Njut dig till framgång och låt livet kännas lika bra som det är!

Ett samtal om livet med vår coach Moa Diseborn | Reklam

Reklam för Molodi AB. Den här artikeln är ett samarbete eller innehåller uppmärkta sponsrade annonslänkar. Läs mer om våra noga utvalda samarbeten i vår annonspolicy.

Ingen människa har blivit framgångsrik på egen hand. Jag och Caroline skulle inte varit där vi är idag utan vår coach Moa Diseborn. I dagens avsnitt pratar vi bl.a. om: att njuta sig till framgång, låta livet kännas lika bra som det är, fejkmål, värderingar, drivkrafter och intentioner. Vi pratar även om de hinder som, från tid till annan, står i vägen och hindrar oss från att leva det liv vi älskar och älska det liv som vi lever.

Moa är beteendevetare och enligt oss en av Sveriges absolut bästa coacher. Hon har även en lång internationell erfarenhet av arbete med riktigt förmögna klienter, s.k. ”ultra-high-networth individuals”. Det som gör henne på många sätt unik är att hon är en av få personer som både kan prata pengar, investeringar och indexfonder och samtidigt ställa frågor kring vad som är viktigt i livet på riktigt.

En av de bästa frågorna som jag har fått av henne kombinerar flera aspekter i livet:

Hur syns det i ditt kontoutdrag att t.ex. generositet är viktigt för dig?

En av de stora insikterna från samtalen med Moa, på senare tid, handlar just om frågan: Vad är det som är viktigt för mig på riktigt? Vad är autentiskt viktigt och vad är fejk? I avsnittet pratar vi nämligen om att det är lätt att tänka:

En person som jag [med mitt yrke / min ålder / status] borde [göra / vara intresserad av / ägna mig åt / äga / ha] t.ex. en Tesla…

Att vi dessutom lever i ett samhälle där vi hela tiden ska känna att något saknas, leder också till att det är svårt att skilja mina egna och andras önskningar. Att vår hjärna biologiskt är designad för att maximera chansen för vår överlevnad och inte upplevelsen av lycka gör det inte heller enklare.

Utmaningen är dessutom, till skillnad vad många tror, att pengar löser inga större känslomässiga problem. Visst, de skapar möjligheter och löser vissa problem, men i mångt och mycket agerar de bara som en förstärkare. Det är därför det är så viktigt att ha balans i livet mellan pengarna och de mjuka värdena såsom vårt förhållande till pengar inte minst. Lite som Moa har skrivit i sin bok ”Att vara lycklig och rik”. Men mer om det i avsnittet. ??

För dig som är en del av vår Patreon-community kommer Moa också delta i en digital live-podd där du kommer kunna ställa frågor eller bara lyssna med. Jag återkommer som vanligt med datum och anmälningslänk på Patreon.?

Vi hoppas att vi ses även nästa söndag då vi kommer att fortsätta med del 2 i vår serie: ”Vad säger forskningen om sparande och investerande?”. Då kommer vi dyka ner i studier som visar hur duktiga rådgivare och analytiker är i genomsnitt, Fama-French tre-faktor modell som visar vad som statistiskt faktiskt ger en fördel i sparandet och det viktigaste beslutet man kommer ta i sitt sparande.

Tack för den här veckan och på återseende!
Jan, Caroline och Moa
Uppdaterat: 2020-02-09

PS. Moa har även varit med i avsnitt #24 då vi pratade om ”Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare”. Du når henne enklast via mejl på moa[AT]molodi.se DS.

Intresseanmälan för en kickoff med syfte att skapa en Livsplan

Jag och Moa har spånat på en idé som vi vill testa med dig som följer oss. Vi undrar om det finns intresse för en 2-dagars kickoff/retreat. Tanken med retreaten är att skapa en konkret ”Livsplan” som kombinerar de mjuka och de finansiella sidorna. Många har nämligen starka muskler i ett område – som jag t.ex. i ekonomi/sparande – men inte lika mycket i det andra. Vår upplevelse är nämligen att det är först i skärningspunkten mellan ekonomi/livet det magiska händer.

Tanken är att under den första dagen arbetar du, antingen själv eller tillsammans med din partner, kollega, syskon eller vän med att identifiera dina värderingar, förhållningssätt, intentioner och dina drivkrafter. Det vill säga vad är viktigt i livet på riktigt. Därefter kompletterar du det med en ekonomisk plan, siffror, mätbarheter och en strategi för att faktiskt se till att det händer och du kan finansiera det.

Dessutom är ett önskemål, som många av er har uttryckt, att träffa andra likasinnade, få diskutera, bolla och inspireras. Samtidigt är det en möjlighet att få prata om samtalsämnen bortom väder och vind. Vi tänker även att man gör det här på ett riktigt trevligt ställe med t.ex. spa, hotell och övernattning. Om du tycker att det låter spännande, fyll i en intresseanmälan nedan.

Uppdatering 200229: Tack för ett jättestort intresse!
Eftersom er feedback har varit så positivt och översvallande så har vi tagit fram mer konkret och praktisk information som finns via länken nedan. Där kan du även boka en plats på kickoffen i augusti eller januari 2021. ?

Vi hoppas att vi ses på något av tillfällena!
Jan och Moa

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Transkribering av vårt samtal med Moa Diseborn

För dig som hellre läser än att lyssnar eller tittar på intervjun följer nedan en komplett transkribering:

— START TRANSKRIBERING —

Jan: Varmt välkommen, Moa. Enligt mig är du en av Sveriges absolut bästa coacher. Du har dessutom jobbat mycket internationellt, bland annat i Storbritannien, med klienter som har väldigt, väldigt mycket pengar och även många klienter som får så kallade ”sudden wealth”. Alltså, att den ekonomiska situationen ändras drastiskt med arv, lottovinst eller försäljning av företag.

Sedan har du också jobbat med väldigt många som mig i Sverige. Alltså, människor som är framgångsrika i vissa områden i livet – exempelvis ekonomiskt – men där man ändå inte riktigt känner sig helt nöjd. Jag själv upplevde t.ex. väldigt länge att det var någonting som saknades trots det gick bra. Lite en känsla av tomhet, man nådde mål, men flyttade hela tiden fram målsnöret.

Att njuta sig till framgång

Jan: Det är också roligt för jag har börjat om i Evernote, som är mitt anteckningsverktyg, och då hittade jag anteckningar från våra coachsamtal i 2013-2015. Då var det en stor grej som du tjatade om kring ”att jag skulle njuta mig till framgång”. Då insåg jag att det är någonting som jag verkligen associerar dig med. Kan du inte säga mer om det där med att njuta sig till framgång? För det är ju lite din grej.

Moa: Det handlar väl egentligen om att göra mer av det vi gillar, för att få ett göttigare liv. Jag tänker att vi är många som har Luther på ena axeln och så har vi Jante på den andra och så kör vi ner huvudet och jobbar på.

Just det där att njuta sig till framgång, handlar om att göra mer av det som vi faktiskt är bra på och det som vi gillar. Ofta hör det ihop. Rätt ofta leder det dessutom till att vi vi blir framgångsrika i det vi gör.

Caroline: Jag måste flika in att jag har hört detta nu från två olika källor under de senaste åren. Den ena var Voltaire, den gamla filosofen som skrev klassikern Candide. Där fick jag budskapet att gör bara det som du är bra på, som du gillar, så blir det bra. Och sedan en annan gigant som heter Joseph Campbell, som är en historie- & mytexpert som inte lever längre. Han sa, ”follow your bliss” och det var också jättekonstigt då på 70-talet när han sa det. Men det är en variant av det du säger.

