Samla positiva livsupplevelser snarare än pengar på kontot? 🤔

Samtal utifrån Bill Perkins bok: "Die with zero" - Del 1 av 2.

Huvudtesen i dagens avsnitt bygger på frågan: tänk om målet i livet är att maximera mängden positiva livsupplevelser snarare än att maximera mängden pengar på kontot? Hårdrar man det så kan man till och med se pengar på kontot när man dör som slöseri på ens tid och energi.

Det här är huvudtesen i Bill Perkins bok ”Die with zero” som vi diskuterar i dagens och nästa veckas avsnitt. Det hela började med att jag såg en kort video på hans hemsida som var typ:

”Hej! Det här är Jane. Jane har ett bra jobb, sparar pengar till pensionen. Nu går Jane i pension och reser lite. Nu dog Jane och hade en massa pengar på kontot. Pengar som nu är värdelösa för henne. Vore det inte bättre om Jane hade fått användning av pengarna när hon var i livet? Eller kanske inte jobbat så mycket för att tjäna ihop dessa extra pengar?”

Det var frågor som satte igång en hel del tankar hos mig. Särskilt eftersom jag tenderar värdera pengar högre än t.ex. hälsa eller tid. Men som vi visade i avsnittet ”Hur rik är svensken?” Så är sannolikheten stor att du och jag kommer ha en ökande förmögenhet genom livet, t.ex. som de grafer som Avanza brukar visa där genomsnittsförmögenheten är en ökande kurva där du har mer pengar ju äldre du blir.

En av huvudfrågorna i boken är:

  • Vilket är det bästa sättet att använda vår livsenergi på innan vi dör?

Sedan resonerar han vidare kring att vissa upplevelser är väldigt beroende på ålder och hälsa, andra har naturliga tidsfönster då de är öppna och så vidare. Han drar det vidare påstår:

  • Tänk om meningen med livet är att samla på sig positiva livsupplevelser?
  • När du blir riktigt gammal så är dina minnen det som du går i ”pension” på och utvärderar livet utifrån

Lite som Carson säger i Downtown Abbey:

The business of life is the acquisition of memories. In the end that’s all there is.

Downtown Abbey

Några av rekommendationerna i den första delen av boken är:

  • Fundera på vilka livsupplevelser du vill ha
  • Börja samla på dig dem tidigt, för de flesta har ett tids/hälsofönster
  • Vilka människor vill du dela dina upplevelser med?
  • Hur kan du få ”minnesavkastning” på dina upplevelser? (t.ex. foto)

Den naturliga fortsättningen på det här blir också att tänka kring pengarna. En av teserna i boken är att värdet / nyttan med pengar minskar över tid. Det vill säga att man bör använda en del av pengarna när man har som störst nytta av dem (och så klart ha en balans mellan konsumtion idag och sparande för imorgon). På sätt och vis är det inte helt olika ett optimeringsproblem – hur maximerar man nyttan och minskar slöseriet?

Bill Perkins svar är att ”die with zero”. Det vill säga att planera sitt liv så att du får glädje av alla de pengar som du tjänar och ackumulerar. En variant på det som forskningen kallar för ”Lifecycle Hyypothesis”. Där man tar hänsyn till t.ex. sin beräknade livslängd.

Vi hoppas att du gillar avsnittet och att vi ses nästa vecka då vi pratar om den avslutande delen i boken om t.ex. arv till barnen och tidshinkar.

Många hälsningar,
Jan och Caroline

Intresseanmälan ”Livsplan / Die with zero”-workshop

Vi kommer inte lite på det i avsnittet (lite mer i nästa) men jag har under ett tag tänkt på att det vore värdefullt med en “Livsplan / Die with zero”-workshop där man tittar på sin ekonomi historiskt men framförallt även framgent.

