God ekonomi, hög sparkvot, under 30 år, snart en miljon i LYSA och ett mål att nå FI | Vad är nästa steg?

Tanken var snarara att börja snäva in ett rimligt spann på belåningsgrad. 25% för lågt, bra bit över 100% för högt (maxbelåna bostad och bull certifikat).

Men 100% belåning alltså. Jag köper att det är rimligt om man vet att bostadsmarknaden kommer stå still eller öka över hela perioden (10-20 år framöver) och jag inte får taskig tajming med bostadsbyte. Bostadsmarknaden behöver väl heller inte korrelera med börsen? T.ex. börsnedgång och sidledes bostadsmarknad kan väl generera svårigheter att byta bostad i så fall?

Borde faktiskt räkna på hyresrätt, en bra tanke. Men bortser du inte från att bostadsmarknaden också har ett visst mått av avkastning, en del korrelerat med börsen och en del okorrelerat? Alternativkostnaden att räkna 0% avkastning på beloppet i bostaden känns inte helt rimligt. Eller menar du att alternativkostnaden på det bundna kapitalet bör vara skillnaden i förväntad avkastning på bostaden och förväntad avkastning på börsen?

Härlig situation @Nightowl , grattis. :slightly_smiling_face:

Jag flikar in med lite funderingar som du kan ta ställning till, då vi är nästan samma ålder. Jag tycker det kan vara bra att tänka ett antal år framåt även utanför aktiemarknaden.

Hur ser du på om du hittar någon trevlig partner och vill skaffa barn? Kommer din partner vilja bo i en lägenhet? Du sitter på ett fint kapital i din bostadsrätt som kan bekosta kontantinsatsen till ett hus med möjlighet att inte ha så hög belåningsgrad. Du kommer ju även med 50% belåning ha god marginal men jag vet inte vart du bor men sannolikt en större stad med den värderingen, där kostar inte hus gratis.

Även om så här inte är fallet nu, så för mig förändrades detta på några år, jag gick från att inte vilja ha barn till att vilja ha, att bo i en tvåa till att köpa ett hus.

Det kan kännas osannolikt men ibland förändras livet ibland snabbare än man tror. Även snabbare än man vill ibland. Haha :slightly_smiling_face:

Jag har en väldigt negativ syn på svensk bostadsmarknad, så jag hade inte räknat med någon avkastning nej, kalkylen behöver i min mening bära sig oberoende av värdestegringar. En avvägning kan vara att belåna dig 100% som utgångsläge och sedan tillåta dig själv att amortera ned bostaden för mellanskillnaden du sparar jämfört med en hyresrätt.

Ett annat, kanske bättre alternativ, är att du säljer bostaden och hyr tills du bildar familj.

Jag är lite orolig att detta innebär en ganska stor risk för mig i min situation. D.v.s. att jag inte har kontroll på hur börsen eller bostadsmarknaden går från dagens datum till den dagen jag bildar familj. Tidshorisonten här kan potentiellt vara signifikant kortare än 10 år och därmed blottar jag mig för risken att en börskrasch sker som inte ger lika stort avtryck i bostadsmarknaden (fram till det datum jag bildar familj). Är det något du tycker jag bör ta hänsyn till?
Alltså den risk @ramagon nämner.

Dock förändras nog min grundsituation en hel del p.g.a. det där sommarhuset efter att ha spenderat julen med mina föräldrar. Jag behöver nog ta in professionell ekonomisk hjälp i form av en oberoende (på riktigt oberoende) rådgivare för att inte göra dumheter. Jag har eventuellt ännu mycket mer kapital/fastigheter att förvalta om några månader. Prio ett nu är att vara tillräckligt taktisk innan nyår med skitfonderna.

Min stående rekommendation när det gäller bostad är att köpa en bostad som fungerar 10 år framåt INKL. de förändringar som kommer ske de kommande 10 åren. Det vill säga räknar du med barn, köp så att det finns utrymme för barnrum etc.

Angående professionell hjälp, återkom så kan jag göra en rekommendation till två bra rådgivare som jag litar på.

