353. 50 nyanser av frågan: Hur ska jag investera mina pengar? | Att växa med sina pengar och referensramar

“Hur ska jag investera mina pengar?” är en fråga som många av oss funderar på och tycker oss ha svar på. Frågan är dock inte helt olik frågan: “Vart ska vi åka på semester?”. Alla tycker semester är bra, men det är när vi börjar diskutera detaljerna som vi kan ha helt olika syn – någon vill åka till stranden, någon till fjällen, någon vill flyga, en annan vill åka tåg och så vidare.

Avsnittet är delvis en fortsättning på förra veckans avsnitt där vi pratade om vår investeringsresa. Avsnittet handlar både om hur en och samma fråga kan ha väldigt många nyanser, men också hur vi påverkar den utifrån hur vi är som personer. Som vanligt blir det en kombination av både det emotionella och det tekniska.

Vi börjar med frågan:

Hur ska jag investera mina pengar?

och redan på första nivån får vi väldigt många olika vägar att gå utifrån frågan:

Vilket ekonomiskt problem försöker jag lösa? / Vad är målet för mitt sparande?

Beroende på person kan det vara väldigt många olika saker, t.ex. är mitt mål att:

  • nyttomaximera, dvs. maximera den riskjusterade avkastningen?
  • slippa oroa mig för pengar?
  • ha roligt och få kickar?
  • göra som forskningen / Jan säger?
  • ha möjligheten att ____? (gå ner i arbetstid, gå i pension, FIRE, starta eget etc.)
  • ha ett rikt liv?
  • ha möjligheten att bli rik snabbt?
  • behålla hoppet / drömmen om en förändring?
  • uppfylla på någon annans förväntning?
  • lära mig om sparande?
  • göra en markering / säga något om mig själv / öka mitt sociala kapital?

För t.ex. min dotter som jag håller på att lära om pengar är ju målet om jag ska vara helt ärlig att 1) uppfylla på min förväntning och 2) lära sig om sparande. Det är inte att tjäna pengar, det är inte att nyttomaximera och så vidare. Här konstaterar jag och Caroline i avsnittet att vi har helt olika syn. Det primära syftet för Caroline är att inte förlora pengar.

Om jag tittar på mig själv, så är mitt svar: “ha ett rikt liv”. Men även den frågan är inte självklar. För då kommer vi in på:

  • Vad är ett rikt liv?
    • För mig?
    • För Caroline?
    • För barnen?
  • Hur mycket pengar krävs?
  • När behövs pengarna?
  • Vilken flexibilitet finns i tid och belopp?
  • Hur förändras behovet med t.ex. pensionsålder?
  • Förhållningsätt till lån? Okej eller inte?

När jag dessutom har det klart för mig, då behöver jag utgå från mina personliga förutsättningar:

  • Hur mycket kan jag spara? (absoluta tal / sparkvot)
  • Vilken risktolerans har jag?
    • Finansiellt?
    • Känslomässigt?
    • Kunskapsmässigt?
  • Hur reagerar jag i nedgång?
  • Hur förhåller jag mig känslomässigt till mina pengar?
  • Vilket engagemang vill jag ha?
  • Hur värderar jag min egen tid och kompetens?
  • Hur ser mitt humankapital ut?
  • Är jag en maximerare (jämföra alla alternativ för att hitta bästa) eller satisficer (väljer första tillräckligt bra alternativet)
  • etc.

Här kommer jag och Caroline in på det personliga i vår resa. Hur vi fokuserar på helt olika saker. Där jag t.ex. upplever att en nedgång idag är mycket värre än förut då det absoluta beloppet är mycket större. Dvs. jag agerar ganska irrationellt.

Å andra sidan delar Caroline med sig av sin upplevelse på Emporia (köpcenter i Malmö) och foodcourten där hon tyckte att hon slösade när hon köpte mat till sig själv och barnen. Där jag tycker att de där 350 kr är inte ens växelpengar för att jag fokuserar på hela vår ekonomi och balansräkningen.

Här konstaterar jag och Caroline också att vi förhåller oss helt olika till pengar. Hon fokuserar t.ex. väldigt mycket på utgiftssidan i en resultat- och balansräkning medan jag fokuserar på tillgång- och inkomstsidan. Vi pratar om skammen i att spendera pengar och det känslomässiga perspektivet, att växa med sina pengar och mycket annat.

Vi hoppas att du kommer gilla avsnittet!
Jan och Caroline

Lyssna eller titta på avsnittet

Precis som vanligt så kan du lyssna eller titta på avsnittet.

Avsnittet finns där poddar finns, leta efter avsnitt 353.

Transkribering av hela avsnittet

Visa hela transkriberingen av avsnittet

Nedanstående transkribering är en förkortning och bearbetning med hjälp av en virtuall AI-assistent. Den är förkortad och är inte ordagrann.

Jan: Varmt välkommen till RikaTillsammans! Detta är veckans avsnitt, en reflektion på förra veckans avsnitt och en annan vinkel på vår resa. Ja, men förra veckan hade vi ett avsnitt och vi pratade om de misstag vi hade gjort och vår ekonomiska resa. Men vi pratade ganska mycket om det från ett tekniskt perspektiv. Vi pratade om våra fonder, PPM-resan och när vi gick in.

Vi skrattade åt när jag var typ ekonomijournalisten, du vet, lite brat, finans-brat och så där. Men vi pratade inte så mycket om vår ekonomiska resa från det mer emotionella perspektivet. Så dagens avsnitt blir lite så här: Vi klär lite granen, vi pratar om lite kommentarer som ni har skickat in, ni som har läst och lyssnat och tittat. Men det blir också ett samtal.