När jag jobbade med några finansiella rådgivare så gjorde vi nämligen en “ekonomisk livsplan” där vi simulerade klientens ekonomi från idag och fram till hen var 100 år. I och med Bill Perkins bok så upplever jag det än mer aktuellt (i alla fall för mig själv) att simulera min ekonomi och försöka få svar på frågor såsom:

  • Hur mycket pengar behöver jag? (totalt belopp, belopp per månad, avkastning, spara idag för framtiden etc)
  • Ligger jag före, på eller efter den planen?
  • Hur mycket pengar kommer jag dö med som det ser ut nu?
  • Kommer jag ha råd att ge bort X / köpa X / uppleva X?
  • Skapa den där tidslinjen med hinkar med upplevelser som Perkins pratar om

Men handen på hjärtat så handlar det lika mycket om att med hjälp av det rationella försöka kunna slappna av att det “ekonomiskt kommer lösa sig”. För emotionellt, utifrån en pengaaspekt, så upplever jag nu som en av de jobbigare tiderna med tanke på osäkerhet kring räntor, energipriser, inflation och allt annat som pågår.

Jag har inte allt klart än, men om du tycker att ovan låter spännande, fyll gärna i en intresseanmälan nedan (du förbinder dig inte till något):

PS. Jag kan även rekommendera läsa följande trådar i forumet:

Kom igång och börja investera! Digital workshop under två kvällar i en vecka. Läs mer. Läs mer

Bläddra i det tillhörande bildspelet

Under inspelningen av det här avsnittet använde vi ett bildspel. Du kan bläddra genom bildspelet om du vill få en snabb överblick över innehållet. Du kan även bläddra genom det i samband med att du lyssnar på avsnittet som podd.

Följ diskussionen i RikaTillsammans-forumet

I RikaTillsammans-forumet finns det en specifik tråd där vi diskuterar det här avsnittet. Följ diskussioen i tråden:

I forumet kan du även ställa en fråga, få svar, hjälpa andra och träffa likasinnade. Välkommen. 🙂

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Transkribering av hela avsnittet

Jan: Varmt välkommen, idag är det dags för avsnitt 261. Jag deklarerade förra veckan att nu skulle allt bli som vanligt och sen gick jag och fick covid.

Caroline: Den som klarade sig bäst är vår 11 åring som fick lite kli i halsen, både du och jag ville skjuta oss för vi hade så ont i huvudet.

Jan: Dagens avsnitt har typ titeln ”Dö med noll på kontot”, det är en diskussion utifrån boken ”Die with zero”.

Caroline: En bok av Bill Perkins.

Jan: Det är en amerikan som för två år sedan släppte denna bok ”Die with zero – getting all you can from your money and your life”. Jag har haft denna på läs listan och så bläddrade jag i forumet så var det någon som tipsade om att göra ett avsnitt kring denna bok.

Bill Perkins verkar vara någon sådan här naturgashandlare. Han har jobbat sig upp på WallStreet och flyttade till Dallas och nu förvaltar han någon hedgefond. Det som jag gillar är att om man går in på hans hemsida diewithzerobook.com så har han ett två minuters videoklipp där. Den handlar om Jane, Jane har ett bra jobb, hon sparar till pension. Hon går i pension och ägnar sig åt sin hobby och reser lite, Jane dör med majoriteten av sina pensionspengar kvar…pengar som inte längre har något värde för henne.

Vore det inte bättre om hon använt sina pengar på ett annat sätt?

Caroline: Det är fantastisk storytelling, det är säkert en sådan här rädsla man kan ha. Jag får känslan av att så ska det fan inte gå till.

Jan: Perkins ser detta som ett optimeringsproblem. Hur optimerar man då värdet på pengarna under livet? Han har ett antal principer som jag tänker att vi ska prata om. Som vanligt vill jag säga ett stort tack till vår Community på Patreon som gör det möjligt att ha de här avsnitten i stället för att ha in någon reklam. Vi är djupt tacksamma. Vill man sponsra oss gör man det på Patreon där man även får extra material.

