Lite nyfiken på vad som gjort att ni andra ändrat ert tankesätt från slösa till spara?
Min vändpunkt var när jag 30 år gammal (är nu 55) fick rådet av min bror; Vad du än gör; gör dig av med dina skulder!
Minns att jag hade ett billån med 30’ kvar och jag började sälja av hobbyprylar, jobbade extra, tog skatteåterbäringen mm och gick till banken varje månad och betalade av skulden på ett halvår.
Det var en sån otrolig känsla och även om jag då inte sparade en enda krona, så köpte jag aldrig mer något på kredit.
Vilket i sin tur förändrade mina ekonomiska förutsättningar avsevärt när jag så småningom efter 18 års äktenskap gick igenom en skilsmässa och fick ett ekonomiskt uppvaknande på ett större plan, då jag ville bo kvar i huset genom att lösa ut min ex-man.
Så ett privatekonomiskt tämligen bekymmersfritt liv (även utan aktieinvesteringar) kan få sin början av ett gott råd från någon annan.
Bra gjort av din bror. Många som skulle behöva bra råd av bekanta som aldrig får det eller aldrig tar till sig råden.
Själv har jag inte fått från slösa till spara utan har växt upp som “spara”.
Kommer från en familj som inte hade stora ekonomiska förutsättningar och vuxit upp med att man inte ska köpa prylar, bilar etc om man inte har sparat ihop pengarna redan.
Och att lyxvaror inte tillför något. Man ska gå efter kvalitet och det man köper ska vara praktiska / funktionella etc.
Under hela min uppväxt har jag haft släktingar och familj som konsumerat, lånat och hamnat i ekonomisk knipa. Den största anledningen till släktosämja har alltid varit pengar.
Så fort jag flyttade hemifrån bestämde jag mig för att jag minsann ska klara mig själv utan någon annans hjälp. Jag fick förvisso ta lån för studier, bil och boende men har aldrig varit ekonomiskt beroende av någon annan person och dessutom är jag snart helt skuldfri.
Har alltid varit ekonimsk som liten var jag den där pojken som hellre la mynten i hög än att gå ut o handla godis för dom.etc.
Minns att jag brukade skriva ner på ett papper hur mycket pengar jag hade redan som 10 åring och liknande “system”.
Idag är jag snart 30 och har aldrig riktigt släppt det beteendet skriver fortfarande ner min ekonomi fast på excell samt gillar mer att spara än konsumera.
Jag tror vissa av oss är naturliga “sparare” något vi sparare ofta måste träna på dock är att våga konsumera lite mer något jag fått träna på en del genom åren att faktiskt unna mig lite saker som inte räknas inom området nödvändigheter
Jag var runt 30 och hade ett gäng höga lån med alldeles för hög ränta, ett maxat kreditkort och inget sparande alls. Gick minus nästan varje månad, gick jag inte minus så lyckades jag kanske spara 200kr som ändå fick användas nästa månad. En riktigt ond cirkel som skapade mycket stress och ångest, kändes som att jag skulle vara skuldsatt för resten av livet.
Visste att långsiktigt sparande på börsen skulle ge frukt på lång sikt men hade inga möjligheter att spara. Med tiden så höjdes min lön och jag började faktiskt att spara lönehöjningen i några dyra fonder (och en del kryptocertifikat som turligt nog mer än dubblade min investering). Blev mer och mer intresserad av pengar, börsen och sparande. Tog mer och mer övertider för att kunna investera men glömde helt av räntan jag betalade på alla lånen jag hade.
Hittade hit till forumet och bloggen där jag lärde mig mer och mer. Förstod sedan att jag hade börjat i helt fel ände och beslutade att jag skulle bli skuldfri så fort det bara gick.
Sålde alla fonder och certifikat och började beta av lånen, snålade på ALLT för att kunna betala av lånen. När jag hade 30000kr kvar i skulder så fick jag låna utan ränta av en person som betyder väldigt mycket för mig. Det lånet betalade jag av det sista på i sommras så nu är jag helt skuldfri.
Min ekonomi är MYCKET bättre nu och har gått från något som bara skapar stress och ångest till något roligt. Mycket tack vare Rikatillsammans. @janbolmeson Kom ihåg att även om du blir kallad stork*ken och folk har åsikter om både det ena och det andra så har du gjort stor skillnad för mig och många andra. Utan Rikatillsammans hade varken jag eller min ekonomi varit där den är idag.
Så det var väl egentligen insikten att mina skulder och mitt sätt att tänka kring pengar var ohållbart, i kombination med Rikatillsammans som fick mig att totalt ändra mitt tankesätt.
Jag har nog alltid varit ekonomisk även om jag genom åren varit pryltokig. Sån tur är så tröttnar man på att ha mycket prylar som tar tid och plats.
Däremot har jag “uppfostrat” min sambo som hade konsumtionslån när vi träffades.
Nu är hon lånefri, har en rejäl buffert och en avbetald inte alltför gammal bil.
Det var kul när hon fick en ekonomisk telefonrådgivning genom facket, jag satt mest och flinade när han inte kunde hitta något nämnvärt
att förbättra i hennes ekonomi.