När jag planerade detta avsnittet tänkte jag att det ska bli så här ”50 nyanser” av frågan ”Hur ska jag investera mina pengar?”, och vi skulle prata mer tekniskt om olika frågor, men sen tog det en lite annan vändning när vi spelade in avsnittet och vi pratar ganska mycket om det här att växa i takt med sina pengar. Vi pratar om hur olika syn du och jag har på ekonomin, vilka dina utmaningar är och har varit, vilka mina utmaningar är.

Så jag tror att det blir ett fint komplement. Och jag tänker också så här: ha lite överseende i början för det tar en ganska vändning lite längre in i avsnittet. Men jag hoppas och tror att det faktiskt är nästan lika värdefullt som förra veckans avsnitt. Så varsågod.

Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-podden som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av vår livsresa, våra erfarenheter, framgångar och misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna podden heter Caroline och Jan Bolmeson.

Jan: Välkommen till avsnitt 353 där arbetstiteln just nu är så här: ”50 nyanser av frågan Hur ska jag investera mina pengar?”

Caroline: Spännande titel! 50 nyanser används ofta när man ska diskutera något som är mer komplicerat än det verkar vara.

Jan: Ja, men eller hur? Eller hur? Jag har tänkt mycket på det sedan förra veckans avsnitt, och man kan lyssna på detta avsnitt självklart helt oberoende av förra veckans avsnitt. Men den korta sammanfattningen var att vi delade med oss av vår resa från 1996 och alla misstagen vi har gjort, och allt från hur jag lät som en ekonomijournalist 2011 till att vara kanske lite mer ödmjuk idag.

Så det är en bra bakgrund till detta avsnittet. Men man kan lyssna på detta avsnittet fristående i alla fall. Men jag tänker att vi börjar med att läsa Monica Sjödins kommentar från Pensionsguiden. Så vill du läsa vad hon skrev som kommentar? Det är så här:

Caroline: ”Himla nyttigt att zooma ut och se på hela resan. Hur man som rookie är ödmjuk till att snabbt bli kostymsnubben som har koll på allt, eller rättare sagt väldigt lite. Och gå på några rejäla nyttiga nitar, justera för nya nitar och justera igen.”

Jan: Någon skrev också om ”aktieklubbens Jan” som resonerade kring teknisk analys. ”Fällan med att vara smart och påläst, som funkar i andra sammanhang, gör att man har absolut tilltro till sin egen förmåga även när man är helt ute och cyklar.”

Caroline: Jesper skrev: ”Marknadsanalytikern/ekonomijournalisten Jan Bolmeson uttryckte sig med så härlig självsäkerhet.” :rofl:

Dunning-Kruger effekten

Jan: Det de beskriver är Dunning-Kruger effekten i efterhand. När man tror att man kan mycket mer än man gör, hög självsäkerhet men lite erfarenhet. Det skrattade vi åt förra avsnittet, hur jag var där 2011 och tyckte jag var kungen av aktier. Men det är lätt att i efterhand se att man stod på Mount Stupid eller ”Peak of Stupidity”. Samtidigt måste man våga göra misstag för att lära sig. Det handlar om att inspireras men vara kritisk, ”trust but verify”.

Caroline: Men hur vågar man då uttrycka sig överhuvudtaget om man står på Mount Stupid?

Jan: Det viktiga är att man ska inspireras men vara kritisk. Inte köpa något bara för att vi säger det i podden. För varje gång man kommer upp på en ny kunskapstopp har man varit med om nya erfarenheter och fått nya nyanser och detaljer. Precis som du ser fler detaljer i basket nu när våra döttrar spelar det. Man får en mer detaljrik bild.

Jan: För oss har det varit viktigt att vara på spelplanen och inte på läktaren med vår ekonomi. Att leva som vi lär, att det du får i podden är så som vi är. Vi är inte oberoende journalister utan på spelplanen. Men då kommer man också göra misstag, orsaka frisparkar och skjuta bollen över sidlinjen. Det gäller att våga göra misstag. Misstagen blir uppenbara i reprisen efteråt och det är lätt att vara investerare från läktaren. Men investerande är ett problem man behöver interagera med.

Caroline: Så vi sätter oss ibland på läktaren och tittar på reprisen av hur vi spelade spelet?

Jan: Ja, men klurighet är att även om man ångrar misstagen i efterhand så är de en förutsättning för att man kommit dit man är idag. Misstagen är en del av processen. Och strategin kommer förändras beroende på vem man är, var man är på sin resa, vilka misstag man gjort. En strategi som funkar för en behöver inte funka för en annan.

Med ökad erfarenhet kommer tillgång och kunskap om fler nyanser

Caroline: Någon kommenterade att det känns som vi mognat på senare år och konsoliderat vår investeringsstrategi.

Och det är just detta som inspirerade mig till dagens avsnitt – insikten om att det inte bara handlar om en konsolidering av vår investeringsstrategi, utan en konsolidering till följd av att vi fått fler nyanser och en mer detaljrik bild.

Om vi tar frågan ”Hur ska jag investera mina pengar?” som exempel, så tror jag att många av oss ofta önskar ett enkelt svar, något i stil med ”tre snabba tips” eller ”köp den här aktien”. Det är den typen av rubriker som säljer kvällstidningar, och något jag har förargat mig över i snart tio år. Men uppenbarligen fungerar det, frågan är bara om det faktiskt gör någon skillnad i praktiken.

Vårt svar på frågan idag är istället det vi brukar tjata om:

Månadsspara regelbundet långsiktigt automatiskt i en bred billig global aktie indexfond för max 0,4 % och sen balansera risken med sparkonto, insättningsgaranti eller räntefonder.

Sitt still i båten. Var lat, passiv och inloggad. Oengagerad för att om 10-20 år har tjänat mer pengar än de flesta.