Jan: Ja, många kan uppleva det som kontroversiellt. Det är lätt att tänka att:

Man kan ju inte bara göra sådant som är roligt, men det är ju en myt. Det kan man visst.

Vi har ju arbetat för att designa vårt liv så att vi kan göra mer av det som vi tycker är kul. Men samhället är ju inte designat så. Ett exempel av många är t.ex. den svenska skolan. Den är lite tvärtom. Om du inte är så bra på matte då får du extra matteundervisning. Ibland tänker jag att det är väldigt konstigt om man skulle ta det ur sitt sammanhang. Tänk om man inledde året på företaget med att chefen kommer och säger:

Nu ska vi ha kickoff. Låt oss bestämma ansvarsområden för nästa år. Vi börjar med bokföring och redovisning. Vem är sämst på bokföring? Det är du, Kalle. Varsågod. Då är du ansvarig för bokföringen de kommande 12 månaderna. Då kan du få göra mer av det som du är sämst på.

Caroline: Jag fattar. Det är ju skillnad på svenska skolan och på ett jobb. Du ska utvecklas i svenska skolan och på ett jobb ska du också utvecklas, men på ett annat sätt. Men vad är din poäng där?

Jan: Min poäng är att jag tror att fler borde fokusera på att bli bättre på det som man är bra på, inse vad man inte är bra på och hitta på andra strategier än att ”skärpa sig”. Min upplevelse är att ”skärpa sig” sällan fungerar. Det är ju bara att sätta upp sig själv för att misslyckas, få dåligt samvete och hamna i en dålig spiral. Bättre att testa något annat. Men, jag fattar att det inte är så många som tänker som jag. Normen är ju att man ska lida, kämpa och anstränga sig – det vill säga inte: ”Njuta sig till framgång”.

Ställ dig själv rätt frågor och påverka hjärnan positivt

Moa: Det är därför jag har skapat den där devisen, tänker jag, ”att njuta sig till framgång”.

Allt det vi tycker är härligt i livet är också som en hjälp för att lösa det som är svårt.

Att man kan använda det. Precis som du och jag brukar fråga varandra:

Vad är det roligaste just nu?

Det gör att man sätter sig själv i en sinnesstämning där har mycket större potential att ta sig an även svåra frågor. Så det gör att man mentalt och emotionellt rör sig någon annanstans i sig själv, än vilket tillstånd man själv befinner sig i när man tänker på vad som är svårt och jobbigt i ens liv.

Jan: Men hur kan det där se ut rent konkret då? När du jobbar med dina klienter.

Moa: Jag kan ta mig själv som exempel. I mitt eget företagande och vad jag gör för någonting så tänker jag på allting som jag tycker är svårt. Det är lätt att hjärnan hamnar där, för det är det som behöver lösas. Som min företagsekonomi eller fakturering; att ha koll på det där sakerna. Det är någonting som jag behöver stöd med, helt enkelt, för att få bra snurr på det där. Det är lätt att jag hamnar i tankar kring hur jag ska lösa det och att jag borde skärpa mig.

Men att njuta mig till framgång, då tänker jag istället på ”vad jag tycker är roligast med mitt arbete just nu?”. Därifrån blir det enklare att ställa sig frågor som: ”Hur kan jag skapa bättre omsättning så att jag kan ta hjälp med det som är svårt?”. Istället för att köra ner huvudet och lägga x antal timmar på det där som jag inte är excellent i och inte ens tycker är kul.

Jan: Åh, jag älskar det där. Som du och jag pratade om här om dagen Carro, att

Om du inte gillar spelet som du har blivit satt i; byt spel eller ändra spelreglerna eller lös problemet på ett annat sätt.

Men varför blev det coaching för dig?

Moa: Oj. Jag brukar säga att jag har haft en avbockskarriär. Jag har gjort väldigt mycket olika saker. ”inte det, inte det, inte det”, tills jag hittade det jag ville.

Jan: Vi har ändå känt varandra i snart åtta eller tio år. Vi har en Whatsapp-grupp tillsammans med Niklas Delmar, en av våra gemensamma vänner, och sedan kommer det fram någonting i stil med, ”…när jag spelade bandy i elitserien…” och jag blir alltid så förvånad.

Moa: Jo, jag har gjort mycket olika saker och alltid varit fascinerad av människor. Varför gör människor som människor gör och hur kan vi leva ett bättre liv. Jag är fostrad hemifrån också i den andan, att: ”hur kan du ta ansvar för ditt eget liv?”. Men när jag bestämde mig för att jag skulle läsa och bli beteendevetare, då satt jag i en fuktig källare i Paris och var designassistent där. Jag satt och sydde så mina fingrar blödde till klockan fyra på morgonen.

Jan: Se, detta hade jag ingen aning om!

Sätt mål kring hur du vill att det ska kännas istället!

Moa: Ja, jag har faktiskt börjat sy nu igen. Det är ett av mina glädjeämnen. Jag har en provdocka i vardagsrummet. Men då satt jag där i en fuktig källare klockan fyra på morgonen i Pars och då tänkte jag att nej, det här var inte alls så glamouröst och trevligt som jag hade hoppats på att det skulle vara. Jag hade någon slags utopisk bild över hur det skulle vara att jobba med mode i Paris.

Så då ringde jag hem till min mamma och sa, ”Mamma, jag tror inte att det här är min grej. Vad ska jag göra nu?” Och hennes tips var att söka till beteendevetare istället. Så då läste jag i Uppsala efter det.

Jan: Jag har ju haft dig som coach i många år och jag hade inte varit den jag är idag utan dig. Så jag har dig supermycket att tacka för, verkligen. Men jag tänker att mycket det som jag tycker är både fantastiskt och jävligt jobbigt med dig, det är att man pratar med dig och då säger du att det du egentligen säger är det här. Och då är det alltid så att även om det inte var det jag sa, så är det precis så det känns. Jag upplever att du har en talang för att höra det som inte sägs.

Moa: Ja, precis. Det där är många års träning. Det har blivit en omedveten kompetens för mig. Men dels att jag har med mig mycket av det tankesättet och förhållningssättet hemifrån. Jag kommer från en familj och en lång linje av pedagoger, coacher, psykologer och beteendevetare. Så jag har med mig mycket gratis därifrån. Men sedan är det också alla utbildningar jag har gått. Jag har jobbat med det här i mer än tio år nu så jag tror just det där du säger om att kunna sätta fingret på vad man egentligen menar, det är nog någonting som jag har förvärvat över tid.

Jan: Det var du och jag som började den här konversationen att pengar löser ingenting. Det var en av de anledningarna till varför jag kom till dig. Jag tjänade massa pengar men jag kände mig ändå inte lyckligare och jag blev helt oinspirerad av mina mål. Då sa du att det var för att jag hade satt målen helt fel. Och då sa jag att jag hade läst alla målmodeller och visste precis hur man skulle sätta smarta mål och hela paketet. Den logiska, rationella biten. Men då sa du, om jag inte minns fel:

Ja, men du fokuserar på fel sak. Istället för att sätta logiska mål, sätt ett mål kring hur du vill att det ska kännas istället!

Då blev det bara error i min hjärna. Jag bara va? Ska jag inte sätta ett mål typ förra årets omsättning plus 10% eller förra årets avkastning plus 10% .

