Hur ni som är eller strävar mot FIRE ser på balansen mellan sparande och livskvalitet?
Jag värderar den frihet som jag uppnått nu mer än den marginella livskvalitet skulle ha kunnat ha ytterliggare genom att konsumera. Detta med facit i hand. Jag ser det inte som att jag givit avkall på någon livskvalitet helt enkelt. Kanske har jag låga krav, detta underlättar naturligtvis redan mot fire.
Vilka resonemang ni saknar i ekonomiböcker generellt?
Läser inte sådana. Aktivitet på det här forumet har givit mig tillräcklig bredd i synen på ekonomi tycker jag.
Vanliga tankefällor ni själva sett eller hamnat i?
Rädsla för risk. Saknar den själv, men hårt arbetande och underbetalda människor så som tex min egen mor har aldrig fått se sparkapitalet växa då hon har haft en irrationell rädsla för aktiemarknaden. Därmed har varje sparad krona blivit mindre värd pga inflationen.
Vad ni tycker ofta underskattas i diskussioner om ekonomi och frihet?
Hur även ett relativt litet sparkapital kan skapa stor frihetskänsla. Att bara ha en buffert på 3 månaders utgifter gör att många inte egentligen behöver oroa sig då övriga försäkrings system hinner träda i kraft innan de pengarna hinner förbrukas.
Vad ni hade velat förstå tidigare i livet?
Spela det långa spelet och försök inte jaga några klipp. Bygg upp företag och tjäna de stora pengarna om det är dem du söker.
Hur resonerar ni kring att skjuta upp upplevelser till ”senare”, i synnerhet sådant som rör barn och familj, när man samtidigt vet att vissa faser i livet (ex en resa med sina små barn) inte går att återuppleva?
Beror på. Gör man det för sig själv eller för sina barn, är det vad barnen vill eller vad du vill? Barn anpassar sig till den verklighet som råder och ska fostras i annat än statusjakt (som tex resor tenderar att vara rätt ofta).
Jag har två saker som jag kommit på när jag läser ditt inlägg och andras och som bygger på mig själv såklart.
Jag hade tagit med din fru/sambo i boken som en stående punkt i vissa delar genom att få olika perspektiv. Anledningen till detta är att iaf hos oss så har min sambo helt andra tankar om ekonomi ofta inte så många alls eftersom hon är ointresserad. Så om ni tänker, pratar, diskuterar så tror jag det kan vara ett roligt och iaf hos oss helt motsatt tänk mot vad du hur funderar?!
Den andra delen är att jag har varit en sådan som vill till fire eller iaf ta ut pension vid 50-55, alltså typ om 10 år för mig. Rent ekonomiskt är jag efter dig men har ändå såpass mkt att jag känner mig väldigt trygg och tror aldrig jag skulle spendera upp mina pengar om jag lever som jag gör idag. Jag brukar kalla mig gammeldags ekonomisk, jag slösar inte på vad som helst, köper de jag behöver, lagar saker ibland, köpt begagnade kläder och leksaker samt investerar en rimliga 15% av en medianlön varje månad.
På senare tid har mitt tänk ändrats när mina föräldrar blivit äldre och jag fått barn(2st). Jag är nu mer för att tex ta föräldradagar som inte sammanhänger med vanlig semester, alltså insett värdet av tidsfönster mellan mina föräldrar och barn. Börjat köpa nya kläder till barnen så jag slipper “leta” och för att dom ska ha de bra utan att fundera, utlandsresor och andra upplevelser som jag prioriterar både för barn/sambo/familj. Jag har även allokerat om alla mina fonder till utdelande fonder/etf:er för att få högre kassaflöde utan aktivt arbete(försäljning av fonder).
Jag har helt enkelt accepterat värdet av att leva i nuet och kommer använda mer av dem mot sämre avkastning. Det känns väldigt bra för mig och har nog gjort mig till en mer avslappnad person som oftare säger ja och det känns väldans bra!
Bra resonemang, och jag håller med dig i det du skriver. Som du beskriver det – om sparandet kan ske utan att offra pooltimmar med 2-åringen – då finns det ingen konflikt.
Jag håller också med dig om realismen. FIRE på medellön 2026, med familj och normala boendekostnader, är i praktiken väldigt svårt för majoriteten. Och som du skriver: belåning och höga boendekostnader kräver ännu större kapital för att bli oberoende – vilket kanske inte alltid diskuteras realistiskt.