Det här låter ju som ett bra råd, men sanningen är att alla inte håller med om det. För vissa är det inte ens ett relevant svar, eftersom det bygger på en rad förutsättningar och antaganden. I vårt exempel utgår vi till exempel från att personen i fråga främst vill tjäna mer pengar, att det är avkastningen som är det viktiga.

Men tänk om det istället är någon som vill använda sina investeringar för att ta ett ställningstagande, eller som främst sparar för kickarnas och lärandeprocessens skull? Då blir vår strategi plötsligt mindre tilltalande.

Caroline: Det låter ju bra, men alla håller inte med om det?

Jan: Nej, det utgår från en mängd antaganden. T.ex. att personen vill tjäna mer pengar. Men om man vill uttrycka ett ställningstagande med pengarna, ha roligt eller lära sig, då är det en skitdålig strategi.

Caroline: Men kan man inte ha merparten sparande i indexfonder och sen en lekhink där man lär sig eller tar ställning?

Jan: Jo, visst. Men vi måste förtydliga att svaret på frågan ”Hur ska jag investera mina pengar?” är en kombination av kunskap om hur man gör rent tekniskt och vem jag är – mitt beteende och min situation. Det handlar mycket om vilket problem man försöker lösa – maximera avkastning, slippa oroa sig, ha roligt, gå i pension tidigt, markera ställningstagande etc.

Caroline: Men vem skulle inte vilja ha indexfonder som strategi?

Jan: Jo, vårt svar bygger på massor av antaganden. En del kanske inte alls bryr sig om pengarna utan vill markera något, öka sitt sociala kapital genom att investera i lokala bolag eller hållbarhet. Man kan ha många olika syften.

Caroline: Okej, jag förstår. Jag är mer begränsad, bryr mig inte om att investera i lokala bolag. Jag sätter mig inte in i sådana perspektiv.

Vi har alla väldigt olika mål med sparandet

Jan: Vi kan ta vår vän Filip som exempel. Han är affärsängel och investerar i lokala bolag i Malmö. För honom handlar det om att ta socialt ansvar, ge tillbaka, stödja entreprenörskap. Han gör det inte bara av välgörenhet utan det är en aspekt i hans beslut.

Caroline: Ja, jag får panik av tanken att förlora pengar som affärsängel. Samtidigt förstår jag att någon måste investera i tillväxtbolag. Men jag tänker inte göra det, vill inte förlora pengar.

Jan: Det är här vi kommer in på nyanserna. För dig handlar det om att lösa problemet att inte bli fattig. För Filip är det inte lika viktigt.

Caroline: Han har väl ändå en grundtrygghet med familj och hus även om han skulle förlora pengar?

Jan: Visst, men det har vi också med utbildning och hus. Hade vi förlorat vårt sparkapital hade vi klarat oss.

Caroline: Hmm, vet inte vad jag ska svara på det.

Jan: Det handlar mycket om vilken ingång man har. För mig är spänningen viktig och att vi lever som vi lär med podden. Så vi har testat många olika saker även om det visat sig vara ganska dåligt. Vi har haft en annan ingång än du.

Caroline: Ja, det beror nog på hur stort förtroende man har för sig själv att skapa nya pengar via lön eller sido jobb. Att man är pigg på att generera nya pengar.

Jan: Visst, men vad är egentligen målet med vårt sparande?

Caroline: Att det inte ska bli mindre! Haha. Jag har så dålig relation till pengarna som är investerade, de känns nästan inte verkliga.

Jan: Okej. Vad har du mer för mål?

Caroline: Jag har sagt att jag inte vill att de ska bli färre. Sen kan jag få ångest över att slösa även små summor. Typ på dekoration till påsk. Vad är ditt mål?

Även när man tror sig ha målet har det nyanser

Jan: Jag skulle säga att mitt mål är att använda pengarna för att leva ett rikt liv. Men vad är ett rikt liv? Det kan skifta i olika perioder. Ett rikt liv nu med en femåring är annorlunda än med en 25-åring och en 18-åring. Hur mycket pengar krävs till det rika livet?

När behövs de och vilken flexibilitet finns i tid och belopp? Jag har kollat på minpension.se vad som händer om jag går i pension vid 55, 60 eller 68. Det blir jättestor skillnad i mängden pengar. Men hur flexibel är jag kring den tidpunkten? Om vi behöver få ut 30 000 kr i månaden, kan vi ta ner det till 20 000 ett dåligt börsår eller öka det till 40 000 ett bra börsår? Hur kommer behovet förändras med pensionsåldern?

Jan: Men det påverkas även av ens egna förhållningssätt. På onsdagsfikat med våra äldre lyssnare på Patreon diskuterade vi Nordnets nya fond med 25% belåning. Vi unga tyckte den var ganska kass på grund av den höga räntan, det är bättre att låna själv och investera i en vanlig global indexfond. Men en av de äldre sa att han inte haft lån på 40 år, så varför ta lån nu? För honom var den fonden bra, då slipper han lånet men har ändå belåning. Han hade ett helt annat förhållningssätt till lån än vi som har bolån.

Att växa med sina pengar

Caroline: Jag tror mitt svar om att inte förlora pengar är ganska ytligt egentligen. Det ligger nog mer under ytan där. Och jag vågar inte riktigt gå åt samma håll som du med pengarna, även om jag också vill ha ett rikt liv.

Jan: Häromveckan gjorde du faktiskt ett steg från det där krampaktiga att hålla i pengarna. Berätta!

Caroline: Jo, jag var med barnen på köpcentret och vi blev hungriga. Istället för att åka hem som vi brukar, gick vi till food courten och la 350-400 kr på lunch. Jag tänkte att detta är ett rikt liv! Så skönt att slippa åka hem och istället fortsätta det vi kom hit för.

