Jag fyller snart 28, känner mig lite vilsen, och skulle gärna vilja diskutera min situation med er. Vill gärna ha tips och livsråd!
Lite bakgrund:
Jag är en högpresterare som har svårt att göra något ”lagom”. Jag har klättrat snabbt i karriären efter min civilingenjörsexamen och har en hög lön på ca 70k/månad. Jag gick dock in i väggen för 2 månader sedan och är nu sjukskriven på halvtid. Jag äger en bostadsrätt tillsammans med min sambo, och vi har båda ca 2 miljoner var investerat på börsen. Vi gillar att leva ett enkelt liv och har en sparkvot på nästan 60%, men lägger gärna pengar på boende, resor och upplevelser. Mina största hobbies, utöver att resa, är att läsa och vara i naturen.
Jag har intresserat mig för FIRE under flera år, mest drivet av ett trygghetssökande och en önskan om att inte vara beroende av ett jobb. Min sambo är lika intresserad som mig av att bygga en pengamaskin, men däremot ointresserad av att sluta jobba. Vi vill få barn inom 1-2 år, och jag tror att jag då kommer vilja trappa ner och vara hemma länge med barnen. Samtidigt har jag ett stort inre driv och en önskan om att både utvecklas personligen och bidra till samhället på ett meningsfullt sätt.
Jag älskar att läsa trådar och lyssna på RT-avsnitt som berör den emotionella sidan av pengar, och jag funderar mycket på hur jag vill designa mitt liv. Problemet är att jag inte kommer fram till ett svar. Diskuterar såklart även detta ofta med min sambo, men han är mer en ”ta det som det kommer”-person, medan jag känner att jag slösar bort livet om jag inte har en plan. En del av mig vill flytta ut på en gård på landet, fokusera på familjen och inte jobba på ett kontorsjobb en dag till i mitt liv. En annan del av mig vill göra allt – starta eget, fortsätta göra karriär, bygga en förmögenhet och kunna njuta av pengarna.
Hur kom du fram till vad du vill göra med (och i) ditt liv? Vad önskar du att du visste, eller gjorde, när du var i samma livsfas som mig?
Jag fyller 50 i år och har då arbetat 26 år. Jag tror det är viktigt att du inte tror att du skall designa hela livet när du är 28. Du har massor med tid kvar och mitt råd skulle vara att bryta ner dina mål till ett som du och din partner sedan fokuserar på under närmast 1-2 åren. Om du blir rastlös över att livet försvinner iväg så är mitt råd att prova att byta arbete för att komma vidare i karriären. Undvik att FIRE skall vara målet med ditt liv. Resan dit skall fyllas med upplevelser, barn, hus och karriär. Före egen del så har min framgång i livet mer handlat om att vara lyhörd för möjligheter än att jag har planerat flera år i förväg vad jag skall göra. Personligen hade jag ingen aning om att jag skulle vara där jag är idag när jag var 28.
Tack! Väldigt intressant inlägg. Jag är helt öppen för att spara mindre och lägga ännu mer pengar på större resor och upplevelser, kanske framför allt nu innan vi får barn. Där är det snarare tiden (dvs antal semesterdagar) som är den begränsande faktorn. Annars har jag svårt att komma på något som jag skulle vilja spendera pengar på just nu – och då känns det bättre att spara inför framtiden.
Här sätter ni båda huvudet på spiken. Jag försöker verkligen att lyssna på kroppens varningsklocka, och funderar på att börja jobba mindre redan nu. Jag tror dock att det blir svårt i den yrkesroll jag har idag, så då behöver jag eventuellt byta karriärbana och gå ner i lön. På grund av min personlighet så vet jag också att jag kommer ha svårt att begränsa jobbet. I en 80% roll skulle jag ändå jobba 100%, och då känns det dumt att inte få betalt för det. Därför har jag (fram till min utbrändhet) tänkt att jag köttar på i ett antal år, uppnår någon slags FIRE, och sedan trappar ner fullständigt eller börjar syssla med något helt annat (typ bli brevbärare som Farbror Fri). Men jag inser nu att det nog inte är helt hållbart för mig.