Jag hade en kort period i 20-årsåldern då jag köpte mycket småprylar (samlarfigurer, cd-skivor, mangaböcker) och tilltalades av att ha mycket grejer i hyllorna. Det behovet växte jag ifrån med tiden, kan ha att göra med att intresset för prylarna försvann och att de blev opraktiska när jag flyttade, nu har jag inget av det där prylbehovet kvar.
Hade även en period innan jag fyllde 30 som blandades av arbetslöshet och tillfälliga småjobb och jag blev beroende av mina föräldrar. När jag bestämde mig för att skola om mig flyttade jag till ett litet billigt rum i ett kollektiv och levde mycket knapert, men det var underbart att vara oberoende av andra igen! Trots fattig så ser jag tillbaka på det som ett helt fantastiskt halvår av mitt liv. Bestämde mig för att alltid kunna klara nog själv hädanefter och aldrig mer bli beroende av nära och kära ekonomiskt. Fick efter en termins plugg extrajobb men fortsatte min sparsamma bana med att hålla koll på mina utgifter.
En tredje grej var när en av cheferna på en arbetsplats jag jobbade på gick i pension och hennes låga pension (jag vet inga summor) blev chockartat för henne, hon sa till oss lite yngre att “hade jag varit ni hade jag påbörjat privat pensionsparande direkt”. Så då satte jag igång direkt , vågade inte annat. Sedan har det utökats till några fler sparanden med tiden.
Har även haft perioder i barndomen/ungdomen då en eller båda mina föräldrar varit arbetslösa och hade svårt att få ihop det, och även när de hade jobb var de ju inga höginkomsttagare direkt, så jag har aldrig vant mig vid någon direkt extravagant livsstil heller.
Jag började som en spara eftersom jag inte hade särskilt mycket pengar.
När jag blev äldre och hade mera pengar blev jag slösaktigare eftersom jag umgicks med människor som gärna drack öl på krogen både en, två och fem gånger i veckan. Då går det lätt mycket pengar!
När jag blev sambo blev utelivet inte längre intressant och då var jag helt klart en spara under många år.
Nu har jag så pass mycket pengar så jag vill gärna göra roliga och mysiga saker. Kan nu lätt betala 100000 för en resa eller 5000 för en weekend i Sverige men i vardagen är jag fortfarande väldigt sparsam.
Har nog aldrig ändrat det. Har växt upp under enkla ekonomiska förhållanden, det var en ren självklarhet att vara sparsam men också att som barn heller inte kräva att man skulle anpassa sig till standarden från andra som var rikare, som hade råd med dyra semesterresor, dyra kläder etc. Jag har nog kvar det tänket även idag trots att jag inte skulle behöva det längre av ekonomiska skäl. I den mån jag har “problem” så är det snarare att jag använder “för lite” pengar än att jag slösar. Men jag ser inte det som ett problem då “slösa pengar” aldrig har skänkt mig någon större glädje utan mer landat i ett slags tomhet.
Jag flyttade hemifrån när jag var 17 år och har klarat mig själv ekonomiskt sedan dess, aldrig varit utan pengar. Studiestöd och studielån, ja, men studielånet är sedan länge återbetalt. De enda lån jag haft är ett billån (köpte en helt ny bil för 20 år sedan) och bolån. Hade egentligen inte behövt låna till bilen, hade kunnat köpa den kontant, men villkoren var förmånliga. Kunde förstås lösa lånet när jag ville men det var återbetalt på 5 år. Har bolån idag men kan lösa det som jag har kvar av lånet när jag vill. Några andra lån typ SMS-lån eller liknande har jag aldrig haft, inte heller köpt saker på avbetalning.
Förutom studielån och bolån, som kan vara svåra att komma undan om man inte har rika föräldrar, tänker jag i termer av “skaffa pengar först, köp sen”.
Har nog alltid varit ekonomisk medveten efter att ha växt upp under för min smak för tighta förhållanden. Vi hade inte råd med bil när jag växte upp och jag bestämde mig för att skaffa mig ett jobb där jag tjänar bättre och ha det bättre ekonomiskt. Misstaget var att det kom en period med för mkt spenderade. Jag skilde mig och är idag ekonomiskt där jag vill vara.
Det jag ibland undrar är hur man skall få dem som oftast behovet råden vårt att lyssna.
Jag menar inte att jag alltid har dem bästa råden men många som gör katastrofala misstag, lyssnar inte på någon…
Jag tror att det ofta handlar om känslan av vanmakt, att det liksom inte spelar någon roll när man ändå har det så kort om pengar och så mycket i skuld. Då är det så lätt att flytta fokus till något nytt man vill ha, fylla det “svarta hålet” inombords. Och att välmenande råd bara känns som kritik.
Vill man hjälpa någon kan man alltid fråga personen vad den drömmer om på ett vardagligt plan, inte de vidlyftiga vinna-50-miljoner-drömmarna. Och de vardagliga vanorna är ändå möjliga att ändra, även om alla inte vill/orkar.