Samtidigt kan jag inte göra så ofta, det var mycket pengar. Kanske någon enstaka gång per år. Men jag tar upp det med barnen efteråt, att det var bra att vi kunde göra så. Jag vill ju uppleva det rika livet men rädslan håller mig tillbaka.

Jan: Vi pratade med en tjej med god ekonomi på Patreon. För henne handlar det om att ekonomin vuxit bortom hennes syn på den, som för dig. Risken är inte att hamna i Lyxfällan utan att hamna i ”sparfällan” – att inte unna sig. Det är fint att äta i food court är en stor grej, men andra gör det utan er ekonomiska situation. Det handlar om att växa med sina pengar, precis som vi måste göra med min 70+ mamma som fortfarande sparar. Vad sparar hon egentligen till?

Caroline: Det är nog ingen risk att vår ekonomi slås om av en food court-lunch. Jag har nog inte riktigt växt med vår ekonomi. Ibland fantiserar jag om vi hade 25 miljoner på Lysa, då skulle pengarna inte försvinna så snabbt även om jag gick på food court ofta. Men ändå skulle jag tänka att man inte kan gå så ofta.

Relationen till pengar och helt olika fokus

Jan: Det där med ”om jag bara hade” förskjuts ju hela tiden. Som student tänkte man att 100 000 kr var jättemycket. Sen tänkte man så om första miljonen. Vi har haft år med över 1 miljon i avkastning, helt otänkbart förut. Men det kommer liksom ingen gräns där det plötsligt räcker. Detta är frågor man skulle må bra av att undersöka för sig själv. Som när du säger ”inte förlora” – vad innebär det egentligen? Du är ju okej med att ha pengar investerade på Lysa även om det innebär risk, som när det sjönk 30% på tre veckor 2020.

Caroline: Min ekonomiska hjärna är nog ganska liten, den rör sig mest kring vardagliga, mindre frågor som matinköp. Jag försöker tänka större kring huset och vår fastighet, men vardagsekonomin är det centrala. Inte förlora handlar nog om att inte spendera på onödigheter för mig.

Jan: Men är det inte ett fejkmål egentligen – handlar det inte snarare om att inte spendera på onödiga saker?

Caroline: Jo, att inte förlora är att inte lägga pengar på onödigheter. Samtidigt vet jag att om man vill inreda ett hem kommer man köpa en del onödiga saker som inte passar. Det ger mig ångest, så vi har nog inte det hemmet jag egentligen önskar. Det ger mer ångest än mysfaktor.

Jan: Det är spännande. Vi verkar ju fokusera på helt olika saker i vår ekonomi. När jag beställde hundspann för över 5000 kr i Sälen, vad kände du då?

Caroline: Jag var glad att jag inte betalade det. Men inte arg på dig, det var snarare en del av det jag tyckte var attraktivt med dig när vi träffades – att du hade en helt annan syn på pengar, inte så limiterad.

Jan: Jag har några nyckeltal jag kollar. Om vi behövt ta ut extra pengar från företaget, om vi har pengar på sparkontot, nivån på Lysa och Avanza, belåningsgraden på huset under 30%. Så länge det är fine spelar utgifterna inte så stor roll för mig. Jag tycker det är trist att titta på utgiftssidan, kollar hellre på inkomsterna. Och alltmer på balansräkningen – går den plus så är det fine även om sparkvoten kunde varit högre. Mitt mål är att ha ett rikt liv.

Caroline: Jag fattar inte hur du kan fokusera så, men jag förstår helt mitt eget sätt. Från uppväxten har jag lärt mig njuta av att göra fynd, få mycket värde för lite pengar. Den känslan är viktig för mig, kanske för att mamma höll på så. Det är där jag får mina dopaminkickar, inte växt vidare från det tänket sedan tonåren.

Vill inte vara oansvarig med de små utgifterna

Jan: Men det är ju superbra att du täcker den delen som jag inte kollar! Problemet blir om du är ”one trick pony” och det är det enda du kan, som att inte kunna käka på food court trots att vår balansräkning kan variera med 100 000 kr på en dag.

Caroline: Jag vill aldrig gå upp på den stora nivån och tänka att små utgifter inte spelar roll i det stora hela. Jag är rädd att jag skulle släppa loss då och aldrig sluta spendera. Som någon som inte gråtit sedan fem års ålder och vid 55 tänker att om de släpper på gråten kommer den aldrig sluta. Jag är rädd att aldrig sluta spendera om jag börjar tänka större.

Jan: Men hur kommer du känna om du har detta sättet ända till 80-90 års ålder när du ser tillbaka på livet?

Caroline: Jag vet inte, det är omöjligt för mig att svara på hur jag kommer känna när jag är 80-90 år och ser tillbaka.

Jan: Men om du skulle gissa, spekulera?

Caroline: Jag skulle ångrat om jag inte lagt pengar på barnen. Men för mig själv tror jag inte det spelar så stor roll.

Jan: Då är det kanske där du ska börja träna, på barnen?

Caroline: Ja, för mig själv känns det som ett fängelse, att jag begränsar mig och inte gör saker i livet. Jag får inte de upplevelserna.

Jan: Alla vill väl ändå njuta av ett fantastiskt hem och bli glad över sina saker?

Caroline: Det kan vi fråga lyssnarna. Kanske vissa tycker det är jätteskönt att inte bry sig om det? För du säger skämtsamt nej, men alla vill väl inte njuta av ett rikt liv?

Jan: Jag tror du håller din egen värld liten och inte unnar dig fina saker som skulle göra ditt liv rikare. Vi blir så svartvita. Som Veronica sa, hon tog barnen till Pinchos men om de skulle gå dit varje dag skulle hon bara… Men vem går till Pinchos varje dag även med miljoner på kontot? Det är inget kul. Vi hade en period med fine dining, var på två trestjärniga restauranger i New York. Sen gick vi till en liten italiensk kvarterskrog och tyckte det var fantastiskt. Det är omväxlingen vi gillar. Jag tror inte rädslan att helt plötsligt vara på NKs foodcourt varje dag är befogad.