Livet ska kännas lika bra inuti som det ser ut utifrån

Moa: Det är därför det är så intressant att vi sitter här idag. Jag tror att våra respektive fält överlappar varandra och kan också bli ännu mer tillsammans. Det är viktigt att ta hand om sin ekonomi. Pengar är viktigt, det ska vi inte bortse ifrån. Pengar är en resurs för att kunna leva det liv som man vill leva. Jag tänker också på det du och jag har jobbat på, att skapa ett liv som känns lika bra som det ser ut.

Jan: Säg någonting om det där. Ibland får jag glimtar då jag tycker att jag fattar det där, och ibland så tycker jag att jag ligger i diket igen.

Moa: Ja, hmm.

Jag tänker att du, och många andra som jag träffar i det här yrket, har ett liv som ser väldigt bra ut. Man har en fin bil på uppfarten, man har en fantastisk fru, en härlig man, en bra familj, ett bra jobb. Man har egentligen ett liv som är väldigt priviligierat, där man känner att man inte borde klaga. Men det känns ändå lite skavigt, eller som du brukar säga, lite knökigt. Så är det för de flesta av oss.

Men ofta så är det att vi letar efter en annan känsla, en annan sinnesstämning.

Det här konsumtionssamhället är också byggt för att vi ska sakna någonting hela tiden och vi ska göra någonting eller köpa någonting för att ändra vår egen sinnesstämning. Det är så vårt samhälle är uppbyggt, att vi ska inte riktigt ska vara nöjda.

Men att börja titta på vad är det jag vill ha egentligen.

Jag brukar tänka så här att när man skriver en bucketlist på vad man vill göra i sitt liv och vad man vill uppleva, då blir det intressant ungefär efter punkt 50. Efter 50 så brukar det bli lite svårare att skriva ner saker och då brukar det bli något i stil med ”se soluppgången tillsammans med en partner”, ”säga tack till min mormor”. Då brukar de där sakerna komma på listan. Grejerna som verkligen betyder någonting och det är saker som vi ofta kan göra nu, oavsett hur mycket pengar vi har.

Caroline: Varför kommer de där efter 50 tror du? Varför funkar hjärnan så?

Jan: Är det inte så att mycket av det där andra är fejk? Vi har ju tagit upp den där Teslan många gånger, även du har hört det Moa, men jag tror att du frågade mig varför jag egentligen ville ha den. Och då kom det fram att när vår kompis Carl-Johan hade sin Tesla parkerad och vi hade grillfest hemma, så var det många som gav mig komplimanger för hans bil. Det kändes jobbigt att den inte var min. Första gången sa jag att den är min, eller jag sa bara tack.

Vill vi verkligen göra det vi tror att vi vill?

Moa: Men om det hade varit din bil som stod där på uppfarten och folk gav dig komplimanger. Hur skulle känslan vara då?

Jan: Känslan är väl det här beviset — den här otillräckligheten som jag har — titta det går ändå bra för mig. Jag har en sådan bil.

Moa: Så det du längtar efter är andras yttre bekräftelse på att det faktiskt går bra. Du är långt ifrån ensam om det. När vi själva vacklar och inte riktigt kan ge oss själva bekräftelse på att ja, jag lever det liv jag vill leva och upplever det jag vill och ta ansvar för det, då blir det också lättare att vänta på yttre bekräftelse på att det vi vill ha är sant.

Caroline: Ja, och jag tänker också att det är typ inte tillåtet nästan att få se soluppgången med sin familj, för det kostar ju ingenting. Och hur konstigt är inte det?

Jan: Så har inte jag tänkt, att nej så kan man inte göra för att det inte kostar någonting.

Caroline: Jag vet inte hur jag ska förklara det. I mitt huvud fattar jag det, men jag kan inte få ut det. Men förstår du vad jag menar, Moa?

Moa: Den här första punkten på listan brukar ofta vara:

Personer som jag borde vilja ha saker som det här. Personer i min ställning/ekonomi borde vilja, t.ex. ta min familj till Thailand på en lång resa. Jag borde vilja ha ett härligt cocktailparty med mina väninnor på ett hustak. Jag borde vilja. Oftast är det där man börjar. Vi pratade litegrann om det här med fejk.

Det är inte säkert vi vill ha det vi tror att vi vill ha, men det märker man ofta när man provar det. Ibland behöver man prova.

Jan: Ja, precis jag testade golf och det var skittråkigt. Jag kände att jag borde spela golf. Precis så som du säger, att ”en sådan som mig borde kunna spela golf.” Till slut så var det så här att jag tar grönt kort då, för då gör jag inte bort mig på en golfbana. Har jag spelat golf sedan dess? Nej. Eller en person som jag borde kunna jaga, för det gör folk som har företag. Gud vad mycket tid och pengar jag har lagt på sådant.

Caroline: Det är som du säger, att man måste prova det. Men kan man inte fejkprova det, att man provar det i tanken, så slipper man lägga alla de här pengarna.

Moa: Jag tänker att det egentligen inte spelar någon roll om det är fejk eller inte. Man kan prova och så lär man sig det, att det inte var min grej att jaga. Eller som att jag skulle vara en sådan person som ska åka på yoga-retreat till Ibiza, men sedan tänker jag att jag hellre lägger den tiden på min familj. Men ibland behöver man prova.

Vi är alla lite normalstörda till mans

Caroline: Jag måste erkänna att det kommer en grej här till mig nu och det är att jag är ovillig att prova saker, därför att när jag växte upp så provade jag lite olika hobbies och det var ett trauma för min familj när jag sa att jag vill inte mer. Det var inte bra. Man skulle fortsätta, inte bara hoppa från det ena till det andra.

Det är nog därför jag har ovillig att prova saker, för det kostar för mycket, både känslomässigt att någon kommer och säger att du kan inte bara hoppa från det ena till det andra Carro, eller att det kostar pengar. Jag har börjat luckra upp det lite, men det är helt sjukt att jag bara såg det nu.

Moa: Det är så vi ofta lever våra liv, att vi blir definierade av det som har hänt tidigare och hur vi kände när vi gjorde det då. Men nu i det här samtalet pratar vi om saker och medvetandegör saker och det är alltid det första steget. Så nu är det frågan då Caroline, om du är sugen på att prova någonting annat. Om du är tillräckligt nyfiken och modig att ta dig an nya saker på ett nytt sätt.

Caroline: Ja, nu när jag har sett det lite bättre så känner jag att då har det inte den makten över mig som det hade innan.

Jan: Det där är jättespännande, för vi har ju haft samtal, som att du vill skriva men sedan hittar jag dig ibland städandes i köket. Då säger jag åt dig att sluta städa, men då blir du nästan förbannad på mig.

Caroline: Ja, och bullshittar dig att det känns bra för mig. Men egentligen har jag ångest om det är stökigt. Det är också ett gammalt beteende, att någon annan blev arg om det var stökigt i köket.

Jan: Det där har varit mycket min drivkraft i ekonomi. Att min pappa dog och vi blev ekonomiskt osäkra, då bestämde jag att så ska jag fan inte ha det i mitt liv. Men är vi alla lite normalstörda?

Moa: Ja, det är ingen som är normal, det kan vi väl komma överens om? I psykologiska termer brukar man säga att vi är normalstörda. Vi är alla lite skadade. Min tyska mormor säger alltid:

Jeder Mensch hat seinen Vogel

att varje människa har sin pippi. Alltså, vi är lite som vi är mest hela tiden och jag tycker att det är ganska befriande.

