jag börjar närma mig en teoretisk FIRE och jag börjar känna att allt handlar om att nå den summan just nu.
Jag känner alltså att allt annat “fastnat” , köper inga prylar inga kläder knappt , semestern blir hemma.
Allt handlar om att nå FIRE summan och allt man köper/gör som kostar nått är ett hinder.
Är väl runt 6-12mån bort och hur närmare jag kommer ju mer snålar jag med allt. .
Vet inte riktigt vad det beror på men ju närmare jag kommer ju mer känner jag att allt ekonomiskt kretsar runt detta att snåla så hårt det går .
Börjar även blir lite “rädd” hur man psykologiskt kommer hantera detta i FIRE sen. . .man vill inte leva i en “bubbla” där ALLT hamnar om att snåla.
Min plan i FIRE är ju att ge mig en lön varje månad o sen göra slut på den.
Men hur hanterade ni andra sista åren/året innan FIRE…nån mer som känner att den sista tiden va “svår” och allt kretsar runt att nå den summan o kunna börja sitt nya liv. . .
Jag är också kring FI, men jag har inte upplevt något liknande. Nu påverkas ju förmögenheten mest av börsens rörelser, knappt alls av småändringar av nysparandet, så sparandet har snarare minskat i betydelse.
Jag försöker att internalisera faktumet att jag kan dö närsomhelst, och om jag då skulle satt mitt liv på paus då har jag i praktiken kastat bort månader och år av mitt liv… För ingenting.
Ja, det har gjort att jag blivit mycket mera “slösaktig” men jag känner också att jag faktiskt lever ett bättre liv än om allt bara hade kretsat kring att spara, spara, spara.
Jag misstänker (för jag är inte riktigt FIRE ännu) att ju mer extremt ens fokus är på FIRE och att spara, ju svårare kommer skiftet att vara från att gå från “uppnå FIRE” till att “leva FIRE”.
Försök ta det lite chill alltså. Inget fel med att spara och att försöka nå FIRE, men det får ju inte ta över allt.
När jag passerade FIRE-summan gjorde jag…ingenting. Jag lät det gå 2-3 år innan jag agerade. Under den tiden funderade jag på vad jag ville göra och dubbelcheckade mina siffror. Det fanns liksom inget i livet som gjorde att jag behövde göra något radikalt - det satt bara i mitt huvud.
Vilken typ av FIRE vill du ha? Hur mycket är du beredd att försaka för att nå just den varianten? Om du känner att du snålar mer än du vill och borde så kanske du ska sikta på FIRE lite längre bort istället?
För egen del så ville jag kunna leva det liv jag vill leva under uppbyggnadsfasen, övergången och nu också i FIRE. Inga direkta extravaganser men inte heller toksnålande. Om jag tycker att ekonomin inte håller för det liv jag vill leva så får jag väl extrajobba lite eller något för att höja medlen dit jag vill ha dem.
Jag tänkte en metafor likt att gasa uppför en backe för att nå toppen med tillräcklig fart för att kunna fortsätta framåt med samma fart för evigt.
Lr evigt och evigt. Tills stupet dyker upp i slutet
Min tanke/mål är egentligen att “ge mig en skälig lön” i FIRE som jag kan leva lite bättre på än jag gjort dom senaste 3-åren i “hårdspara fasen”
Sen är min FIRE period i10-11år fram till 65år (54/55år till 65år) den “viktiga fasen” , , ,och jag TROR att dom två första åren är nyckeln att se vilka nivåer man kan leva på o så vill man INTE ha en hård dipp på börsen första två åren. . .
Men det är svårt , hade en kollega som bara är ett år äldre än mig som gick bort för två veckor sen. .vad som helst kan hända. . .
Man vill ju ha pengar så man klarar sig till 100år men chansen är stor att man inte når dit. .