Caroline: Nej, man tänker en tanke men sen inte hela vägen. Man kommer inte gå dit varenda dag eller ens varje vecka.

Olika perspektiv på ekonomin

Jan: Det handlar om att vara otränad i att titta på hela vår ekonomi, att använda pengar på sig själv. Man kan leka med det, som jag sa till en coachklient med mycket pengar som jobbade stenhårt utan att unna sig. Han behövde träna på att använda sina pengar, ta en stor summa och spendera inom ett år, annars skänka till det parti han gillade minst. Han garvade och tyckte det var bra inspiration. Kanske något för dig med?

Caroline: Nej, det funkar inte så bra för mig. Däremot vore det spännande att lyfta blicken från vardagsekonomin och titta på helheten lite oftare. Det kittlar mig. Inte att spendera mer pengar, det är bara ett plåster. Men att se över huset, vad det behöver, om ekonomin behöver min uppmärksamhet. Då skulle jag ha andra skäl att använda pengar.

Jan: Handlar det om att du inte vet hur ekonomin ser ut?

Caroline: Nej, jag vet hur den ser ut. Men jag vågar inte ta ansvar för den, känner mig som en kvinna i en liten hydda i Afrika som bara har sin lilla ekonomi. Steget till att odla och sälja på marknaden för att se ett större perspektiv är långt.

Jan: Du har ju information och tillgång till hela vår ekonomi, huset du äger, Lysa, allt. Du har inte velat ”levla” även om ekonomin vuxit.

Caroline: Ja, jag har aktivt hållit mig på en lägre nivå för jag inte velat växa med ekonomin.

Jan: Jag ser ekonomin mer som ett system, ett hjärta som slår, med flöden mellan olika delar. Räntor, amorteringar, portföljvärden. Som ett maskineri. Det är varken rätt eller fel, bara intressant.

Caroline: Att höra hur du ser på det är en anledning till att jag vill växa. Jag är ju gift med dig.

Jan: Din ekonomi har vuxit förbi dig. Du hade en liten ekonomi, gjorde fynd på second hand. Idag blir du glad för fynden men ekonomin har ”levlat” utan att du hängt med.

Caroline: Jag har hållit mig aktivt nere på en annan nivå, inte velat hänga med.

Referensramar ändras över tid

Jan: Mina referensramar har ändrats med åren. Förr var 20 000 kr mycket pengar, idag känns 25 000 kr som felräkningspengar. Där blir jag också orolig, fattar hur snett det är. Letar efter fäste när referensramarna svajar. För 20 år sen firade vi om vi kunde spara 500 kr extra en månad. Idag spelar inte månadssparandet roll, det är för lite. Beslutet blir mycket större. Någon skrev om detta i forumet.

Caroline: ”Jan, vilken lagspelare! Min Golden Nugget var att er boost kom när ni började tjäna mer och såg ränteeffekten över tid. Gärna ett eget avsnitt om det!”

Jan: ”Harvest var envist. Det tar lång tid att få snöbollen att rulla. Tröstlöst att harva på i början, en viktig lärdom. Finns det ett magiskt tal när egna insättningar tappar betydelse och ränta-på-ränta kickar in?”

Ränta-på-ränta och absoluta tal
Jan: Det är en bra fråga. Någon skrev att det finns en missuppfattning, att ränta-på-ränta effekten alltid syns mest i slutet av grafen för där är rörelsen störst. Men skalar man om ser man den även i början. 10% på 1000 kr är ju relativt sett samma sak som 10% på 1 miljon kr.

Jan: Han har rätt, 10 kr syns inte i ekonomin men 100 000 kr blir relevant. Det var det jag menade, när pengarna växer blir det roligare men också läskigare. Ett av våra misstag nu är nog att jag fattar att tappa 30% ingår, men översätter man det till 1 miljon kr känns det jobbigare än procenten. Man måste växa med pengarna, referensramarna ändras men ställer också till det. Leder till nya misstag. Någon skulle kanske säga att vi borde ta högre risk, jag försöker öka den i små steg.

Caroline: En anledning till att jag inte vill ha ett stort perspektiv är rädslan att göra misstag. Inte bara det, utan att någon ska se dem och tycka jag är dum. Speciellt män. Du har varit generös med dina misstag, jag vet inte om jag vågat det. Jag vill inte att någon ska kunna säga ”typiskt kvinnor, de kan inte ekonomi”. Det ekar i mitt huvud.

Jan: Jag har svårt att relatera till det, men tänk om det pågår även i huvudet på ens partner utan att det är tydligt. Vi har pratat om det förut. I coachsamtal märker jag det, män som drivit företag med stöttande partner. När de säljer blir det svårt för partnern att se pengarna som gemensamma. Därför skrev jag över halva huset till dig, för att det skulle vara tydligt att det är din tillgång. Jag hör att du kämpar med det.

Caroline: Jag önskar att jag kunde dela misstag som du. Men jag får i alla fall dela hur jag håller mig liten ekonomiskt av rädsla för att män ska påpeka mina misstag och koppla det till mitt kön. Att jag ens bryr mig…

Jan: Ja, bra! Men vad handlar avsnittet om nu egentligen? 50 nyanser av…?

Individuella förutsättningar

Jan: Vi hade kunnat hålla avsnittet kliniskt, men det är inte vi. Det du pratat om är ju dina förutsättningar – risktolerans finansiellt, känslomässigt och kunskapsmässigt. Finansiellt har du hög risktolerans men känslomässigt låg. Kunskapsmässigt hög, du vet att det kan gå ner 30% och det är ok. Men känslomässigt är du inte i närheten av den kunskapen. Man kan dela upp det i fysisk tillgång, självförtroende och emotionellt förhållningssätt till pengar.