Ett inre jobb att skapa ett skönt liv

Moa: Jag har blivit nästan tvärtom nu. Om det är någon som vekar sjukt normal och kontrollerad och super-polished, då tänker jag att där är det någonting lurt. Vad vill han eller hon dölja? Men om någon är öppen med sina saker, att det här är utmanande för mig i mitt liv just nu och så här tacklar jag det, då tycker jag att det känns mer ärligt och öppet.

Då finner jag ofta mer förtroende, för livet är inte enkelt. Det kan vi väl också komma överens om? Oavsett hur privilegierade liv vi verkar leva utifrån. Det är som en av mina lärare Maria Nemeth, har sagt:

Life is not for sissies

Caroline: Men nu när vi har konstaterat att vi är normalstörda, kan vi inte gå in lite på de här super privilegierade kunderna som du jobbar med, som kanske har sålt sitt företag eller fått ett arv eller så, och hur de hanterar det när det kommer mycket pengar på en gång?

Jan: Ja, vi ska också förtydliga att vi inte pratar om tio miljoner, utan snarare om 100-200 miljoner eller en miljard kronor. Det är de storleksordningarna. Man tycker att de människorna inte borde ha några problem, över huvud taget.

Moa: Jag brukar kalla det för normalbemedlad, någon som jobbar från lön till lön, som de flesta gör. Då tänker man att när jag får tid och pengar, då ska jag förändra min relation, gå ner i vikt, upp i vikt, resa, göra det där och det där. Men när man får de där pengarna, då är livet ganska mycket detsamma. Mycket problem kan man kasta pengar på, som att få städhjälp eller någon som lagar mat eller handlar eller så där, men till syvende och sist om det handlar om hur vi själva mår och vad vi känner, det är ett inre jobb. Man kan ta hjälp och betala någon som hjälper en guidar en igenom en sådan process, självklart, men det är till syvende och sist någonting som man behöver göra själv rent aktivt.

Jan: Jag kommer ihåg att du berättade om en klient som ville köpa en husbil, var det inte så? För detta märker jag också med många läsare, att t.ex. vi har sålt en fastighet i släkten och nu har jag fått 20 miljoner eller så, sedan ser man att de har en fantastisk ekonomisk situation, men när de pratar om det så märker man att de är stressade för pengarna. De upplever att de inte har råd, att de är rädda för att man ska förvalta pengarna på ett ansvarsfullt sätt. Känner du igen det här?

Gör det du vill göra nu, med en gång!

Moa: Absolut. Det är därför jag och Duncan Glassy skrev ”How to be happy and rich”. Det handlar egentligen om att jobba igenom sina egna föreställningar om pengar, så att man förstår sig själv bättre. Så att inte ens förflutna inte får styra framtiden. Att faktiskt stanna upp och kolla vad man har med sig för idéer och tankar, precis som vi pratade om, hemifrån eller tidigare erfarenheter. Så att vi inte navigerar utefter det utan att vi faktiskt styr vårat eget liv härifrån och nu och framåt.

När vi repeterar sådana här känslor och tankar för oss själva hela tiden, då är det lätt att man också blir väldigt förutsägbar. Att man tänker på samma sätt framåt. Det är då det är lätt att tänka att min mamma eller pappa skulle nog tänka si och så om jag köpte den bilen jag verkligen vill ha, så jag väljer den här modellen istället.

Jan: Det där är en sådan grej som jag har tänkt mycket på, som jag har fått sjukt mycket skit för. Jag upplever att om man har ett bristtänk redan innan man har fått pengar så kommer man ha ett bristtänk även efter man får pengar. Det finns ju hela den här FIRE-rörelsen, financial independence retire early, där folk kanske spar 80% av sin lön för att kunna säga upp sig. Vid något tillfälle frågade jag om det inte vore enklare att bara byta jobb om man inte trivs på jobbet. Min tes är att om du har sparat de där 80% och vant dig vid det, då kommer du leva så även resten av livet, så det spelar egentligen ingen roll att du har försakat en massa grejer. Vad är din upplevelse?

Moa: Åh, jag tänker så mycket när du pratar.

Men jag tänker att livet är för skört och för fantastiskt för att vänta på livet. Gör det du vill göra nu. Med en gång. Oavsett om man tänker att vi ska gifta oss när vi kommer upp till den här summan på ett konto. Gift dig imorron och ät varmkorv istället för en trerätters middag. Gör det som du verkligen vill göra nu. Vänta inte. Sedan kan ni fira igen och ha ett tioårsfirande. Vänta inte. Gör det nu, med en gång.

Jag brukar tänka att för mig är livet som en skattjakt, litegrann. Jag tänker att jag gör jag litegrann av det där som jag känner att jag vill och är nyfiken på, så leder det mig vidare till nästa skatt. Det öppnar upp.

Caroline: Jag upplever också det. Så fort jag börjar follow my bliss liksom, så kommer det massvis med små härligheter hela tiden. Men det fattar man inte förrän man har provat på det.

Bryta hjärnans gamla banor med positiva vanor

Moa: De allra flesta vill ha en garanti för att det funkar innan man börjar. Men det får man inte, utan man måste prova. Känner man att jag skulle vilja läsa mer böcker, börja gör det då, sedan leder den boken vidare till nästa bok. Eller om man skulle vilja skriva mer; börja skriv. Sedan är det någon annan som hör att man skriver, som tipsar om en kurs, och helt plötsligt så har man kommit in på ett helt nytt spår.

Caroline: Det blir ett väldigt rikt liv. Men Jan, känner du det? Provar du grejer? Jag blir nyfiken nu på dig kring det här med skattjakten och så. Du gillar ju att jobba och jobbar väldigt mycket, men sedan säger du ibland att du skulle vilja läsa mer, men provar du det då och vad öppnar sig för dig?

Jan: Detta har inte du och jag pratat om, så nu kan vi ta fem minuters live coaching här. På nyår var vi hos några vänner och de är privatekonomiskt väldigt framgångsrika. Vi kom in på att prata om investeringar på nyår, det är klart att man pratar om det -— och då kom vi in på det här med att investera i onoterade bolag. Då sa jag att jag investerar inte längre i onoterade bolag, eftersom ribban är ganska hög. Man ska in med flera hundra tusen och statistiskt är det bara 4% av alla onoterade investeringar man lyckas med. I 96 fall av 100 kommer jag att misslyckas.

Då säger vår vän att han vet, men att han investerar för han vet ju att det kommer hela tiden nya pengar. Då tänkte jag att rationellt kommer det vara så i vårt liv också, att det kommer komma pengar, det kommer inte bara sluta komma in lön helt och hållet, men känslomässigt så var min första tanke att det kan du inte veta. Det kommer gå åt helvete. Upp som en sol ner som en pannkaka. Alltså, den rädslan bara kickade in, som är helt irrationell.

Moa: Men då är det det som också kommer att driva dig, i hur du strukturerar ditt liv framåt. Ju mer tid du spenderar kring de tankebanorna.

De allra flesta människor vaknar på morgonen och börjar tänka på sina problem. Utmaningar som man har. Det också här att njuta sig till framgång kommer in. Vad vill jag verkligen göra idag? Vad skulle vara njutfullt? Att låsa upp det där litegrann.

Att man vaknar som ett barn och med en gång börjar man tänka på problem och så har man andningen här uppe. Jag måste göra det och det och det och lösa det där och sedan ska jag hämta och lämna.