Kom igång och börja investera! Digital workshop under två kvällar i en vecka. Läs mer. Läs mer

Maximera dina positiva livsupplevelser

Jan: Bill Perkins pratar om att målet handlar om att maximera dina positiva livsupplevelser. Han skriver så här:

” Death wakes people up and the closer it gets, the more awake and aware we become. When the end is near, we suddenly start thinking, what the hell am I doing? Why did I wait this long? Until then, most of us go through life as if we had all the time in the world.”

Om du hade dött imorgon hade du gjort de sakerna du har planerat? Då kanske svaret är nej. Då kanske det är tillfälle att stanna upp och se vad man hade velat göra i stället.

Caroline: Fortsättningsvis skriver Perkins så här:

” Everyone’s health generally declines with time, and sooner or later we all die, so the question we all must answer is how to make the most of our finite time on earth”.

Jan: Det är mycket fokus I boken på hälsa. Om du dör och har en miljon på kontot var det då värt alla de extra timmarna du jobbade för att ha den miljonen? Använder du din tid och energi på det bästa sättet? Som ingenjör kan man se det som ett optimeringsproblem – hur kan man maximera livsupplevelsen samtidigt som man minimerar onödigt slöseri?

Caroline: För var det nog rätt fint att lämna efter sig en summa till de efterlevande.

Jan: Ja det är det väl fortfarande?

Caroline: I min klick pratar vi inte om att det är fint att lämna efter sig utan mer att man ska leva ett bra liv nu.

Jan: Jag tror inte att alla är så men jag upplever definitivt ett skifte.

Caroline: Ja och att man själv ska få njuta av pengarna.

Det bästa sättet att använda vår livsenergi på

Jan: Grundfrågan i det här optimerings problemet blir, Vilket är det bästa sättet att använda vår livsenergi på innan vi dör? Svaret bygger på ett antal principer. Vissa upplevelser mår man bättre av i olika perioder av sitt liv – t.ex är det svårt att åka vattenskidor när man är 90+.

Det har jag börjat uppleva redan nu, att vissa saker som du och jag har tänkt kan vi känna att nej det orkar vi inte. En av principerna är att det finns en tidsaspekt på upplevelser.

Mängden pengar som vi tjänar är sannolikt mer i framtiden men om vi då kommer tjäna mer pengar i framtiden, då blir det också konstigt att vara rädd för att använda pengar idag.

Caroline: Varför tänker du att man kommer tjäna mer pengar i framtiden?

Jan: Om man har investerat så är det ränta på ränta principen. Tricket är att försöka hitta de upplevelser som gör en lycklig och försöka använda pengarna på de upplevelserna.

Man tänker att det gör jag sen men det man glömmer bort är att när man väl är 65 år så kanske man inte är så sugen på att göra vissa av de sakerna.

Efter gymnasiet åkte några kompisar till Sydostasien och backpackade och jag skulle i stället direkt börja på universitetet, jag tänkte att jag gör det där sen. Idag är jag 41 år och den där redan har inte blivit av. Idag är det för sent för jag skulle aldrig bo på ett vandrarhem med 18 åringar.

Caroline: Man kan väl åka dit ändå fast man bir på ett bra hotell`

Jan: Då blir det något helt annat, idag är jag för bekväm.

Ska jag köpa denna skjorta för 5 timmar av mitt liv?

Jan: Många pratar om ”Bucketlists”där Bill Perkins menar att man i stället ska göra olika hinkar för olika åldrar. Vad vill du göra som 40 åring, vad vill du göra som 50 åring?

Caroline: Sådant kan man ju inte veta heller.

Jan: Man kan ju lista ut vissa grejer, vi kommer till det. Skidåkning är en sådan grej, det är rimligare att vi gör skidåkning de kommande 15 åren än att vi först pausar skidåkningen i 15 år och gör det när vi är 60 år i stället.

Caroline: Visst är det så. Det är otroligt lätt att gå till det där att man måste spara pengar nu och dra in på saker nu.

Jan: Perkins berättar om perioden i hans liv då han har det här skitkassa jobbet och hur han lyckats spara pengar trots riktigt dålig lön. Han får en utskällning av sin chef. Perkins skriver:” I was taking money away from my starving younger self, to give to my future wealthier self”.