Jan: Tittar man bara på ditt bankkonto ser det ut som du inte har problem med pengar, men det är ju inte din upplevelse. Du tycker du har problem med pengar. Nyanserna är att den fysiska tillgången är god, men självförtroendet att skapa pengar är lägre. Det känslomässiga förhållningssättet till pengar kanske på samma låga nivå.

Jan: För mig är det tvärtom, gott självförtroende att skapa pengar, ok fysiskt på kontot, men jag kämpar med förhållningssättet. Min drivkraft är ekonomisk ur, att det kommer gå åt helvete så jag vill samla pengar. Eller att en börskrasch kommer och jag inte vill förlora 30% för det blir mycket i absoluta tal. Så jag tar inte den risken.

Jan: Alla kämpar nog med pengaproblem men vi kommer sällan ner i diskussionen om fysisk tillgång, självförtroende och emotionellt förhållningssätt. Vilken investeringsstrategi man ska ha beror på dessa faktorer, på engagemang, kickar, tillit till sig själv. Var man är på den ekonomiska resan. Detta kommer förändras över tid.

Jan: När någon frågar ”hur ska jag investera mina pengar” glömmer vi att jaget är en del av problemet och påverkar lösningen. Svaret blir olika för olika personer. Ibland ser jag det i forumet, någon frågar om utdelningsaktier och folk svarar direkt om indexfonder är bättre. Men jag lunchade med en användare som ser utdelningsaktier som en obligation, han skiter i om värdet går upp och ner. Han vill ha utdelningen för att leva på i FIRE. Det perspektivet kommer inte fram i en kort fråga. Vi borde fråga om förutsättningar och förhållningssätt, nyanserna kommer sällan fram.

Att hantera problem

Caroline: Märker du att du ibland gör saker för att ta dig ur det du upplever som problem?

Jan: Säg något mer om det.

Caroline: Om jag tar ett eget exempel – ibland kommer jag till dig och säger att jag ska söka jobb någon annanstans. Jag kopplade det till att få lön från ett helt annat ställe än vårt bolag. För att sprida riskerna. Jag trodde jag skulle behöva ett större kontaktnät, vara någon annanstans, bli mer proffsig. Men det var ett sätt för mig att tro att jag skulle höja mitt ekonomiska självförtroende.

Jan: Ja, det förstår jag.

Caroline: Jag kan se det i efterhand. Vi kanske håller på med sådana grejer ibland – tar tag i det vi upplever som problem eller som håller oss små, med sådana infall. Förstår du vad jag menar?

Jan: Ja, absolut.

Caroline: När jag tog längdskidlektioner i Sälen var det också ett infall för att vidga min värld. Det låter kanske inte som att det har med ekonomi att göra, men det har det i mitt fall. Att vidga min värld, se att jag kan. Jag tänker fortfarande på hur mycket pengar jag la på att hyra skidor och ta lektioner, funderar på om det var värt det.

Men det är värt det, för jag vidgar min värld. På samma sätt med att gå till foodcourten. Jag tror jag hela tiden försöker ta mig ur det här lilla fängelset. Och jag tror andra också försöker hantera sin ekonomiska ångest eller växt på olika sätt, även om det ser ut som att det inte har med ekonomi att göra. Känner du igen att du har sådana infall, att du undrar var de kom ifrån?

Jan: Nej, det tror jag inte. Jag får mycket tankar från forumet och andra håll. När jag pratar med folk upptäcker jag nya sätt att resonera, som jag kan ta till mig. Det är där jag slipar mina argument och min research. Som med utdelningsaktier och att man kan bara se till utdelningen och inte bry sig om aktiepriset, så hade jag aldrig tänkt förut. Min värld blir större. Och då inser jag hur onödigt hård jag kanske varit i vissa diskussioner där jag inte förstått. Vi är tillbaka vid Mount Stupid, där jag står på toppen med min flagga och är dum i huvudet. Men vi har nog bara olika strategier.

Carolien: Snyggt sammanfattat. Jag tänker att vi rundar av här.

Tack till Patreon-communityn

Jan: Som vanligt vill vi säga ett stort tack till vår Patreon-community som ger oss möjlighet att ha de här samtalen kring ekonomi, livet och hur det kan se ut. Jag hoppas man känner att man får tillbaka, både genom reklamfri podd och genom inspelningar som den med Veronika där vi analyserade hennes privatekonomi.

Vi hade ett bonusavsnitt häromdagen om ett verktyg för energi. Så är man i vår Patreon-community är det inte bara välgörenhet utan man får verkligen ett värde tillbaka, med sidokonversationer och digitala liveträffar. Lite reklam för oss, men framförallt ett stort tack till dig som sponsrar oss via Patreon. Länk finns i beskrivningen.

Jan: Vad tar du med dig? Något du vill skicka med till lyssnarna?

Caroline: Jag vet inte riktigt, det var ett förvirrande avsnitt för mig. Jag erkände saker som jag nog inte var förberedd på att göra.

Jan: Jag älskar att du är så autentisk, du ska ha mycket cred för det!

Caroline: Men det är du också. Vad tar du med dig då?

Jan: Att ha empati med sig själv, att det är en resa och att man är ute på spelplanen. Även en så enkel fråga som hur man ska investera sina pengar beror på så många andra saker, som ofta inte ens handlar om vilken fond man ska välja. Det kan vara saker som vilket problem man försöker lösa, vem man är, ens situation, var man är på resan, vilka insikter man dragit, vad som är viktigt för en.

Jan: Och om man lever i en relation med någon, så är det som är självklart för en själv sannolikt inte självklart för den andra. Det handlar om att unna sig både tid och nyfikenhet att prata om det, hjälpas åt. Som en kompis till oss, Lennart, brukade säga: ”Vi gör alla så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner.” Jag tänker att det är en bra slutsats.