1 gillning

Tack för en nästan sömnlös julaftonsnatt. :wink: Detta har eskalerat tankemässigt, finns verkligen inga enkla svar. Har länge varit väl medveten om att jag är extremt priviligierad ekonomiskt. Men har haft svårt att se vad det innebär rent känslomässigt och värderingsmässigt för mig på längre sikt. Jag börjar smått inse att jag inte har den minsta aning vad jag vart jag är på väg.

Väldigt många andra människors ekonomi skrämmer mig. :smiley: Men frågan är om det är jag som en feg liten lort eller andra som tar på tok för mycket risk. Dessutom så utesluter inte det ena det andra.

Upplever detta väldigt ofta. Jag blir ofta upprörd när jag hör talas om produkter eller tjänster som nyttjar den vissa kunders okunskap för att sälja riktigt låg kvalité/prestanda till högt pris. Jag gillar verkligen inte att se andra (eller mig själv) bli “lurade”.

Egenskap jag utan tvekan har ärvt från mina föräldrar och äldre generationer. Alla ogillar att slösa. Mina föräldrar sparar alla bra plastburkar, källsorterar noggrant o.s.v. Trots att de är tveksamt om de ens kan leva upp alla pengar de har.
Inget onödigt slöseri med varken resurser eller kapital.

Det tror jag inte är möjligt för mig i dagsläget. På 5-7 års sikt är det nog i princip uteslutet med barn för min del. Men vad händer sen? Jag har inte en aning. Hittar jag en partner som vill ha barn så kommer kanske allt vändas upp-o-ner? Jag hade inte blivit förvånad om det tar mig över 10 år att hitta en partner jag kan tänka mig att skaffa barn med. Men det skulle lika gärna kunna gå på 3 år att hitta den partnern.
Hyresrätt kanske är det som gäller då? Tyvärr bor jag i en av Sveriges större städer med en icke fungerande hyresmarknad. Men finns det vilja finns det ett sätt :wink:

Jag har otroligt mycket att fundera över. Men det är väl resan som är målet snarare än något annat. Galet spännande att se i vilken riktning detta utvecklar sig! Får se hur det går med sommarhuset nu också, eventuellt tar jag över alltihopa.

Grattis till att vara på spelplanen och känna dig levande. :slight_smile:

Ett annat perspektiv; det är väl ändå rätt skönt att inte ha listat ut allt i livet vid 28 års ålder?

1 gillning

En sak att ha i åtanke gällande oberoende rådgivare är att även om de inte säljer på dig enskilda fonder för egen vinning så är de fullt medvetna om att du känslomässigt värderar en förlust högre än motsvarande vinst, så de kan medvetet dra ner på risken och ge dig mellanmjölksalternativ för att slippa ilskna samtal från missnöjda klienter när det svänger på börsen.

Gällande familjebildning bör du inte medvetet skjuta upp detta. Hitta en lämplig partner i rätt åldersspann är lite som hela havet stormar, efter en viss ålder är alla bra stolar upptagna. Sen vill man gärna hinna vara tillsammans i några år också innan barnen kommer. Så haffa en donna så fort tillfälle uppstår.

#MatchMakingTillsammans :joy:

6 gillningar

Val av partner kan påverka ekonomin oerhört, så helt klart on-topic :upside_down_face:

5 gillningar

Självklart @Guldfeber . Det var ingen invändning. :slightly_smiling_face:

Min egen rekommendation brukar många gånger vara att investera i sin relation. Som bloggrannen Cornucopia skrev idag - i relationen riskerar man 50 % av sitt kapital med 40 % sannolikhet. Ett vad som vi sällan hade tagit i andra situationer.

3 gillningar

På inget sätt tänker jag skjuta upp familjebildning av ekonomiska skäl.
Exakt detta som gör att jag uppfattar det så riskfyllt att behålla och belåna lägenheten till så stor del idag. Jag har fan inte en aning när jag träffar min blivande fru. Men samtidigt där jag står i livet med jobbet och karriären så är jag extremt tveksam till att jag kommer vilja ha barn väldigt fort med någon. Då är vi nog så pass olika som personer/i olika skeden i livet att det inte är någon jag kommer vilja leva med.
Känner jag mig själv vill jag leva med nån ett par år innan det blir aktuellt med barn med personen.