Han fortsätter på resonemanget i ”Your money or your life” av Vicki Robinson & Joe Dominguez som introducerade ”livsenergi”. Han skriver:

“The book contended that your money represents life energy. Life energy is all the hours that you’re alive to do things — and whenever you work, you spend some of that finite life energy. So any amount of money you’ve earned through your work represents the amount of life energy you spent earning that money”.

Det är därifrån manga påstår att hela FIRE rörelsen kommer ifrån. Om du tjänar 200 kr i timmen och köper något för 200 kr så är det en timme av ditt liv som du gett bort för prylen.

För många är det ett ganska mindblowing resonemang, ska jag köpa denna skjorta för 5 timmar av mitt liv när jag kunde varit 5 timmar ledig i stället? Man går från timlön till energi till tid, i stället för att titta på saker i kronor så börjar man titta på saker i tid.

Caroline: Det är ett självpiskeri.

Jan: Perkins är noga med han gillar resonemanget men att det inte är det som är hans poäng. Ditt liv är summan av dina upplevelser. Många av de upplevelserna man har i livet ger mer avlastning i form av minnen. Man investerar i sina upplevelser.

Du är summan av dina upplevelser.

Caroline: Perkins skriver så här:

” Start actively thinking about the life experiences you’d like to have, and the number of times you’d like to have them. The experiences can be large or small, free or costly, charitable or hedonistic. But think about what you really want out of this life in terms of meaningful and memorable experiences”.

Det är roligt att det kommer ifrån en ingenjör som ska lösa ett optimeringsproblem för det är en djup fråga.

Jan: Detta är en superbra grej att pausa och fundera på. Han fortsätter med att skriva:


“The main idea here is that your life is the sum of your experiences. This just means that everything you do in life—all the daily, weekly, monthly, annual, and once-in-a-lifetime experiences you have—adds up to who you are”.

Detta blir att hård dra det. Du är summan av dina upplevelser. Hur samlar jag på minnen eller anekdoter? Man kan göra en fotobok. Man har haft upplevelsen och sen fått minnesavkastningen när man går igenom det albumet.

Caroline: Han fortsätter genom att skriva:

” When you look back on your life, the richness of those experiences will determine your judgment of how full a life you’ve led. So, it stands to reason that you should put some serious thought and effort into planning the kinds of experiences that you want for yourself.

Without that kind of deliberate planning, you’re bound to just follow our culture’s well-trodden, default path through life—to coast on autopilot. You’ll get to your destination (death) but probably without having the kind of journey you would have actively chosen for yourself”.

Jan: Han avslutar med ett Carson Downtown Abbey citat: “The business of life is the acquisition of memories. In the end that’s all there is”. För mig blir detta ganska djupt.

Man behöver hitta balansen

Caroline: Jag börjar fundera på vad jag skulle vilja vara med om. Det behöver inte ens vara jättestora grejer som man vill vara med om, det är nog en känsla man vill uppnå.

Jan: I sommar har vi planerat att vi skulle åka till Paris och jag har varit ganska osugen.

När jag läste boken så skiftade jag perspektiv, detta kommer vara ett minne för oss som familj.

Caroline: Vad vill du ska hända i Paris egentligen?

Jan: Jag vet inte men jag har inte tänkt på det i form av en investering i upplevelser. Spelet att samla på livsupplevelser är roligare än spelet samla på pengar och dö.

Caroline: Ja absolut. Nu när jag är förälder är det inte lika viktigt vad jag får för upplevelse som vad mina barn får för upplevelser.

Jan: Det kommer ett kapitel sen om barn. Dina barns barndom är upplevelserna de har med sig från sin barndom, vilka upplevelser vill du att dina barn ska ha från sin barndom?

Man behöver hitta balansen, någonstans passerar du gränsen för vart du får ut mer, genom att hänga med barnen eller att vara ute och jobba för att tjäna mer pengar för att barnen ska ha ett arv.

Caroline: Man vill gärna ha minnen med sina föräldrar tror jag.