Jan: Stort tack till dig som har lyssnat och tittat ända hit. Vi ses nästa vecka!

12 gillningar

Jätte bra avsnitt genuint och personligt. Jag är precis som @carolinebolmeson rädslan att förlora mitt eget kapital, glädjen hitta något som är billigt som annars är dyrt och rädslan att spendera alldeles för mycket pengar på nöjen.

@janbolmeson du har ju uppmanat mig att använda mitt sparande på nöjen under Fikatillsammans. Ibland har jag svårt att använda pengarna för att fira. Jag får någon form av grubblier varför köpte jag detta? Varför skaffade jag detta? Jag kan ju lämna tillbaka varan ifall jag är inte nöjd? Jag måste ha högsparkvot annars är jag sämst.

Skulle vara intressant bjuda in någon expert om varför man är så rädd att förlora sitt kapital.

3 gillningar

Jättebra avsnitt, gillade att era två olika perspektiv kring er ekonomi fick ta mycket plats. :blush::black_cat:

Känner så väl igen mig i Carolines ”bubbla”, att det tar emot att spendera pengar på ”onödiga” grejer, men som ur ett annat perspektiv är nödvändiga.

Har sen årskiftet själv fått en betydande inkomstökning, innan så levde jag på gränsen till existensminimum under 7-8 år, men nu har jag lite marginaler igen. Men mentalt så märker jag att jag behöver öva på att köpa vissa saker igen, som jag fått bortprioritera, för det allra nödvändigaste var viktigare. Så nu köper jag frukt och grönsaker som jag vill ha, men får ignorera min inre domare som tycker apelsiner för 50kr är för dyrt. Jag bjuder nu min mamma på utefika och lunch någon gång per månad, brorsbarnen på lördagsgodis någon gång ibland och mina syskon på läsk vid vissa sammankomster.

Det känns fint att kunna skapa minnen för både mig och de mina med små upplevelser.

Men det kommer nog ta tid att öva in nya, lite mer normala köpvanor, innan min inre domare tystnar.

Vore intressant med ett avsnitt på temat sparfällan, hur man växer med sin ekonomi och även om hur man ställer om vid pension. När pengarna ska användas och man ska sluta spara, det är nog inte en helt enkel omställning.

23 gillningar

Bästa avsnittet på länge. :+1:

Finns många grejer att svara på, eller resonera vidare om, men en av dem är det här med att ta ett steg upp i sin ekonomi, och hur svårt det kan vara att köpa grejer som man behöver till sitt hem eller i övrigt.

Jag utmanades i chatten häromdagen för att jag satt och funderade just på mina periodiska kostnader/inköp per månad. “Vad är poängen? Pengar är pengar, och det tar ut sig i längden.” Jag är dock inte så intresserad av att titta på de enkla månadskostnaderna för hyra, mat osv, sådant som kommer varje månad och som i praktiken alltid kostar lika mycket hela tiden–de är enkla att få grepp om. För mig som kör FIRE och behöver klara mig utan lön i typ 50 år till är det mycket svårare att få grepp om de där grejerna man köper sällan, eller bara en gång: badrumsmattan, gardena-klipp-grejen, ny dammsugare eller spis, osv.

Jag känner att de här grejerna som man köper sällan är det som man både har chans kontrollera (för man har stora valmöjligheter när man köper), men också det som kan springa iväg över tid och sabba ens långsiktiga ekonomi. Det gör att det är de inköpen jag tycker är svårast att göra. Jag kan känna igen det där med att man funderar sedan om det var värt det, om det var rätt grej man köpte, osv :sweat_smile:

För mig har det slutat med att jag slår ut de periodiska inköpen på min livstid, typ. Från det att jag började tracka min ekonomi på allvar som förberedelse för FIRE, i varje fall. Man ser då lätt att utslaget per månad så kostar alla de där dammsugarna man köpt för att gamla blivit utsliten inte så många kronor per månad. Jag har satt en nivå på vad mina periodiska köp får kosta per månad (utslaget), och så länge jag ligger under eller nära den månadskostnaden så finns det faktiskt utrymme att köpa. Det hjälper mig att både känna mig trygg i att det inte springer iväg över tiden, och att se att jag faktiskt kan köpa de grejer som behöver köpas. Jag ser också att om jag köper en ny mobil lite mer sällan så ger det utrymme att köpa ny speldator lite oftare, t ex.

Förra året behövde jag göra inköp på flera hundratusen, men jag vet ju att det är grejer som kommer användas lång tid och det spelar ingen roll att alla grejer kommer i praktiken samtidigt, och det ser jag nu på det sättet som jag trackar mina utgifter.

Det har varit lurigt att släppa att titta på ekonomin månad för månad och tänka decennium eller halvsekel. Jag har hittat tryggheten genom att verkligen försöka bryta ner mina månadskostnader så att jag förstår dem, vad som driver mina kostnader på riktigt lång sikt, och hitta de saker jag kan påverka för att hålla rätt nivå för att klara FIRE långsiktigt.

14 gillningar

30:08 Jan berättar att han planer på FIRE. :+1: :partying_face:

1 gillning

Jag har börjat leka lite med tanken att börja plocka ut t ex 1% av sparandet varje år och göra något kul eller vettigt med. Kanske sätta av som nöjesbudget?

#köphets :rofl:

4 gillningar

Jag tycker det låter som en utmärkt idé. :slight_smile:

Har en kompis som har en budget på någon hundralapp i månaden till saker som “vi aldrig har gjort tidigare”. Har fått höra ganska roliga saker de har gjort till följd av det… :rofl:

Ja, jag har några sådana tankar just nu när det varit en lite tuffar period där jag fått lösa ganska många problem som jag egentligen inte tycker om att lösa.

