Vilket fint avsnitt!
Snacka om att vara på arenan och bjuda på sig själva. Så modigt och värdefullt, tack!!!
Kände igen mig mycket i Carolines resonemang - både att inte känna mig bekväm i den ‘stora ekonomin’, vara överdrivet sparsammen pga bristtänk och tyvärr även i känslan att inte våga blotta ev. okunskap och funderingar kring ekonomi och riskera kritiseras som oinsatt och okunnig.
Framförallt Caroline inspirerade mig till att dela hur har jag vuxit med mina pengar. Kanske är det någon som är i den situation jag var tidigare som kan må bra av att läsa om min resa.
Jag testar att kliva in på arenan, kan ju alltid deleta om jag ångrsr mig.
Jag träffade min man när vi var unga studenter och nu är vi snart 50.
Jag hade då en enkel ekonomi, hade sedan gymnasiet ett sparande från extrajobb som möjliggjort att alltid kunnat göra sånt som jag prioriterat: backpacka, köpt skinnstövlarns jag suktat efter osv. Mannen var lite tvärtom: dröjde kvar i studentlivet och maxade studielånen, har anpassat konsumptionen i takt med att inkomsten ökade och inte varit så pepp att spara. Svårt att inte låta bitter och det var ju något i hans sorgfria inställning till pengar som tilltalade mig (men som senare fick mig att känna mig utnyttjad)
När vi fick barn började vi närma oss gemensam ekonomi och när vi gifte oss var det bara bök att ens orka följa upp. Vi hade lika löner och det kändes rimligt att allt slogs samman utan äktenskapslöften
Min man var mer detaljorienterad och ville ha kontroll på allt med ekonomi hette och i familjen AB blev det därför han som skötte ekonomin. Jag fick allt sämre insikt i våra inkomster och utgifter. Pengar var aldrig något problem och jag fortsatte spendera varsamt och spara. Han gillar prylar och ibland sa jag ifrån när jag tuckte det var lite väl mycket nytt, men jag hade aldrig någon egentlig koll utan bara en känsla.
Men frågor om utgifter möttes av suckar och han visade tydligt att ekonomi inte var något vi skulle diskutera och göra upp planer om tillsammans. Han hade aldrig något emot mina inköp. “Lägg räkningen på mitt skrivbord så lägger jag in den” var hur vi pratade om ekonomi. Jag hade å andra sodan en kraftigt inbyggd ekpnomisk broms så det var inte så konstigt.
I backspegeln ser jag 2 saker:
- Vilken otroligt stor risk jag tog. Det hade ju kunnat försegått helt utan min vetskap. Jag hade inte ens tillgång till all information: vårt gemensamma sparande på ett ISK stod på honom och jag förde bara över de pengar jag ansåg kunde avvaras från min lön dit. Inte heller ville han dela något om hur det gick för företaget han startade. Min lön gick direkt in på ett gemensamt konto och han förde över lön till brytgränsen för SGI.
- Han sa att vi hade gemensam ekonomi, men egentligen var det ju bara han som hade insyn i hela vår ekonomi. Han svarade övergripande när jag frågade om hur stort vårt totala lånesituation såg ut och visste inte om det var ink. billån, CSN och krediter. Att prata om ekonomi var obekvämt. Och att bara se en del gjorde att jag inte visste vad vi hade att röra oss med. Eftersom det var jobbigt att föra på tal satte jag mig tillrätta i baksätet för husfridens skull.
Allt detta gjorde att jag kunskapsmässigt startade från scratch efter skilsmässan och min exman hånskrattade när jag sa att jag skulle köpa ett hus. "Hur ska du kunna bo i ett hus själv?
Vad jag grämde mig över att jag tillåtit mig placeras i baksätet, men samtidigt så sporrad jag blev att visa att jag visst kommer kunna klara mig på egna ben.
Såklart superläskigt med så mycket att sätta sig in i och fatta beslut om: ekonomisk oro vid husköp, val av alla typer av leverantörer av bredband, elavtal, bolån etc. Men mest var det mycket och nytt, inte komplicerat.
Efter en initial renovering som kändes som en okontrollerad ström av utgifter skaffade jag mig överblick av mina utgifter, vilken periodicitet de kom med och gjorde en budget som jag följde upp varje månad. Jag har satt så mycket som möjligt på autogiro för att inte missa inbetalningar och nu efter 2 år har jag börjat lyfta blicken och känner att jag inte behöver följa upp så noga. Jag ögnar ibland igenom kontoutdraget, men känner igen posterna och kan rimlighetsuppskatta beloppen. Känslan är som att köra bilen avspänt med bara en hand på ratten. Ett stort första steg!
Investeringar då?
Sedan flera år hade jag följt och inspirerats av RT och alltså framgångsrikt sparat barnbidragen enligt barnportföljen. Det tyckte jag var roligt. Alla avsnitt och inlägg på forumet var som ett trappräcke jag höll mig i och jag kunde nog mycket mer än vad jag trodde.
Jag hade sett till att jag kunde fortsätta spara och nu kunde jag helt själv bestämma om hur mina pengar skulle investeras - och ge mig den trygghet jag får av en pengahög. Nu visste jag dessutom hur stor högen var, vilket var en enorm lättnad även om den nu var betyfligt mindre.
Just nu tänker jag mycket kring att jag vill använda mina pengar som penseln att måla mitt liv med och vilket tidsfönster jag befinner mig. Era avsnitt på det temat har jag uppskattat jättemycket!
Som ensamstående hamnar jag ofta och lätt i spara-läget och har svårt att spendera pengar på saker som “badrumsmatta, oplanerat äta på foodcour” osv. Det blir ju så när ekonomiska oron drar över en tillsammans med insikten om att jag ensam är familjeförsörjaren. En sån skillnad det är nu: känslan att helt förlita sig på bara en inkomst. Det är också något som gör mig mer orolig och mindre modig med tex jobb-byte än todigare. Tyvärr.
Efter ett par år på egna ben har jag dock fått lite mer ekonomiskt självförtroende, Jag kan ju tydligen sköta hus och hem på egen hand.
Mitt sparande växer, jag har gjort massor av skoj och lever ett betydligt rikare liv än tidigare.
Barnen blir också äldre och jag har lätt att motivera mig att spendera pengar på upplevelser som passar in i tidsfönstret, speciellt upplevelser med barnen. De utgifterna ångrar jag aldrig även om de i absoluta tal kan kännas som stora belopp.
En sak som hjälpt mig är ett separat konto jag har där jag sätter av pengar till just upplevelser och som aldrig får användas till annat. För mig känns det nog lättare att rmåla när jag redan på förhand har bestämt bredden (dvs budget) på min pensel.
Har tänkt att skaffa ett separat kontokort till det kontot, kanske speciaöbeställa med ett inspirerande motiv som gör mig extra glad och sugen på att använda det.
Nästa steg:
Jag ser hur mitt idoga sparande ger resultat (Älskar ränta-på-ränta-effekten!) och en tidig pension skulle nog kunna vara realistisk.
Men att lita på sin egen förmåga att planera för det är läskigt. Tänker jag rätt? Vad har jag otur med när jag tänker? Med så mycket på spel!
Monte Carlo-simuleringen får jag inte till och med 4%-regeln vet jag inte hur jag ska tänka med pensionen, osv, osv. Det är absolut mitt nästa växt-steg och jag har massor kvar att lära.
Tack igen!
. Och titten på min/vår ekonomi kopplat till rikedom i livet, som Jan refererar till i avsnittet. Några reflektioner:
.
