Gäller nog att veta när man har “tillräckligt” och sedan inte lockas till mer. Styra sin längtan till aktiviteter inom budgeten. Annars kommer man aldrig komma ifrån känslan av att “snåla”.
Med eller utan passiv inkomst kommer det alltid finnas en bortre gräns för saker.
Elon Musk. Hade han inte haft klimatångest och rymdexpeditioner som hobby hade han varit FIRE för länge sedan.
Men är inte det också “jobbigt”? när datumet är LÅNGT bort så känns det inte gripbart o man får kanske panik att inte ha nog när det datumet infaller. .
När datumet är nära, säg under ett år bort så blir tiden dit en SEG resa o lätt att bara tänka “när jag väl når dit blir allt bättre” o tiden känns som den står still
Jag tyckte det var skönt med nedtrappning och att få tänka -det var sista gången jag behövde göra X.
Det är kanske ett personlighetsdag som spökar för dig? Jag tyckte att lite lagom mycket planering, mixat med att se fram emot det och att avsluta det jag lämnar snyggt, blev en bra mix.
Just idag är det 139månader till 65år. . .så summan jag har delat i 139 blir för tight. . 120-125 känns rimligt.
Sen “kanske” jag går ner till halvtid ett år bör då få en halvtidslön som jag kan leva på utan att spara eller ta från sparandet. . .men varje månad i halvtid blir ju en månad mindre att ta pengar från sparandet om man slutar helt
Haha just DEN tanken har jag ofta. . .just nu kom jag hem från företagets årliga “gala” och tanken va hela tiden…“undrar om det va sista gången jag gjorde detta” 
Ok! Ja, du verkar ju ha koll på dina kalkyler. Förstår att du både längtar och bävar. Själv slutade jag jobba ett fåtal år före 65, men kommer att komplettera min pension med sparpengar så länge jag lever och är frisk, för att få den månadsinkomst jag vill ha. Är väldigt nöjd med mitt beslut om tidig pension, även om det varit en del ekonomisk vånda också, när börsen dippat, först med invasionen i Ukraina och nu med Trumps tullar. Det har tagit ett tag att hitta rätt risknivå för mitt kapital. Men nu tror jag att jag har fått till det. Önskar dig lycka till!
Undrar du fortfarande? Jag visste. Jag tror att det är en viktig skillnad.
Det ligger mycket i detta. Mentalt är jag i “undrar”-stadiet medan ekonomiskt så vet jag att det jag har kommer att räcka.
Förtår din situation. Är själv en 5-10 år från fire. Men är sjukskriven med ungefär 12 tusen ut per månad. Även om jag inte sparar. Så undviker jag att ta ut pengar för att unna mig något.
Tror det överlag handlar om ekonomisk osäkerhet som gör att vi inte vågar handla något. Vi vill ha ekonomisk säkerhet så fort som möjligt. Där av att vi inte unna oss saker förän vi nått målet
Då är mitt tips nog bara att fokusera på processen från arbetsliv till FIRE-liv. Föreställa sig livet efteråt och “att säga farväl” till jobbets olika delar var toppen. Men som sagt, det är nog mycket ommöblering innanför pannbenet som många inte tänker på i sitt fokus på summan, placeringarna och uttagsstrategin.
Vi hade som mål att ha samma utgiftsnivå i FIRE och pension som när vi jobbade.
Då känns det ologiskt att späka sig den sista tiden innan FIRE.
Tror inte man blir lycklig utav tumma på allt bara för nå FIRE.
Köp de de känner du vill ha inom rimliga gränser och låt de ta några år till, alt hitta sätt att öka din lön eller omsättning.
jag håller med dig
Punkt två o framåt här känns vettigt. . är kanske så att man borde spendera MER nu INNAN fire när man har trygheten av en lön i ryggen
Buy These 5 Things BEFORE You RETIRE
När du är död gör det ingen skillnad ändå vad du upplevde eller inte när du levde, inget man kan ta med sig, så den aspekten borde vara helt ointressant.
Låter som du unnar dig att uppnå ekonomisk trygghet. Det är inte så pjåkigt, mer än de flesta lyckas med.
Det är väl ett sätt att se på det… Vilket logiskt leder till att inget man upplever har någon betydelse, så inte speciellt nyttigt enligt mig.
Bättre att försöka maximera livskvalitet på livet under den tiden man finns, alltså är det suboptimalt att snålspara utan det är bättre att hitta en balanserad tillvaro.
Självklart har det betydelse för dig under tiden du lever, men just kopplingen till att man potentiellt kan dö när som blir skev. Ju närmare döden man kommer desto mindre nytta/glädje får man ju av att ha upplevt saker.
Man ska såklart ha det gött även här och nu, men det kan man ju få just av att spara eller bygga upp något som (förhoppningsvis) gör livet bättre senare beroende på hur man är lagd. Något driver en ju till att välja att spara till framtiden.
Nu har jag ingen källa redo, men ska ju finnas belägg för att förväntan/att se fram emot ex. en resa eller upplevelse t.o.m kan bräda själva upplevelsen i sig och att man därför ska dra ut på det. Tror många känner igen sig i det i många sammanhang.
Om det gäller mer vardagliga saker blir man snabbt van efter en viss miniminivå, bättre att inte lyxa till det för ofta.