Det är också därför jag i boken skriver en del om företagande – inte som ett ideal, utan som ett verktyg. För mig var företagande ett sätt att komprimera tid: att flytta ekonomiskt utrymme från framtiden till nuet. Inte för att “bli rik”, utan för att kunna ta beslut och ha valfrihet när livet faktiskt händer.
Min huvudsakliga kritik mot FIRE är just de stora uppoffringarna i nuet. Eller rättare sagt, antagandet att tid kan bytas mellan livets olika faser. Jag förstår dock att FIRE inte är en extrem sport där precis alla siktar på samma slutpunkt, bra input. Kanske har jag blivit lite färgad av instagram-personer som mer eller mindre förespråkar FIRE, och ofta där med uppenbar uppoffring i nuet ex när det aktivt avstår resor med barnen – detta är alltså riktiga exempel men som jag självklart inte ska namnge. Jag har inga andra större invändningar mot FIRE.
Bra invändning. Du har helt rätt i att FIRE i praktiken inte är en endimensionell modell, utan ett spektrum av strategier och ambitioner som ofta klumpas ihop under samma etikett.
När jag beskriver FIRE som endimensionellt är det egentligen inte individernas faktiska liv jag vänder mig mot, utan det renodlade narrativet och den teoretiska modellen. Alltså hur FIRE ofta beskrivs, inte nödvändigtvis hur människor faktiskt lever den.
Min huvudsakliga poäng handlar om timing snarare än sparkvot: att frihet, tid och upplevelser har olika värde beroende på livsfas, hälsa och familjesituation. Där tycker jag att modellen ofta blir för bristfällig.
Så för mig fungerar FIRE bra som ett flexibelt ramverk – men inte lika bra som ett universellt mål. Det verkar som att vi är många som resonerar i samma riktning kring detta.
Jag tror mycket avgörs av kravnivå och personlighet. För vissa innebär ett högt sparande inga uppoffringar alls – för andra blir det tvärtom energikrävande. Där blir FIRE antingen friktionsfritt eller problematiskt. Jag är själv inte mycket för “konsumtion”, även om jag är svag för många typer av upplevelser.
Intressant tanke gällande barn och upplevelser. Jag tror att många, inklusive jag, uppskattar miljöombytet som en resa medför.
Mycket bra poäng, den tar jag med mig. Jag och min fru har också ganska olika syn på ekonomi. Inte på pengarna i sig, utan på hur de fungerar. Jag älskar verkligen ekonomi, system och optimering - det gör inte hon.
Verkligen. Barn ger ett litet annat perspektiv på både tid och pengar - på ett sätt som kan vara svårt att förstå innan man är där. Det låter härligt att du har accepterat lägre “ekonomisk avkastning” i utbyte mot mer närvaro och mindre friktion i vardagen
Tänkte lyfta ett annat kapitel jag skriver just nu, eftersom FIRE-spåret trots allt bara är ett av många kapitel. Detta är absolut ingen anti-FIRE-bok. Kapitlet heter “Autopilot - de flesta stannar aldrig upp”.
Det handlar mindre om pengar och mer om hur lätt det är att fastna i livet utan medvetenhet. Inledningen lyder: De flesta människor fattar förvånansvärt få aktiva beslut om sina liv. Inte för att de är ointelligenta eller ointresserade, utan för att livet ofta bara pågår. Skola följs av arbete, arbete följs av mer arbete, och plötsligt har flera år passerat utan att man egentligen stannat upp och frågat sig om riktningen fortfarande är rätt. Detta är autopilot. Ett tillstånd där dagarna fylls av aktivitet, men där reflektion uteblir.
Jag undrar:
Har ni själva haft ett tillfälle där ni medvetet klev av autopiloten?
Eller tvärtom: insåg i efterhand att ni varit kvar på den för länge?
När i livet började du på allvar stanna upp och reflektera över livets riktning?
De första två punkterna är för tidigt i livet att svara på/aldrig kört på autopilot. Nedan svarar kanske också på varför.
Jag skulle säga att jag verkligen tänkte på livets riktning när jag hoppade av universitetet temporärt under covid. Då fick jag planera rätt mycket. Sen råkade jag komma igång med mitt AB under uppehållet, vilket har gjort det till ett mer permanent studieuppehåll😅
Sedan jag haft eget har den konstanta planeringen och filosoferandet kring framtid präglat tillvaron till max. Lägg till beslut om kvinnan man ska leva sitt liv med och starta familj med så blir tanke på livsriktningen den röda tråden genom vardagen senaste fem åren.
