Det är lätt att skratta åt någon som gör försiktigare eller sämre val än du själv! Särskilt om du själv har gjort smarta investeringar och har fördubblat dina pengar eller mer, Du kanske har fått med dig en buffert som barn? Bott i hus eller bostadsrätt på ett lugnt ställe och har haft föräldrar som stöttat dig känslomässigt och ekonomiskt? Du kanske aldrig varit riktigt fattig?
Min ekonomiska historia började som barn. Att växa upp i en mellanstor stad, i en hyreslägenhet med fattiga och psykiskt instabila föräldrar med liknande grannar. Det vill säga att från början har jag fått skapa allt jag har själv, utan några som helst mallar eller stöttning.
Jag gick ut gymnasiet i slutet på 1980 - talet. Arbetsmarknaden var god och jag fick jobb direkt inom kommunen (jag jobbar med barn). Jag bodde i hyresrätt (på ett bättre ställe än där jag var uppvuxen), så kom 90 - talskrisen. Det fanns inga jobb att få inom kommunen om du inte jobbat 15-20 år, människor som hade bostadslån fick gå från hus och hem. Jag fick då ta telefonkatalogen och ringa runt till olika städbolag, där fick jag sedermera ett jobb. Det var överlevnad som gällde!
Jag utbildade mig som 30 - åring på universitet, vilket betyder studielån i 3,5 år med ett litet barn dessutom. Jag började tjäna mer pengar efter min utbildning och att endast ha överlevt (betalat hyra och mat och fått 500kr över) i många år, då åkte spenderandebyxorna på! Fortfarande hyreslägenhet, men resor, nya bilar, liten motorbåt, husvagn, märkeskläder, dyra restaurangbesök och mycket alkohol o.s.v.
Jag sparade under tiden i fonder som gick hyfsat bra (i mina mått mätt, + 15 - 20%), men tyckte 100 000kr var mycket pengar, så när jag hade över 100 000kr tog jag ut pengar och handlade någon dyr pryl.
Nyligen insåg jag att jag inte blev lyckligare med alla dessa prylar. Sålde av båt, bil och husvagn. Avslutade den destruktiva relationen jag var i med för mycket restaurangbesök och alkohol. Pengarna jag sparat i fonder och de pengar jag fick in på försäljning av prylar köpte jag en lägenhet i en Stockholmsförort. Jag fick ett jobb där jag tjänar så pass att jag kan spara 30% av min lön. Jag är 55 år nu och har 10 -15 år kvar till pension har fått mig att inse att jag behöver en ekonomisk buffert. Jag vill inte hamna i “överlevandetillstånd” igen!
Så vad vill jag med detta långa inlägg med min ekonomiska resa?
Jo, att du som kom på tidigt i livet att vara ekonomiskt smart kan vara lite mer ödmjuk i din framtoning (jag refererar till mitt första inlägg om att spara långsamt, där jag fått många kommentarer om hur osmart och fel jag är!). När man som jag kommer på sent i livet att jag levt ekonomiskt osmart, kan bli ännu mera sänkt av dina smarta börstips och att jag som sparar försiktigt på sparkonto förlorar pengar i realiteten. Det är klart jag fattar det!
Den här forumsidan och podden handlar om att vi ska bli Rika tillsammans, vilket är en inkluderande titel. Tänk på att du kan skrämma bort nyinkomna medlemmar med dina tips som nya medlemmar inte är redo för och kommentarer om hur fel de gör! Att de aldrig mer vill dela med sig av sina erfarenheter och tankar igen? De kanske får uppfattningen om att det här forumet endast är till för börshajar och miljonärer? Den uppfattningen har inte jag fått av upphovsmakarna till forumet!
Nu vill jag inte vara så lättskrämd i början på mitt nya ekonomiska jag. Eftersom vi ska bli Rika tillsammans vill jag vara en röst för de som inte har miljonerna, utan är i början på sin ekonomiska resa. Som jag hört i podden flera gånger, att vara rik handlar inte bara om att ha mycket pengar utan även om livskvalité.
Att göra en “klassresa” som jag gjort tar inte bara tid, det innefattar även ett nytt förhållningssätt till livet och till min omgivning. Med mina förutsättningar i livet kunde jag lika gärna valt livet att hänga på “plattan” och jaga nästa dos.
Jag tackar ödmjukast om du orkat läsa ända hit/ 100lappen fd fattiglappen
och hoppas att du upplever forumet som en vänligare plats framöver 