Känner igen mig själv i mycket. Man vet att det är helt ologiskt, men likväl tar det mot att köpa den där 20-packen med cola för 120 spänn när man vet att de ofta har kampanjer för 99:-. Det är 20 spänn för fan, är ju helt efterblivet att ens fundera på det.
Men likväl så gör jag det, och inväntar tills jag hittar för 99…
Exakt så växte jag också upp. Det var mycket klagande på att pengarna inte räckte, men cigg och alkohol fanns det alltid pengar till (och sitta timtal i telefon, som kostade rätt bra på den tiden)
Min mor var precis som ts beskriver, ingen förmåga att se hur de stora utgifterna åt upp hennes ekonomi samtidigt som det snålades på alla småutgifter.
Behöver jag tillägga att det inte blev så mycket arv där inte (inte för att jag behövde något heller)
Ett ”motargument” till detta är väl att man rent naturligt genomför bilköp, bostadsköp osv mycket mer sällan.
Så över en livstid spelar de där små klippen ungefär lika stor roll om man har det mindsetet och det är återkommande utgifter. Jämfört med att överanalysera stora inköp.
Samt att i bilexemplet så kan det anses finnas flera mjuka värden hos återförsäljaren/köpavtalet och just den specifika bilen man tittar på.
Men visst, vi lurar definitivt oss själva.
Kände (tyvärr) igen mig väldigt mycket i ditt inlägg; Billiga skitskor, samtidigt som det alltid fanns pengar till sprit, chips och cigg. Mycket märkligt.
När jag själv fick barn blev jag därför nästan rabiat med att de skulle ha det allra bästa. Mina barn har aldrig behövt vara blöta och kalla och alltid haft snygga, hela och rena kläder. Dock har vi precis som ni aldrig köpt något till ordinarie pris utan alltid inväntat reor eller köpt på fel säsong. Kan fortfarande bli löjligt glad och varm i hjärtat när jag tänker på den gången för många år sen då vi på bilresa till släkten råkade på en sportaffär som samma dag slog igen och sålde ut hela sortimentet till vrakpris. Overaller som kostade 1500 ordinarie pris såldes för 250 kr. Jag tror vi köpte overaller, skalkläder, skor, ullställ, vantar och mössor etc för alla barnen för de följande 5 åren 
Jag tror helt enkelt att det svårt för de allra flesta av oss att byta lins varje gång vi tänker om pengar i olika kontexter.
Det är t.e.x i princip omöjligt för mig att köpa en cykel för tio tusen, trots att det objektivt sett förmodligen är ett bra köp. Men det var rätt lätt för mig att köpa en speldator åt mig och min son för drygt 20k (ok, det tog två år att bestämma sig, men två år är kort för mig). För en speldator är i min hjärna mer nyttoorienterad och nånting man ‘skall’ ha än en cykel.
Jag tänker knappt alls när jag beställer grusning av en väg för 150k. Ett restaurangbesök på tusen spänn för fyra personer har jag bara gjort ett i mitt liv och det smärtade i flera veckor. Men en ny såg för 8k tänker jag inte ens på.
Det här är ju inte rimligt. Men det verkar väldigt svårt att få känslorna i styr kring det här.
Onekligen ett intressant psykologiskt och kanske allmängiltigt fenomen.
Känner iofs att jag själv inte är så drabbad utan jag ser de stora sammanhangen och bryr mig inte om småkostnader.
Min fru däremot stoppar in en överbliven halv avokado i kylen istället för att slänga den (trots att jag förklarat att de i allmänhet blir kvar i kylen i två veckor för att sedan till slut slängas ändå). Om hon påpekar att jag slänger sådana saker i soporna brukar jag påminna att det var hon som bestämde att vi ska ha nanny vilket kostar runt 2000kr PER DAG. Dvs 200 avokados per dag. På tal om att sila mygg och svälja kameler.
Min motsvarande sak är väl att jag vägrar att spara på vatten i det vardagliga. Vi har mycket vatten i Sverige (på de flest håll) och det är svinbilligt. Det driver resten av min familj till vansinne, tydligen.
Jag skulle tro att den största skada som orsakas av sådan här kontextlöshet kommer från bilar. Att köpa en ‘fin’ bil kostar så otroligt mycket mer än nästan allt annat i vardagslivet att man tjänar mycket på att säga nej. (Något som Jan har förklarat väl I några poddar, för all del.)
Jag passade in på flera punkter, 1,3,5. Snål som fan. Jag älskar ju kortdatumhyllan, men jag slänger tyvärr för mycket mat. Hade varit bättre att bara köpa när jag ska äta. Frysen är full och jag har lagt köpförbud på¨mig själv, men dag2 så “fyndar” jag igen.
Japp, bilar, renoveringar och pooler. Där tjänar man på att tänka efter lite! Redbullen på pressbyrån är småpotatis i sammanhanget.