En kompis hamnade i skilsmässa och fick panik, då är man mera benägen att göra ändringar. Hjälpte henne strukturera de löpande kostnaderna i excel och inse vad som var påverkbart och verkligen fick effekt. Hon växte som människa av att ta kontrollen och det var helt underbart att få vara med på den resan.
Jag har flera omkring mig som är smarta och stundtals efterstänksamma men som ändå gång på gång köper hobbyprylar som de knappt använder, men som suger ur ekonomin.
Hej
För mig började det med en tanke på att jag kanske skulle ta och se över mina månadsutgifter en dag för ungefär 10 år sedan. Sedan tillkom kalkyler och årsbudget i det ena Excel arket efter det andra. Innan dess sparade jag väl ändå relativt bra, men hade ingen direkt ordning och reda på min ekonomi.
Första stora svängningen kom när jag insåg att pengar är outnyttjade gentjänster som man byter till sig. Förstod att rika är de som byter bort dyrare tjänster än de byter till sig. Så det blev svårt att tycka illa om dem för det. Började se upp till dem istället. Och framför allt började optimera värdet på mina tjänster i jobbet.
Var dock invand i fattigtänket med jante och unna mig som måtton. Så jag hade inga besparingar trotts att jag tjänat bra i omgångar.
Andra svängningen kom när jag fick boken Vägen till din första miljon. Tänkte direkt: Varför har jag aldrig gjort dethär? Började göra egna ränta på ränta kalkyler med olika månadssparanden. Gjorde budget och gick aktiekurser.
Har köpt hem 10x av boken och delar ut till folk med rådet att ge bort den till någon annan när de själva kommit igång.
Verkligen bra tänk att ge bort boken som start på nytt tänk! Ibland behöver man lite tid innan man läser och inser vad man kan göra på egen hand.
Köpte “Bli milijonär i hängmattan” efter skilsmässan, läste och satt på bussen och resonerade med mig själv. Tyckte det lät så tråkigt att leva sparsamt nu, för effekt i framtiden.
“Varför leva snålt om jag kanske dör om ett år…”
Insåg då; men om jag inte dör så snabbt så finns det ju en stor anledning att ändra ekonomin.
Aktier ger mig inte riktigt ro, men bara att styra upp ekonomin och spara på bankkonto gav mig en grym tillfredsställelse och har förändrat mitt liv radikalt.
Jag har alltid tidigare varit en slösa, kanske mycket beroende på att min mamma också alltid har spenderat sina pengar. Jag har dock aldrig varit skuldsatt förutom genom studielån och bolån. Men ekonomin har alltid bara gått runt, pengar in - pengar ut. När jag studerade så jobbade jag extra fast jag hade fullt studielån, för att jag ville konsumera.
Vändningen kom paradoxalt nog när jag ärvde en liten summa pengar för ca. 10 år sedan . Jag funderade på vad jag skulle göra med dem och utforskade olika sparformer. Det var då jag hittade Rikatillsammans, för att lära mig mer om fondsparande. Jag insåg att jag hade kunnat spara mycket av min inkomst istället för att konsumera upp den. Så RT har verkligen haft en positiv effekt på min ekonomi, genom att ge mig de där goda råden som jag behövde för att fatta galoppen.
Jag är uppvuxen i ett hem där inget fattades. Men min mor var väldigt sparsam och det har präglat mig också. Så det viktigaste vi kan ge våra barn är ett sparsamt sinne. Barn imiterar.
Jag fick en smäll som 15 åring då jag fick mitt barnbidrag och lite besparingar på ett kort. Kunde ta en liten omväg hem från skolan via ett köpcentrum, efter några veckor var garderoben full och kontot tomt. Fick då tigga extrajobb till slavlön och efter det har jag alltid haft en buffert.
Smäll 2 var när jag var 31 och öppnade det orangea kuvertet. Levde innan dess som att det är synd att dö med pengar och semesterdagar sparade (även om jag hade en buffert). Insåg att pensionen inte skulle räcka långt och för att ha råd att leva bra som pensionär måste jag skapa mig ett bra sparande.
Jag kommer från krig, och mina föräldrar hade väl en 200kr på fickan när vi kom till älskade Sverige. Varje krona vändes på och jag hade en barndom fylld med kärlek. Mina föräldrar är riktiga preppers så dom gjorde varje krona till 10kr, och dom gjorde vad dom kunde för att vi skulle ha det bra utan att förlita oss på socialen och andra instanser. Vi hade soc i 6 månader, därefter fick båda jobb, hade lärt sig en hel del svenska. Idag är mamma magister inom svenska och pappa är chef.
När jag flyttade hemifrån fattade jag ingenting när det kom till pengar. Hade ingen koll och lyckades samla på mig en skuld. Allt vad heter skuld är borta nu, och jag och min man sparar för fullt. Vi har bara huset kvar. Minns när vi bara sparade i ett vanligt sparkonto och min man hittade @janbolmeson
Han kunde knappt sova för han lyssnade på podden och läste (och lärde sig) forumet!
Nu har vi en rätt bra strategi och är evigt tacksamma detta forum❤️