Menade inte att du skulle göra det av ekonomiska skäl, men många har ett väldigt linjärt tänkande (menar inte heller att du faller in i den gruppen eftersom jag inte känner dig) gällande livet där de först ska plugga, sen ska resa och “leva livet”, sen ska jobba sig upp till karriär x och SEN funderar på att träffa en seriös partner. Skulle säga att en majoritet av de i bekantskapskretsen som är 35+ och vill bilda familj har haft just det tänket, och sedan sitter utan eller (mot sin egentliga vilja) får slå sig ned med ett gäng bonusbarn.

Gällande boendet skulle jag (om möjligt) skaffa en hyresrätt tills du är mer stabil med var och hur du vill bo, du blir extremt exponerad mot svensk bostadsmarknad om du dessutom äger sommarbostäder etc.

Kan man täckna någon försäkring mot sådana händelse som kan hända mellan man och kvinna? Någon billig försäkring :grin::hugs::thinking::face_with_hand_over_mouth::joy:? Tror att det är ända försäkringen som skulle inte löna sig för försäkrings bolaget!

Det låter som det försäkringsbolagen borde kalla “barnförsäkring”?! ; :rofl:

1 gillning

Jag förstår vad du menar med det linjära tänkandet. Känner igen det från en del vänner som har valt att göra så.
Personligen levde jag livet när jag pluggade och jag lever livet nu när jag har yrkesarbetet i ett par år. Öppen för förslag från de tjejer jag dejtar så att säga.
Gillar “jobbiga” diskussioner där någon bryter ner och vänder på mina tankar. Tyvärr är såna personer inte speciellt vanliga.
Karriären är viktig just nu och de jag trivs med är också de tjejer som satsar på karriär just nu. Jag har ju sett till att utbilda mig inom mitt största intresse. Går till jobbet för att det är roliga utmaningar. Byter jobb nu till nyår för att min förra arbetsgivare passade mig inte lika bra längre, skulle utvecklas för långsamt p.g.a. diverse organisatoriska förändringar.

Är det inte så att jag vill vara extremt exponerad mot den svenska bostadsmarknaden då?
Just för att vara säkrad att kunna äga bostad i den svenska bostadsmarknaden oavsett om den går upp, sidledes, baklänges, i en skruv eller ner? :wink:

Det är skrämmande och väldigt spännande.

Du får starta dejtingsidan “vigasTillsammans” eller nåt annat lite fånigt. Om jag läst mellan raderna rätt så kan du programmera åtminstone webbsidor. Tyvärr upplever jag att “dejtingmarknaden” (om man ens kan kalla det för det) översvämmas av dejtingappar/sidor.
Jag upplever det svåra är inte att hitta en person man attraheras av, det svåra är att hinna lära känna nån innan de har kastat sig på nästa.
Jag vet inte om jag saknar nån FOMO-gen som resten av min generation verkar lida fruktansvärt av.
Kanske finns lösningen i ytterligare en dejtingsida?

Ja, jag avundas inte er som är lite yngre. Det är ju bara “swipa” till nästa. Ska bli väldigt fascinerande att följa när mina döttrar växer upp. Å andra sidan brukar ju varje sak få en motreaktion, så det är kanske inte konstigt om vi får se en tillbaka tillgång “slow-dating” eller liknande.

Jag inser däremot att jag hade varit sjukt clueless på marknaden idag. Shit vad “gubbe” jag insåg att jag kände mig nu och då ska jag ändå bara fylla 40 år nästa år. :joy:

Såg att jag missat adressera dig direkt. Jag ser det som en jättestor “ekonomisk risk” att det förändras väldigt fort. Men en “bra” sådan på samma sätt som det finns bra och dåliga lån.
Problemet här är ju att jag vill tajma min individuella “marknad”. Det vill säga optimera för ett okänt långt tidsspann då den okänt stora (och okänt snabba) förändringen kommer.

Om jag läst tillräckligt på detta forumet så är den vanligaste grundhypotesen här att det inte går att förutspå marknadens rörelser.

Gäller att gifta sig med någon som är rikare, då blir det ju tvärt om.

1 gillning