Träna hjärnan genom att välja andra perspektiv

Jan: Detta tänkte jag på bara här om dagen, att jag är så himla rädd för att säga nej till folk. Jag fick ett förslag av någon som ville starta ett företag och jag kände att det var skitjobbigt. Jag ville inte och jag har andra saker som är roliga i mitt liv. Men just när jag skulle skicka ett nej till den här personen, då blev det sjukt jobbigt.

Moa: Kan vi stanna där bara? Jag ska säga någonting om det, men jag kommer tillbaka till det där nyårssamtalet. Jag tänker egentligen att det som är fantastiskt med vår hjärna, det är att vi bara kan tänka på en sak åt gången. Vi har en väldigt gammal hjärna, jag brukar säga att vi är 40 000-åriga djur. Hjärnan har inte utvecklats speciellt mycket, även om vårt moderna samhälle har gjort det. Så vi kan bara tänka på en sak åt gången, vilket är de bra nyheterna och de dåliga nyheterna.

Men då kan vi använda det till vår egen fördel. Antingen kan vi då tänka att det aldrig kommer att räcka, tänk om pengarna tar slut och komma från det här bristperspektivet. Men det som är fint är att vi också kan hjälpa hjärnan att fokusera på att tänka mer att det alltid finns tillräckligt. Det kommer alltid finnas tillräckligt med pengar för mig för att det leva det livet jag vill ha. Att man medvetet skiftar fokus och väljer att tänka positivt.

Grejen är att hjärnan är inte så smart. Jo, den är fantastisk, men den skiljer inte på om det är en intern dialog eller en visualisering, eller om det faktiskt hänt på riktigt. Det är samma kemiska process.

Om vi skulle blunda nu och föreställa oss den här situationen på nyårsmiddagen där. Men jag har alltid tillräckligt med pengar för att ha roligt och investera i någonting spännande, oavsett hur det kommer gå. Jag har alltid en avsatt pott till det. Det finns alltid tillräckligt och det kommer alltid komma in mer pengar i din lekhink. Att växla tankarna till det, som gör att du rent känslomässigt kommer att befinna dig någon annanstans.

Caroline: Hur lång tid tar det att träna hjärnan?

Jan: Här blir jag så skeptisk. Det var inte alls meningen att hoppa in, men hur ska jag veta det, liksom?

Moa: Det är faktiskt en bra fråga, för man ska inte heller bara sätta sig i ett mörkt rum och bara tänka, ”det kommer gå bra, det kommer gå bra, det kommer bra”. Man behöver också ha en strategi och en plan för hur man ska kunna komma dit man vill. Det vet ju jag att du har. Du har en väldigt utarbetad strategi bakom din ekonomi. Det är ju det ni gör, helt enkelt. Då blir det någonting som du kan addera i den situationen.

Livet är faktiskt en skattjakt

Caroline: Men nu hade vi en jättebra diskussion. Jag vill bara komma tillbaka till det där om skattjakten, Jan. Har du upplevt att du har öppnat dörren till någonting och känt hur det spännande det blir? Jag tänker att du upplever det när du bloggar och idéer som dyker upp och så där. Men att du bara kanske skulle gå på den här linjen där dina skatter radar upp sig.

Jan: Ja och det blir ju fantastiskt. När vi började för nästan 14 år sedan, det var inte som att jag tänkte att 2020 då kommer vi sitta här och spela in en podd i veckan och vi kommer kunna försörja oss på bloggen. Det har verkligen varit just det där att man jagat de här skatterna. Jag tycker att det är roligt och handen på hjärtat, idag så har jag designat mitt liv så att 70% av min tid så är jag på den här skattjakten och bara har roligt.

Caroline: Men skatterna är alltså inte fysiska grejer, utan idéer. Jag upplever så här att när jag går på skattjakt — det senaste halvåret har jag väl gjort det, för att jag har börjat skriva och så och börjat gå till en dam som lär mig att teckna och så — då känner jag att jag öppnar min hjärna för allt fint som finns i livet. Då tycker jag också att det är lättare att säga nej till saker.

Moa: Precis. Det är för att du fokuserar på de där sakerna som du är nyfiken på.

Caroline: Ja, för det är helt oemotståndligt när skatterna uppenbarar sig.

Jan: Ja, Patreon är ju en skattjakt för mig. Gud, vad roligt. Nu ska vi ha träff i Göteborg på tisdag, träffa en massa människor som vi bara skrivit med på Patreon. Och samskapandet när vi tog fram portföljerna nu i år. Det ligger väldigt nära mig. Jag valde namnet RikaTillsammans för att ”tillsammans” är en väldigt viktig värdering för mig. Så absolut.

Moa: Också för att koppla tillbaka till det du sa om modet att säga nej när man får erbjudanden som är bra, men inte känns rätt just nu.

Det handlar om att våga stå för det som är viktigt för en och göra det, naturligtvis, men vi ska också vara medvetna om att de där rädslorna, som är universella, kommer spela in hela tiden. Frågan är om du vill lyssna på dem eller inte.

Du har nämnt två universella rädslor nu: jag kommer aldrig ha tillräckligt med pengar, det kommer att gå åt helvete, så småningom. Upp som en sol ner som en pannkaka. Det där är en del av hjärnan som är det som förutser allt det som kan gå fel. Det har varit någonting som har gjort att vi har överlevt som art, väldigt framgångsrikt. Men just det där att pengarna kommer att ta slut eller om jag inte säger ja nu, så kommer de inte vilja leka med mig nästa gång. Jag kommer bli ensam, de kommer inte tycka om mig.

Rädslor som vi alla har

Caroline: Det är en dödsrädsla att bli utesluten från gemenskapen. För mig är det supertydligt. Att inte få vara med, för att man är dödsdömd när man är ensam. Det är en klockren rädsla för mig.

Moa: Ja, det är en biologisk rädsla. Om man tittar tillbaka så har det faktiskt varit så, att vi har haft mycket mindre chans att överleva på prärien eller här i Norden eller vart vi nu har levt, tillbaka i tiden.

Caroline: Jag ska bara flika in att nu när jag går in i mig själv och skriver och lyssnar inåt och så, jag måste kapa bort en massa distraktioner och det betyder att jag tyvärr inte hinner med så många människor och möten och fikor och sådana saker, som jag har gjort innan. Där är det också jäkligt jobbigt att säga nej och ha blockade dagar när ingenting får komma in. Det har kommit in så mycket under de här blockade dagarna på grund av min dödsångest. Men sedan tänker jag på Ingmar Bergman, som isolerade sig på Fårö, och jag förstår honom precis. För man behöver få vara i sig själv utan de här distraktionerna och det tror jag att många skulle kunna skriva under på, att det hade varit jätteskönt.

Moa: Absolut och jag tänker att när man hamnar i perioder där skrivandet blir väldigt viktigt, eller om det är någonting annat, att se livet i perspektiv. Att också måla upp den här 100-årsplanen. Att se att nu kommer det komma en period av skrivande för mig här. Jag planerar att det ska få ta ett år, eller fem år, och sedan vill jag avsätta mer tid att vara mer social.

Caroline: Men då vill de inte vara med en.

Moa: Man får väl hålla det på en bra nivå.

Vi tror ofta att våra rädslor är specifika för oss, liksom bara i mitt liv, men att inte räcka till, att bli utesluten, att inte ha så att det räcker oavsett vad det är, det är något vi alla kan känna. Att jag är inte alls lika framgångsrik som det ser ut, alla andra har listat ut sina liv och jag har inte det.

Det är också den här gruppen som vi pratade om, att man har skapat det man förväntade sig att man skulle i livet. Allting ser bra ut på pappret och sedan börjar det kännas lite tomt inuti.