Haha, du låter som en mindre dampig variant av mig
Bli frisk till och börja med, det är absolut bästa return on investment just nu.. och för att besvara din fråga jag har ingen aning vad jag vill göra, tar det som de kommer och vad som känns bra för stunden. Är man tillräckligt nyfiken över allt möjligt så kommer det dyka upp en möjlighet någongång och då vill man va redo Är alltså i samma ålder som du.
Det går inte att komma fram till “vad man vill gör med sitt liv”. För de ändrad hela tiden. Fråga dig vad du vill just nu, och jobba för det. Plan några år fram i tiden räcker.
När jag var tonåring ville jag jobba i modeindustrin Landade ett drömjobb som mönsterkonstruktör direkt efter gymnasiet (pluggade mode och design). Efter 3-4 år hatade jag att var anställd på 8-5 jobb. Ville leva super enkelt/fattigt vara hemmaförälder och ha massor av barn. Men att bara ta hand om barn var DÖTRIST. Startade ett litet hobbyverksamhet för att kunna jobba på kvällen när barnet sov. Blev glad när jag blev av med jobbet pga konkurs. Flyttade ut på landet och startade eget på gården för att ge mig själv ett kul deltidsjobb och mycket tid med barnen. Företaget började fungera och jag anställde. Plötsligt hade jag skapat något större än bara ge jobbtill mig själv. Nu vill jag plötsligt tjäna massor av pengar, växa företaget och leva livet söta dagar.
Är 38 år. Misstänker att jag kommer ändra mig om några år igen och slå in på helt nya vägar. Och det är helt okej. Det funkar jättebra bra att kämpa stenhårt för sitt mål, njuta av det och sedan vilja ha något annat.
Jag läser detta och känner igen mig i MASSOR av det du skrivit om dig själv (och håller med om att de “emotionella” avsnitten är extra intressanta). För mig har det tidigare varit en trygghet att ge 110% i allt jag gör, och jag tänker att du kanske känner samma sak(?). Jag vill därför föreslå detta: Akta så du inte väljer bort något på grund av rädsla.
Det är stor skillnad mellan att inte våga höja sin röst, och att kunna gapa men ändå välja att vara tyst.
Eller i detta fall:
Det är stor skillnad mellan att jobba hårt för att det känns ovant/läbbigt att “ta det lugnt”, och att jobba hårt för att man vill att det ska prioriteras framför allt annat just nu.
Att pröva att göra något annat, eller t.ex. låta andra prioriteringar än jobb ta mer plats ett tag kan kanske vara det du behöver för att få bättre förståelse för vad du vill göra framöver/ hur du vill att livet ska se ut i framtiden. I och med att du enligt egen utsago är högpresterande och har svårt för att växla ner, kanske detta är ett bra tillfälle att öva på att låta andra prioriteringar än jobb ta mer plats.
Eller iallafall pröva att ta ett annat jobb. Du klarar dig ju på 40% av din nuvarande lön! Kan det vara värt att pröva något nytt även om du inte kan sparar lika mycket på ett tag?
Spontant känner denhär 24 åringen också att du förmodligen kommer kunna ägna mycket tid åt dina barn (iallafall något/några år) eftersom du
Kan leva på 40% av din nuvarande lön,
Förmodligen samarbetar ekonomiskt med din partner
OCH har ~4milj sparat i hushållet.
Vad mer behöver du egentligen innan du tar ut föräldraledighet och/eller tar tjänstledigt 1-2 år med barnen? (Och sen fortsätter jobba och låter dendär förmögenheten växa vidare?)
Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv, men jag håller på och tar reda på det genom att göra detta:
Jag väljer ett alternativ och kör med det tills jag är helt säker på att det inte känns rätt.
I mitt fall har jag valt att jobba som lärare även om jag har många andra idéer och saker som intresserar mig samtidigt.
