Har senaste 10-15 åren betalat av blancolån som följt med tidigare dåliga bilköp etc. Efter att det var klart sparat och investerat på börsen enligt forskning. Sparat ihop första miljonen och sedan plockat ut 90% för att lägga i kontantinsats till vårt hus.
Nu är bufferthinken fylld igen och det är dags att sikta mot guldkant pension.
Hur hanterar ni känslan av att börja om igen? När det en gång varit sjusiffrigt belopp på Avanza och att det nu jämförelsevis är ganska lite pengar.
Nu känner jag nästan lite ångest över att spendera pengar på saker som vi behöver till huset och att njuta av frukten efter alla år av sparande. Känslan är att jag vlll spara så mycket som möjligt på ISK…
Hög igenkänning på det här! Funderade själv på det då jag skjutsade in kontantinsatsen (Bara 300K i mitt fall, men det är allt jag fått ihop i mitt 27-åriga liv!) och bara hade en liten buffert kvar.
Rent portföljmässigt hade jag än en gång återställt ekonomin till samma situation som första arbetsdagen efter examen
Jag hanterar det främst genom att mäta min nettoförmögenhet löpande. Men tyvärr blir ju den minst sagt naggad i kanten av rådande omständigheter ändå
@Maximus rent rationellt vet jag ju om detta, dock emotionellt svårt att landa i. Kommer troligtvis bli bättre och bättre. Har endast bott i huset ca 4 månader.
@anon49635106 bra förslag att sammanställa nettoförmögenheten regelbundet.
Jag är i ungefär samma läge, inte riktigt omstart från noll men med ett ganska litet fondkonto efter ett större uttag och lägenhetsköp. Jag har räknat på vilket belopp jag vill nå lagom till pensionsdags och lagt upp en sparplan för det. Det hjälper till att känna det ok att spendera pengar utöver det uppsatta månadssparbeloppet så länge jag ser att jag följer sparplanen.
@Aktiegubben Tack! Tänker jag på det så kommer det ju en stolthet över vad man åstadkommit. I 18-20 års åldern (är 30+ nu) så köpte jag diverse fordon som finansierades med lån. Jag har alltid betalat på dem men på den tiden aldrig sparat några pengar. Sålde en av bilarna med förlust på ca 150 k och började strax efter studera. Betalade av minsta möjliga på detta under studietiden. När jag sedan började arbeta dröjde det några år innan jag började fatta detta med ekonomi och långsiktighet. Då bestämde jag mig för att maxa avbetalningen på lånet. Det var så skönt att bli av med det, då det legat i bagaget under så många år. Med detta avklarat så växte intresset för pengar och möjligheterna att få dem att växa. Sparade på börsen i indexfonder samt på sparkonto ca 70/30 för att pengarna skulle användas inom 5 år. (Något hög risk kanske) Sparkvoten var hög med mellan 50-60% av nettolönen. Det har ju varit bra år att vara med på marknaden så risken lönade ju sig…
Så länge pengarna är lagda på något vettigt känns det väl bara kul? Vi har nu lagt ca 500 000 kr på ett helt nytt garage, som kommer höja värdet på huset, ge min fru ett pysselrum som vi inte får plats med i huset. Tog lite från huslånet och det mesta från att sälja av några aktier som gått som tåget (energi).
Man får sluta tänka “tänk om jag lagt dessa pengar i pengamaskinen istället”. Allt handlar inte om pengar och man måste leva också. Om jag hade blivit svindlad, lagt pengar på en skilsmässa eller bränt dem på trisslotter, ja då hade det såklart känts surt.
@Henrik79 Det är helt rätt resonemang! Det är svar som dina och alla er andras som gör att jag älskar att hänga på detta forum och i communityn!
Det handlar verkligen om att bli ”Rikare tillsammans”. Det är kanske inte är tillgångarna på kontot eller kapitalet som avgör, utan hur vi väljer att förhålla oss till pengarna och livet med dem.
Excel-fil där jag matar in värdet på alla konton cirka en gång i månaden. Lägg till ett konto ”Bostadsinvesteringar” med beloppet så ser du totalen.
Vill man och i nuläget vågar () så kan man ta värdet på bostadsinvesteringen som estimerade värdet på Booli - Lånet = egna kapitalet i bostaden. Vi gör så vilket varit lite störigt då det gått ner 15% från toppen. Men så är det ju. Saker går upp och ner.
Nja, man kan också det det som att man med tätare samplingar ser att kurvan rör sig hela tiden, oavsett vad man gör. Kollar man sällan får man makrotrenden, kollar man ofta blir man avtrubbad mot små rörelser och håller uppe sitt sense of urgency.
Jag/vi har också “börjat om”. Jag har sålt min andel av en skapligt stor släktgård och köpt ett hus. Ett stort steg för oss. Känner oss befriade faktiskt. Har betalat av ett billån och betalat halva huset kontant. En behagligt tillbakalutad tillvaro mot tidigare. Vi har 20 år kvar till pension och dom åren ser jag fram emot.
Det bästa jag har noterat på länge, balansen är svår.
När man är ung gäller evigheten, när man är medelålders undrar man om och om igen ifall man verkligen tar rätt beslut och först när man blivit äldre kommer svaren.
) så kan man ta värdet på bostadsinvesteringen som estimerade värdet på Booli - Lånet = egna kapitalet i bostaden. Vi gör så vilket varit lite störigt då det gått ner 15% från toppen. Men så är det ju. Saker går upp och ner.