Det är väl då det är dags att börja titta på det här med en livsplan och koppla ihop ekonomin med vad man vill uppleva i livet, vad man vill känna. Jag tänker att, apropå rädslor då, vad man också ska fokusera på är en av de grejerna jag alltid brukar komma tillbaka till det är att någon som har sammanställt en väldigt fin lista som heter ”10 Wishes of the Dying”.

Om att placera tid och pengar i linje med sina värderingar

Moa: Det är en kvinna som har jobbat på ett ställe dit folk kommer för att dö och hon har sammanställt i en skrift vad är de vanligaste sakerna som folk som vet att de ska dö, vad är det de säger? Ofta är det saker som att ha mer roligt, jobba mindre, vara mer med familjen, leva mer av det livet som var viktigt för mig. Inte att man ska tjäna 100 000 till, utan det handlar mycket om att vara sann mot sig själv och leva sin egen dröm.

Ofta när jag träffar folk som är 70+, så brukar de skita mer i yttre konversioner och vara lite mer sanna mot sig själva. Yngre personer också, men speciellt om man har gått igenom något trauma, eller om man har förlorat någon nära anhörig.

Ofta behöver det ha hänt någonting i livet. Att man har varit deprimerad eller att det har dött någon eller att man har varit med om någonting större. Att man hade kunnat dö.

Caroline: Kan det också vara det att man får perspektiv på att man inte gjorde det man ville? Och nu är jag 60, liksom.

Moa: Ja, precis. Det brukar skynda på. Men jag tänker att man kan ju växa utifrån en smärta, utifrån en prövning, absolut. Men jag brukar alltid uppmuntra mina kunder att göra den resan utifrån ett perspektiv där man redan mår bra. Du måste inte få cancer eller gå bankrutt.

Jan: Men nu kommer mitt lilla rant. Jag pratar mycket egentligen från — och det är mycket tack vare att jag har hängt med dig de senaste åren — för jag upplever att mycket inom ekonomi handlar om att man ska ha så hög avkastning som möjligt, man ska tjäna så mycket pengar som möjligt, och jag själv sprang ju det ekorrhjulet jättemycket. Ända tills du var på mig och frågade vad är det som är viktigt och vad är det du vill känna. Det var då det kom fram att jag vill jobba med Carro, jag vill jobba hemifrån, vi vill ha hela vårt liv inom 1 000 meter och hela det där paketet.

Men då inser jag att pengar — jag tror det är du som har sagt det:

Pengar ska placeras och konsumeras i linje med ens värderingar, drivkraft och intention.

Det där är roligt, för det har jag sagt hur många gånger som helst. Men kan du förklara vad du menar när du säger att pengarna ska användas i linje med drivkraft, intention och värderingar?

Pengar som en hävstång in i det liv man vill leva

Moa: Så här tänker jag:

Om vi börjar i just det här att jag tänker att pengar ska vara en hävstång in i det livet du vill leva. Den resurs som man kan använda sig av för att leva mer i linje med den man är och vad som är viktigt. Om man inte gör så, utan mer jagar avkastning, då blir det mer som du och jag har pratat om också, att man har emotionell volatilitet.

Vi vill frikoppla det personliga, privata livet från börsen. Självklart ska man ha koll på sin ekonomi, det är inte tal om det, pengar är viktigt, men vi behöver också titta på om man lever i integritet med sig själv.

Det tycker jag är ett väldigt bra ord.

Hur lever jag i integritet med mig själv?

Så en värdering kan vara att det är viktigt för mig att vara sanningsenlig, det är viktigt för mig att ge och få support av andra människor och här i är vi i RikaTillsammans-podden, så det är också att skapa tillsammans.

Jan: Ja för mig är tillsammans en viktig värdering. Jag vill bjuda in och vara tillsammans. Som när du föreslår att vi ska ha middag, då blir jag sugen på att bjuda in Filip och Jenny och Niklas m.fl. Men då kanske du vill att det ska vara bara vi två, men tillsammans är en default för mig. Harmoni och lugn skulle jag säga är viktigt för dig. Kreativitet och fina saker.

Caroline: Jag tycker bara att det är lätt att man hamnar i någon slags fejk-värderingar, liksom. Precis som att man måste rada upp 50 och sedan kommer de viktiga.

Moa: Därför så använder vi strukturerade övningar för att hitta de där orden. De där som lyser upp för just dig. Och sedan att man då lägger sin konsumtion och sitt sparande i linje med det. Du har redan berättat det där med målerikursen, du har investerat både tid och pengar i den, och det är någonting som är viktigt för dig. Kreativitet.

Jan: Precis. Jag gillade jättemycket det där när du och jag pratade och så sa du,

Hur syns det i din ekonomi att detta är viktigt för dig?

Jag tyckte det var en briljant fråga. Om jag tittar på ditt kontoutdrag, syns det att kreativitet är viktigt för dig?

Om jag tittar på ditt kontoutdrag, syns det att ”tillsammans” eller ”generositet” är viktigt?

Om det är viktigt för mig att vara generös, men jag har inte gett bort eller bjudit på någonting de senaste månaderna, då lever jag inte i integritet. Då har jag den här inre konflikten.

Caroline: Ja, vad är den där inre konflikten? Det tycker jag är intressant. Jag upplever att jag har en inre konflikt med att lägga pengar på min hobby.

Harmoni mellan tankar, känslor, handlingar och det man säger

Jan: För att jag säger att jag göra någonting — jag genuint tänker att jag ska göra någonting — men jag gör inte det. Då har jag ett energiläckage. Integritet är så intressant, ett ämne man skulle kunna ha en egen podd om. Jag brukar tänka att det är som tre olika rör. Det ena röret är vad är det jag tänker och känner. Det andra röret är vad är det jag säger och det tredje är vad är det jag gör. Ibland kan det vara olika, att jag tänker att jag borde gå och träna. Jag säger att jag ska gå och träna, men jag går inte och tränar. Då är det ett energiläckage.

Eller om chefen kommer och säger att jag ska skriva en rapport och jag säger att jag ska göra det och jag gör det, men innerst inne vill jag inte. Det är också ett energiläckage, för att man inte är i integritet.

Caroline: Då kan man märka det när man inte gör det man säger och tänker, eller man mår dåligt.

Jan: Jag mår ofta dåligt fysiskt, att det blir som en slitning.

Moa: Det är det vi jobbar på i samtalen egentligen. Man kan tänka intellektuellt på någonting, men sedan behöver man lägga lite till rätta. En sådan viktig punkt för mig är estetik. Jag älskar när det är vackert omkring mig. Jag vet att du också har ett intresse för hudvård, t.ex., då tänker jag att det ska synas på mitt kontoutdrag.

Det här är min värdering, estetik, hur matchar det med mitt kontoutdrag?

Då avsätter jag en viss budget för det varje månad, men jag har hela tiden tankar om att det är världsligt, att jag borde lägga det på någonting annat.

Caroline: Jag gör exakt samma. Dömer det och mår dåligt kring det och ändå gillar jag det. Det är så jäkla messed up.

Moa: Ja, det är ett eget tänkande då, ett dömande om att jag investerar pengar och tid i det.

Caroline: Vet du vad som händer om jag inte lägger tid och energi på det? Då mår jag ännu sämre. Så det är lika bra att köra.