Det är inte slösad tid att stanna på ett ställe tills man är säker på att man vill därifrån. Å ena sidan hade man kunnat lämna förhållandet eller arbetsplatsen tidigare om man vetat att det var fel. “Åh nej! Jag har slösat så mycket tid!” Kanske man tänker då. Men jag tror att annars snabbt hamnar i ett mönster där man hoppar från sak till sak och känner sig aldrig säker på något beslut alls.
Det är som att snabbt doppa tån i en massa olika jacuzzis och med din infon avgöra ifall man gillade temperaturen, mängden bubblor och hur man satt i badet. Du vet ju inte än för du har ju bara doppat tån, ge det en ärligt chans! Sätt dig och känn efter!
Hoppas det hjälper och att du får många bra tips. Lycka till
OK, du är klar med Steg 1: “Prestera”.
Du har visat med all önskvärd tydlighet för dig själv och andra att du kan prestera på hög nivå, såväl i karriären som i ekonomin.
“Prestera”-fasen är en viktig grundläggande del för att kunna ta nästa steg, men akta dig för att tro att det är rätt i alla lägen eller bundet till din personlighet. Det kan kännas så för att du antagligen varit där hela ditt vuxna liv och kanske även som tonåring.
“Prestera”-fasen handlar om sådant som att visa framfötterna, vara villig att ta på sig ansvar, vara lojal med överordnade, inte låta något falla mellan stolarna, lösa kriser, osv.
Problemet med detta är att det är ohållbart i längden. Du har bara en viss tid per dygn, och någonstans går en gräns där det helt enkelt inte går att ta mer ansvar, lösa fler brandkårsutryckningar etc. Ju mer du löser, desto mer lutar sig dessutom systemet mot dig och processen eskalerar.
När programmet “Prestera” har nått vägs ände, måste man ta nästa steg och börja jobba med ett nytt program: “Selektera”.
“Selektera” handlar om att välja och välja bort - framför allt det senare. Att säga nej till uppdrag och ansvar och att göra det av goda skäl. Den enkla tumregeln “ja till allt som tar mig framåt” måste släppas. Du presterar på en hög nivå, men din tid, energi och fokus är uttömbara resurser och måste förvaltas med omsorg. Rätt allokering av dina resurser blir viktigare än att trycka in en jobbtimme till.
Utmaningarna i omställningen är att byta program när du är van vid “Prestera” sedan många år.
att gå från att säga ja till allt till att säga nej till mycket
att säga nej till mer ansvar om inte förutsättningarna är rätt
att inte alltid vara lojal mot överordnade, utan lite obekvämt sanningssägande
kanske svårast: att ibland låta saker falla mellan stolar eller rinna ut i sanden utan att du plockar upp det.
Wow wow wow.. chilla, du är bara 28 ffs.. med 70k i månaden…
Ni har en fantastisk ekonomi och alla förutsättningar. Ta den här sjukskrivningen som ett tecken på att fokusera på nuet, andas lite. Precis som du är inne på.
Boa in er och försök ha några härliga småbarnsår.
Sanningen är att det bara är ett väldigt litet fåtal individer som tidigt i livet vet exakt vad de vill och jobbar mot det, de flesta människor är mer utforskande. Det finns inga rätt eller fel, sökandet är för många hela livet..
Bra där, perfekt läge att skaffa barn om det ändå är planen inom kort och skifta fokus.
Alternativt om ni inte hunnit resa och njuta av livets goda. Använd 500’ av de 4000’ och ta semester/tjänstledigt och gör något roligt. Hur en bil och dra ner till Italien två månader eller vad ni känner för och sen skaffa barn. För detta kommer ni inte kunna göra på 10+ år sen. Iaf. inte på samma sätt.
Vi gjorde några ”dumma” resor fem år innan vi skaffade barnen och det är absolut inget vi ångrar. Minnen som alltid finns kvar. Det löste sig bra ändå genom att vi såg till att ha lite marginaler. Är det något ni har är det marginaler.
Väldigt bra och igenkännbar beskrivning för mig som är 30 år och har genomfört en liknande resa.