Jan: I vår familj hänger du mycket mer med barnen än vad jag gör så barnen kommer ha mycket fler minnen med dig än vad de har med mig. Jag har känt att det är okej för de kommer ha ett hus de kan bo i, jag fattar att det låter dumt eller till och med lite tragiskt.

På Patreon får du exklusivt extra-material, konkreta börstips och avsnitt utanför bloggen. Läs mer. Läs mer

Vad är viktigt egentligen?

Caroline: Vad tar du med dig från de tankarna då? Vad vill du göra?

Jan: Jag vet inte, någon måste jobba och dra in pengar.

Caroline: Om du lyssnar på det här och känner igenom dig får du gärna kommentera.

Jag tror inte att det är super ovanligt att föräldrar känner att de har en stor plikt gentemot familjen och där lägger man mer tid på jobb än att hänga med sin familj.

Jan: Men vad är viktigt egentligen då? Vi hade inte behövt ha ett sådant stort hus som vi har. Då känner jag att barnen kommer ha en fattig uppväxt, så går mina tankar.

Caroline: De hade inte upplevt det så.

JB; Jag hade tyckt att barnen har en fattig barndom och jag fattar att det är jättedumt att tänka så. En annan sak som jag tyckte var tuff som Perkins skriver är att ” You retire on your memories”.

Caroline: Ja han skriver:

” That was when I realized that you retire on your memories. When you’re too frail to do much of anything else, you can still look back on the life you’ve lived and experience immense pride, joy, and the bittersweet feeling of nostalgia”.

Jan: När du blir riktigt gammal och du inte kan göra något nytt ja då blir det på de minnena man går i pension.

Caroline: Jag tror att detta avsnitt kan vara lite tufft för att det är lite ”bittersweet” med alla de minnena som är ditt liv. Man måste bara acceptera att det är så det är så att man inte tycker illa om det. Man är kanske inte alltid ung hela livet, det är lite ”bittersweet”.

Jan: Man har tid att fundera på vilka minnen man vill ha framgent och kanske planera lite mer.

Caroline: Är det de vi kommer komma till? Du pratade om de olika hinkarna i de olika perioderna av sitt liv.

Jan: Det handlar om vad man vill ha för upplevelser och att man inte ska skjuta upp dem. Vore det inte bättre att använda en del av pengarna man tänkt spara nu i stället medan man är frisk, medan man orkar och kan få en bättre avkastning på sin upplevelse för att man är frisk.

Kvantifiera din upplevelser

Jan: Perkins förslag är att man ska göra en graf där man sätter upplevelser på y-axeln och sen sätter man år på x-axeln. Han är ute efter att kvantifiera de här upplevelserna.

Man kan gå igenom sitt år och se vilka upplevelser man har haft och vad som har varit roligt. Detta kommer att öka för att du på år kanske 5 så får man minnespoäng där man minns en tidigare upplevelse.

Caroline: Saker man kan prata om och minnas?

Jan: Ja.

Caroline: Avkastningen på upplevelserna är minnen då?

Jan: Ja för att du får energi på dem. Då borde man se en ränta på ränta effekt. Perkins har rekommendationer kring ”start early” vilka är:

” Remember that “start early” is right now. Of those experiences you thought about earlier, think about which ones would be appropriate to invest in today, this month, or this year. If you’re resisting having them now, consider the risk of not having them now.

Think about the people you’d like to have experiences with—and picture the memory dividends you stand to gain from having those experiences sooner rather than later. Think about how you can actively enhance your memory dividends. Would it help you to take more photos of your experiences? To plan reunions with people you’ve shared good times within the past? Compile a video or a photo album?”.

Det kanske är värt att göra det där fotoalbumet eller redigera den där videon. Det gäller med samma regler som vid investeringar, det är upplevelser och du investerar i dem. Du kan få avkastning från dem och börja idag.

Sikta på att dö med noll kronor

Jan: Hans lösning på det här optimeringsproblemet blir att sikta på att dö med noll.