Testa något minst 100 gånger innan du säger att det inte går

Moa: För mig så sväller det till självomhändertagande, att jag visar mig själv respekt och att det är en stund när jag sköter min egen hudvårdsrutin på kvällen. Det är avslappning, jag tar den tiden för mig själv. Det är en av mina rutiner/vanor att göra det och det är också då jag har en tacksamhetspraktik. Det är också som en skattjakt, att säga jag skulle vilja ha en hudvårdsrutin och så hitta en hudvårdsterapeut och så gick jag vidare på den och hittade andra saker som var viktiga i det. Nu är det kopplat till att säga tack till mig själv för dagen. Att ge mig själv den omtanken och den kärleken, i den handlingen.

Jag har en massa tankar om det ändå, men det är det här jag menar med att skifta fokus. Antingen kan jag tänka att det var dåligt Moa, det var fult att lägga pengar på det och det var världsligt, inte andligt. Eller så kan jag vara villig att säga ja och jag sedan omvärdera om ett halvår. Men jag brukar inte förhandla med mig själv under den tiden jag har satt det målet.

Jan: Vid något tillfälle sa du till mig att:

Innan du har testat 100 gånger så har du ingen rätt att uttala dig om huruvida det funkar eller inte.

Caroline: Det har Jan sagt till mig också och det säger jag till Freja. Det är mycket du säger Moa, som är bra.

Moa: Jag tror att ge hjärnan den möjligheten att ställa om, för vi kom in lite på vanor tidigare också, vi pratade om FIRE, just att man har vant sig vid att spara 80%. Vanor är extremt starkt. Det är ungefär 70% av de tankarna vi har varje dag, som vi repeterar nästa dag. Vanor är någonting man ska automatisera. Det är därför jag säger att man ska prova 100 gånger och inte förhandla med oss själva hela tiden när vi har satt en plan.

Jag tänker att ha ekonomin som grund och använda det som en hävstång in i det mest fantastiska liv du kan föreställa dig, så behöver man också ha utarbetad strategi, struktur och plan för hur det ska hända. Man behöver ha en vision och att man tänker lite på den visionen som att det redan är sant. Lite affirmativt. Om det skulle vara så att jag har den bästa ekonomin jag någonsin kan tänka mig, hur känns det då? Hur är det då? Att man umgås med de känslorna och de tankarna. Det händer någonting i oss då. Det är en annan inre kemisk cocktail.

Caroline: Ja, jag upplever också att hjärnan jobbar bakom ryggen på en för att uppfylla på det som är sant i en vision.

Viktigt att skriva ner sina intentioner

Jan: Nu har vi pratat om värderingar. Hur skiljer det sig från intention och drivkraft? För du brukar säga värderingar, drivkraft och intentioner. Det är mycket det man jobbar med tillsammans med dig.

Moa: Jag kan ha, som du säger, de här tre rören. Jag kan ha en intention om att vara fysisk frisk och i god form, det är själva intentionen, men sedan måste jag också ta det från intention till handling. För att man ska leva ett koherent liv i integritet med sig själv. En intention kan vara väldigt viktig och här är viktigt att man skriver ner det här. Det är här de allra flesta går vilse. Man kan ha en vag intention om att jag vill vara en bra förälder eller kärlekspartner eller vara fysiskt frisk och i god form, men att man faktiskt skriver ner det och sedan går vidare då tittar på vad det innebär i handling.

Jan: Precis, för det där upplever jag som ett vanligt misstag. När man kommer från ekonomihållet så har man ett mål att det är bättre att ha pengar än att inte ha dem och då vill jag ha så mycket pengar som möjligt, för att det löser flera problem eller skapar flera möjligheter. Men efter att ha jobbat mycket med dig så kände jag att det var ganska slarvigt av mig, att tänka på det sättet. Egentligen borde jag tänka på vad jag vill ha i mitt liv och vad jag vill uppleva. Vad är det jag vill känna — som jag tycker är jättesvårt — och sedan egentligen sätta en prislapp på det, så att den finansiella planen går parallellt.

Moa: Ja, om vi stannar där. Ett konkret exempel är att vara generös. Det är någonting som är viktigt för dig. Och att också titta på vad det innebär i handling och vad det kostar per månad eller per år. Generositetshinken. Ny hink! Men också det där som du brukar vara så bra på att säga också, Jan, att vara väldigt konkret med vilket mål man har. Så att man kan vinna spelet. Att skapa ett spel som man vill spela, men också som man kan vinna.

Det de allra flesta av oss gör det är att sätta upp ett mål och när vi når dit så firar vi inte och stannar upp, utan då flyttar vi fram målsnöret och så springer vi vidare. Så blir vi trötta och lite tomma.

Jan: Vi bakar en kaka vi aldrig äter. Istället kastar vi den och börjar baka en ny kaka.

Moa: Ja, precis så. Det vi vill göra då är att hjälpa folk att baka en kaka som de också kommer att äta och som de gillar smaken på.

Skulle en helgworkshop vara något kul och intressant?

Jan: Det där är både spännande och läskigt, det är apropå det där samskapandet. Du som lyssnar eller tittar känner att ni skulle vilja testa att hänga med Moa och mig under en helg och experimentera mer det där… För jag tror att många av de som lyssnar på det här är ganska duktiga på den finansiella biten, men de kanske är nyfikna på att gå djupare in i det här. Då kan man faktiskt skicka in en intresseanmälan. Det är inget vi har bestämt, utan detta är en tanke bara. Skulle det vara roligt att göra en kick-off med en partner eller en vän?

Moa: Jag träffar många som de allra flesta lyssnare och tittare är. Man vill ha ett strukturerat tillvägagångssätt och det är precis så vi kommer att jobba. Vi kommer titta på dina intentioner, vad är viktigt i livet, men också att man tittar på vad du har för vision. 1. Vision, 2. Sätta mål, 3. Skapa strategi för att uppnå de målen. Det handlar mycket om vanor. Hur bygger man vanor i vardagen. För vanor är egentligen det som är vårt transportmedel till våra mål.

Jan: Vi har inte supermycket tid, men om du skulle kunna sammanfatta lite. För du har verkligen gått igång på vanor det senaste året.

Moa: Ja, som coach blir man så himla tränad också, att sätta upp mål och skriva ner sina mål. Och det är superviktigt att ha definierade mål, absolut, men man behöver också ha vanor som understödjer att komma till de målen, så att det blir en genomgående beteendeförändring, på riktigt. Som ett exempel så brukar jag sätta tema för varje år. Förra året var det att springa. Springa mycket och springa långt. Jag sprang fjällmaraton i Vemdalen och så var vi i Schweiz och sprang ett alplopp, jag och min man och några kompisar.

Har jag sprungit någonting efter det? Inte så mycket. Jag hade målet att springa, men jag hade inte själva vanan bakom att bli en löpare. Därför har jag halkat av den hästen. Det jag har gör nu mer vanor, det är att vanor som man vill ha vill man underlätta för. Det jag har gjort för att göra det lättare för mig att komma ut på en löprunda det är att alltid ha mina löparskor i hallen. Jag ser dem där och behöver aldrig gå in och leta i vår stökiga skrubb. Jag har mina löparkläder på ett speciellt ställe. Det är lätt att hitta dem. Ofta är de jobbigaste metrarna inifrån och över tröskeln ut.

Jan: Det där tycker jag också är ganska spännande. Det är så mycket vi hade kunnat prata om. När du och jag började arbeta tillsammans så var jag ganska uttråkad på mål. Då började vi prata lite vanor men vi pratade också mycket om det som jag gillar; standarder. Alltså, vad är den lägsta nivån jag är villig att acceptera i mitt liv. Jag upplever att mål är att den där kakan ska bakas och sedan är den färdig vid något tillfälle, medans en standard för mig är att det alltid ska stå en kaka i kylen. Att jag alltid vill ha det på en viss nivå i livet.

