Väldigt bra och igenkännbar beskrivning för mig som är 30 år och har genomfört en liknande resa.
Det som slog mig när jag läste var hur mycket av konflikten egentligen handlar om timing, snarare än rätt eller fel val. Två fullt rimliga livsstrategier krockar samtidigt: trygghet/frihet å ena sidan, utveckling/ambition å andra. Jag upplever att många av oss som är högpresterande och ekonomiskt intresserade hamnar just här runt 30–40. Man har byggt upp kapital, kompetens och möjligheter – men ännu inte riktigt bestämt när man ska använda dem. En tanke som hjälpt mig är att släppa idén om att livet måste optimeras linjärt. Det behöver inte vara “antingen karriär nu och familj sen” eller tvärtom. Det går att jobba intensivt i vissa perioder för att skapa valfrihet, och sedan medvetet trappa ner när livet kräver mer närvaro.
Jag har själv startat en tråd här på forumet där jag samlar tankar kring just detta – timing, FIRE, familj och hur man designar livet snarare än maximerar siffror. Tar gärna fler perspektiv där också, särskilt från andra som befinner sig i samma livsfas. 30 år, ekonomiskt fri - skriver bok. Vill ha era perspektiv
Som direkt svar på din fråga: Jag började se på tiden annorlunda, inte på ett linjärt sett där en dag när du är 28 år är likvärdig och utbytbar mot en dag när du är 68 år. Jag insåg att det är “icke optimalt” att arbeta och spara alldeles “för mycket” under 30-årsåldern när livet är på sin höjd och barn kommer in i bilden. Att man kan ta det lugn i mitten av sitt liv, för att sedan jobba mer intensivt igen när man är lite äldre. Förutsätter naturligtvis att ekonomin tillåter det, vilket det verkar göra i ert fall.