Jag har en kollega som jobbat på mitt jobb med samma lön tre år längre än mig. Jag har mer än dubbelt hans net worth nu. Så fort vi får bonus sätter hans fru igång med en ny renovering av huset… För egen del hamnar minst 80% på börsen. Han kör även Escalade och Panamera medans jag kör Hyundai. Sen klagar han på att han aldrig kommer kunna gå i pension.
Bra. Pool är ju nästan bara ovärt för de allra flesta. Renoveringar tror jag dock ger värde till många. Jag har dock levt ett liv helt utan renoveringar och pooler, med bilar för all del, men bara riktigt fula bilar. Särskilt de uteblivna renoveringarna har gjort att jag har sparat ett gäng fler miljoner än de flesta jag umgås med. Jag tror att de flesta jag umgås med tycker att de har gjort det bättre valet. Jag tycker att jag har gjort det bättre valet. Det är mycket bra att man kan välja.
(Jag har dock grusat rätt många av mina vägar.)
Handlar inte den här tråden mycket om att folk prioriterar annorlunda än vad ni hade gjort?
De saker jag har sparat in på för att gå FIRE hade andra vantrivts att spara in på. Det de sparar in på hade jag fått spel på att behöva spara på.
Det gäller att känna sig själv och tänka på sina prioriteringar.
Nej. Eller delvis. Men det handlar betydligt mer om att det är rätt få som verkligen prioriterar som de verkligen tycker är rimligt. Jag prioriterar helt fel. Jag de allra viktigaste sakerna rätt. Men att inte kunna köpa en cykel för 10k när man har en nettoförmögenhet på 40 miljoner är ju en dålig hantering av känslor. Eller dåligt omdöme, om du vill.
När OP pratar om att hens föräldrar suckar över nån macka som inte äts upp, men sedan slösar pengar på bilar så handlar det ju också om dåligt omdöme, inte om en faktisk prioritering.
(Som uppväxt på 80-talet känner jag verkligen igen mig i det där med mackorna. Inget gjorde min mamma lika arg som om en bit mat förgicks. Bara att tvesovla var provocerande, men att de skulle köpa flera liter lite alkohol i veckan ansågs helt självklart.)
EDIT: Jag tänker att väldigt mycket av Jans videor egentligen handlar om det här. Han har snöat in på att tänka otroligt mycket på hur mycket det kostar att ha bil efter att ha förstått hur stor del av ekonomin det är. För de flesta av oss är det svårt att få känslor och kunskap att gå hand i hand i dessa ämnen.
Det kan vara det.
Men jag som kör FIRE har en rätt stor nettoförmögenhet, men jag köper ändå inte sådana där grejer utan att fundera. Jag måste fundera 50 år framåt och se till så att pengarna inte tar slut innan dess, och 10 000-kronor-köp på den horisonten spelar roll eftersom det blir så många.
Åh, du måste vara min själsfrände! 
Exakt så jag opererar. Vinterskor och -kläder fixade för flera år framåt. Köper flera alternativ billigt begagnat, om de inte passar sparar jag till nästa barn i ordning eller säljer med vinst. Jag tyckte jag jämt frös och var blöt om händer och fötter när jag var barn, så ska mina barn aldrig ha det (och det har de inte)
Det är den aspekten som gör att jag känner att Fire inte är något för mig, att man hela tiden måste ha med den långsiktiga planen (som man inte vet när den slutar) och väga det mot även relativt små köp i vardagen.
Men respekt till er som fixar det!
Man har bara större valfrihet, så fler möjligheter. Det går ju att bränna alla pengarna på några år också.
Jag kan också vara lite gnetig med vissa småutgifter med för min del så har jag accepterat att jag helt enkelt inte gillar att lägga pengar på sånt jag inte vill ha och sånt som jag inte tycker är värt det. Köpa en kaffe på Starbucks för 50 spänn till mig själv? Typ aldrig, tycker inte att det är värt det. Men att köpa en latte till barnen på samma ställe? Självklart, att låta barnen uppleva något de tycker är lyxigt är värt det. Och köra ny bil? Japp värt varenda krona. Så egentligen upplever jag inte att jag snålar, jag bara accepterar mig själv som jag är. Spelar en kaffe för en femtiolapp någon roll för min ekonomi? Inte alls.
Jag tänker att ingen människa gör rationella val 100% av tiden. Spenderande och pengar kan ha med så mycket att göra. Preferenser, dagsform, impulskontroll och känslor. Men många kan ju visst göra överlag vettiga ekonomiska val, iaf vad jag kan se.
Jag håller med. Ett utmärkande drag för detta forum är hur god ton det är, för att vara på Internet. Folk verkar ofta försöka förstå och analysera och kan medge att det man själv tycker inte nödvändigtvis behöver vara något för alla. Ibland tycker jag att den inställningen kan gå för långt och leda in en på fel spår.
En del är faktiskt inte så bra på att ekonomiskt navigera den moderna världen pga sunkiga värderingar och/eller låg kognitiv förmåga. Självklart är det inte heller rätt att säga att alla som har konsumtionsmönster som avviker från normen för den strävsamma medelklassen är korkade losers, men en del är det.
Vilket fräckt ord, det ska jag lägga på minnet.