Följer det kapitlet samma logik, alltså att det utgår ifrån dina egen erfarenheter? Jag tänker att det kan bli svårt att skifta perspektiv från din egna upplevelser till ett antagande om ”hur de flesta funkar”. Vad baserar du antagandet om att de flesta lever på autopilot och inte tar medvetna beslut om sina liv?
Denna syn på FIRE är väl egentligen enbart extrema sparare och “experter” på ekonomihemsidor som har? Detta ämne om FIRE har diskuteras mycket om på detta forum, att spara men ändå leva ett meningsfullt liv. Det handlar om att minimera utgifter som inte betyder något för dig och lägg på långsiktigt sparande.
Majoriteten är ok med att jobba några år till för att få lycka idag. Men oftast läser vi bara om de som sparar extremt då det är nyhetsvärde.
Din reflektion kan anammas på många skeden under livet. Du kommer inte få samma upplevelse att vara backpacker som 20-åring som en 50-åring. Så lägg pengar på upplevelser som du kommer att minnas. Du kommer inte komma ihåg 99 % av alla köp du gjorde när du blir gammal, som antagligen ligger på en soptipp eller som släktingar måste röja efter dig.
Bra fråga. Det bygger dels på mina egna erfarenheter, men också på återkommande mönster jag sett runt mig.
Exempelvis människor som ”glider in” på en utbildning utan tydlig tanke på vad den ska leda till, som sedan följs av ett jobb man blir kvar i mer av vana än val. Eller klassikern med söndagsångest i åratal. Detta uppstår inte från medvetna val. Ett annat exempel är boende och plats. Många blir kvar i en stad de flyttade till tidigt i livet – för studier eller första jobbet – och sedan rullar åren på. Barn, bostad, vardag. Inte för att man aktivt valt platsen långsiktigt, utan för att det blev bara så.
Förstår du vad jag menar?
När vi väntade vårt första barn stannade vi faktiskt upp och reflekterade över just detta. Var vill vi bo när vi bildar familj? Vilken närhet värderar vi? Hur ser möjligheterna ut för jobb m.m.? Det ledde till ett medvetet beslut att flytta titoals mil, närmare delar av familjen.
Poängen är inte att det ena är rätt och det andra fel – utan skillnaden mellan att bara hamna någonstans och att välja det.
Jag tror mitt svar på punkt 3 nästan svarar på de andra två punkterna. Innan företagandet var jag ju student. Så for jag hade möjlighet att tänka på ekonomin var jag liksom tvungen att köra manuellt. Det är inte nödvändigtvis för tidigt för att falla in i autopilot ekonomiskt när man är 27. Däremot i förhållande till mitt arbetsliv.
Jag förstår vad du menar men det låter lite nedvärderande som att andra är sämre på att leva sina liv. Vi vet väldigt lite om hur mycket tanke som ligger bakom andras val, vilken handlingsfrihet man upplever sig ha, hur mycket man värdesätter ’att gå in egen väg’, hur tränad man är i att fatta beslut osv osv.
Om det är medvetna val du har egen erfarenhet av så ser jag ett värde i att det är perspektivet du har genom hela boken. På så vis kan du inspirera till att göra medvetna val.
Bra och viktig invändning. Jag håller med om att det lätt kan låta värderande, och det är inte min intention alls. Jag står dock fast i min poäng: många människor tar faktiskt inte medvetna beslut om riktning i livet.
Poängen är inte att vissa lever “bättre” eller “sämre” än andra. I boken försöker jag hålla mig nära mina egna erfarenheter och använda dem som exempel – inte som facit. Om något så är ambitionen att inspirera till fler medvetna val, inte att döma dem som valt annorlunda (eller inte valt alls).
Jag tror att boken kan vara som mest värdefull för yngre personer. Eftersom medvetna val tidigt i livet har oproportionerligt stor effekt över ett helt liv. I efterhand är det nästan löjligt hur mycket enklare livet blir om man redan tidigt fattar några få medvetna beslut kring riktning och prioriteringar. Ambitionen är inte att säga hur andra borde leva, utan att visa hur kraftfullt det kan vara att faktiskt stanna upp och reflektera och därefter fatta medvetna beslut - och ju förr desto bättre.