Caroline: Han skriver:

” If you spend hours and hours of your life acquiring money and then die without spending all of that money, then you’ve needlessly wasted too many precious hours of your life. There is just no way to get those hours back. If you die with $1 million left, that’s $1 millions of experiences you didn’t have. And if you die with $50,000 left, well, that’s $50,000 of experiences you didn’t have. No way is that optimal”.

Jan: Särskilt om du räknar om det i timlön och arbetade timmar. Hur många timmar var det som jobbades i onödan?

Caroline: Precis. Fortsättningsvis skriver Perkins:


“If you don’t want to squander your life energy, you should aim to spend all you money before you die. […] So to me it makes perfect sense to want to die with zero. Not to reach zero before you die, which would leave you high and dry, but to have as little as possible left unused for all the time and energy you spent working to earn that money.

Jan: Tittar du på det som Franco Modigliani gör med hans “Life-Cycle Hypothesis”, om man tittar på det som superrationella ekonomiska människor som bara maximerar sin egen nytta så skriver han att “Wealth will decline to zero by the time of death”.

Annars har du en massa pengar kvar som du inte fått någon användning för. För mig är det en irrationell rädsla att jag vill ha så mycket pengar.

Uppleva allt man vill men inte vara vårdslös, hur?

Caroline: Det är roligt att han använder sig av ordet ”Life energy” som då används av FIRE rörelsen. Han säger att man inte ska lägga några pengar på hög fast det är exakt vad den rörelsen gör för att sedan bestämma mer över sin egen tid. Det är lite ironiskt.

Jan: Median förmögenheten ökar för många med åldern, att man blir rikare och rikare. Det är snarare en kurva som stiger hela tiden över tid och inte en som minskar vid pension.

Om man är 75 år och har en ökande median förmögenhet, vad väntar de på? Det blir en irrationell grej att spara.

Caroline: Känslor är irrationella. Man kan absolut undersöka sina irrationella känslor och om de hjälper en. Hur ska man nu göra för att få uppleva allt det man vill men inte vara vårdslös? Jag vill inte vara vårdslös men ändå få uppleva allt man vill.

Jan: Vi kommer till det.

Go-go years, slow-go years och no-go years

Jan: Det finns ett tips om hur man delar upp pensionsplaneringen i tre grupper, go-go years,
slow-go years och no-go years. När man går I pension så har man go-go years där man reser och gör andra grejer, sedan blir det slow-go years där man inte pallar då blir 7 dagar för länge att vara borta. Sedan har man no-go years där man inte pallar om man ska behöva anstränga sig och gå utanför kvarteret så orkar man inte.

Vissa grejer kunde jag innan säga att det där gör jag sen men nu pallar jag inte. Det blir att man hittar på ursäkter.

Caroline: Varför gör vi det egentligen?

Jan: För att man blir bekväm och att man inte tar hänsyn till den där åldern. Man smygs in i den där åldern och så blir det bara naturligt. Man kanske tänker att man kan ha trevligt här, toleransen förändras. Tillbaka till din tidigare fråga, hur gör man? Perkins svar är:

” Use all available tools to help you die with zero”.

Han rekommenderade en site som heter longevityillustrator.org där man kan gå in och trycka in hur gammal man är, kön, vilken hälsa man har. Då får man en sådan här graf som jag visar nu där man ser sannolikheten för att man lever. Man kan räkna på det här för sin pension.

Caroline: Det kan man men det är lite trubbigt.

Jan: Man behöver räkna ut att man har finansiering tills man är 85 år, jag behöver inte räkna på 100 eller 110 år.

Man kan börja planera för att pengarna ska ta slut vid 85 år för även om mina pengar tar slut vid 85 år så har jag pension.

Caroline: Man får ju jobba för att man har en bra hälsa då. Det verkar spela riktigt stor roll för att man ska få ett så långt liv som möjligt.

Jan: Missköter man sin hälsa behöver man inte spara lika länge då.

Amortera mer på huset eller uppleva fler saker?

Caroline: Vi vill inte kännas vid vår död.