5 gillningar

Jan, när jag läst Carolines beskrivning av sitt förhållningssätt till att spendera pengar, min första tanke / reaktion var : Sushi fenomenet! :joy: samt att vara generös mot barnen men snål mot sig själv känner jag också igen!

Tack, @carolinebolmeson! Det var mitt i prick - jag fungerar likadant. Om du tänker vidare har du här även svar på din återkommande fråga varför jag fortfarande sparar!
Älskar er!:heart::heart::heart:

20 gillningar

Avsnittet belyser baksidan av det som hyllas i pilla lite på sitt-kapitaltråden. Där det uppmuntras att helst av allt vara utloggad. Oengagerad. Det låter jobbigt att inte ha klickat med sina ekonomiska förutsättningar, och kanske helt i onödan, ha de mentala konflikterna som nämns i avsnittet.

Fast, som jag dubbelkollar med Caroline - det är INTE en fråga om att hon inte vet vad beloppen är på kontot. Det är inte “brist-på-information” / “har-inte-koll-på-siffrorna”-problem. :wink:

1 gillning

Fast man kan nog veta siffrorna utan att det riktigt landat i en. Jag brukar få jobba med siffrorna ett tag, titta på dem från olika håll, se hur de rör sig och leva med dem innan det riktigt tar. Så det internaliseras på riktigt.

Men som Caroline säger, hon vill ju inte att det ska hända, pga andra anledningar.

1 gillning

Ja det var så jag tänkte. Det blir svårare att växa med sitt kapital om man är för oengagerad.

Jag tror att det inte alls handlar om att hon inte loggar in tillräckligt ofta, jag gissar att något annat ligger bakom.

Inatt tänkte jag lite på var min domare kommer ifrån, varför den är så högljudd. Kanske det har med en rädsla att uppfattas som oansvarig, som egoistisk och lite korkad. I min omgivning som barn så var det i perioder brist på pengar, både i min familj och i mina vänners och jag minns att jag kände mig illa tillmods när vänners föräldrar köpte onödiga skrytprylar, men sen inte hade pengar till enkla grejer i vardagen. Jag såg hur ledsna mina vänner var ibland på grund av detta.

Under samma period var det stora rubriker om kommunpolitiker som söp och åt upp enorma belopp på uteliv och taxiresor och lät kommunen stå för notan. Kommunens ekonomi var körd i botten och vi skolbarn fick äta filmjölk och knäckebröd till lunch ett par gånger i veckan.

Kanske det var där någonstans min domare dök upp, som tyckte folk som spenderade för mycket pengar på onödiga saker, på andras bekostnad, var så egoistiska att de måste varit korkade.

Kanske andra har liknande ursprung för sina domare, men att den inte alls har med att göra hur mycket kapital man äger. Utan det handlar om hur man ser på sitt eget spenderande, med sitt bagage i släptåg.

Mina erfarenheter har nog satt djupa spår, men jag vet också att domaran ofta har fel, så jag är nog på rätt väg.

4 gillningar

Andemeningen i den tråden är ju att inte logga in stup i kvarten och fundera på om det vore bra att ändra sin fondfördelning. Allt väl där. Kopplingen jag gjorde till tråden var att ta den till en extrem och se andra sidan av det myntet. Risken att vara frånvarande kring ens kapitals utveckling, och således vara frånvarande i sin egna ekonomiska utveckling.

Det finns också många lärdomar i det du skriver om domaren.

2 gillningar

Nja, andemeningen är att inte pilla. Tror de flesta i den tråden har en bra båt, men FOMO och annat leder till pill. Tror ändå många loggar in ofta, utan att pilla.

Jag själv loggar in med jämna mellanrum för att se så köp gått igenom och när jag ska handla. Men känner 0 behov av att bygga om i min portfölj. Tror vi alla är olika.

Sen säger Caroline att hon vet om hur den större ekonomin ser ut. Problemet är nog att domaren inte pratar med kapitalägaren. :wink:

1 gillning

Väldigt trevligt och minst sagt personligt avsnitt, påminner verkligen om min egen situation men min fru, hon vill inte veta om vilka summor vi har investerade, men jag har försökte lösa detta genom att säga att i snitt kommer våra investerade pengar generera x månadslön om året.

3 gillningar

Jag får gå tillbaka till andemeningen i mitt eget inlägg då för att hamna närmre poängen. Jag tror det finns mer att hämta i diskussionen om en för oengagerad inställning till ekonomin, även om den är god och man har en bra båt, kan leda till svårigheter att förverkliga det man önskar en bit fram på den ekonomiska resan.

Jag kopplar inte mitt resonemang direkt till Caroline utan tänker mig frågan i en bredare kontext.

3 gillningar

Tack för att ni delar med er @janbolmeson och @carolinebolmeson!

Om man ska använda er egen anekdot så låter det som att Caroline sitter på avbytarbänken och är helt okej med att sitta kvar där medan Jan springer runt på plan och gör mål. Hon vill helst inte bli inbytt för att hon är orolig att hon gör en tabbe som gör att (männen på) läktaren buar ut henne. Istället är hon nöjd med att sitta kvar på avbytarbänken och tjoa, heja och applådera på.

Caroline, du måste våga komma in på plan. Glöm inte bort att du var med i laget när ni avancerade till finalen. Utan dig hade laget Bolmeson inte kommit så långt. Ingen kommer att bua ut dig, läktaren kommer bara bli glada när det blir mer variation på spelet.

11 gillningar

Om vi snävar in resonemanget till PPM och där en person sedan start har AP7-såfa.
Vad tjänar det för syfte att logga in ofta och se hur PPM utvecklas ?
Jag anser att det räcker med att göra en pensionsprognos på minpension.se en gång om året istället.