Har du kommit så nära är det bara en tidsfråga innan dina investeringar fyller sista beloppet till målet. Vad spelar det för roll om du når det om 6 månader eller 16 månader? Ingen alls antagligen. Andas o släpp det lite. Gå ut o stäng av datorn
Det är ju värt att tänka på att om du når ditt FIRE-mål precis på grund av en radikal börsuppgång så är det statistiskt större risk att drabbas av en nedgång tidigt under FIRE så då ska man nog vara extra noga med att se till att man har typ 5 års levnadsomkostnader som inte är börsinvesterade.
För min del var FI en konsekvens av de system jag bygger mitt liv på och när tanken på Fire började dyka upp var jag redan i mål.
Jag har inte ändrat något inför eller efter jag slutade arbeta. Hur jag styr mitt liv utgår ifrån prioriteringar och principer, fire passar bara in i det och den ekonomiska situationen var en konsekvens av de principerna.
Har du räknat på hur stor lön du kan ge dig själv om du nöjer dig med det kapital du har redan nu, respektive om du uppnår den siffra du tidigare har föresatt dig? Om pengarna ska räcka i 10 år antar jag att varje 120 000 kr i ytterligare sparkapital ger en tusenlapp mer per månad i ”lön”. Så om du inte har alltför snäva marginaler i din kalkyl så kanske annat än den förutbestämda siffran kan få styra dina beslut?
Förstår din känsla. Jag märker själv att jag lätt fastnar i samma tankar, men relativt snabbt inser jag att: “Vill jag leva i Sparta i 3 år?” Och svaret är givetvis: Nej. Det vill jag inte, eftersom jag vill kunna njuta av livet till FIRE. Precis som @jonhi säger, vi kan dö när som helst, så varför ska jag sätta livet på paus för något som kanske ändå inte inträffar?
Med andra ord, får man pausa när dessa stringenta tankar dyker upp och inse att livet varken är linjärt eller en självklarhet.
Det låter så dyster och tråkigt. Sluta att kolla börsen, unna dig prisvärd lyx. Du kan dö när som helst. Det kan jag med, men jag ångrar inte det jag använt pengarna till.
Jag har egentligen inte brytt mig så väldigt mycket om portföljens upp och nedgångar innan det faktiskt blev allvar. Nu när jag sitter med en stor summa som kan ge mig typ Fat-Fire är jag sömnlösare och ”snålare” än jag någonsin varit.
Det jag menar är att bara för att man uppnått en viss summa så är det inte bara att slappna av och börja spendera, snarare tvärtom.
Jag försöker dock medvetet öka min ”livsstilsinflation”
Nej det där är inte värt det!! Ge dig själv mer fickpengar varje månad och flytta fram FIRE.
Om du ger dig själv några tusenlappar extra varje månad påverkar inte det måldatumet nämnvärt.
Även fast du når FIRE summan behöver du inte sluta arbeta. Det är en skön känsla att uppnå ett mål men dagen efter blir det vardag igen.
Inget fel att se livet ur det perspektivet men vi har även lagt till att oddsen statistiskt faktiskt är större att vi i Sverige lever fram till närmare den genomsnittliga livslängden än dör avsevärt tidigare.
Alltså ha ett rikt liv både åren efter man börjat jobba och tiden efter man slutat jobba ända till man lämnar jordelivet. Precis som jag skrivit tidare är jag skeptisk till att alla alltid behöver mindre pengar efter typ 60 år eller efter pensioneringen vilket man verkar tro när man är yngre (gällde mig oxå…). T.ex kunna anlita byggare för renoveringar och reparationer, byta ut nödvändiga saker i hemmet, städhjälp, köpa utrustning när man hittat nåt nytt roligt man vill göra eller bara kunna köpa hjälpmedel och saker som är nödvändiga för att underlätta tillvaron.
Naturligtvis faller många fysiska aktiviteter bort när kroppen (och förhoppningsvis vettet) säger ifrån men så länge man är hyfsat frisk vill många fortfarande ha ett aktivt och rikt liv men kanske också med andra aktiviteter som många gånger inte är särskilt billiga. Alla kanske inte bara vill typ spela bridge eller mata duvorna i parken…
Det går att leva ett rikt liv och spara även under jobbfasen i livet om man bara lägger pengar på det som är viktigt och skänker glädje och aktivt väljer bort onödiga kostnader!