Jan: Blir det jobbigt för dig?

Caroline: Ja. Jag tror nog fortfarande att jag inte ska dö. Det är väldigt jobbigt att veta det, jag har inte kommit till insikt om det än. Jag tror att det är viktigt för att göra de saker man vill. Det gäller att planera de saker man vill göra tillsammans med andra människor tror jag.

Jan: Skidresorna kanske ska klustras nu. Barnen kanske inte behöver få två miljoner i arv utan det kanske är bättre att vi lägger de två miljonerna på att göra saker ihop. Detta är ett konstigt sätt att tänka men samtidigt skönt.

Ska man amortera extra på huset för att räntorna kommer gå upp eller ska man ta pengarna och åka skidor?

Caroline: Jag fattar men där måste du ställa två känslor mot varandra.

Jan: Om jag tar målet och maximerar livserfarenheten och jag ska dö så är det klart att åka på resa med barnen är viktigare än att amortera ner huset.

När jag står här och nu och är rädd att räntan ska gå upp så skiter jag i barnen och resan, då vill jag amortera och gömma mig under en jordhög.

Caroline: Jag förstår. Det är de som är poängen, hur gör man för att ha det balanserat.

Jan: Då får man räkna på det.

Caroline: Jag tror ändå att man kan hitta balansen.

Jan: Jag känner mig helt fucked up just nu.

Caroline: För att du står mellan att amortera mer på huset eller uppleva fler saker?

Jan: Ja.

Caroline: Nu har du läst den här boken och du har fått ett annat perspektiv, att man också behöver uppleva saker. Det kanske tar tid innan du hittar den här balansen.

Få de senaste artiklarna och bästa tipsen till din mejlkorg!

Nyhetsbrevet är kostnadsfritt, kommer en gång i månaden och i välkomstbreven får du våra bästa guldkorn.

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Många sparar mer än vad de behöver

Jan: Ska vi ta det sista här. Perkins säger att vi är irrationella kring döden.

Caroline: Ja han säger så här:

”The human brain is wired to be irrational about death. People avoid the subject of death, they behave as if it’s never coming, and too many don’t plan for it. It’s just some sort of mystery date in one’s future when we expire.
This kind of blanket denial explains why so many people are willing to spend tens or even hundreds of thousands of dollars to prolong life for just a few more weeks.

Think about it: That’s money that they spent years or decades working hard for. They gave up years of their life while healthy and vibrant to buy a few extra weeks of life when they are sick and immobile. If that’s not irrational, I don’t know what is!”

Ja vad är det för liv man har då, man har lagt undan pengar när man hade kunnat uppleva något för dem.

Caroline: Han fortsätter med följande:

“But here’s the problem: People are irrational about death even when they are not close to death. That’s why they have outsize fears of running out of money before they die—big enough to compel many people to oversave for the distant future and, as a result, fail to enjoy their present as much as they could. But death and deterioration are real for everyone, so the date of your death in the future should affect what your behavior is now”.

Jan: Jag känner mig träffad kring ” oversave for the future”, jag sparar mer än vad jag behöver.

Caroline: Perkins fortsätter:

“Think of it one step at a time, starting with the most extreme case: If you knew that you were going to die tomorrow, your behavior and activities today would obviously change, maybe even taking a 180-degree turn. Now take it down just a notch: If you were two days away from death, your behavior and activities would change a little differently, but they’d still be dramatically different than if you had 50 or 75 more years to live”.

Jan: Om man tanker på att det kommer ett dödsdatum så kanske det gör att man gör saker annorlunda. Jag tänker att vi ska runda av här.

Caroline: Ja vi fortsätter nästa vecka.

Jan: Då tror jag att vi ska prata lite om det här med arv, att dö med noll innebär att du ska ge arvet till barnen när de kan ha mest glädje av det. Det är mycket bättre att ge bort arvet till sina barn när de är mellan 26–35 år. Det hade varit roligt att få höra vad du som lyssnat tänker på så skriv gärna i forumet. Ett stort tack!

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök