 45 % 45/55
80 år 30 % 30/70
Alternativ 3
120 minus ålder = andelen aktier
120 - 60 år = 60 % 60/40
120 - 65 år = 55 % 55/45
120 - 70 år = 50 % 50/50
120 - 80 år = 40 % 40/60
120 - 90 år = 30 % 30/70
Alternativ 4
Två gånger “ålder minus 50” = andelen räntor
2 x (60 år - 50) = 20 % 80/20
2 x (65 år - 50) = 30 % 70/30
2 x (70 år - 50) = 40 % 60/40
2 x (80 år - 50) = 60 % 40/60
2 x (90 år - 50) = 80 % 30/70