Tillåt dig att drömma stort för att få mer energi

Jan: Vi har pratat mycket om en standard som att vi har städning varje vecka. Det är så vi vill ha det. Vi har Linas matkasse för att det är bekvämt. I vissa områden har man superhöga krav på sin standard och i andra områden, som bil för mig, där har man inte så jättehög standard.

Moa: Jag vill ju utmana det där. Du säger, ”Vad är den lägsta standarden som jag kan acceptera?” Det där är också kopplat till det du sa Caroline, att man matar sin hjärna med sökningar. Hjärnan är som Google. Söker du på söta katter, då är det det du kommer få. Söker du ”Vad är den lägsta standarden som jag kan acceptera?” Då är det det du kommer se bevis för.

Jan: Men för mig är det inte negativt tolkat. För mig handlar det om att höja den lägsta nivån. Att jag inte är beredd att acceptera att jag ska vara på ett jobb där någon säger till mig vad jag ska göra. Jag fattar vad du menar. För mig är det bara ett annat sätt att se det. Sedan kommer jag alltid från rädsla, brist och negativitet, så man kan säkert omformulera begreppet standard, eller den lägsta nivån.

Vilken nivå vill jag ha i det här området i mitt liv?

Det är en mer positiv fråga. Vad skönt att det inte är jag som är coach.

Moa: Men i den bästa av världar, vilken bil skulle du köra då? Oavsett vad andra tycker, vad du har för ekonomi, bara det att tillåta sig att drömma fritt.

Jan: Vad jobbigt, för då dyker det upp en annan bil än den som står på uppfarten. Det hade blivit en Porsche eller en Tesla, men sedan tänker jag direkt att jag inte har garage till den.

Moa: Ja, då ska man genast ta ner den där. Men bara det att tillåta sig att drömma. Det skulle vara spännande att komma till en workshop eller en weekend retreat, eller vad vi nu kan skapa tillsammans. Men just också att ge sig själv lite utrymme från ens logiska, rationella tankar litegrann och drömma så stort man kan.

Hitta in i den här visionen för att mata sin hjärna med de mest positiva möjligheterna som finns. Sedan titta på vad man har för mål, vad skulle jag vilja, och hur kan jag bryta ner det till en strategi för att faktiskt komma dit. Att kombinera då en plan för livet vad jag vill, med min ekonomi, så att det blir realistiskt.

Caroline: Jag kan tänka mig att en del som lyssnar och tittar känner att det är jättesvårt att veta vad man vill. Men då kan det vara härligt att veta vad som skulle kunna komma ut i ens liv om man parade ihop målen och känslorna med pengar, liksom.

Meningsfulla mål istället för att bara tävla mot index

Jan: Jag skulle säga att växten inte kommer där man redan är duktig. Det kommer i det som är ovant. Jag upplever att mitt liv har blivit mycket rikare av att hänga med Moa, än att jag bara skulle bli mycket bättre på Excel. Jag kan ha riktiga Excel skills i vilket fall, men skillnaden i mitt liv är som att ta det från 90 till 95. Det kommer inte plötsligt bli 180.

Caroline: Det är svårt att peka på vad som skulle hända i ens liv om man började gå åt ett helt nytt håll med sådant man är ovan vid, som känslomässiga mål och sådant.

Jan: Jag tänker att man får pröva och jag brukar också alltid säga till dig att det bästa är att man inte vet innan man har prövat.

Moa: Jag tänker att den här kombinationen mellan att ha en strukturerad ekonomisk tanke bakom hur man strukturerar sin privatekonomi, men också att man planerar sitt liv. Vad ska jag använda de här pengarna till för att öka tillfredsställelsen? Men jag tänker också att det här skulle funka för de som är väldigt duktiga på att drömma och ha visioner, men inte är lika strukturerade med sin ekonomi. Att det skulle funka åt båda håll. Det finns de två grupperna.

Jan: Ja, ofta är det det ena eller det andra. Men det andra som jag också tycker är så coolt är att när man väl sätter prisen på målet och räknar ut beloppet, så inser man då t.ex. att då behöver man kanske inte heller ta den risken på börsen. Nu blev det väldigt konkret. Men jag behöver kanske inte jaga 8% avkastning. Det räcker att jag får 5% avkastning, vilket betyder att plötsligt kan jag ha en balanserad portfölj med 60% aktier och 40% räntor, för jag vet att även den tråkportföljen kommer kunna ge mig det livet som jag vill ha.

Moa: Precis.

Helt plötsligt kan du vinna/trumfa det. Om du känner att en viss procent i avkastning gör det möjligt för mig att leva det liv jag vill leva, då kan du också göra ännu bättre resultat. Då tävlar du inte mot index.

Jan: Det är det som din styrka Moa att du kan citera index. Det är inte många coacher som kan det… Du är cool, Moa.

Moa: Tack detsamma. Det är det här som är så roligt. Det är här vi har roligt tillsammans, med att leka och utveckla det där. Det är väldigt värdefullt för oss och det är det vi vill dela med oss av.

Ta kontakt med Moa eller skicka in intresseanmälan

Jan: Om du tycker att det låter roligt och skulle vilja ha mer info om detta, så kommer vi att lägga ut en länk med mer information. Då kan vi se om det finns ett intresse och då testar vi ett datum och kör en fredag-lördag har vi spånat. Då blir det en dag med dig och en dag med mig. Det blir skitbra. Sedan vet jag också att du tar inte så många klienter per år, utan du är ganska exklusiv. Men man kan skicka ansökan via e-post.

Moa: Ja, man kan gå in via hemsida, på molodi.se och där kan man skicka ett mejl till mig på moa[AT]molodi.se

Jan: Du, Moa, på en skala 1-10, hur konstig är du?

Moa: Om 10 är konstigast och 1 är supernormal… Jag får en flipp i hjärnan och tänker att det är konstigt att vara normal. Men då är jag nog en 8 kanske. Normalt konstig liksom.

Jan: Om du skulle tipsa om en bok?

Moa: Just nu så läser jag, och är helt inne i, James Clears ”Atomic Habits”. Det handlar om — precis som vår väl Niklas säger — om det lilla stegets kraft. De här små, små vanorna som man ändrar varje dag, men vars helhet bidrar till att man får drastiska förändringar på sikt. Väldigt inspirerande, kanske för att han skriver det jag redan tycker, men den kan jag tipsa om.

Jan: Det är roligt att Niklas har blivit nämnd så många gånger i den här podden, men han har aldrig varit med. Folk säger att han verkar vara som Jesus; alla har hört talas om honom men ingen har sett honom. Du, Moa, ett fantastiskt stort tack för att du ville vara med. Du är given gäst som måste komma tillbaka. Det känns som att det är så mycket mer vi skulle kunna prata om. Tack så mycket.

— SLUT TRANSKRIBERING —

Relaterade artiklar

Om du gillade den här intervjun så kommer du nog även uppskatta följande

Prenumerera på vårt nyhetsbrev och få guldkornen

Om du gillade det här nyhetsbrevet och vill få liknande artiklar till din mejl, prenumerera på vårt nyhetsbrev. Det är kostnadsfritt, det kommer en gång i månaden och dessutom får du ett par välkomstmejl med våra bästa tips. Helt enkelt guldkornen från flera års bloggande. ?

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök