Betänk en 30-åring med 2 miljoner investerat kapital på ISK, som avser att gå i pension vid 50. 5% realavkastning och 15K/mån investeringar över 20 års tid ger 11.4 MSEK.
Enligt 4%-regeln (egentligen 3%-regeln i Sverige pga ISK-skatt) kan man då leva på 342K/år, eller 28.5K/mån. Det är ju knappt 70% av en “höginkomsttagares” lön, alltså 55K brutto eller cirka 500K/år netto. Låt oss vara ärliga med att det inte är en god levnadsstandard, särskilt inte för 2 personer med utflugna barn. Dessutom är 4%-regeln till för en 30-årig tidshorisont, så risken att man är pank vid 80 är ytterligare en riskfaktor.
Skilsmässa och 50/50 bodelning betyder att man får jobba 10-15 år till.
Utöver det ska man väl gärna vilja vara skuldfri också för att minimera riskerna som pensionär. Då får man spara ännu mer än 15K/mån, och hur många har egentligen råd med det från 30 till 50, med barn och andra (o)förutsedda utgifter?
Även med bra tjänstepension, tex 10K/mån brutto i 20 års tid med 3% realavkastning (pga dåliga försäkringar med dålig avkastning) har man cirka 3.25 MSEK brutto i tjänstepension, vilket efter 20% skatt ger 2.6 MSEK.
Totala FIRE-beloppet är då 2,6 + 11,4 = 14 MSEK, och 3% av det är 35K/mån netto. Fortfarande inget riktigt flottigt liv, och då har man arbetat och sparat nästan ett helt arbetsliv. Och riskerar fortfarande att vara pank vid 80.
Med allmän pension på det kan man väl påstå att det är ganska okej allt som allt, men det är ju inte utan stora uppoffringar under dessa 20 år. Om börsen dessutom avkastar 3% realt istället så får man skjuta på pensionen i cirka 5 år.
Är inte Sverige det sämsta landet att försöka ackumulera kapital i? Hur har ni tänkt med er FIRE, och ni som har gjort leanFIRE på 4%-regeln och är under 55, hur tusan vågar ni?
Det håller jag verkligen inte med om på 1 person utan barn. Men alla har vi olika måttstockar.
Sådana normer kan man väl strunta totalt i? Så länge man har sparande som är större än skulderna är det inga konstigheter.
Pank och pank. Man har ju alltid sin sedan tidigare intjänade pension och i yttersta nödfall garantipension. Och nog för att vi alla ska hoppas på och göra vårat bästa för långa och friska liv… Men vid 80 års ålder föreställer jag mig ändå att det är rätt svårt att bränna pengar.
Det är ju strax under prognostiserad medellivslängd.
7,5 miljoner skulle räcka bra för mig ett fullgott liv. Det blir 25 000 per månad brutto eller ca 19 000 netto. Det är ungefär vad jag gör av med idag med barn, hus, bil, jobbkostnader osv.
FIRE och ” riktigt flottigt liv” hänger oftast inte ihop. Vanligare är att man lever enklare/billigare och istället värdesätter ledig tid. (Finns såklart alltid undantag som lyckas med båda)
Vill du både kunna gå i pension vid 50 och kunna leva riktigt flottigt efter tidig pension får du nog ta dig dit på annat sätt än som löntagare. Har du en bra affärsidé eller någon du kan ärva? Lycka till.
Tja, alltså… jag ska alltså betänka en person som utifrån samhällets syn har ca 40 år kvar i arbetslivet. Denna person vill kapa den tiden med hälften och öka tiden utan aktiv inkomst efter arbetslivet från kanske 15 till 35 år. Och din spaning är att ett sådant upplägg kommer kräva en del uppoffringar så som att inte kunna spendera på en liknande nivå som personen hade kunnat om den jobbade till sin riktålder?
Jag tolkar det som att spara 15 000 kr/mån redan upplevs som en stor uppoffring jämfört med vad många andra sparar, och ett startkapital på 2 miljoner är väldigt mycket, men att det fortfarande inte räcker längre än till ett relativt enkelt liv. Jag har själv haft samma tankar om FIRE. Leva på ris och bönor i 20 år bara för att få leva på ICA Basics sortiment i 35 år?