Det som slog mig när jag läste var hur mycket av konflikten egentligen handlar om timing, snarare än rätt eller fel val. Två fullt rimliga livsstrategier krockar samtidigt: trygghet/frihet å ena sidan, utveckling/ambition å andra. Jag upplever att många av oss som är högpresterande och ekonomiskt intresserade hamnar just här runt 30–40. Man har byggt upp kapital, kompetens och möjligheter – men ännu inte riktigt bestämt när man ska använda dem. En tanke som hjälpt mig är att släppa idén om att livet måste optimeras linjärt. Det behöver inte vara “antingen karriär nu och familj sen” eller tvärtom. Det går att jobba intensivt i vissa perioder för att skapa valfrihet, och sedan medvetet trappa ner när livet kräver mer närvaro.
Jag har själv startat en tråd här på forumet där jag samlar tankar kring just detta – timing, FIRE, familj och hur man designar livet snarare än maximerar siffror. Tar gärna fler perspektiv där också, särskilt från andra som befinner sig i samma livsfas. 30 år, ekonomiskt fri - skriver bok. Vill ha era perspektiv
Som direkt svar på din fråga: Jag började se på tiden annorlunda, inte på ett linjärt sett där en dag när du är 28 år är likvärdig och utbytbar mot en dag när du är 68 år. Jag insåg att det är “icke optimalt” att arbeta och spara alldeles “för mycket” under 30-årsåldern när livet är på sin höjd och barn kommer in i bilden. Att man kan ta det lugn i mitten av sitt liv, för att sedan jobba mer intensivt igen när man är lite äldre. Förutsätter naturligtvis att ekonomin tillåter det, vilket det verkar göra i ert fall.
Vad har du för jobb? 100% som managementkonsult är ofta mer timmar och stress än 100% på ett industribolag eller dylikt.
Gå ner till 80% så tidigt i karriären tror jag inte på. Skulle rekommendera hitta ett jobb där du inte blir utbränd istället.
Tack för alla bra svar, ni har gett mig många tankeställare!
Detta talade till min ingenjörshjärna, hehe. Jag börjar inse att det inte går att planera hela livet vid 28, utan att det bästa är att fokusera på mer kortsiktiga mål och ta resten som det kommer. Men det är ju läskigt – och svårt att simulera i mina excel-filer
Otroligt insiktsfullt – här har jag mycket att jobba på! Jag tror att jag länge har sett på karriären som en sprint, där målet har varit att tjäna så mycket pengar som möjligt på kortast möjliga tid och sedan i princip checka ut. Men jag ska försöka shifta mindset och börja se på det hela mer som ett maraton. En stor utmaning för en över-reflekterare och planerare
Fokuset just nu får helt enkelt vara att bli frisk, försöka avgränsa jobbet (utan att gå ner i arbetstid), boka in någon större resa och börja förbereda för att utöka familjen.
Jag jobbar inom IT-branschen. Valde aktivt bort att bli managementkonsult, hade tillräckligt med självinsikt för att inse att det hade varit en motorväg in i väggen. Hade däremot inte tillräckligt med självinsikt för att inse att min nuvarande roll skulle leda till samma öde. Så kan det gå!
Ett av dom viktigaste beslutet du tar i ditt liv är vem du väljer att skaffa barn med. Det beslutet kommer i hög utsträckning påverka ditt framtida liv
Stort igenkänningsfaktor! Är 27 år högpresterande, civilingenjör, 2 miljoner nettoförmögenhet, 47 k i lön, singel. Lever enkelt, och tänker på Fire, men har fått insikten att jag nog alltid kommer vilja jobba och “bidra”. Vad man “vill” göra med livet är också en fråga jag brottas med regelbundet, och har väl kommit underfund med att man aldrig direkt kommer få svar på den frågan. Det viktiga är att vara med på resan och uppskatta de små/stora sakerna i vardan, mer tror jag inte man ska förvänta sig
Är alltså i samma ålder som du.