Insikten här är väl att arbete ger mycket pengar som är svårt att täcka upp på annat sätt, och att det går åt (oväntat?) mycket pengar för att försörja sig själv till en bra levnadsstandard. Det är därför de allra flesta väljer att arbeta en stor del av sina liv.
Oavsett hur olika personer räknar och vilka utgifter vi har så är väl svaret på trådens fråga, de flesta har inte råd med det
Som ofta kommer upp i detta forum så är vi som hänger här knappast normen för svenskars ekonomiska beteenden. När man hänger i detta forum så kan man få uppfattningen att var och varannan person är på väg mot FIRE. Räknar man bort de som trillat över en rikedom så är antalet FIRE-personer i Sverige lätträknade.
Det beror ju på om du tagit med alla dina utgifter på utgiftskontot. Är t ex bolånet med och takbytet inplanerat så handlar det ju bara om en mental inställning.
De ska ju inte vara oförutsedda. Barnen är det förhoppningvis inte.
Jo, flottigt. Riktigt fettigt. Måsveckan, here you come!
Nej, ISK är en bra lösning.
Vi har lägre utgifter, högre sparkvot, kan göra matematiken med realistiska siffror och väljer bort den där flottiga (även den flotta) livsstilen, för den tilltalar oss inte. Det du pratar om är fat-FIRE (nu blev de flottiga glosan ännu roligare, insåg jag ) och det är något helt annat. Den stora majoriteten i Sverige skulle tycka att dina siffror är ganska världsfrånvända. Vill du nå fat-FIRE behöver du ju räkna, investera och lägga upp matematiken för detta.
Det är ju ingen mänsklig rättighet att få pensionera sig tidigt och leva på avkastningen, man får antingen göra en hel del uppoffringar på vägen eller ha tur/skicklighet.. exempelvis tur att man föds in i rätt familj eller vara skicklig nog att lyckas välja rätt karriärsval.
Tyvärr när vi föds så ingår vi automatiskt i ett kontrakt med samhället där vi i normalläget skall jobba tills vi är 67 år gamla.
Låter mer som om TS har gått på någon form av orealistisk syn på hur FIRE ser ut för de flesta som väljer den vägen, typ som om man tror på alla klipp på tiktok om hur underbara liv alla influencers har med privatjet och lyxhotell 365 dagar om året.
Den överväldigande majoriteten lever inga utopiska lyxliv, det är fabricerade 10sekunders klipp för att hålla illusionen uppe
Jag tror FIRE för en vanlig arbetare i min generation (00a) kommer va svårt. Detta eftersom vi inte kan räkna med samma utveckling på bostadsmarknaden eller få 10 år av obefintliga räntekostnader (dvs låga boendekostnader). Idag finns inte dessa förutsättningarna, tycker detta är något som forumet nästan alltid missar att ta upp.
Du har absolut relevanta poänger, samtidigt missar du andra. Vissa saker är billigare idag än de var för generationen före och vissa saker framöver kommer att påverka livet på ett sätt vi bara kan spekulera i. Min tes är att det klarnar med tiden och att vi hamnar på en liknande verklighet som idag, sett till totalen.
Sedan menar jag att bostadsmarknadens utveckling är extremt ointressant om man inte är en som köper och säljer som en del av strategin. Absolut spelar ränteläget in, men det fina ränteläget följdes också av rusande inflation, så saker och ting jämnar ut sig.
Så, förutsatt att du har den drömmen, fortsätt satsa på det och måla inte fan på väggen.
Fast det hjälper ju inte, om du bor kvar i den. Nu låter du mest bitter. Det hjälper inte.
Vågar jag gissa att du bor i, eller nära Stockholm också? Där är levnadskostnaderna högre och det tenderar att ackumulera en del bitterhet om man inte tjänar löjligt bra, har jag märkt.
) och det är något helt annat. Den stora majoriteten i Sverige skulle tycka att dina siffror är ganska världsfrånvända. Vill du nå fat-FIRE behöver du ju räkna, investera och lägga upp matematiken för detta.